Levande Historia och den svenska regeringen får inte använda sig av Förintelsen för att ursäkta inrikespolitiken.

Jag var i Gamla Stan sa kvinnan, Förintelsens överlevande. Det var en utställning om Kindertransporter. Vet Du vad det var? Ja, jag känner till det. Jag har träffat en tysk judinna som kom med sista transporten till England. Innan dess hade hennes föräldrar lämnat henne på ett barnhem i Berlin för barnen där hade större chanser att komma med Kindertransporter. Kvinnan hörde på min berättelse och avbröt: men där på Levande historia visar man samtidigt de afganska pojkar som man ser ofta i Stockholms centrum. Vad har de med Förintelsen att göra? Jag blev mållös.

En gammal kvinna, Förintelsens överlevande kom till mig när vi tände ljusen vid Holocaust Monumentet som är kopplad bl.a. till den svenska aktionen Vita båtar.

Den gamla kvinnan sa till mig: Vi överlevande utnyttjas fortfarande och minnet av Förintelsen också.

Mörket föll över Norra judiska begravningsplatsen. 6 belysta minesstenar över de 6 miljoner judar som mördades och ett 100-tal ljuslyktor påminde om våra närmaste och om de som togs för vård till Sverige strax efter midsommaren 1945. I många fall var deras liv så hårt stämplat av nazistlägren och getton gick inte att rädda. De dog på de svenska sjukhusen efter bara några dagar eller månader.

Jag stod i mörkret och tänkte på de närmaste minnesstenarna Treblinka och Auschwitz och efter en stund Majdanek. Kvinnan som sa till mig att de överlevande utnyttjas kom till mig igen. Hon fortsatte sin historia. Jag var i Gamla Stan sa hon, på Levande Historia. Det var en utställning om Kindertransporter. Ja, jag känner till det. Jag har träffat en tysk judinna som kom med sista transporten till England. Innan dess hade hennes föräldrar lämnat henne på ett barnhem i Berlin för barnen där hade större chanser att komma med Kindertransporter. Kvinnan hörde på min berättelse och avbröt: men där på Levande historia visar man samtidigt de afganska ungdomar som man ser ofta i Stockholms centrum. Vad har de med Förintelsen att göra? 
Jag blev mållös.

När Andra världskriget började i september 1939, skrev Janusz Korczak ett upprop. Han åberopade §3 från en Barnkonvention från 1920-talet att man skall ge skydd och hjälp till barnen. 
Jag förstår att man skall ge stöd, skydda alla världens barn men den officiella kopplingen som Sveriges Regering genom Myndigheten för Levande historia är frampressad och ytterst osmaklig! Den så långsökta kopplingen skulle förklara regeringens klumpiga migrations- och inrikespolitik. Det får de gärna göra men inte på det sättet och inte i samband med 75 års dagen till minnet av Förintelsens offer. I den gruppen finns Kindertransport-barns föräldrar och syskon vilka mördades under den mörka tiden.

”Kvinnor är för barnafödande, pojkar är för njutning”. Detta är ett utbrett talesätt i Afghanistan. Unga afghanska pojkar traumatiseras för livet när de hålls som sexslavar, så kallade bacha bazi. Under flera år i rad har ensamkommande pojkar från Afghanistan dömts i Sverige för gruppvåldtäkter på andra pojkar i Sverige. Jag kan förstå deras agerande. Jag kan även förklara det. Jag kan dock ej förklara att vädjan om förståelse samt medmänsklighet som Regeringen och Levande Historia genom sin utställning vill framföra skall kopplas till Förintelsen!

Mörket föll över Norra judiska begravningsplatsen. 6 belysta minesstenar över de 6 miljoner judar som mördades och ett 100-tal ljuslyktor påminde om våra närmaste och om de som togs för vård till Sverige strax efter midsommaren 1945. I många fall var deras liv så hård stämplat av nazistlägren och getton gick inte att rädda. De dog på svenska sjukhusen efter bara några dagar eller månader.

Regeringen och Myndigheten för Levande Historia utöka sin utställning med att sätta upp extra posters i City. Vi måste förstå regeringen politik med hjälp av Förintelsen, tycker de. Fy!

Här på Plattan sker mycket av knarkhandeln i Stockholm.