From Bergen-Belsen Emergency Hospital to Swedish Beredskapssjukhus - Health Status of the Holocaust Survivors brought to Sweden by UNRRAs White Boat Mission.

Medical cards - Läkarkort often have several enclosures as here the X-ray photo of the lungs. The dark areas in both lungs are pathological.

Field Medical Card issued in Bergen-Belsen in May 1945 with an insert with patient status until June 13, 1945. Later the patient was transported to Sweden by UNRRA mission White Boats. His health status in Sweden, starting in July 1945, can be studied in the Swedish Läkarkort - Medical Cards.

Field Medical Card issued in Bergen-Belsen in May 1945 with an insert with patient status until June 13, 1945. Later the patient was transported to Sweden by UNRRA mission White Boats. Her health status in Sweden can be studied in the Swedish Läkarkort.

Swedish Läkarkort (Medical card) of the patient that was transported to Sweden by UNRRA mission White Boats. Her health status is described and also the day she died .

Holocaust and Nazi concentration camp survivors were subjects to prolonged and multi-dimensional trauma and stress. The food quality and quantity was low during several years when in ghettos, concentrations camps, during death marches and like in the Bergen-Belsen concentration camp a total lack of food and water prior to the liberation in April 15.

Directly after the liberation most consistent diagnosis were dealing infections diseases, with lung disorders and stomach and intestine disorders.

Later it has been showed that Holocaust survivors have a minor but consistent increase in the risk of developing cancer, in particular colorectal and lung cancers. However, the "exposure to the Holocaust and World War II Concentration Camps is not Associated with Increased risk for dementia at Old Age.

Swedish Holocaust Memorial Association and its Medical Research group is presently studying Swedish and British medical cards of Holocaust survivors that were brought to Sweden at the end of WWII. 

Information about experiments on humans in Auschwitz can also be found on Swedish Läkarkort - Medical cards.

Z-4517 - Hanna Brzezinska (Brzezińska) - Från Saltgruvan i Beendorf med "”Spøgelsestoget”, ett spöktåg till Sverige.

Fabriken i saltgruvan i Beendorf där Hanna Brzezinska arbetade.

Hanna Brzezinska (Brzezińska) föddes 1 maj 1931. År 1939 bröt andra världskriget ut. Tyska armén into Polen på bara några dagar. avrättades Hannas familj av tyska soldater, endast Hanna och hennes lillasyster Anita fick leva. De fördes till koncentrationslägret Auschwitz. Hanna fick leva som slavarbetare medan hennes femåriga lillasyster Anita mördades i Auschwitz. Hanna fick fångnumret Z-4517 intatuerat på armen. Från Auschwitz förflyttades till olika läger under sex år. Vid krigets slut var Hanna 14 år fick och arbetade i en fabrik som låg i saltgruvan och tillverkade delar till tyska attackflygplan och V-1 och V-2 raketer.

Hela lägret evakuerades en dag i boskapsvagnar. De kördes omkring i samma tåg i 12 dagar. Slutligen kom tåget till Hamburg. Det fanns tusental fångar på tåget och nästan ingen mat. Från Hamburg, på Hitlers dödsdag den 30 april startade tåget på nytt i den smala landremsan som var kvar av Nazityskland. Till sist så körde tåget norröver. Den 2 maj kom tåget till stationen i Padborg där den danska Röda korset tog hand om nästan 3 000 kvinnor som fanns med på tåget. Under kommande dagarna fördes kvinnorna vidare mot Köpenhamn. Den här gången med persontåg och bussar.

Ett annat spöktåg. Detta lämnade Bergen-Belsen i den 10 april 1945 och snurrade runt tills den hittades de amerikanska trupperna stående nära staden Farsleben. 2 500 fångar fanns packade i de gamla vagnarna.

I Köpenhamn fick kvinnor gå ombord på ångfärjan S/S Malmö. Efter drygt 2 timmar var de framme i hamnen i Malmö. Efter karantänen på beredskapssjukhuset, namnet okänt, vistades Hanna på beredskapssjukhuset i Nya museet i Malmö.

Från beredskapssjukhuset flyttades Hanna till ett antal internat och lägre på flera platser i Sverige. Till sist kom Hanna till ett flickhem i Katrineholm.

Trots att Hanna Brzezinska (Brzezińska) inte kom med Vita Bussar så tillägnas massa tid deras transporter och herr Bernadotte.

Här berättar jag (det börjar vid den 28 minuten av reportaget) om Hanna Brzezinska (Brzezińska) för hennes barnbarn Mattias Kallander under en promenad i Malmö

https://www.svtplay.se/video/KQdmVaV/den-romska-forintelsen/avsnitt-5?id=KQdmVaV

Fabriken i saltgruvan där Hanna Brzezinska arbetade låg på ena sidan av lägret. På andra sidan fanns en fabrik in en byggnad ovanför jorden.

Hanna Brzezinska i Sverige

På kartan från Polen finns de platser, bl.a. Turek, som Hanna Brzezinska nämnde vid ankomsten till Sverige. Alla platser ligger väst om staden Lodz i en radie på 70 kilometer.

Ångfärjor som gick i trafik mellan Köpenhamn och Malmö. Hanna Brzezinska kom med en sådan färja.

Inresekort till Sverige för Hanna Brzezinska

Inresekort till Sverige för Hanna Brzezinska. På backsidan ser man vilka platser hon vistades på i Sverige uppskrivna i kronologisk ordning.

Läkarkort för Hanna Brzezinska

Lokalhistoria i Malmö och Förintelsen - Äkta och Oäkta Vita bussar.

En typiskt Oäkta Vit buss som har aldrig varit i Tyskland har svenska nummerplåtar från Göteborg och körs utav en chaufför från Göteborgs Spårvagnstrafik AB. Här i Malmödepån. Varför införde man de bussar med samma typ av förklädnad som de Äkta Vita bussar.

De två översta bilder är från bussdepån i Göteborg. Nedan samma bussar såsom Oäkta Vit bussar. Således sådana som har aldrig varit i Tyskland. De har svenska nummerplåtar från Göteborg och kördes utav en chaufförer från Göteborgs Spårvagnstrafik AB. Här i Malmödepån. Liknande omvandling av lokalbussar har skett i Malmö.

En typiskt Oäkta Vit buss som har aldrig varit i Tyskland och har svenska nummerplåtar från Göteborg och körs utav en chaufför från Göteborgs Spårvagnstrafik AB. Varför införde man de oäkta bussar med samma typ av förklädnad som de Äkta Vita bussar.


En typiskt Oäkta Vit buss som har aldrig varit i Tyskland och har svenska nummerplåtar från Malmö.



Äkta Vita buss i Tyskland som har svenska militära nummerplåtar och körs utav en chaufför, frivilliga från ett regemente i Sverige. 

Lokalhistoria i Malmö och Förintelsen. Av platsen där de överlevande kom till Sverige, både de som kom med Vita tåg och Vita bussar finns endast resterna av förtöjningsplatserna för tågfärjan S/S Malmö.

Lokalhistoria i Malmö och Förintelsen. Av platsen där de överlevande kom till Sverige, både de som kom med Vita tåg och Vita bussar finns endast resterna av förtöjningsplatserna för SJ tågfärjan S/S Malmö.

Oäkta Vita bussar från Göteborg och Malmö lokaltrafik uppställda i Lund.

Oäkta Vita bussar från Göteborg och Malmö lokaltrafik uppställda i Lund.

Registreringsskyltar O16451 och O16454 på de ovan presenterade foton tillhör inte något militärförband i Sverige. Från fordonregistret får man veta att bussen var registrerad i Göteborg och tillhörde Göteborgs Spårvägar. Det är möjligt att den användes för transporter mellan Padborg och Köpenhamn, eller transporter från färjeläget på Själland. Det är möjligt att samma bus användes senare för transporter av de som har anlänt med UNRRAs Vita båtar till Göteborg och skulle vidare färdas till beredskapssjukhuset i Uddevalla (obekräftad). Även en del bussar från Malmö, Malmö Lokaltrafik användes för ändamålet.

De riktiga Vita bussar hade takräcken - anordningar för att lasta på taket. De hade även svenska militära registreringsskyltar, svarta med gula siffror. I regel var det då fem siffror, t.ex.,  43346 . De hade också andra svarta nummer på vit bakgrund på sidorna och bak på bussarna som på bilden ovan 44 och 42. De andra, mindre historiska " Oäkta Vita bussar" körde oftast i Malmöområdet. Några användes för transporter från Danmark till Sverige. De hade vanliga svenska registreringsnummer från Malmö som började med M och Göteborg som började med O och saknade de svarta nummer på vit bakgrund på sidorna och bak på bussarna. De hade inte heller takräcken och hade kvar skyltar med deras vanliga destinationer.

De riktiga Vita bussar hade takräcken - anordningar för att lasta på taket. De hade även svenska militära registreringsskyltar, svarta med gula siffror. I regel var det då fem siffror, t.ex.,  43346 . De hade också andra svarta nummer på vit bakgrund på sidorna och bak på bussarna som på bilden ovan 44 och 42. 

En "Oäkta Vit buss" från Göteborg lokaltrafik (se registreringsskylten) uppställd i Malmö.

Sanningen om "Slutet" - Om Spöktågen från koncentrationslägren som nådde Danmark vid krigslutet.

Ingen av de som kom med spöktågen till Padborg hade några identitetshandlingar.

De danska sjuksköterskors dagbok: Måndagen den 30 april
Klockan 14 åker de flesta av karantän stationens personal till Banegården för att ta tåget som kommer först kl. 5. - I Väntrummet har D.K.B.’s från Sønderborg tillagats med Bröd och Måltid till de tidigare koncentrationslägerfångarna. – Tåget består av 53 boskapsvagnar med ca. 4 300 kvinnor, som nu inkvarteras i karantän stationerna i Krusaa och Padborg samt i 2 tåg vid Banegården. Registreringen görs av svenskarna, både på karantän stationerna och på tågen, och hela måltiden övervakas av D.K.B., Sønderborg.
Det första tåget med ca. 800 kvinnor skickas direkt efter måltiden och åtföljs av läkare och sjuksköterskor från Kolding och Aabenraa. - de flesta Sjuka och Vissa friska, ca. 1 000 skickas till Kruså.
I Padborg har totalt ca. 1070, därav 540 i Tåget, de övriga i Kasernen.
det är 47 sängliggande varav de flesta kommer i Barak 1. Totalt är det in
Barak 1 ca. 100 
    ”2” 250 (alla polacker
    ”4” 210 (
Vid järnvägsstationen går ett annat tåg, som skickas kl 18. Härifrån skickas 600 uppkommande patienter (från Toget och Barak 4), totalt ca. 1 500. Tåget åtföljs av 2 läkare från Sønderborg och sjuksköterskor. Fröken Broe övernattar i Bov.

De danska sjuksköterskors dagbok:  Onsdagen den 2 maj
Man tror nu att arbetet vid karantänstationerna är över. och uppbrottet är förberett, barackerna repareras och packas. En tur till Dybbøl planeras på eftermiddagen och ett festligt avsked med D.K.B.s på kvällen. - Kl. 15 kommer ett plötsligt besked att ett tåg med ca. 3 000 kvinnor från koncentrationslägret i Ravensbrück vistas på stationen i Padborg. Lägret (i Padborg) är förberett att ta emot dem. De äter på bangården av D.K.B., Sønderborg. I väntan på maten därifrån delas knäckebröd ut till dem. De har inte fått mat på flera dagar och är så hungriga att det nästan är omöjligt för sjuksköterskor och C.B.U.s att fördela knäckebrödet mellan sig.

Kl. 18 anländer en kontingent tysk-svenskar, som ryms i "Gästtåget". Kl. 19 kommer de första av Kvinnorna från Ravensbrücke till lägret, 16 sängliggande, som förs hit i Ambulans och inkvarteras i Barak 4. De flesta sjuka förs till Krusaa, men Transporten är svår då det bara finns 1 Ambulans. Sedan kommer fotgängarna, som delas ut i tåg, baracker och i halm på karantänstationen utan bad eller registrering (det görs nästa dag av svenskarna).

Det är luftvarning, överflygning med kraftigt skjutande och luftstrid över lägret större delen av kvällen, inklusive skada på elnätet, och det är svårt i mörker att få patienter ledda från bangården till lägret, precis som distributionen i baracker och behandling av sjuka är mycket svårt. Det fanns totalt ca. 3 000 kvinnor: holländska, belgiska, franska, polska, tjeckiska, ungerska och 1 grek. De fördelades till Padborg och Krusaa, dit 6 sjuksköterskor sändes härifrån.

7 unga holländare hjälpte till med registreringen, - 1 tåg med ca. 800 sändes samma afton Kl. 20, direkt efter middagen

Sanningen om "Slutet"*.

Det sista slaget innan Berlin blev helt omringat ägde rum mellan den 16 - 19 april 1945. Den 23 april var omringningen av Berlin total. De sista Vita bus transporterna från Ravensbrück startar den 24 april på kvällen (kom till Sverige 28 april). Då finns det bara en smal landremsa i nazisternas händer med den danska gränsstaden Padborg i norr.
De flesta koncentrationslägerfångarna kom inte till Sverige med Vita bussar. De kom med tåg. Tågen som fylldes med fångarna från de överfulla koncentrationslägren kallades på engelska "lost" eller "spoke trains" då de ofta snurrade runt i det ovan beskrivna landremsan som återstod av Nazityskland.
Ett flertal tåg avgick från Bergen-Belsen och Ravensbrück strax innan de befriades. Två av Spöktåg kom till Danmark.
Det första spöktåget var tåget från koncentrationslägret Ravensbrück, 53 godsvagnar där 80 fångar stuvades in i varje vagn – totalt 3 989 kvinnor. Tåget avgick från Ravensbrück den 25 april och anlände till Lübeck den 29 april och ankom till Danmark den 30 april 1945.

Det andra tåget, ett spöktåg med 2 800 kvinnor (3 000) från lägren runt Hamburg*** kom till Padborg i Danmark den 2 maj 1945. I Padborg omhändertogs kvinnorna av dansk rödakorspersonal och sedan fördes vidare nästa dag med ett DBS persontåg till Köpenhamn och därifrån med färja till Malmö. DBS-tåget hade ett antal ambulansvagnar. Bara de kördes ombord på tågfärjan. 

8 personer från det andra spöktåget begravdes i Padborg.

Man läser i sjuksköterskas dagbok: Kl. 15 kommer ett plötsligt besked att ett tåg med ca. 3 000 kvinnor från koncentrationslägret i Ravensbrück vistas på stationen i Padborg. Lägret (i Padborg) är förberett att ta emot dem. De äter på bangården. Spöktåget nummer två kommer dock from Hamburg. Men då första tåget kom från Ravensbrück klassas även det andra tåget som ett sådant. På samma sätt kallade man felaktigt, och det fortgår fortsättningsvis att de som kom med UNRRAs Vita Båtar (drygt 9 300), spöktågen (6 500) räknas såsom om de kom med Vita bussar. 15 800 personer i bussar som tog mellan 15-60 personer är naturligtvis en omöjlighet.

Under dagarna 3-4 maj 1945 registrerades 2 910 personer av den svenska personalen i Malmö. 1 092 av de hade polskt medborgarskap.

I det andra spöktåget fanns även holländska kvinnor från Beendorf-lägret där många av de tillhörde Diamantgruppen som hölls fångna i Sternlägret i Bergen-Belsen. 

Spöktågen - det handlar således om minst 6 500 koncentrationslägerfångar som kom vid krigslutet med tåg till Danmark.

Vi måste komma ihåg att Danmark under kriget var i princip en suverän stat – om än med tyska styrkor i landet. I praktiken var Danmark naturligtvis ockuperat.

Den 5 maj landade generalmajor Henry Dewing på Kastrups flygplats i med trehundra brittiska soldater. Hans ärende var förhandlingar med tyskarna om diverse praktiska detaljer. Hundratusentals tyska soldater som var kvar i Danmark och de som kom från Baltikum sattes i interneringsläger.

Samma dag, från Helsingborg så skeppades Danska brigaden från Sverige till Danmark. Den kom till den redan fria Danmark.

https://dsr.dk/sites/default/files/473/officiel_dagbog_padborg.pdf

* Slutet, en bok som skrevs av Folke Bernadotte, enligt mig i ren propagandasyfte.** I slutet av kriget förhandlade de danska myndigheterna (enskilt utan svensk inblandning) med tyskarna om att låta danskar i tysk fångenskap få återvända till Danmark. Därefter, i mars och april 1945 transporterades från Tyskland omkring 10 000 danska och norska fångar till koncentrationslägret Frøslev utanför Padborg. Från Frøslev, när de fortsatte sina resor, passerade de Röda korsets Padborg läger.

*** Ett antal personer som kom med Hamburg tåget bekräftade fakta ovan. Bland de var Franska Pickel (samtal den 24 november 2021). En annan person Eva Bardos berättade om ankomsten till Sverige i en videoinspelning för Shoah foundation, se nedan, i korthet: Eva Bardos (Flesch) var född den 15 mars 1922. Eva blev tillfångatagen i Budapest 10 november och skickades den 24 november 1944 till koncentrationslägret Dachau. Därifrån fördes hon en 17 december 1944 till Bergen-Belsen. Den 3:e januari 1945 transporterades hon med lastbil tillsammans med 50 andra kvinnor till Braunschweig där hon sorterade tegel. i början av mars 1945 då vi transporterades till Beendorf där hon fick arbeta i en saltgruva (Bartensleben) som var en fabrik för flygplansdelar. Eva minns att hon var i Beendorf den 15 mars 1945 då hon fyllde 23 år. Från Beendorf fördes hon till koncentrationslägret Neuengamme. Hon fördes i en boskapsvagn i ett tåg som i 10 dagar irrande omkring, ett spöktåg (lost train). Tåget stannade då och då och kastade av döda kroppar vid banvallen. Tåget skulle från början gå till Bergen-Belsen. Kvinnorna från Beendorf den 20 april fördelade på ett antal av Neuengammes underläger.
En morgon (troligen i Hamburg då) kom ett tåg med nya boskapsvagnar och de lastades över. Tåget gick till Padborg. I Padborg i Danmark berättade Eva, lämnade vi alla våra kläder, fick duscha och fick gröt med mjölk. Eva skriver att i Padborg så lastades de i vita bussar som körde hela vägen från Padborg till Köpenhamn. Hon berättar: där vi lastades över till sjukvagnar (tåg) som transporterades med tågfärja till Malmö. Från Malmö skickades hon till Örebro den 24 maj 1945 och där till beredskapssjukhuset i Engelbrektsskolan.
Delar av ovanstående berättade Eva Bardos-Flesch för USC Shoah Foundation Video nr 29696, Yad Vashem 2014.

Estera Bergman

Jag var i Ravensbrück i tre och en halv månad. Sedan skickades vi till Beendorf, där vi tillbringade två veckor i karantän. Lägret hade tegelbyggnader som tidigare hade tillhört en fabrik. Vi bodde i en källare och sov på ett färdigt golv. Lite sågspån hade spridits här och där. När vi vaknade på morgonen var vi – och golvet – genomblöta. Det var fruktansvärt fuktigt där. Vi gick på toaletterna i grupper, eskorterade två gånger om dagen. Maten var något bättre än den hade varit på Ravensbrück. Fångarna där före oss arbetade, men det fanns inte tid att tilldela oss jobb – lägret evakuerades på grund av den närmande fronten. Vi skickades till Hamburg. Resan till Hamburg tog tolv dagar. Vi fick mat var tredje dag. Varje dag skulle det finnas ett dussintal lik [not skriven ovan text] i vagnen [/not]. Vi färdades i otäckta järnvägsvagnar, med 120 personer eller fler i varje vagn. I slutet av dessa tolv dagar fanns 1 800 människor kvar av 5 000. Den sista dagen skrek vi och skrek – vi var i uppror. Vi sa åt dem att gå vidare och skjuta oss, för vi kunde inte stå ut med lidande längre. Det var dagen vi fördes till lägret i Hamburg-Wandsbek. Fram till dess hade lägret varit ockuperat av kristna – polska kvinnor evakuerade från Warszawa. De hade jobbat där på en gummifabrik. När vi kom fram var fabriken ur drift. Vi sattes i karantän i ett enda block. Vi led hårt i det lägret; det var snuskigt. Vi sov fyra till en säng. Vår hunger var intensiv – värre än i något annat läger. Vi brukade äta grönsaksskal som vi plockade ur skräpet. Vi hölls kvar där i två veckor och återigen skickades vi iväg, utan att veta vår destination. På vägen blev vi befriade av Svenska Röda Korset i Danmark. Jag kom till Sverige den 5 maj 1945. Jag vägde fyrtiofem kilo och hade blivit extremt svag.

Powielanie Bzdur na temat Systemu Korczakowskiego - Quo Vadis po Domu Odzyskanego Dzieciństwa?

Tymczasem wg. sprawozdania z Domu Sierot z roku 1926 "bezradne dzieci" nie zostały po "Siedmiu Dobrych Latach" wyrzucone na bruk.

Jeden z wychowanków Korczaka zarzucił mu (własciwie systemowi Domu Sierot) że nie przygotował ich do życia w "realnym" świecie. Ta pojedyncza wypowiedz została uogólniona i jak mantra powtarzana do dzisiaj przez pedagogów, dziennikarzy, nawet w filmie Wajdy. Tymczasem wg. sprawozdania z Domu Sierot z roku 1926 "bezradne dzieci" nie zostały po "Siedmiu Dobrych Latach"* wyrzucone na bruk.

*Michał Wróblewski, Siedem Dobrych lat, Krönika 1996, Stockholm.
**Michał Wróblewski, Z Korczakiem przez życie, Stockholm 2012, ISBN 978 91 87704 74 1

Recenzje "Z Korczakiem przez życie":
Agnieszka Holland: „Niewielu mogło pisać tak o Korczaku. Blisko, prosto, intymnie, o istocie jego talentu, metody i człowieczeństwa poprzez własne doświadczenie, życie. Dla mnie Michał Wróblewski był głównym źródłem wiedzy, kiedy szykowałam się do scenariusza o Korczaku. Z wielkim wzruszeniem przeczytałam po latach jego wspomnienia”

Barbara Engelking: „Książka Michała Wróblewskiego jest osobistą i autentyczną relacją ze spotkania z Januszem Korczakiem i jego ideałami. Przybyły z Pińska do Warszawy na studia Wróblewski został bursistą Domu Sierot. Poznał unikalne metody wychowawcze Korczaka i pod jego wpływem zmienił plany i rozpoczął studia pedagogiczne. Stał się jednym z bardziej zaangażowanych wychowawców i uczestników życia codziennego w „Domu Odzyskanego Dzieciństwa” przy ul Krochmalnej. Na jego wspomnienie składają się portrety wychowanków i pracowników Domu, a także oczywiście, samego Starego Doktora, opis zasad współżycia i funkcjonowania sierocińca, a także niezwykle cenne własne refleksje, spostrzeżenia, uwagi. Niepozorna objętościowo, ale mądra, przenikliwa i wzruszająca książka”.

Plagieraren Daniel Leviathan uppträder på nytt med Levande Historia. Den här gången i kippa.

Screen dump den 21 november 2021.

Plagieraren Daniel Leviathan spelade in tillsammans med Levande Historia en berättelse om Sigtunastiftelsen och de överlevande som kom med Vita båtar.

Föreningen Förintelsens Minne skickade innan inspelningen en information om Leviathans tidigare plagiat till Sigtunastiftelsens direktör, två veckor innan programmet skulle spelas in.

Vi beskrev för Sigtunastiftelsen innehållet i vår anmälan till Lunds Universitets rektor. Bl.a. beskrev vi Leviathans undermåliga redogörelse med massa felaktigheter som finns att tillgå hos Registrator i Riksantikvarieämbetet.

Fortsättningsvis beskriver Leviathan samma två Förintelsens offer och samtidigt hävdar han att har gjort ett fantastiskt stort arbete - en hemsida som ingen har sett.

År 2018 skrev vi: Det är numera svårt att skilja mellan gravhällar och stenbeläggningen, stigar mellan de gravarna. Åven de är svåra att upptäcka.
Förintelsens offer vid Norra begravningsplatsen ligger begravda i K- och J-kvarteren. I början förstog man inte att så många av "de räddade" skulle dö. En liten lastbil som körde extra mat mm till beredskapssjukhuset i Sigtuna kom tillbaka med döda. Nästan varje dag. Först då förstog man att det inte kommer handla om enstaka döda men om många. Ibland dog flera samma dag.
I Sigtuna och i svenska pressen beskrev man bara de patienter som höll på att tillfriskna. Man nämnde inte de som vägde 25-28 kg och fick sin sista villoplats i Stockholm. Trots att det står på deras gravstenar Stockholm där man skall ange platsen där de dog så handlar det om Sigtuna, platsen där man skulle födas på nytt. Det stämde för många men inte för alla. Därför började man att begrava Förintelsens offer i en helt ny kvarter, J. Fotot är ett avtryck av Ryska Postades gravhäll. Man gjorde ett 30-tal sådana avtryck på hösten 2018 på de gravhällar som grävdes upp och där det inte gick  att avläsa texten.

Under sitt senaste framträdande visar Leviathan bilder från Judiska begravningsplatsen där Föreningen Förintelsens Minne började sitt projekt redan 2018 och grävde upp de på bild synliga gravhällarna som på grund av Judiska församlingens misskötsel sjönk fullständigt under markytan. Judiska församlingen tyckte att det var helt OK då de kunde lätt klippa maskinellt gräset ovanför gravarna. Leviathan, precis som förr, som vi skrev i anmälan till Lunds universitets rektor. beskrev inte varifrån kom hans data och ven som gjorde arbetet.

Det är känt att Judiska församlingen i Stockholm har tagit medel som anslogs av Riksantikvarieämbetet för att gravstenar tillhörande Förintelsens offer skulle göras iordning till Leviathans lön. Tjänsten har aldrig utlyst och Leviathan hade inga kunskaper i ämnet. Bakom beslut stod församlingens ordförande Aron Verständig som ville stödja en familjevän, den arbetslöse Leviathan.

Församlingen rapporterade det till Riksantikvarieämbetet som en "avvikelse". Avvikelsen skickades in av Isak Reichel, dåvarande generalsekreterare vid församlingen som hade samtidigt en "bisyssla" vid Riksantikvarieämbetet.

Judiska församlingen och Leviathan har rakt av stulit forskningsdata och presenterar det som eget projekt. Brott lönar sig tydligen. Leviathans och Judiska församlingens förehavanden har rapporterats till RAÄ och deras jurister undersöker ärendet. Begär officiella dokument från RAÄ. Som vi har påpekat för RAÄ så har pengarna som RAÄ anslagit för stenarna gått till den arbetslöse Leviathan. Det gjorde Judiska församlingen strax innan projektperioden som började 1 sept 2019 närmade sig slutet och outnyttjade medel skulle enligt RAÄ skulle betalas tillbaka.

Leviathan i sluttampen av sin avlöningsperiod ringde till två forskare vid Linköpings Universitet och bad om information hur han skall leta efter informationen. Under zoom-mötet hänvisades han till forskargruppen vid Föreningen Förintelsens Minne och bloggen där gruppens resultat fortlöpande redovisas. Linköpingsforskarna sa inget om att Leviathan skulle plagiera resultaten och redovisa de som sina.

Leviathan har beskrivit i sin rapport till RAÄ 3 personer - två beskrivningar direkt från min blogg Jimbao today ty båda med felaktiga rekommendationer om ändringar i texten på gravstenarna. Den tredje personen är Fela Fajga Falc som jag har inte beskrivit i detalj i min blogg, där införde han felaktiga data om vilka koncentrationsläger hon var fånge i. Lägren låg 500 km från varandra och där fanns huvudsakligen franska fångar.

I Föreningen Förintelsens Minne har vi flera dokument som gäller vederbörande. Nedan en av de som sammanfattar hennes förflyttningar from Lodz Gettot till Bergen-Belsen. Fela Falc var aldrig en fånge i Mauthausen i Österiket som Leviathan gör gällande men i ett underläger till Buchenwald, 622 km från Mauthausen. Tyvärr så använder sig här Leviathan enbart av en psykiaters anteckningar om Fajga Falc som finns bevarade på Judiska museet, utan att kontrollera själv några data. 

Se även: https://jimbaotoday.blogspot.com/2018/11/de-forsta-riktiga-snubbelstenar-efter.html

Blogginlägget ovan liksom många andra är från 2018. På den tiden sägs plagierar Lewiathan studerat arkeologi i Israel.
Dossierer som Leviathan sammanställde för byte på gravhällarna.Som framförts tidigare i texten under Redovisningen och Exempel på dossierer bilaga 2. Här vill jag kommentera "resultat" av den undersökning som står till grund av de Dossierer som medsändes i Redovisningen till RAÄ. Av tidsskäl redovisar jag bara de två första dossierer. Det som borde redovisas av JF är felaktigheter när det gäller namn på gravstenar och uppgifter som är essentiella för framställan av det pedagogiska materialet.

Dossier nr. 1 - "Regina Posladek".
Gravstenen
1. Det står i projektledarens (Leviathan) anteckningar att Efternamn på graven är felskriven. Detta trots att det står POSLADEK inte POLADAK som Leviathan vill ha det till. Efternam på graven är och bör vara POSLADEK således är det helt rätt stavat. Projektledaren Daniel Lewiathan tycks inte ens har varit vid graven av "Regina Posladek", egentligen Rywka Posladek och inte heller ha tittat på bilderna av hennes gravhäll eller de avtryck som FFM gjorde. För kännedom är Rywka Posladek begraven i K-kvarteret, Norra Judiska begravningsplatsen, inte J som Leviathan hävdar.
2. Vidare skriver projektledaren att Posladek dog år 1948 medan hon dog är 1945 - hon fyller faktiskt år under överfarten från Lübeck och dör den 8 augusti 1945, drygt 3 veckor efter ankomsten.
3. Det står i projektledarens protokoll att hon är född i Polen. Samtidigt så står det på Posladeks grav står det TJECKOSLOVAKIEN. Det kommenterar inte projektledaren trots att  det bör ändras till POLEN enligt Föreningen Förintelsens Minne )FFM).
4. På samma sätt så står det på gravstenen att Rywka Posladek var född år 1925 fast Posladek var född 1924. Det bekymrar inte heller projektledaren. Detta trots att i den databasen han åberopar finns ingen person inom familjen Posladek från Lodz som är född 1925.
5. I FFMs arkiv finns det polska dokument där födelseåren för henne och hennes bror har angivits. Deras nam stavas med bokstaven Ś dvs med accent över S.

Resten av undersökning utfört av Leviathan av Reginas - Rywkas öde liksom de andra personernas påminner mera om Ancestry sidor än om ett riktigt underlag som lämpar sig för att användas för en pedagogisk verksamhet som skall bl.a. visa Förintelsens olika stadier och logistik.

Som jag har informerat RAÄ och tidigare även Anna Nachman på Judiska församlingen att en bristande undersökning som baserar sig på de lättast tillgängliga fakta kan inte ligga till grund som ett underlag till korrigeringar av uppgifter på stenarna och refererade till en artikel jag skrev redan 2013 där gravar av tre personer begravda vid Norra judiska begravningsplatsen granskas (Zofia Mendel, Frymeta Ajnhorn och Dora Ajzensztajn. (Traces of Holocaust in Stockholm III - https://jimbaotoday.blogspot.com/2013/06/traces-of-holocaust-in-stockholm-iii.html.

Jag har redan år 2018 beskrivit Posladeks grav och henne som person i samband med ett undervisning/arbete som FFM har haft med Paideia studenter som omfattade bl.a. Posladeks grav.
https://jimbaotoday.blogspot.com/2018/11/de-forsta-riktiga-snubbelstenar-efter.html

I Posladeks, DP-2 kortet (Displaced Persons) så finns det faktiskt även ett tredje födelsedatum gällande samma person, den 30 juli 1925.
På samma kort så finns Posladeks L-nummer angivet. Betydelsen av det numret tilldelat på Transit Center i Lübeck hade jag beskrivit tidigare. Det missar projektledaren i samtliga fall. Vidare missar projektledaren datum och plats när Posladek anlände till Sverige. Hon kom den 15 juli 1945 till Frihamnen i Stockholm med Vita båten S/S Kastelholm. Inte heller nämns hennes tid på beredskapssjukhuset i Sigtuna. Just de platser och tidpunkter i Sverige är mycket viktiga för den pedagogiska delen av projektet.

Undersökaren Leviathan missar helt att Posladek Ryfka (Rywka), född 13 juli 1924 har efter tiden i Lodz Getto - Litzmannstadt förflyttats till ett antal läger:
24 augusti 1944 - från Gettot till Ravensbrück
21 september 1944, Buchenwald
11 mars 1945, Bergen-Belsen
och att hon anger att hon lämnade sina föräldrar i Lodz.
Hon betraktades som judinna och politisk fånge enligt dokument från koncentrationslägret Buchenwald.
Hon har troligen inte varit fånge i Auschwitz som projektledaren anger.
Hennes föräldrar har troligen mördats i CHELMNO utrotningslägret.
Stavningen av hennes namn har bekräftats i Lodz getto originaldokument.
Vi bifogar hennes tyska Häftling-person-kort -fängelsekort som bekräftar ovanstående liksom namnet på Rywkas mor som projektledaren hade svår att fastställa.

Leviathan har beskrivit i sin rapport till RAÄ 3 personer - två beskrivningar direkt från blogg Jimbao today, ty båda med felaktiga rekommendationer om ändringar i texten på gravstenarna. Den tredje personen är Fela Fela Falc som jag har inte beskrivit i detalj i min blogg, där införde han felaktiga data om vilka koncentrationsläger hon var fånge i. Lägren låg 500 km från varandra och där fanns huvudsakligen franska fångar.

I Föreningen Förintelsens Minne har vi flera dokument som gäller vederbörande. Nedan en av de som sammanfattar hennes förflyttningar from Lodz Gettot till Bergen-Belsen. Fela eller Fajga Falc var aldrig en fånge i Mauthausen i Österiket som Leviathan gör gällande men i ett underläger till Buchenwald, 622 km från Mauthausen. Tyvärr så använder sig här Leviathan av en psykiaters anteckningar om Falc som finns bevarade på Judiska museet, utan att kontrollera själv några data.

Det kom faktiskt ut en bok i Sverige förra året (2020) "The Liberated 1945. White Boat Mission from Bergen-Belsen to Sweden" ISBN 978 - 91 - 986601 - 2 - 8. Det är Föreningen Förintelsens Minne som står bakom både hemsidan De Befriade 1945, www.shma.online och boken. Föreningen Förintelsens Minne har grävt upp alla gravstenar och gjort grundlig forskning om detta (kostnad 220 000:-).

Att läsa om de räddades gravar, egentligen Förintelsens offers gravar, Förintelsemonumentet mm.
Det finns ett flertal artiklar om Förintelsens offer gravar i Sverige där man tar upp felaktiga uppgifter på gravarna och meddelar de riktiga uppgifterna.

På engelska

Traces of Holocaust in Stockholm III - där Romuald Wroblewski, FFM, tar upp namnfrågan och felaktigheterna på gravarna där visar exempel på tre gravstenar som har felstavade namn. Skrivet och publicerat 2013.
https://jimbaotoday.blogspot.com/2013/06/traces-of-holocaust-in-stockholm-iii.html

How Stockholm is restoring dignity to the neglected graves of 100 Holocaust victims där generalsekreteraren i Föreningen Förintelsens Minne Victoria Martinez som beskriver arbetet med gravhällarna. Skrivet 2018 och publicerat i januari 2019. Mycket om arbetsmetodiken både inom arkiv och i fält där gravarna har lyfts från underjorden. Även QR-projektet beskrivs.

https://www.thelocal.se/20190127/how-stockholm-is-restoring-dignity-to-the-neglected-graves-of-100-holocaust-victims

På svenska
Specifika artiklar om inskriptioner på Förintelsens offers gravar.
Vidare finns artiklar bl.a. från januari 2019 där man specifikt diskuterar frågan av tjeckiska och polska namn där genusfråga och germanisering av namnen under och efter kriget måste beaktas vid ändringen av uppgifterna på gravstenarna. I flera slaviska språk, som ryska, tjeckiska och polska, slutar kvinnors och mäns efternamn olika. Grammatiken i de språken är otroligt könsbunden. Låt mig ge ett exempel. Det finns en kvinna från Prag begraven under namnet Gertrud Lorie f. 1918. Så har hon aldrig hetat.

Efterlysning - "1945 års räddade" begravda under åren 1945-1947 - Jag söker fakta om de och deras liv innan Förintelsen - Ett QR underlag - Del V.
https://jimbaotoday.blogspot.com/2019/01/efterlysning-1945-ars-raddade-begravda.html

De befriade 1945

Föreningen Förintelsens Minnes hemsida med komplett information of De befriade och även om de som ligger begravda över hela Sverige.

www.shma.online

 

December 1944 deportations from Piotrków Trybunalski - Ravensbrück an Buchenwald. Families reunited in Bergen-Belsen after being torn Apart for weeks.

Family Rosenblatt torn apart. At unknown railway station on December 2nd, 1944, the train from Piotrków Trybunalski  was divided and two sets wagons that were sent in different directions. Rozenblatt Moszek born 1903 and his son Jozef (Jasio) born 1931 went to concentration camp Buchenwald. Rosenblatt Ryszard born 1936 and his mother Bina Malka went to Ravensbrück. Above parts of two German Deportation lists. Women list (top) and Mens list (bottom).

As the Soviet front began to approach, the final deportations of Piotrkow Jews, families working and living in three factories there started. In November 1944 the first group of Jewish men were sent to HASAG armaments factory in Częstochowa and the Buchenwald concentration camp. The final deportation started on December 2, 1944. Woman and girls were planned to be send to Ravensbrück concentration camp and men and boys to Buchenwald. That was the general division, selection. To start with they traveled in the cattle wagons in the same train. There were woman wagons and mens wagons. The train was heading west.

At unknown railway station the train was divided in two and wagons were sent in different directions.
Rozenblatt Moszek born 1903 and his son Jozef born 1931went to Buchenwald. Rozenblatt Ryszard born 1936 and his mother Bina Malka went to Ravensbrück

On January 4, 1945. Jozef and 21 another boys were separated from their fathers in Buchenwald and sent to Bergen-Belsen. Approximately at the same time women and small girls and Ryszard Rosenblatt were sent from Ravensbrück to Bergen-Belsen.

On January 4, 1945. Jozef and 21 another boys were separated from their fathers in Buchenwald and sent to Bergen-Belsen. Approximately at the same time women and small girls and Ryszard Rosenblatt were sent from Ravensbrück to Bergen-Belsen. Top picture  - the registration card of Rosenblatt Josef in Buchenwald. The card was issued on December 3, 1944. On the same card there is also an annotation about the dat of transfer to Bergen-Belsen concentration camp, January 1, 1945. Below, The list of 21 boys sent from Buchenwald to Bergen-Belsen. Among them is Rosenblatt.

The Rosenblatt-mother that came with her son Ryszard from Piotrków to Ravensbrück, reunited with her older son Jozef (Jasio) that came from Buchenwald. 

After the liberation of Bergen-Belsen on April, 15 Bina Malka Rosenblatt and her two sons went by UNRRAs mission White Boats to Sweden. Also Binas sister and her son Sewek camel to Sweden on the same boat. Moszek Rosenblatt father of Ryszard and Jozef (Jasio) survived. Bina Malka told her family story for the registers at the UNRRA Transit Center in Lübeck.

Holocaust survivors from Piotrków that left testimonies

http://www.piotrkow-jc.com/pl/numbers.html