8 maj - Masadadagen

Mordechaj Anielewicz - ledaren av Warszawa Getto Upproret.

Slutet är nära. Tyskarna har hittat Judiska Kamp Organisationens huvudbunker i hörnan av Zamehofa 48 och Milagatan 29. Anielewicz söker sig till bunkern vid Mila 18

Idag är det för mig Masadadagen. Dagen då Mordechaj Anielewiczbunker blev omringad av tyskarna. Dagen då dem judiska kämparna i Warszawas Gettot begick ett kollektivt självmord.

Masada år 66
Judarna besatte begstoppen, fästningen Masada, år 66 efter Kristus. Men detta gillades förstås inte av romarna! Redan sex år senare kom en romersk armé med 15 000 man (!) för att belägra fästningen, där det fanns ca 1000 judiska män, kvinnor och barn.
Istället för att bli tillfångatagna av romarna valde judarna att begå kollektivt självmord, genom att dra lott om vilka som skulle dräpa

Mila 18 i Warszawa

Anielewicz bunker vid Mila 18. Alla rum hade egna namn.

de andra. Männen la sig bredvid sina kvinnor och barn, och blottade strupen för den som fått lotten att döda. När romarna intog fästningen möttes de av … tystnad. De enda som hade överlevt var två kvinnor och fem barn som gömt sig djupt ner i en grotta. På grund av den här historien har Masada blivit en symbol för det judiska motståndet mot allt främmande herravälde.

Warszawa 1943
Masada självmord uppreppades år 1943 i Warszawas Getto. Inne i Warszawagettot organiserades två motståndsgrupper ZOB (Zydowska Organizacja Bojowa, på svenska Judiska kamporganisationen) och ZZW (Zydowski Zwiazek Wojskowy – Judiska militärunionen) . ZOB, den största gruppen med några hundra unga män och kvinnor leddes av Mordechaj Anielewicz.

När tyska SS- och polisenheter gick in i gettot den 19 april 1943 för att likvidera, möttes de på nytt av väpnat motstånd. ZZW flera gånger lyckades tränga tillbaka SS-, armé- och polisenheterna. Det väpnade motståndet stoppade de av tyskarna planerade deportationer av de 60 000 judar som fann i gettot.

Judarna hade dock ingen chans att stå emot de tyska trupper i längden. Judiska kämpar var isolerade och utan resurser, ensamma mot den tyska övermakten. Genom att sätta eld på eller spränga byggnaderna, tvingade tyska soldaterna ut invånarna på gatorna, där de togs tillfånga. 

Bunkern där upprorets ledare Mordechaj Anielewicz och andra ur ZOB ledning fanns omringades av tyskarna som slängde granater och gas i bunkern. Anielewicz tillsammans med flera medkämpar begick då ett kollektiv självmord. Det var den 8 maj 1945 och platsen var en omringad bunker på Mila 18 gatan. precis som Masadakämparna som ville inte bli tillfångatagna och dödade av fienden.

Kollektivt självmord vid Mila 18 och Masada måste uppfattas som en del av det väpnade motståndet.
Masada och Mila 18 är symbol för det judiska folkets kamp för frihet.

På bilden högst upp: Mordechaj Anielewicz och den hebreiska bokstaven han använde som sin namteckning i sista brevet från Warszawas Getto.

Rotlösa kosmopoliter - Förintelsens Minne en viktig faktor

"Den Stora Flykten" efter Kielce Pogromen 1946

Antek Cukierman (den längste i mitten) tillsammans med tjeckiska gränssoldater under "Den stora Flykten". Cukierman var Mordechaj Anielewicz ställföreträdare (vicekomendant) under Warszawa Getto Upproret och därefter befällhavare av de judiska styrkorna under Warszawa Upproret under augusti 1944.

En mycket läsvärd Ledare i GP idag av Adam Cwejman.
Han skriver mycket om åren direkt före och efter 1948.
Kanske nämner han för lite Förintelsens Överlevande vilka på alla sätt försökte, och tog sig in, i Eretz Israel. De hade med sig i bagaget en sorglig sanning. Ingen stormakt försökte stoppa Förintelsen. Inga järnvägsspår som ledde till Förintelseläger bombades. De europeiska judarna visste att de kan bara lita på sig själva. En "läxa", en kunskap som kostade 6 000 000 liv. De flesta överlevande som kom med Vita båtar och Vita bussar till Sverige ville bort från Europa. Eretz Israel var deras första val. Den största emigrationen av polska judar var under andra halvan av 1946, 100 000 - 200 000 judar lämnade Polen och många av de lyckades ta sig till Eretz Israel.
https://www.gp.se/ledare/s%C3%A5-blev-israel-den-stora-fienden-1.14808761

Polen, Pruchnik - Om judehatet "med modersmjölken"

Pruchnik troligen år 1941. Judas har armbindel av den typ som gällde då för judar instängda i Warszawas getto.

Pruchnik säkert år 2019. Judas har svart hatt och tinninglockar av den typ som gäller för ortodaxa judar.

Det har gått en vecka då på Långfredagen 2019, släpades en Judas-docka längs gatorna i staden Pruchnik, i sydvästra Polen. Dockan med svart hatt och tinninglockar såg ut som dagens ortodoxa judar. Den klubbades först av de samlade barnen. Därefter hängdes och brändes upp. Det här är inget annat än återupplivandet av en medeltida antisemitism som resulterade i ofattbart våld och lidande bl.a. under Förintelsen. På den polska nyhetssajten Ekspres finns en video som visar så gott som hela händelseförloppet.

På ett liknande sätt har många barnfamiljer är samlats i Pruchnik 1941, då hade dockan en vit armbindel med Davidstjärnan på. En sådan var judarna tvungna att bära i bl.a. Warszawa och Bialystok getton.

Hur skall man förklara det? Jag är tacksam att mina föräldrar inte få uppleva det. De som båda var pedagoger och trodde på att nya generationer skulle föddas i Polen efter kriget utan att ha fått judehatet "med modersmjölken".

Här på färgbilden, barnen födda år 2010-2013 får sin första lektion i antisemitism då kopplingen är uppenbar, precis som i staden Wroclaw för några år sedan.

Vad skall man göra?

Det finns närbilder på barnen och deras ansiktsutryck går inte att ta miste på.

Vi behöver Dig, Janusz Korczak!

Yom HaShoah (Jom Hashoah) – Minnesdagen för Förintelsens offer och Mordechaj Anielewicz i Yad Vashem.

I Jerusalem vid monumentet till Warszawa Gettos Upprorets Minne står israeliska soldater. Bakom de, lika gammal, syns i mitten av monumentet ledaren, komendanten av Warszawa Getto Upproret, Mordechaj Anielewicz, sårad, utan riktiga vapen, bara med en handgranat.

Länken nedan är till Youtube inspelning från Israel där man strax innan sirener börjar ljuda stannar och går ut ur bilarna. Efter 2 minuter startar bilarna igen. En mycket stark upplevelse för mig som minns!

Yom HaShoah – Minnesdagen för Förintelsens offer är en dag då man minns de 6 miljoner judar som mördades under andra världskriget, man minns Förintelsen. Det är inte en religiös högtid men uppmärksammas ofta genom ceremonier i synagogor världen över. Högtiden inleds i år den 1 maj vid solnedgången och slutar på kvällen dagen därpå.

Mina mor- och farsföräldrars liv och framtid slutade år 1942. Min mosters Sabinas liv slutade 1941. Hela familjer försvann, förintades.

Men de är inte glömda. Vi minns! Mina föräldrar lyckades fly Warszawa Gettot. De tillhörde de få som räddades, överlevde. Vi, deras barn (andra generationen, barnbarn och barnbarnsbarn kommer aldrig att glömma.

Under Yom HaShoah, vid solnedgången och igen klockan 11 på kvällen, kommer sirenerna att ljuda över hela Israel. Israel stannar och i 2 tysta minuter minns vi och hedrar Förintelsens offer och de som överlevde och bidrog till bildandet av Eretz Israel.

I Jerusalem vid monumentet till Warszawa Gettos Upprorets Minne står israeliska soldater står med automatvapen i stram givakt. Bakom de, lika gammal, syns i mitten av monumentet ledaren, komendanten av Warszawa Getto Upproret Mordechaj Anielewicz, sårad, utan riktiga vapen, bara med en handgranat.

De flesta av Förintelsens Överlevande som kom till Sverige under sommaren 1945 hade den stora önskan att efter tillfrisknandet åka till Eretz Israel. Många av de reste dit men många av de var så sjuka att de tillfrisknade aldrig och dog i Sverige.

I år, som varje år, skall jag besöka de 70 gravar av Förintelsens offer i Stockholm och uttala deras förnamn och berätta att vi har inte glömt de.

Länken nedan är till Youtube inspelning från Israel där man strax innan sirener börjar ljuda stannar och går ut ur bilarna. Efter 2 minuter startar bilarna igen. En mycket stark upplevelse för mig som minns!

https://www.youtube.com/watch?v=4uK5uz7d-Oo

Sista veckan i Bergen-Belsen pågick förhandlingar då alla var rädda för det som fanns i lägret! Vad heter apoptos där hela kroppen är involverad?

Bergen-Belsen efter befrielsen.

En hel vecka pågick de tysk-brittiska förhandlingarna om Bergen-Belsen lägret. Detta då det handlade egentligen inte om en "befrielse" men om ett "övertagande". Både tyskar och britter visste att lägret var en tickande bomb.  Alla sjukdomar som skulle leda till stora epidemier fanns i lägret. Man var rädd för epidemier, både lokalt bland den tyska befolkningen och bland de allierades styrkor. Därför en så lång väntan på sista delen av offensiven och slutlig befrielse/övertagandet av lägret.

När Rhenoffensiven startade i slutet av mars rullade de brittiska och amerikanska trupperna snabbt österut. Man visste om lägrets existens. När de tysk-britiska förhandlingarna pågick så började man "städa" lägret. Det så skickade man iväg tre sätt av tåg bestående av boskapsvagnar. Tågen tillade söderöver mot Magdeburg (6-11 april). I de överfyllda tågen fanns 9 000 lägergångar. Kvar i lägret ca. 40 000 fångar. Förhandlingarna fortsatte. Den 5 april stannade fronten bara 2 mil väster om Bergen-Belsen lägret. Snart, på nytt, uppenbarade sig hos den brittiska arméledningen representanter för tyska armén. Situationen i lägret var nu ohållbar sk då den 8 april kom ytterligare 25-30 000 fångar från andra läger.

När Rhenoffensiven startade den 23 mars rullade de brittiska och amerikanska trupperna snabbt österut. Man visste om lägrets existens. Medan de tysk-britiska förhandlingarna pågick så började man "städa" lägret. Det var bl.a. då man skickade iväg tre sätt av tåg bestående av boskapsvagnar. Tågen rullade söderöver mot Magdeburg (6 - 11 april). I de överfyllda tågen fanns 9 000 lägergångar. Tågen skulle till lägret i Theresienstadt.
Kvar i lägret fanns ca. 40 000 fångar. Förhandlingarna fortsatte. 
Två av tågen blev stående efter några dagar på olika platser och befriades av de allierades styrkor.  Det första av de tre tågen som startade den 6 april befriades vid Farsleben, cirka 10 km norr om Magdeburg. Det var när de amerikanska trupperna letade efter fiendens sk fickor så upptäckte de ett långt godståg på järnvägsspåret, som hade bevakats av flera nazistiska vakter. Vakterna och tågbesättningen flydde från området så snart de insåg att de var upptäckta med de fångades så småningom. Detta tåg, som innehöll cirka 2500 judar, hade lämnat dödslägret Bergen-Belsen 7 dagar innan. Det var de typiska föråldrade godsvagnarna, benämnda "40 och 8" en gammal militär terminologi. Detta betydde att dessa vagnar skulle inrymma 40 män eller 8 hästar. Nu var de packade med cirka 60-70 av Bergen-Belsen fångar, de flesta stående p.g.a. utrymmesbrist. Det andra tåget som startade den 7 april kom fram till Theresienstadt efter två veckor, den 21 april. Således dagen efter Vita bussar hämtade fångarna som skulle till Dannmark och Sverige. Det tredje tåget (The lost train), som startade den 10 april kom slutligen, efter att ha åkt runt i områden det kriget pågick, till staden Tröbitz den april 23 där Röda armén befriade där fångarna. Över 600 av fångarna av det tåget dog under resan. Dödsfallen fortsatte  i Tröbitz och 160 judar begravdes där.

Den 5 april stannade fronten bara 2 mil väster om Bergen-Belsen lägret. Snart, på nytt, uppenbarade sig hos den brittiska arméledningen representanter för tyska den armén. Situationen i lägret var nu ohållbar sk då den 8 april kom ytterligare 25-30 000 fångar från andra läger. Trots att ett stort antal fångar skickades bort med tågen och att man begravde döda både under dagen och natten var den dagliga skörden av de döda enorm! 

När de brittiska styrkorna slutligen kom in i lägret den 15 april 1945 fanns det fortfarande tusentals obegravda lik kvar. Under den nämnda förhandlingsveckan har många levande, egentligen halvdöda, lagts bland de döda. Många har därefter "vaknat till liv" och kravlat sig ur dödstälten, bland de flera överlevande från Bergen-Belsen som kom senare med Vita båtar aktionen till Sverige. 

När de brittiska styrkorna slutligen kom in i lägret den 15 april 1945 fanns det fortfarande tusentals obegravda lik kvar.

När de brittiska styrkorna slutligen kom in i lägret den 15 april 1945 fanns det fortfarande tusentals obegravda lik kvar. Som det står på skylten som de brittiska styrkorna satte upp så handlade det om 10 000 kroppar. Därefter dog det ytterligare 13 000.

Som före detta cellforskare känner jag till inlagd i cellens arvsmassa, en programmerad celldöd. Apoptos eller programmerad celldöd är ett sätt för celler och organismer att på ett kontrollerat sätt begå självmord utan att skada sin omgivning. Detta till skillnad från den mer kaotiska nekrosen.  Det finns kända intracellulära och extracellulära signaler som startar en programmerad celldöd. Det kan handla om rubbad jonbalans, förgiftning, syrebrist, värmechock både på cell och organismnivå. Som forskare har jag tänkt på de mekanismer och hur de aktiverades hos de svältande och döds stressade koncentrationslägerfångarna. Hur en oprogrammerad dödsprocess blir en programmerad dödsprocess som inte går att stoppa?

Det fanns i alla koncentrationslägren en särskilt kategori fångar vars hälsotillstånd skulle man kunna beskriva såsom "inprogrammerade att dö". De kallades i lägren för muslimer.

Muslim, från tyska Muselmann (plural Muselmänner, på polska Muzułman) var faktiskt en nedsättande term som användes för den döende gruppen av fångar i nazistiska koncentrationsläger. Benämningen skulle beskriva dem som led av en kombination av svält och utmattning, ett tillstånd som föregick en förestående död. Muslimer uppvisade en långgången utmärgling, fysisk svaghet och en fullständig apatisk likgiltighet när det gäller deras eget öde. De uppvisade inga reaktioner på sin omgivning. Termen muslim kommer möjligen från personens oförmåga att kunna stå på grund av förlusten av ben muskler. Sk muslimer i ett koncentrationsläger såg man oftast i en sittande eller liggande ställning, som påminde starkt om muslimska män under bönen.

Någon skrev situationen för muslimer i koncentrationsläger: Alla skyr muslimerna, för att vi alla känner igen sig i deras ansikten saknar uttryck ...

Adolf Gawalewicz, en polsk fånge som överlevde Auschwitz, Buchenwald, Dora, Ellrich och Bergen-Belsen, skrev boken "Refleksje z poczekalni do gazu. Ze wspomnień muzułmana" - "Reflektioner från väntsalen till en gaskammare. Minnesbilden av en muslim". Han medger att han tillhörde den "kasten Muslimer" själv. Gawalewicz nämner också att det fanns två typer av muslimer: aktiva och passiva. Hans beskrivningar är något mindre filosofiska än andras och låter läsaren själv ta ställning till den fruktansvärda totala förändringen från en människa till en muslim.

En polsk författare Antoni Kępiński skrev: Biologiska lagar med sitt maximal intensitet ändrar den mänskliga maskinen till en robot, en automat. [...]
Autimatiken var en av mest fruktansvärda funktionerna i lägret, vilket bidrog till individens egenförstörelse i lägret. [...] Man blev en hjälplös kropp, en varelse som automatiskt kämpar för att bevara livet, men som snabbt förlorar sin styrka, förändras och blir "muslim"

En spansk författare som var fånge i Buchenvald, Jorge Semprun skrev om "muslimer i boken L’Écriture ou la vie”:

Han själv - skriver "han" trots att jag inte vet om det personliga pronomenet stämmer här, det skulle nog vara mera passande och korrekt att säga "det här" - han var bara "det", en formlös hög av fruktansvärda trasor som ligger på marken nära väggen av barackernas latriner. [...] Plötsligt lyfte han huvudet. Tydligen fortfarande levde han så mycket att han kände min blick. Det visade sig att denna varelse inte bara hade ett nummer utan också ett ansikte. Han måste ha varit lika gammal som mig: ca 20.[...] Denna varelse var min bror...

Muslimer i vår familj. Jag läste det sista brevet (nedan delar ur det) från en släkting från det judiska gettot i Warszawa. Brevet var daterat 22 oktober 1942. Därefter kom inga brev. Det enda jag har är en information från maj 1945, från koncentrationslägret Bergen-Belsen efter befrielsen, att han tillhörde kategorin muslimer. Egentligen innebar det att inte levde eller levde men inte var kontaktbar!

Hans sista brev, skrivet två och ett halvt år innan han hittades i Bergen-Belsen.
... Hos oss råder relativt lugn, än så länge. Förhoppningsvis kommer det att fortsätta men slutet nalkas. Alla tecken i skyn och på jorden pekar mot detta. Det är svårt och nedslående, vi lever och arbetar som slavar på 1700-talet. Hårt arbete från morgon till kväll för lite soppa och 1/4 av brödlimpan. Men det är bra, relativt lugn råder, om än tillfälligt och bedrägligt..

...Tro inte att jag har svårt att bestämma mig att lämna (gettot) och resa eller saknar mod för det - nej, här spelar andra viktiga faktorer in. Först och främst, vad skall jag göra där, vad skall jag syssla med. Jag vill inte bli en börda för Er men fruktar att så skulle bli fallet och därför vill inte resa.

...jag har känt mig nere och har svårt att ens skriva om det. Händelserna under de senaste 3 månader tynger och trycker ner mig till den grad att jag känner såsom jag har åldrats med 20-år, såsom jag har redan levt färdigt mitt liv, med alla fasor och hemskheter. Om vi någonsin kommer att träffas igen blir det förmodligen svårt för oss att förstå varandra och finna en väg till varandra...

Bergen-Belsens fångar placerades efter befrielsen i ett gigantiskt sjukhus med 13 000 bäddar. Många av svagaste patienterna dog och är begravda där. Många som skulle få därefter vård i Sverige dog i väntan på de Vita båtarna i Lubeck. Här är en lista av sådana. Sara Neujahr, syster till prof. Halina Neujahr som kom till Norrköping med UNRRAS hjälp dog dagen innan de skulle gå ombord. Hon begravdes i Lubeck.

Förintelsens offer, de som kom med UNRRAs Vita båtar finns även begravda i Stockholm och många andra städer. Det var några som dog ombord på fartygen på väg till Sverige. Därefter dog många direkt efter ankomsten, bl.a. på Epidemiska sjukhuset i Stockholm. Ibland har man begravd flera av Förintelsens offer samma dag. I Stockholm finns det två kvarter där förintelsens offer är begravda vid den Judiska begravningsplatsen i Solna. Där finns numera en unik Holocaust Monument där 6 granitstenar med namn på 6 förintelseläger har ställt bland offer gravar. Det finns faktiskt en direkt koppling mellan de begravda och de 6 stenarna. De begravda offrens sänkt har nämligen mördats i de dödslägren. Det var där som offren fick se sina föräldrar och mindre syskon att gå mot område där gaskamrarna och krematorierna fanns.

Żonkilowcy i dalsza "Edelmania" czyli o aktywnym zacieraniu przez grupe warszawskich Żydów pamieci o dowódcy Powstania w Getcie Warszawskiem - Mordechaju Anielewiczu - Powstania w Getcie Warszawskim

Mordechaj Anielewicz, dowódca powstania w Getcie Warszawskim.

Tzw. II Niezależne Obchody Rocznicy Powstania w Getcie Warszawskim to czysta "Edelmania" jak okreslił mój przyjaciel z Göteborga. Mordechaj Anielewicz, dowódca powstania wymieniony jest w programie jeden (1) raz jako "Kopiec Anielewicza" za to Marek Edelman 8 razy. A do tego "Kopca Anielewicza" do w ogóle nikt przez wiele lat nie chodził bo tam tylko syjoniści.

A w Warsztacie dla młodzieży szkolnej na temat „Bohaterowie getta: Anna Braude-Hellerowa, Adina Blady-Szwajger, Janusz Korczak, Irena Sendlerowa, Emanuel Ringelblum, Marek Edelman, Paweł Frenkel.” też brakuje Anielewicza!

Tzw. II Niezależne Obchody Rocznicy Powstania w Getcie Warszawskim to czysta "Edelmania" jak okreslił mój przyjaciel z Göteborga.
.
Mordechaj Anielewicz, dowódca Powstania w Getcie Warszawskim wymieniony jest w programie jeden (1) raz jako "Kopiec Anielewicza" za to Marek Edelman 8 razy.

A w Warsztacie dla młodzieży szkolnej na temat „Bohaterowie getta: Anna Braude-Hellerowa, Adina Blady-Szwajger, Janusz Korczak, Irena Sendlerowa, Emanuel Ringelblum, Marek Edelman, Paweł Frenkel.” też brakuje Anielewicza!
Tak, "Warsztat dla młodziezy szkolnej", z tego samego zawiadomienia to dalsze zacieranie pamięci Anielewicza.

Tym razem ta grupa przypomniała sobie o tym ze w powstaniu w getcie warszawskim obok ŻOB walczył także ŻZW. Jednym z dowodzących tam był Paweł Frenkel, 22-letni, działacz Betaru który wszedł w łaski tej grupy. Żonkilowcy znów zacierają prawdę i tą tak zakłamaną przekazują następnym generacjom. Wspominają o Korczaku, miłe ale.... znów, aktywne zapominanie o Anielewiczu i grupie nie-bundowskiej.

A w ogóle to chodziło o to, żeby syjoniści dostali w dupę za to, co tutaj wyprawiali: że niby Bund był przeciwny walce (Edelman).
Michał Trębacz napisał Posłowie do nowego wydania Getto walczy napisanej przez Edelmana w 1945 r. Oczywiście w Posłowiu Edelman jest kilkanaście razy kłamliwie cytowany jako ostatni komendant Powstania którym nigdy nie był i nigdy nie będzie!

Cytuje dwa urywki:
*Niewątpliwa siła Getto walczy tkwi w oszczędnym języku książki, dodatkowo wzmocnionym trzecioosobową narracją. Wykorzystane środki wywołują u czytelnika wrażenie autentyczności. Pytany po latach przez Ankę Grupińską o cel tego zabiegu, Edelman odpowiadał krótko: „Bo to jest raport. To było pomyślane dla ludzi w Ameryce”. I dopiero dopytywany, dodał: „A w ogóle to chodziło o to, żeby syjoniści dostali w dupę za to, co tutaj wyprawiali: że niby Bund był przeciwny walce”. Mówiąc tak, ostatni komendant powstania oczywiście znacznie pomniejszał znaczenie swojego świadectwa. Z pewnością nie pisał z pozycji partyjnych, raczej starał się przedstawić opisywane wydarzenia możliwie obiektywnie.

** Z pewnością historia opowiedziana w Getto walczy jest subiektywna. Niewątpliwie jednak w chwili powstania była głosem w toczącej się wówczas politycznej debacie o pamięć powstania i powstańców i do dzisiaj pozostaje ważnym świadectwem tamtych czasów. Pytany przez Ankę Grupińską, czy mówi jej półprawdy, Edelman odpowiedział: „Nie, całą prawdę, tylko nie do końca. […] Nie możesz obcemu człowiekowi tego wszystkiego opowiedzieć”

Czy tym starym Żydom - Żonkilowcom co zostali w Warszawie coś się nie pokićkało po tym jak Syjonisci pojechali do Syjamu w 1969 roku?

Piękny (i prawdziwy) jest opis jedynego dowódcy - komendanta Powstania w Getcie Warszawskim - Mordechaja Anielewicza w Pamiętnikach Ringelbluma. Tak różny od obrazu przedstawionego i rozpowszechnianego przez zgorzkniałych, pomarcowych "opowiadaczy". 

"Tego młodego człowieka, lat 25, średniego wzrostu, o wąskiej, bladej, spiczastej twarzy, o długich włosach, sympatycznej powierzchowności, poznałem na początku wojny. Przyszedł do mnie ubrany po sportowemu i poprosił o pożyczenie książki. Od tego czasu często przychodził pożyczać książki z dziedziny historii Żydów, szczególnie z zakresu ekonomii, którą bardzo się interesował. Któż mógł wiedzieć, że ten cichy, skromny i sympatyczny młodzieniec wyrośnie na człowieka, który po trzech latach stanie się najznaczniejszym człowiekiem w getcie, którego imię jedni będą wymawiać ze czcią, inni – ze strachem".

Dzisiaj "urodziny" mojego pierwszego psa, owczarka podhalanskiego. Nazywała sie Alba.

Bylem wtedy w szóstej klasie - 1962 rok - obecny pl. Pilsudskiego.

Dzisiaj "urodziny" mojego pierwszego psa, owczarka podhalanskiego. Nazywała sie Alba. Uciekajac z Polski w 1967 roku, zostawiłem ja, miała 5 lat. Zamieszkała u mojego wujka, Janusza Zarzyckiego którego zawsze wspominam myślac o uroczystościach, akademiach Powstania w Getcie Warszawskim - wpis na blogu, linka poniżej.

To o tym jak szef słynnego Chóru Ludowego Wojska Polskiego - LWP prosił o spotkanie z Januszem Zarzyckim w, jak to określił, w bardzo ważnej sprawie.
Chodziło o to chór ma nagle trudności by śpiewać po żydowsku Zog nit keyn mol (Nigdy nie mów, że jest to twój ostatni krok). 

https://jimbaotoday.blogspot.com/2017/04/obchody-upamietnienia-20-lecia-rocznicy.html