 |
| Här låg Invandrarverket år 1969 - Riddarholmen |
En dag, tidigt på våren 1969 blev blev jag kallad till Invandrarverket och en tjänstenamn vid namn Kjell Öberg. Jag visste inte då att han generaldirektör för Invandrarverket. Tidigare, 1967-1968 brukade jag gå med sådana ärenden till Utlänningskommissionens lokaler som låg i Polishuset på Kungsholmen med ingång från Kungsholmsgatan.
Jag trodde att det gällde mitt uppehållstillstånd i Sverige eller visumet för mina föräldrar eller bröder som var kvar i Polen.
Ingendera av mina val var rätt! Det var ett varmt samtal om Polen och antisemitismen där om min egen familjs situation. Han ville ha en rapport från en "oberoende" källa.
Jag har berättat det jag visste och det jag upplevde då jag hörde av polsk partisekreterare Gomulka i polsk radio och läste under 1967-1968. Två tal, 19 juni 1967 och 19 mars 1968 som blev historiska och vilka man kan sammanfatta med de tyska orden från den mörka tiden, Juden raus (från Polen).
Jag berättade hur min far avskeddades från sitt jobb och om den stora antisemitiska vågen som styrdes den här gången från regeringen och partiet. Vidare förde jag på tal att det är Förintelsens överlevande som det handlar om. Att de som överlevde tvingas att fly igen från Polen, precis såsom de 200 000 som gjorde det år 1946 efter Kielce pogromen och 50 000 år 1956. Jag sa att jag hoppas innerligt att mitt uppehållstillstånd i Sverige kan även i fortsättningen förlängas och att jag ämnar ej att återvända till Polen.
Mer minns jag inte utom att Öberg hade jättestora fötter såsom min far och under samtalet så tänkte jag om min far når nåonsin Sverige så blir det nog lättare att köpa skor här än i Polen.
Öberg anses ibland ha lagt grunden till svensk invandrarpolitik.
