UNRRAs Vita Båtar - White Boats 1945 - Signalmeddelanden juni-juli 1945 ger svaret! - Från Föreningen Förintelsens Minne Forskargrupp.

Den 15 juli 1945 kom den Vita Båten S/S Kastelholm till Stockholm. Det var den tredje och sista seglatsen mellan Lübeck och Stockholm. Varje gång kom drygt 230 f.d. fångar från koncentrationslägret Bergen-Belsen till Stockholm. Den här artikeln skall hedra deras minne. Flertalet av de som kom till Stockholm dog inom timmar eller dagar trots stora insatser från den svenska sjukvården. Över 9 300 människor kom till Sverige med de Vita Båtarna under juni-juli 1945. En stor organisation sattes igång för att möjliggöra en av de största svenska humanitära insatserna i modern tid. S/S Kastelholm sista tur från Lübeck var till Malmö. Båten som avgick den 25 juli 1945 från Lübeck hade många barn och en del vuxna ombord. Förutom de judiska barnen, många av de från Bergen-Belsens Kinderheim, fanns även sk "norska barn" ombord vilket kan man avläsa i de Signalmeddelanden som skickades till Stockholm till Marinchefen.

Det var tidigt, troligen redan i april 1945, innan andra världskriget tog slut, som UNRRA (United Nations Relief and Rehabilitation Administration) tog kontakt med den svenska regeringen, se The Liberated 1945. White Boat Mission from Bergen-Belsen to Sweden (2020)*. Därefter den l juni vid en konselj på Stockholms slott "fattade Kungl Maj :t beslut om en omfattande humanitär insats". Under en månad från slutet av juni till slutet av juli skulle 10 000 koncentrationslägerfångar föras sjöledes från Tyskland till Sverige. Direkt efter midsommarafton reste fem svenska fartyg under en tysk minsvepareskort till Lübeck. Ombord fanns förutom besättningsmän även läkare och annan sjukvårdspersonal. Samtidigt reste de första "befriade" från ett sjukhus i närheten av Bergen-Belsen till ett iordningställt sjukhus i Lübeck. Resan företogs med ambulanståg och sköttes av den brittiska armén.

Nästan hela operationens genomförande kan man ta del av genom att studera den omfattande signaltrafiken (Signal-meddelande) mellan de berörda fartygen och Marinstabens operationsavdelnings sjöfartsdetalj, som fungerade som någon typ av sambandscentral och en länk till Civilförsvarsstyrelsen. Civilförsvarsstyrelsen hade huvudansvaret för mottagandet, karantän och vård. För att klara av vården satte man upp ett större antal beredskapssjukhus. Sjukhusen låg huvudsakligen i anslutning till de hamnar som de Vita Båtarna kunde angöra.

Enligt den uppgjorda tidsplanen sammanstrålade de fem deltagande fartygen under 21 och 22 juni på Trelleborgs redd: HMS Prins Carl och S/S Kastelholm från Stockholm, M/S Kronprinsessan Ingrid från Karlskrona, M/S Karskär och Rönnskär från Landskrona. Först ut var Karskär, som lämnade Trelleborg redan den 22 juni med minsvepareskort. De övriga fyra avgick på eftermiddagen den 23 juni, eskorterade av tre minsvepare med besättning från den tyska Kriegsmarinebasen i Kiel. Trelleborgs Tidningen rapporterade om det den 25 juni 1945 med bilder från hamnen och från redden där de tyska minsveparna har ankrat.

I slutet av Vita Båt aktionen så kom fler och fler friska patienter från Bergen-Belsen fö att skickas vidare till Sverige. Den ansvarige för Svenska Transit sjukhuset påpekade de för britterna som ville nog att uppfylla på alla sätt det magiska antalet 10 000 personer som fick komma till Sverige. Detta tycks ha irriterat dr. Hans Arnoldsson till en sådan grad att han åkte till de olika DP-läger i syfte att hitta de som verkligen behövde vård och inte en konvalescens. Många som skickades till Sverige var typiska repatriandi som efter en kortare vistelse skickades vidare till sina länder såsom, Polen Holland och Norge.
Det är helt säkert att Arnoldsson träffade dr. Collis i Bergen-Belsen och noggrant planerade den sista överfarten. Båten S/S Kastelholm gjorde sin näst sista tur den 19 juli. Efter det skulle den återvända till Lübeck och invänta barngrupperna.

S/S Kastelholm, båten från Lübeck till Malmö som avgick den 25 juli 1945 hade många barn och en del vuxna ombord. Förutom de judiska barnen fanns sk "norska barn" ombord.

Enligt den tidigt uppgjorda tidsplanen sammanstrålade de fem deltagande fartygen under 21 och 22 juni på Trelleborgs redd: HMS Prins Carl och S/S Kastelholm kom från Stockholm, M/S Kronprinsessan Ingrid från Karlskrona, M/S Karskär och Rönnskär från Landskrona. Först ut mot Lübeck var Karskär, som lämnade Trelleborg redan den 22 juni med minsvepareskort. De övriga fyra avgick på eftermiddagen den 23 juni, eskorterade av tre minsvepare med besättning från den tyska Kriegsmarinebasen i Kiel. Trelleborgs Tidningen rapporterade om det den 25 juni 1945 med bilder från hamnen och från redden där de tyska minsveparna har ankrat.

För att ta emot patienterna från Bergen-Belsen organiserades ett sjukhus, ett detachement i Liibeck (Swedish transit hospital). Chef för detta var doktor, major - Hans Arnoldsson.

Marinchefen meddelar de fem fartygen,  S/S Kastelholm, HMS Prins Carl , M/S Kronprinsessan Ingrid och M/S Rönnskär att de "Brittiska myndigheter" tillåter användning av av trådlös telegrafi och telefoni under uppdraget, därav alla Signalmeddelanden som publiceras nedan.