Warszawas Getto Upprors Minnesdag bidrar till en del mörka tankar.
Ledaren av Upproret Mordechaj Anielewicz öde kommer till ytan. Namn som Miła 18 åter klingar, påminner, aktualiserar!
Vad gör man när dödas kroppar har bränts på en bål med flera tusen andra.
Vad gör man när askan har spritts på åkrarna.
Vad gör man när de dödas ben har passerats stenbrotts grusmaskiner och har blivit ett vit granulat. Det blev många säckar. Jag har aldrig undersökt vad man har gjort med bengranulat av de människor som sköts och begravdes i massgravar. Är de på åkrarna i Ukraina, Vitryssland, Polen eller i Tyskland. 2 ton bengranulat ryms i 1 kubikmeter.
I Treblinka där min mor släkt mördades finns det aska från gigantiska likbål av nära 1 milion människor.
I förstäder till staden Pinsk finns bengranulat efter min pappas släkt.
Det tyska ordet för 'benkross' är 'Knochenmühle'. En 'Knochenmühle' fanns det både i Auschwitz och Treblinka och i fälten där massexekutioner och massgravar följde Einsatsgruppens härjningar. När krigslyckan vände vill Stalingrad hade de retirerande tyska sett till att sudda spår av Förintelsen. Speciella Sonderkomandon utfördet det.
Därför berättat jag deras historia och uttalar deras namn.
Innan jag kom till insikten var de faktiskt namnlösa!
I min pappas ariska papper och det antagna polska identiteten stå min farfars namn Bolesław fast han hette Baruch.
Namnen på min farfar och hela min pappas släkt höll på att utplånas. Utplånas för alltid, precis som deras kroppar!
Därför byggde jag Holocausmonumentet i Stockholm.
Därför finns deras namn kvar. Min farfars Baruch Wassermans med hela familjen och morfars Gabriel Rozentals med familjen och mina föräldrars närmaste vänners namn som finns inte nämnda någonstans då hela släkt mördades.