Wszystko przeminęło, wszystko w ruinie,
A mojej krwi sądzone być strażnikiem pamięci
Po wszystkich - krawcach, łachciarzach,
Żebrakach, śpiewakach, tragarzach,
Mężach o pospiesznych gestach -
Szlachetnych, cnotniwych żonach -
Oni wszyscy, wszyscy, wszyscy
Płoną w bóżnicach, w stodołach.
Umierają z głodu, gorączki,
Gnani, by kłaść się do grobu
Warstwa na warstwie
I czekać na ostatnie katusze - tak spokojnie,
I czekać, aż ich zasypią
W samym środku życia,
w samym środku życia.
_____________________________________
Binem Heller z "W ruinie" [1948], przeł. M. Rut
If This Is a Man
You who live safe
In your warm houses,
You who find, returning in the evening,
Hot food and friendly faces:
Consider if this is a man
Who works in the mud,
Who does not know peace,
Who fights for a scrap of bread,
Who dies because of a yes or a no.
Consider if this is a woman
Without hair and without name,
With no more strength to remember,
Her eyes empty and her womb cold
Like a frog in winter.
Meditate that this came about:
I commend these words to you.
Carve them in your hearts
At home, in the street,
Going to bed, rising;
Repeat them to your children.
Or may your house fall apart,
May illness impede you,
May your children turn their faces from you.
Primo Levi
Jag vet ej
När skall jag bege mig
ut på resa
i din ungdoms år?
Var skall jag söka
Förintelsens spår
i ett land fyllt med aska och blod?
Jag hör förfäran.
Jag hör gråt.
Jag hör skrik.
1973
I evig oförglömlighet
Du ser alltjämt
hennes flätade, glänsande hår,
en hand som söker handens värme,
ögon som blickar tillitsfullt
i ett ansikte fyllt av rädslan hos ett barn,
då hon,
bortryckt med våld
och avklädd sin mänsklighet,
ensam gick
mot livets slut.
1979
Varthän?
Ändlösa
taggtrådsstängsel
i flera rader,
torn, strålkastare.
Långa kolonner av mänskliga gestalter
i träskor och randiga trasor
i denna gråbleka skymning,
som långsamt förflyttar sig
längs lägrets ödsliga gångar.
Allt som hörs är en röst som förföljer,
kommandots skarpa rop,
som det yttersta ropet från den som blir mördad,
men ändå annorlunda.
Ingen vet varthän
Till höger, till vänster, till baracken?
Till duschen med vatten,
eller till den med gas?
Ingen nämnde Gud.
Vad hände Gud?
1974
Mannen berättade allt
Mannen i den mörka hatten
påminde mig om morfar Simon
på fotografiet.
Jag såg hans ansikte spegla sig
i fönstret på det förbirusande tåget.
En tår stannade upp på hans kind
täckt med livets rynkor.
I handen kramade han hårt en sten,
då han plötsligt kom ihåg
hur värmen från hans dotters lilla hand
sakta försvann.
Hon frös ihjäl vintern 1942
i en plomberad vagn
på väg till gaskammaren,
tillsammans med sina systrar.
1973
Går det att tänka bakåt?
– Går det att tänka bakåt?
frågade jag det förgångna.
– Ja, det gör det och det borda man,
där finns minnet av det som varit.
– Går det att glömma det förgångna?
Du svarar – nej.
– Det förgångna är vårt liv
i svart-vita färger.
1981
av Barbara Kobos Kaminska
