Yom Kippour 1941 - Med start den 29 september 1941, 33 771 judar mördas vid Babij Jar - Förintelsen efter Barbarossa Aktionen - Johannes Hähle fotografier in tjänsten (Wehrmacht) - Var fanns Gud?

33 771 judar mördas vid Babij Jar. Här omges de av ukrainare som med påkar styr de mot avrättningsplatsen. Utanför de står tyska soldater med hundar. En mycket stark bild för mig.  Jag tolkade mannen i högra nedre hörnan som en ukrainsk frivillig för att hjälpa mörda Kiev judar. Civila kläder och ett nytt armband på kavajen. På bilden slår han med en käpp mot ryggen av en jude. Han sträcker sig för att nå honom. Kanske var den slagna mannen hans forna tandläkare? Hatet är tydligt. Tyskarna använde sig i Kiev och Babi Jar av slangenmetoden vid sitt mördandet (senar användes den i t.ex. Treblinka dödsläger). På ett ställe, i början av marschvägen har alla tvingats lämna ifrån sig kärror och små vagnar som de kom med till uppsamlingsplatsen. Platsen, en korsning av två gator i närheten av den judiska begravningsplatsen som låg vid den västra delen av Kiev. Strax därefter så fick de lämna allt annat de bar på. Bilden är tagen just efter den andra proceduren. Slangen, vägen mot de västra delarna av ravinen var stark bevakad och det fanns inga möjligheter att avvika - tyskar och ukrainare stod längs vägen. Ukrainare med 4-5 meter avstånd tyskar med 10. Om man beräknar sträckan som offren gick genom den stark bevakade slangen så handlade det av troligen tusentals män från den ukrainska polisen och frivilliga. Allt bara 9 dagar efter att Kiev har intagits av de tyska trupperna. Allt inom 3 dagar efter det tyska beslutet.

Ukrainska "åskådare till "sista marschen" som leds av de ukrainska medlöpare.

På den vänstra bilden söker de tyska soldaterna genom de mördade judarnas kläder. På den högra ser man ryska krigsfångar som täcker de mördade judarnas kroppar med sand.

Ukrainska kvinnor i samspråk med en tysk soldat. Nedanför ännu ett lager sand läggs på de judiska kvinnor, barn och män som sköts under den 29-30 september 1941.

Yom Kippour 1941 (5702) inföll faktiskt den 1 oktober och präglades av våldsamma aktioner både i de ockuperade områden i öst och i väst. Den stora aktionen ägde rum vid Babij Jar den 29-30 september av Einsatzgruppen, vilka med hjälp av entusiastiska ukrainska kollaboratörer sköt 33 761 judar. Men arkebuseringarna tog inte slut men fortsatte under de följande dagarna och månaderna.

Under Yom Kippour 1941 genomfördes massdeportationer från gettot i Vilnius, där judar hämtades från de fullsatta synagogor och deporterades till Lukiszki. Lukiszki användes mellan som en uppsamlingsplats för judar som skulle mördas i Paneriai. 

Natten till den 3 oktober attackerades dessutom sex synagogor i Paris av nazister.

Babij Jar

Jevgenij Jevtusjenko 

'Vildgräset susar över Babij Jar, och träden
står likt stränga domare.
Allt skriar ljudlöst här.
Jag står med blottat huvud
och känner hur jag sakta grånar.
Jag själv är blott ett ljudlöst skri
över de tusenden som vilar här.
Jag är var pojke som blev skjuten här.
O ryska folk, mitt ryska folk, jag vet
att du i djupet av din varelse
är internationellt. Men alltför ofta
har män med besudlade händer
brukat ditt rena namn.
Jag känner mitt hemlands godhet.
Hur vidrigt då att judehatare
djärvts kalla sig stolt
'Det ryska folkets förbund'!
I mig finns intet
som kan glömma detta!'
..................................................
Med start den 29 september 1941, 33 771 judar mördas vid Babij Jar.

In 1939, the Jewish population in Lubny was 2,833. The Germans captured Lubny on September 13, 1941. On October 16, at a site outside the city, they murdered 4,500 Jews. Fotografier av sama Wehrmachfotograf. De har jag gett färger så att de ser ut som de från Babij Jar trots att de togs på Agfa isopan. dvs en s/v film.

En ryss beskrev det senare:

De [tyskarna] ockuperade Lubny den 13 september 1941 och började omedelbart skjuta, arrestera och framför allt förfölja judar samt förstöra deras hem och egendom. Den 16 oktober utfärdades en order om att alla judar som bodde i Lubny skulle infinna sig senast klockan 9 på morgonen i utkanten av [byn] Zasulye och ta med sig mat för flera dagar. Det ryktades att de skulle deporteras. [Icke-judiska] läkare bad förgäves att skona sina kollegor – Kogan, stadens berömda barnmorska S.S. Goldberg, den äldre tandläkaren Palem, den halvblinda änkan efter doktor Barskiy (som hade tagit hand om Lubnys invånare i över 30 år), familjen till den avlidne tandläkaren Davidson (som var mycket populär) och många andra. Dessa vädjanden ignorerades: de som framförde dem hotades för att de försökte ingripa. En dag senare började det skrämmande ryktet spridas genom staden att de hade blivit "skjutna till döds". I två eller tre dagar böljade marken där detta onda ägde rum. Inget liknande har någonsin hörts talas om i hela världen: människor som mördas utan förskyllan utan att kunna försvara sig….

Johannes Hähle föddes i Chemnitz den 15 februari 1906. Han gick med i NSDAP 1932. Han blev inkallad till Wehrmacht efter den tyska invasionen av Polen 1939. Från och med januari 1941 tjänstgjorde han först i Konstruktionsbataljon 146 i Västeuropa och överfördes sedan, den 1 juli 1941, till Propagandakompaniet 637 på östfronten. Som fotograf följde han med sin kamera i 6:e arméns framryckning.

Hähle tog dock förmodligen inte dessa fotografier i Kiev och Lubny hösten 1941 i officiell egenskap utan snarare som privat observatör. Det finns i alla fall inga bevis för att foton skulle beställts av propagandakompaniet. Egentligen borde i så fall bilderna lämnas till Wehrmacht-myndigheterna tillsammans med negativen, men Hähle lämnade inte över dessa bilder.

Hälle tog bilder omedelbart "före", "bredvid" och "efter" avrättningarna i Babyn Yar och Lubny, men inga av själva avrättningarna. Trots detta är bilderna viktiga dokument om dessa mord. Om deras existens hade blivit känd under kriget skulle fnog otografierna ha konfiskerats och förstörts omedelbart. Hur och var Hähle framkallade filmerna och hur de nådde Tyskland är inte känt. Hälle dog på östfronten 1944.