Vad hände med min pappas familj under det mörka 40-talet

Min pappa visste inget. Han sökte släkten från Pinsk genom Röda Korset. Han befarade dock det värsta eller såsom min kusin Tessa från Paris beskrev det: att vår familjs öde är det samma som den som delades av miljoner andra judiska familjer.

Förintelsen, tillvägagångssättet att mörda oskyldiga var det samma för min familj i Paris, den i Polen och den i Pinsk, nuvarande Vitryssland.

Andra världskriget började 1 september 1939. Polen attackerades av Tyskland från väst och därefter invaderades av Sovjetunionen från öst. Nya gränsdragningen var ett resultat av pakten Ribbentrop-Molotov, den tysk-sovjetiska icke-Aggressionspakten. Många judar, flydde österut och tog sig över floderna San och Wisla till de områdena som blev inkluderade den nya Sovjetunionen.

Min far, mor, fastrar Niura och Rywa samt deras vänner Roza och Lolek Nissenbaum samt Blanka lyckades gemensamt fly Warszawa. De tog sig genom den gröna gränsen till Sovjetunionen. Således illegalt. Det var mkt dramatik under flykten. Tyska soldater försökte ta ifrån faster Niura allt hon ägde men hon lyckades fysiskt ta det tillbaka. Tyskarna var inte ännu ”varma i kläderna för att mörda”. Min mor föll i vattnet vid påstigningen av båten under den mörka natten. Sällskapet delades efter att ha passerat floden i en roddbåt. Jag tror att Lvov var första anhalten för min far och mor, liksom för faster Niura. Troligen fortsatte faster Iwa (Rywa) till sin hemstad Pinsk.

Den 22 juni 1941 startade tyskarna operationen Barbarossa. De attackerade Sovjetunionen. Folket som flydde undan tyskarna från forna Polen, bl.a. mina föräldrar blev igen i deras makt.

Tyskarna hade bildat särskilda Einsatsgruppen som skulle mörda judar, kommunister och prominenta personer i de intagna områdena. Den 4 juli intog tyskarna staden Pinsk som beboddes då av 30 tusen judar och 9 juli påbörjades planeringen av förintelsen av Pinskjudar. Förutom de speciella trupperna och SS, avsattes två tyska kavalleribataljoner. Den 5 augusti startades det första mördandet – pojkar 15 år gamla och män upp till sextio skulle mördas. Jag tror att min farfar Baruch-Borys var bland de 8000 mördade denna dag i Pinsk. 5 augusti är en mycket speciell dag då det är min mors födelsedag och också denna dag fördes Janusz Korczak och hans barn och mördades i Treblinka (1942). Vad skulle hända med judiska kvinnor och barn? De tyska order som hittades ger ett direkt svar: de skulle dränkas i träsken runt Pinsk.

Man har alltid talat pratat om Pinskie blota – det Pinska träsklandet. Tyskarna kunde dock ej ordagrant fullfölja ordern då träsken efter den heta sommaren var torra. En del av tyska trupper drog vidare österut och överlevande ca. 20.000 judar, mestadels kvinnor och barn fick infinna sig i Pinsk Getto. I de listor som tyskarna sammanställde över gettoinvånare finns fyra personer ur min pappas familj. Det är sista spåret efter dem.

Den 27oktober 1942 skrev Himmler order att förinta Pinsk getto. Redan 29 oktober 1942 blev gettot totalt avskärmat. Minst 10 000 judar mördades denna dag. Hur mördades de? Troligen fördes de till ett skogsområde utanför Pinsk. Där fick fångarna gräva djupa diken, hälla kalk i dem och därefter avkläddes de och ställdes upp vid kanten av graven och sköts. Proceduren upprepades och nästa omgång arkebuserade föll ned i gravarna. Alla var inte döda. Gravdiket fylldes med jorden. Under nästkommande dagar har tyskar tvingat resterande judarna till samlingspunkten. De sjuka och barnen mördades direkt i själva gettot.

Under den tyska reträtten har speciella sonderkomandon öppnat massgravarna. Kropparna brändes. Återstående benrester kördes genom en ”benmjölmaskin”.

Min faster Rywa dog 22 år gammal, hennes halvsyskon Nisia (Niusia) och Isaak har hunnit nå tonåren. Farfar Baruch-Borys blev 62 och hans andra fru Dascha 47.

Rywa Wassermans och Baruch Wassermans namn finns inhuggna i Holocaustmonumentet i Stockholm.

Jag minns att på sextiotalet reste man ett monument i Pinsk till minne av de mördade. Texten va på ryska "Pa chesti 30 tysjatschi sovjetskich grashdan...". Det betyder till minne av 30 tusen sovjetiska medborgare, torterade och skjutna av tyska fascistiska ockupanter under 1942-1943.
Inte ett ord att de var judar....

På översta bilden: min far Misha Wasserman Wróblewski och syster Niura Wasserman Trzcinska. Bilden tagen ca 1920 i en fotostudio i Pinsk.
Mellan bilden: Pinsk före andra världskriget.
Nedersta bilden: Ribbentropp-Molotov linje i det av Sovjet och Tyskland ockuperade Polen. Tyska och ryska soldater (sittande i en rysk BT-tank (Bystrochodnyj tank - Быстроходный танк, snabbgående stridsvagn).

Nelly byter ifrån sele

Nelly blir snart 3 månader och två veckor. Hennes vackra sele som Nanna nyligen köpte har blivit för liten. Numera har Nelly ett halsband efter Ami, vår vackra cocker spaniel.

Flickorna i rött

Som tidigare meddelats så Nellys sele krymper oerhört fort.

På bilden skyndar hon sig tillsammans med Nanna för en träff i Västermalmsgalerian.

Nelly rumsren men inte syskonen!

Till skillnad från många andra jag känner (t.ex. bland mina syskon) kan jag numera säga att Nelly är rumsren. Både när det gäller hennes fysiologiska funktioner och själen.

Samma metod som jag använde då mina barn var små använde jag med Nelly. Det gällde att passa på att gå ut med Nelly vid de tillfällen då risken för en pöl eller en hög är som störst. Således efter det hon har sovit eller ätit eller lekt intensivt.

När det gäller mina barn så bytte jag omedelbart blöjan efter att ha hör att de har kissat. Hemma fick de gå så mycket så möjligt utan en blöja.

För att få Nelly rumsren på snabbast möjliga sätt så sov vi första nätter med henne på en uppblåsbar maddras i köket. Hunden som separerades efter 8 veckor från sin mamma fick på det sättet en extra trygghet och Nanna och jag kunde reagera omedelbart då Nelly vaknade genom att springa ned 2 trappor och ställa henne på grässmattan.

Vi berömde Nelly varje gång hon jorde ifrån sig ute. BRAVO var nyckelordet. Vi berömde henne medan han gör det, inte efteråt. En hund förknippar beröm med vad den gör, inte vad den gjort. Därför sa vi inget när vi hittade "för sent" en liten pöl hemma. Vi uttryckte oss dock mycket fördömande när hon gjorde det i vårt sällskap!

Regelbundna tider för mat, sömn och lek hjälpte mycket att uppnå den totala rumsrenheten. Naturligtvis faktum att Nelly fick med tiden bättre kontroll till sina slutmuskler bidrog till det också.

Att Nelly hade så lätt att bli rumsren var nog faktum att hennes uppfödare höll valparna uta på grässmattan. Det var därför naturligt att fortsätta göra nr 1 och 2 just på det underlaget, istället för en tidning eller liknande.

Sele "krymper"

Nellys sele krymper. Med andra ord Nelly växer. För 3 veckor sedan var den lagom. Sedan fick jag förstora den två gånger med ett antal extra centimetrar varje gång!

Tidigare så tyckte Nelly att bilresor var rätt så tråkiga då hon kunde enbart se genom framrutan trädkronor och husfasader. Nu har hon vuxit så mycket att hon kan titta genom sidorutan. Dagens färd var till veterinären på Stora Essingen

Grön Allians

Sommaren 1968 fick jag en åtråvärd anställning Allians Fönsterputs. Firman låg nog på Tegenergatan bakom spårvagnshallarna. Jag minns att man fick kvittera ut gröna, solida men ack så tunga trästegar. Firmanamn Allians stod på det med vit färg. Därefter fick man en hink en flaska med ammoniaklösning och en med någon typ av Yes, således med tensider.
De tråkigaste jobben var de inom olika kontor. De trevligaste, snabbaste var skyltfönster längs Hötorget och Slöjdgatan.

Ett jobb minns jag särskild bra. Det var ett skyltfönster i en fastighet nära Franska skolan där Döbelnsgatan övergår Johannesplan och därefter i Mallmskillnadsgatan. Det var ett jättehögt fönstret som sträckte sig en halvtrappa upp. Då jag inte kunde på något sätt nå övre fönstrens övre delar fick jag göra en improviserad ramp. Den bestod av min röda folka 1200 (1965) med takräcke på. Folkan körde jag upp på trottoaren och på takräcket ställde jag Alliansstege och så kunde jag lätt putsa de översta fönstren. Trots mina ansträngningar och uppfinnaranda tyckte beställarna inte om min och ringde firman och sa något om en cirkusartist…

Aluminium stege betraktades på den tiden som en Rolls Roys

Bananrepubliken i Frihamnen

Det var genom en Polenvän Bengt Windell, som älskade att åka till Polen på 60-talet som jag fick jobbet där. För Bengt var det nog hans första jobb efter ekonomistudierna. Han var någon typ av "lägre kontorist" på den tiden (därefter blev han med tiden vd för hela Banan-kompaniet AB). Mitt jobb var huvudsakligen att lossa vagnar som kom från Göteborg. Jobbet var tung, precis som lådorna. Mina arbetskamrater lärde mig grundkunskaper i finska som jag minns fram till idag. Vad det betyder vet jag inte exakt med min fru som är finlandssvenska rodnar varje gång jag demonstrerar språkkunskaperna.

Banantågen kom två gånger i veckan. Däremellan packade jag bananer på ackord i plastpåsarna som prismärktes därefter. Jag fick också köra ut bananer i ChiquitabilPå den tiden so bytte man namn eller leverantör så överallt fanns skyltar FYFFES nu heter vi Chiquita.

Att Banankompaniet ligger i Frihamnen så beror det troligen på att man har planerat att ta emot båtarna i Stockholm och inte i Göteborg.¨

Det gamla fotot föreställer arbetet vid packningen. Så har jag också stått. Delade bananer till 3-5 stycken och packade de i plastpåsarna som prismärktes direkt för de olika datalisterna.