Ödesdagen, onsdagen den 5 augusti 1942
Min far beskrev ödesdagen, onsdagen den 5 augusti 1942:
Korczak hälsade på oss som vanligt, tidigt på morgonen, när vi gick till arbetet. Efter att ha passerat gettoportarna på väg ut till arbetet, märkte vi att gettot var omringad av militära och polisära styrkorna, bland annat de ökända, brutala lettiska förbanden.
Utan att reflektera mera på detta gick vi i en samlad och bevakad grupp till 11-te Novembergatan nr 21 som låg på andra sidan av floden Wisla, där vi arbetade vid ett magasinbygge vid ett tidigare polskt militärförläggning (tegelhusen av förläggningen finns kvar).
Vi, Dawidek, Janielek, Monius och jag, kom tillbaka till gettot vid sextiden på kvällen. Gatorna i Lilla gettot var helt tysta, utan liv, de gator som alltid brukade vara fyllda och bullriga. Vi uppfattade det som tecken på en katastrof. På vägen till hemmet fick vi information om att det har varit en deportation.
Barnhemmet var tomt. På matborden fanns tallrikar och muggar med ouppdrucket te.
Jag gick in i Korczaks rum, ett fönsterlöst utrymme som han delade med flera sjuka barn. Hans säng och barnens sängar var avdelade med små gröna skärmar. På bordet låg Korczaks tråd-(metall)glasögon. Bredvid stod en karbidlampa (i skenet av den brukade han skriva sina iakttagelser om barnen och sin dagbok).
I två väskor under Korczaks säng fanns olika dokument. Jag lade allt i en större väska. Jag tog också hans glasögon och en del papper från nattduksbordet.
I skydd av mörker gick min far och de tre ynglingarna över bron till Stora gettot och gömde sig hos en före detta elev från hemmet Felek Grzyb. Dawidek, Janielek, Monius och min far bodde ihop i flera månader. Sista gemensama bostad eller "kwartera" som min far kallade det var på Ostrowska(gatan) i Stora Gettot.
 |
| Sista kända platsen för Korczaks resväska med hans Dagbok och glasögon. Man vet inte exakt vem so flyttade den till barnhemmet Nasz Dom som låg utanför gettot |
