I Läkarkorten finns en uppgift Vikt. Rubriken är rätt så ofta lämnad ofylld. Det berodde oftast på att det gick inte att väga patienten då dennes tillstånd var så dålig. Ofta när vikten inte angavs så stod det i rubriken bredvid Nutr. tillst: Utmärglat eller Mycket utmärglat eller bara "skelett". Nutr. tillst: Nutrition tillstånd. Vid malnutrition, undernäring råder ett tillstånd då kroppens intag av energi och näring understiger kroppens faktiska behov vilket är en förutsättning för god hälsa. I Bergen-Belsen var det brist på mat och de sista dagarna före befrielsen fattades även vatten.
Det här med att inte kunna fastställa vikten på patienter från koncentrationslägren påminner mig om röntgenundersökningar av samma patientgrupp. Röntgenläkare från Epidemiska sjukhuset i Stockholm beskrev att lungors tillstånd var så patologisk och fylld med infiltrat, pleuravätska så att röntgen strålen kunde inte tränga förbi och ge en vettig bild av vare sig lungorna eller hjärtat.
Att ange vikt är viktig då det gäller att kunna beräkna doser av läkemedel mm. Ibland måste man titta om t.ex. patientens vikt inte handlar om ödem. Ödem är svullnad på grund av ansamling av vätska i vävnaderna. I många fall kan det handla om flera liter/kilo av vätska och ge en förvrängd information om kroppens egentliga vikt.
Ett FMC kort - Field Medical Card utfärdat i Bergen-Belsen. Som huvuddiagnos skrev med stora bokstäver MALNUTRITION. |
Pleurit är en ansamling av vätska i pleuran. I många fall kan det handla om flera liter/kilo av vätska och och precis som vid ödem ge en förvrängd information om kroppens egentliga vikt.
Det går inte att generellt beskriva, vikten, hälsotillståndet hos Bergen-Belsen fångarna. Fångarna i lägret var inte en uniform grupp. Flera grupper anlände till lägret dagarna före och troligen även under det brittiska övertagandet av lägret den 15 april 1945.
Den information forskargruppen i Föreningen Förintelsens Minne studerar, finns på Läkarkorten som fylldes i vid ankomsten till beredskapssjukhuset. Det handlar om 10-14 veckor efter befrielsen av Bergen-Belsen. Den första vården, omhändertagandet av de överlevande startade direkt i april. Från Bergen-Belsens lägrets baracker fördes de överlevande till det nyetablerade sjukhuset i tyska militärkaserner som låg strax utanför. Sjukhuset hade som mest 13 400 sängplatser. Så, trots den vård patienter har fått under april-juni 1945 fanns det flera akutsjuka utmärglade patienter som anlände till Sverige.
Det går inte att generellt beskriva, vikten, hälsotillståndet hos Bergen-Belsen fångarna. Fångarna i lägret var inte en uniform grupp. Flera grupper anlände till lägret dagarna före och troligen även under det brittiska övertagandet av lägret den 15 april 1945.
Vi måste första att Bergen-Belsen blev "sista lägret", en slutstation för tiotusentals fångar som sändes ut på dödsmarscher från andra läger i öst. Många av de nyanlända fångarna fick inte ens tak över huvudet. Livsmedels- och vattenförsörjningen upphörde under mars-april och en fruktansvärd fläcktyfusepidemi bröt ut. Från januari till mitten av april 1945 dog omkring 35 000 fångar, varav 18 000 enbart under mars månad.
Den gruppen av fångar som kom till Sverige med Vita båtar var inte heller uniform. Det fanns "skelett", utmärglade och döende patienter samtidigt som det fanns de som kallades för konvalescenter. De sistnämnda klassificerades ofta som "sitting persons" på de listor som gjordes vid avfärden av varje Vit båt. Många av sitting persons slussades direkt till de flyktingsläger som man hade satt upp för ändamålet i Sverige.
I den så kallade "liggande gruppen", de som oftast bars iland på bår fanns många akuta fall.
I Stockholm kördes alla akuta fallen direkt från båten i Frihamnen till Epidemiska sjukhuset. Resterande patienter undersöktes snabbt och flyttades därefter till Sanitetsstationen i Ropsten. Från Sanitetsstationen kördes patienterna vidare till beredskapssjukhuset i Sigtuna.
Den gruppen av fångar som kom till Sverige med Vita båtar var inte heller uniform. Det fanns "skelett", utmärglade och döende patienter samtidigt som det fanns de som kallades för konvalescenter. De sistnämnda klassificerades ofta som "sitting persons" på de listor som gjordes vid avfärden av varje Vit båt. Många av sitting persons slussades direkt till de flyktingsläger som man hade satt upp för ändamålet i Sverige.
I den så kallade "liggande gruppen", de som oftast bars iland på bår fanns många akuta fall.
I Stockholm kördes alla akuta fallen direkt från båten i Frihamnen till Epidemiska sjukhuset. Resterande patienter undersöktes snabbt och flyttades därefter till Sanitetsstationen i Ropsten. Från Sanitetsstationen kördes patienterna vidare till beredskapssjukhuset i Sigtuna.
Majoriteten av patienter i Sigtuna var huvudsakligen unga judiska kvinnor, de flesta i 20-års åldern. Många av dem var undernärda och sjuka i sjukdomar de hade ådragit sig i Bergen-Belsen eller i andra koncentrationsläger där de hade vistats tidigare. Bland de vanligaste åkommorna var Tbc och lungsäcksinflammation. Många led också av sviter efter tyfus. De flesta läkarjournaler från Sigtuna har handritade lungor där de mest sjuka områdena är markerade med rött.
Den information forskargruppen i Föreningen Förintelsens Minne studerar, finns på Läkarkorten som fylldes i vid ankomsten till beredskapssjukhuset. Det handlar om 10-14 veckor efter befrielsen av Bergen-Belsen. Den första vården, omhändertagandet av de överlevande startade direkt i april. Från Bergen-Belsens lägrets baracker fördes de överlevande till det nyetablerade sjukhuset i tyska militärkaserner som låg strax utanför. Sjukhuset hade som mest 13 400 sängplatser. Så, trots den vård patienter har fått under april-juni 1945 fanns det flera akutsjuka utmärglade patienter som anlände till Sverige.
De flesta av de judiska patienter ville, efter att ha blivit friska, inte åka till sina hemländer men flytta till Eretz Israel. Flertalet gjorde det!