Vita och Solkiga Vita bussar. Är det inte snart dags for de svenska forskarna att börja räkna de som kom till Sverige med Röda korsets 36 Vita bussar. En del bussar lämnade aldrig Skandinavien. Mysteriet om Vita bussar i Sverige löst! - Historien om O16451 och 39193 . - Tysk-svenskar och Svensktyskar.

Alla riktiga Vita bussar har haft svenska militära registreringsskyltar, svarta med gula siffror. I regel var det då fem siffror. Det fanns även interna militära siffror vita från början därefter svarta på alla sidor i ambulansbussens bakre parti, i regel var det två siffror. Tackräcken fanns på samtliga militära Vita bussar som användes.

Alla riktiga Vita bussar har haft svenska militära registreringsskyltar, svarta med gula siffror. I regel var det då fem siffror. Det syns klart på den första bussen på högra sidan. Bussen fick heta Per Albin. Bakom Per Albins står Kajsa. Tackräcken fanns på samtliga militära Vita bussar som användes. En avskärmad belysning, här kåpor över strålkastarna, fanns på samtliga bilar. Det skulle ge en viss skydd vid mörkerkörning i Tyskland.

Historien om  O16451  och  39193 

Fram till 1973 var varje fordon i Sverige registrerad i det län där fordonet hörde hemma. Då "Förordningen om automobiltrafik av den 21 sept. 1906" trädde i kraft, skulle en Automobil vara försedd med ett "... särskilt ordningsnummer, hvilket, jämte en gemensam, länet betecknande bokstaf, utgör automobilens igenkänningsmärke". Registreringsskylten skulle således innehålla länsbokstav plus ett löpnummer med upp till 5 siffror. Om ett län hade fler än 99999 inregistrerade fordon utökades länsbokstaven med ett A och i förekommande fall med ett B. Göteborg hade först enbart ”O” som bokstav men beroende på många fordon användes så småningom även OA samt OB.  och

Registreringsskyltar O16451 och O16454 på de bifogade foton tillhör inte något militärförband i Sverige. Från fordon registret får man veta att bussen var registrerad i Göteborg och tillhörde Göteborgs Spårvägar. Det är möjligt att den användes för transporter mellan Padborg och Köpenhamn, en sträcka på 224 km. Det är möjligt att samma bus användes senare för transporter av de som har anlänt med UNRRAs Vita båtar till Göteborg och skulle vidare färdas till beredskapssjukhuset i Uddevalla (obekräftad). Även en del bussar från Malmö, Malmö Lokaltrafik användes för ändamålet.

De riktiga Vita bussar hade takräcken - anordningar för att lasta på taket. De hade även svenska militära registreringsskyltar, svarta med gula siffror. I regel var det då fem siffror, t.ex.,  39193 . De hade också andra svarta nummer på vit bakgrund på sidorna och bak på bussarna. De andra, mindre historiska "Vita räddningsbussar" körde oftast i Malmöområdet. Några användes för transporter från Danmark till Sverige. De hade vanliga svenska registreringsnummer från Malmö och Göteborg och saknade de svarta nummer på vit bakgrund på sidorna och bak på bussarna.

Även stadsbussar från Malmö och Göteborg målades såsom Vita bussar. Varför? Jämfört med de riktiga Vita bussarna så saknar de uppställda i hamnen i Malmö tackräcken och har däremot plats för destination och busslinjenummer, både fram och bak. Färjan S/S Malmö syns på den övre bilden i bakgrunden. De riktiga Vita bussarna lämnade Malmö den 2 maj 1945 och återvände till Hässleholm för avrustning och ommålning till de militära skyddsfärgerna. Registreringsskylt på den sista ambulansbussen vid kajen är O16454. Från fordonregistret får man veta att bussen var registrerad i Göteborg och tillhörde Göteborgs Spårvägar. Det är möjligt att den användes för transporter mellan Padborg och Köpenhamn, en sträcka på 224 km. Det är möjligt att samma bus användes senare för transporter av de som har anlänt med UNRRAs Vita båtar till Göteborg och skulle vidare färdas till beredskapssjukhuset i Uddevalla (obekräftad). Buss nr O 16451, MOTALA buss typ M-2 var kanske en av tio bussar som användes för att hämta koncentrationslägerfångar i Padborg i Danmark som fördes dit från Tyskland av de "riktiga" Vita bussarna och de två spöktåg som kom till Padborg och innehöll flera gånger fler fångar än Vita buss expedition har åstadkommit.

Registreringsskylt O16451. Från fordon registret får man veta att bussen var registrerad i Göteborg och tillhörde Göteborgs Spårvägar. Det är möjligt att den användes för transporter mellan Padborg och Köpenhamn, en sträcka på 224 km. Det är möjligt att samma bus användes senare för transporter av de som har anlänt med UNRRAs Vita båtar till Göteborg och skulle vidare färdas till beredskapssjukhuset i Uddevalla (obekräftad). Buss nr O 16451, MOTALA buss typ M-2 var kanske en av tio bussar som användes för att hämta koncentrationslägerfångar i Padborg i Danmark som fördes dit från Tyskland av de "riktiga" Vita bussarna och de två spöktåg som kom till Padborg och innehöll flera gånger fler fångar än Vita buss expedition har åstadkommit.

Registreringsskylt M 15017. Från fordon registret får man veta att bussen var registrerad i Malmö. Det är möjligt att den användes för transporter mellan Padborg och Köpenhamn, en sträcka på 224 km. Den Malmöregistrerade bussen var kanske en av tio bussar som användes för att hämta koncentrationslägerfångar i Padborg i Danmark som fördes dit från Tyskland av de "riktiga" Vita bussarna och de två spöktåg som kom till Padborg och innehöll flera gånger fler fångar än de som transporterades under hela Vita bussexpedition.

Bilden visar Vita bussar på tågfärjan vid avfärden från Malmö. Samtliga bussar har stora takräcken. Det är meningen att man ska lasta bussen även på taket. Takräcken - anordningar för att lasta på taket fanns på alla riktiga Vita bussar. Alla har svenska militära registreringsskyltar, svarta med gula siffror, t.ex. 43346 . I regel var det fem eller sex siffror.

Bilden visar riktiga Vita bussar vid avfärden från Hässelholm. Samtliga med stora takräcken. Det är meningen att man ska lasta bussen även på taket. Takräcken - anordningar för att lasta på taket fanns på alla riktiga Vita bussar. Alla har svenska militära registreringsskyltar, svarta med gula siffror. I regel var det fem eller sex siffror.


Bilden visar riktiga Vita bussar strax före avfärden från Hässelholm. Samtliga med stora takräcken. Det är meningen att man ska lasta bussen även på taket. Takräcken - anordningar för att lasta på taket fanns på alla riktiga Vita bussar.  Alla är ambulansbussar och har bara en sidodörr då man har en dubbeldörr back i bussen.

Registreringsskyltar som inte finns i de svenska fordonsregister då det handlar om 33 danska Vita bussar. 

Många namn i listorna känner jag igen. De kom till Padborg med Vita bussar från Ravensbrück. Det var de absolut två sista Vita buss transporterna.  1 297 "polskor" kom med Malmöfärjan den 28 april 1945 till Sverige.

Svenska Röda korset prioriterade högst transporter av gruppen tysk-svenskar som sjuksköterskor i Padborg kallade de eller "svensk-tyskar" som svenska Röda korset valde att kalla de för (personer utan svenskt medborgarskap med anknytning till Sverige) och först därefter hjälp åt danska och norska fångar i tyska koncentrationsläger. Huvudparten av svensk-tyskar var svenska kvinnor och deras barn bosatta i Tyskland (svenska fruar och barn till tyska nazister?). Dessa två kategorier utgjorde också flertalet av de räddade till Sverige. Först långt därefter kom en del judiska fångar ur koncentrationslägre. På övre bilden ser man den Vita buss kontigenten som Shimanski och hans familj kom till Sverige (från Populär Historia). På nedre bilden en liknande transport. Välmående folk med resväskor eskorterade av resliga män i hatt - Gestapo. Stannade de därefter i Sverige?

På bilden ovan. Från cabriolet till en Vit buss. Nazisten Veit Harlan och Kristina Söderbaum i Lübeck i april 1945. Veit Harlan producerade och Kristina Söderbaum medverkade i ett flertal av Harlans antisemitiska filmer, inte bara den mest mycket grova ”Jud Süss”. De stannade i Nazitysklam ända tills dess undergång och har flytt till Sverige mha Vita bussar i april-maj 1945.

Vita bussar och "räddning" av tysksvenskar (svensktyskar) till Sverige. Troligen följande människokategorier: 1 - en svensktysk kommenderar en rödakorsarbetare - 2 att ta hand om hennes väskor, 3. Väskor placerades oftast på ambulansbussens  takräcket, 4. Allt övervakas av ett flertal Gestapomän, 5. Rödakorspersonalen harvita armband med rött kor på ärmarna.

"Den skrattande flickan" på de tre bilderna heter Lola Preiss. Hon kom till Sverige den 28 april 1945 med en riktig Vit buss. Vi småpratar ibland. Malmö färjan den 28 april 1945.

Ett fordon som flyttade de överlevande som kom till Stockholm med UNRRAs Vita Båtar hade registreringsnummer A 16121. Med det numret går det att spåra vilken organisation som fordonet tillhörde.

Sigtunastriftelsen. En buss som flyttade de överlevande som kom till Stockholm med UNRRAs Vita Båtar beskrevs i 75 år såsom en Vit buss. Först efter att Föreningen Förintelsens Minne år 2021 informerade Sigtunastiftelsen att patienter som kom till beredskapssjukhuset i Sigtuna, kom med UNNRAs Vita Båtar så ändrade man informationen på sina hemsidor..

Folke Schimanski, nu historisk skribent, var med en av de första transporterna av "svensk-tyskar" till Sverige. Av prioriteringen för de olika grupperna tycks den högsta prioriteringen varit att ta hem den gruppen där ingen hade svenskt medborgarskap men var kända sympatisörer av nazismen och tillhörde liksom Folke Bernadotte adeln och överklassen. På bilden en dansk Vit buss.

Folke Schimanski, nu historisk skribent, var med en av de första transporterna av "svensk-tyskar" till Sverige. Av prioriteringen för de olika grupper var det högsta prioritering av ta hem den gruppen där ingen hade svenskt medborgarskap men var kända sympatisörer av nazismen och tillhörde liksom Folke Bernadotte adeln och överklassen.

I en text publiceras i Populär Historia (28 april 2006) skrev Schimanski bl.a. följande;

"...Vita bussar hade vid den här tiden börjat transportera svensk-tyskar till Sverige – före koncentrationslägerfångarna märk väl. I mars fick vi plats på en transport norrut. Men vi kördes inte direkt till Sverige utan till ett kasernområde utanför Lübeck, en riskabel färd med tanke på de allierade jaktplanen som strök omkring och angrep det mesta. Även kasernen var intressant för britternas Spitfires; inte så roligt för oss förstås. Nu väntade vi på sluttransporten till Sverige.
Den så kallade Vita bussaktionens ursprungliga syfte var att rädda norrmän och danskar som fanns internerade i Tyskland. Den genomfördes av svenska och danska Röda korset men var ursprungligen ett norskt initiativ. 

Den tidigaste gruppen som fördes till Sverige var tysk-svenskar (svensk-tyskar), mest kvinnor med barn men även tyskar, nazister och sympatisörer med sina svenskfödda fruar eller flickvänner. Därefter kom i rask takt skandinaver och en del judar, mest från Skandinavien. 

Kronologin, diverse händelser

• 7-8/3 Vita buss-detachementet samlas i Trelleborg.
• 27-29/3 Svenska Röda korset tvingas föra 2 000 sjuka och döende franska, ryska och polska fångar från uppsamlingslägret Neuengamme till omänskligare filialläger. Härmed bereddes plats åt danska och norska fångar, som skulle föras från Tyskland. Därefter, under april samlas cirka 7 000 danskar och norrmän i Neuengamme. Många av dem franska, ryska och polska fångar avled som en följd av transporterna. Om detta berättade de svenska busschaufförerna direkt efter kriget, men det har dröjt innan utgallringen av icke-nordiska fångar har getts en plats i historieskrivningen om de vita bussarna.
• 5/4 Svensk-tyskar hämtas till Sverige.
• 7-8/4 Danska Rödakorsfordon deltar i svensk kolonn: nu svensk-dansk aktion.
• 8/4 Skandinaviska kvinnor hämtas i koncentrationslägret Ravensbrück.
• 10/4 Internationella Röda korset hämtar 299 franska kvinnor från Ravensbrück, däribland 7 judinnor."
• 25/4 Brittiskt jaktflyg angriper en konvoj. Svenske rödakorsmannen Ringman och flera kvinnliga fångar dödas. Ytterligare brittiska flyganfall skördar 25 dödsoffer.
• 28/4 Sista koncentrationslägerfångarna anländer till Sverige med de sista äkta Vita bussar.
• Maj stadsbussar från flera städer anländer till Malmö och målas på exakt samma sät som de äkta bussar. Bussförare kommer från de olika stadsbussdepåerna i Sverige.

Lund bussar. På bilden från Mårtenstorget ser vi åtta bussar som alla är målade i den nya gulvita och gröna färg- sättningen. Bussarna är från vänster; M2207 (7), M2106 (6), M2405 (5), M1204 (4) samtliga nya Scania-Vabisbussar av modell 1544 med kaross från Hägglund & Söner. Inga Volvobussar som lånades från det svenska försvaret för transporter i och från Nazi-Tyskland.

Vänstra bilden visar Vita buss-detachementet, de som utförde transporter i Nazityskland. Bilderna till höger visar lokala lånebussar från Göteborg och Malmö som målades vita. De kördes huvudsakligen i Sverige och till danska färjeläger.