Minnet av Liv - Utställning i Bajit av verk om Wroclaws glömda judiska kulturskatter

Wroclaw har en historia att berätta, en historia som är ovanlig, tragisk och fängslande. Wroclaw, tidigare Breslau var tillsammans med San Sebastián i spanska Baskien Europas kulturhuvudstad 2016.  En kanske lite glömt storstad i Nedre Schlesien i sydvästra delen av Polen varifrån härstammar 10 Nobelpristagare, två av de judar.

Wroclaw var en gång i tiden Tysklands tredje största stad efter Berlin och Hamburg. Förutom tyskar bodde där många judar och polacker. De judar och polacker som levde där försvann under Nazitiden med början med Kristallnatten då Tysklands näst största synagogan förstördes. Judarna flydde, fördrevs, mördades eller sändes till getton, koncentrationsläger eller utrotningsläger. 

Under 40 talet passerade flera arméer staden och gränserna ritades om. Den polska och den tyska begravningsplatserna jämnades till stor del med marken och blev till parkerna. Av okänd anledning har två judiska begravningsplatser överlevt, trots en stor skadegörelse.

Minnet av Liv - Utställning i Bajit av verk om Wroclaws glömda kulturskatter

Minnet av Liv - Utställning i Bajit av verk om Wroclaws glömda kulturskatter

Den gamla judiska begravningsplatsen vid Ślężnagatan (Lohestrasse) täcker en yta på över 4 hektar i gamla Krzyki-distriktet. Det är den enda begravningsplats från sekelskiftet 19-20 talet, som fortfarande finns bevarad. Begravningsplatsen är också en originell och unik samling av vackra skulpturer och stora gravmausoleer som har nu fått att harmoniskt samexistera med murgröna, buskar och träd som täcker och förenar.

Utseendet på gravarna har förändrats under de nästan 100 åren då den var i bruk - från traditionella små gravstenar (matzevatyp) till djärva och monumentala former, familjegravstenar och mausoleer. Mausoleeernas arkitektur sträcker sig från antiken till medeltiden och Jugend upp till modernismen (Art Nouveau). De flesta symboler som användes är sekulära fast det finns en del religiösa som Davidstjärnor.

Den första begravning på begravningsplatsen ägde rum 1856, den sista år 1942. Begravningsplatsen har förlängts tre gånger.

På våren 1945, intensiva strider mellan Röda Armen och tyskarna ägde rum där vars spår på monument är fortfarande synliga idag. Nu är begravningsplatsen ett museum på nästan fem tunnland där det lär vara 12 tusen gravstenar där.

Den gamla judiska begravningsplatsen är en av de få överlevande monument som är ansluten med historien till det judiska i Wroclaw och till förändringarna i Europa.

När begravningsplatsen byggdes hade det judiska samfundet en ställning och rikedom samt ett stort inflytande på den ekonomiska och kulturella utvecklingen i Wroclaw. Detta avspeglas i utformningen och enorma dynamiken bakom vissa gravstenar. Det är även ett resultat av Haskalah rörelsen - en rörelse med ursprung i Tyskland, krävande upplysande reformer till förmån för assimilering.

Stenar och stenskärvor som berättar Europas historia under flera sekel trots att begravningsplatsen fungerade under mindre än 100 år och stängdes efter de sista stora deportationerna till Öst år 1942.

Vad man vet om det som hände efter 1942 som man kan avläsa fran stenarna ar att i slutet av februari 1945 blev begravningsplatsen vid Lohestrasse numera Ślężna en skådeplats för bittra strider när Röda armén trängde fram mot stadens centrum. Många gravstenar skadades av kulor och granater.

För begravningsplatsen var slutet av andra världskriget början till en lång period av bortglömdhet och förfall. Man vet att begravningsplatsen utsattes for stölder. En del av det försvunna var konst och en del var alla metallföremål.

I Nazityskland samlades alla metaller och på alla satt: guld från de förintade i dödslagren, liksom metaller som samlades av skrothandlare och naturligtvis när det galler järn så hade Nazityskland ett stort behov av järnmalm för sin stålproduktion, och fick hälften av sin järnmalm från Sverige. Från Tyskland tog Sverige emot guldmetallskrot vars ursprung var okänd eller sedermera ökänd och känd. Hur mycket, av vem och vad som stals under 40-talet och senare far vi nog aldrig veta. Märken efter avsågade järnstaket, rester av borthuggna bokstäver i brons.

På marken vid gravarna ligger oftast uppstaplade bitar av stentavlorna. I en del fall har de frivilliga som tar hand om begravningsplatsen liksom överlevande anhöriga och besökande försökt att lägga ett pussel av stenskärvorna.

Skisser, målningar och fotografier från begravningsplatsen som är med i utställningen visar de små fragment av Europas historia. Fran 1800 talet då det var naturligt att judar var med i armén och hade olika poster i det tyska samhället och skulpturer och inskriptioner frän gravarna talar om deras ställning och yrken. Resten visar vad som händer under den mörka 30-40 talet.

Förutom sandsten finns flera andra stensorter representerade vid begravningsplatsen vid Lohestrasse: granit från Finland och Sverige, marmor från Toscana och labradorit från Wolynien, m.fl.

Den gamla judiska begravningsplatsen är sista vilaplats av ett antal framstående och kända personer i Europa. Den kände socialisten Lassalle som arbetade for arbetarnas fackföreningar, kända rabbiner, läkare och vetenskapsmän. Har finns också en grav av Auguste Stein vars dotter blev Edith en karmelitnunna som blev mördad i Auschwitz och senare helgonförklarad 1998 av Polens påve, Johannes Paulus II. och blivit Europasskyddshelgon.

Minnet av liv är en utställning om konst, stenskärvor, avhuggna metallbitar och den forna tiden.

Symboler mm som finns vid begravningsplatsen

Händerna 

På många gravar fanns två händer med lite konstigt spretande fingrar. Det handlar om tillhörighet till det gamla prästerskapet vid Synagogan som byggdes i Jerusalem för 2000 år sedan. De som har händerna på sina gravar är/kallas på hebreiska Kohanim. Cohen är ett vanligt efternamn som syftar till att man har just Kohanim-rötterna. Vanligtvis ett tecken med händerna placerades på gravarna av präster

(Kohenim) samt Arons (översteprästen i templet i Jerusalem) ättlingar. Företrädarna för denna "familj/stam" bär ofta namn såsom Kon, Kohen, Kogan, Kahan,  Katz m.fl.

Handsymbolen, som visas på graven, visar sättet som kohaniterna håller sina händer i när de läser den aronitiska välsignelsen. Hela församlingen håller då för ögonen för att inte distraheras utan lyssna till de ord som uttalas. Leonard Nimoy som spelade Spock i Star Trek använde handgesten när han utformade den berömda Vulcanhälsningen (är verkligen inget Star trek fan men det är lite kul kuriosa). Han berättade i en YouTube film att han såg hälsningen i sin barndom.

Skål och en kanna eller handen som håller en kanna
En kanna är symboen förl ättlingar till Levi stammen som tjänstgjorde i templet och hade där olika
religiösa plikter bl.a. så tvättade de  prästernas händer före välsignelsen.

Innebär också en anspelning på namnen, dvs. Leviten, Lewit, Lewicki, Levi, Löw

Men eftersom  rullarna med släktregistren (som visade släktskapet) försvann för två tusen år sedan i samband med Jerusalems förstörelse så kan ingen idag med säkerhet säga att de tillhör en viss  stam.

Brutna trädstammar

Brutna trädstammar i sten symboliserar döden och att livet avslutades plötsligt

Romersk hjälm
Den romerska  hjälmen pryder flera gravar som tillhörde judiska/tyska soldater som dödades under första världskriget. På bilden som finns med i utställningen handlar det om en 28 år gammal man. De romerska soldaternas hjälmar pryddes ofta av vad som utseendemässigt kan liknas vid en sopborste. Borstarna användes in i strid utan bara på paradhjälmarna, och då som utsmyckning. Det finns dock teorier som tyder på att borstens färg och åt vilket håll den var monterad kunde användas för att avgöra vilken armé en person tillhörde.

Schackbrädan
Schackbrädan med en hästpjäs finns vid schackspelarens grav. Där står även att hans kropp var svag men hans ande var stark.

Kronan 

Kronanär en symbol med många olika betydelser. den symboliserar
bl Toran (torarullarna) och därför den lag som finns i Moseböckerna
Kronan betyder fromhet, rättfärdighet, lärande, kompetens, men också familjens överhuvud och trohet i äktenskap.

Ljus och ljusstakar
Ljus och ljusstakar är den äldsta symbol för döden, då ett ljus är en symbol
själen. Ljus och ljusstakar ristades ofta på gravarna av kvinnor. Detta då kvinnor ansvarar för belysning och att tända ljusen för välsignelse av sabbaten

Davidsstjärna och Menora
Davidsstjärnan och den sjuarmade ljusstaken (Menora) symboliserar judendomen.

Vindruvor,
De symboliserar Israels folk, som som tog vinstockar från
Egypten som de planterade i det förlovade landet. De kan också innebära ett
givande arbete av materiellt välstånd och andlig och,
Om gravsten  tillhör en kvinna så kan det symbolisera fertiliteten.

Träd

Ett träd symboliserar livets träd. Ett brutet träd symboliserar döden
död (eller plötslig). Om det växer löv på det kan det symbolisera
döden vid en ung ålder.