Jag skrev tidigare om hur en legend kan förinta sanningen bara för att legenden passar bättre i sammanhanget och den tidsepoken den passar i, oftast en politisk användning.
Förra veckan skrev jag:
Gamla idiotier om Korczak väcks upp igen - Del I. Nu är det dags att skriva del II.
http://jimbaotoday.blogspot.se/2017/08/gamla-idiotier-om-korczak-vacks-upp-igen.html
Den här gången så handlar det om en mening om Korczak och hans barnhem och antagningstiden samt det längsta tiden ett barn fick vara där.
Barnhemmet byggdes och verkade först under Tsartiden i 7 år fram tills Polen efter Första världskriget fick ånyo sin självständighet. Därefter kom 11 år då Dom Sierot styrdes efter de polska lagarna och därefter i 3 år så var det tyskar som styrde i det ockuperade Polen.
Två saker är man nu så villig att propagera högt utan att ha något underlag.
- Dom Sierot system att fostra barn gjorde de egentligen till curlingbarn som inte kunde hävda sig efter de 7 goda åren de var i Korczaks barnhem.
- Korczaks barnhem var för barn i åldrarna mellan 7 och 14, precis som grundskolan i det fria Polen. Barn fick inte officiellt arbeta innan de blev 15. Här säger man då högt "Korczaks barn hamnade på gatan"! Ordagrant!
I ovanstående så stämmer det (och folk i Polen använder det som argument för sina teser) att skolan och på samma sätt Korczaks barnhem tog hand om barn i åldern 7-14. Skolan var då obligatorisk.
Nu kommer bomben, således anklagelser. Barnen från Korczaks barnhem hamnade på gatan då de fick inte arbeta förran de var 15 år.
Man diskuterar inte att samma situation var för de flesta barn i Warszawa. Barn i barnhemmet hade oftast sina familjer och föräldrar vid liv. De fick åka till de varje vecka under tiden de var på hemmet. Barhhemmet var inte direkt ett hem för föräldralösa barn men för barn som höll på att fara illa på grund av deras familjs ekonomisk- och socialsituation.
Vad hände med alla barn efter 14 plus som lämnade hemmet?
Man vet säkert om två grupper av elever. Ett antal elever stannade vid hemmet och blev bursastudenter eller egentligen hade sysslor som motsvarade en ung lärare vid hemmet. En annan grupp började vidareutbilda sig som hjälpredor hos fotografer, radioaffärer, mekaniker och snickare. Ett gammalt system som har funnits i flera århundraden.
Men här vill man anklaga igen Korczak att han bröt mot lagen.... då barnen lämnade hans hem innan helt fyllda 15.
Idioti med andra ord. Varför? Man hävdar att allt var därför att
Korczak tyckte om barn men tyckte inte om ungdomar.
Det kan man inte ens kommentera. Korczaks tidning Maly Przeglad drevs jo delvis av ungdomar 14+ som lämnade hemmet och andra ungdomar från hela Warszawa och korespondenter i hela Polen. Korczak älskade de och de älskade honom.
Korczak tyckte om barn men tyckte inte om ungdomar.
 |
| Redaktionen av tidningen "Mały Przegląd" i oktober 1936, med andra ord 10 års jubileeum.
Leon - Georg Glattenberg (top row, second from the left), later known as Ze'ev Harari, Edwin Markuze (top row, third from the left), Lejzer Czarnobroda (top row, fourth from the left), ,Madzia Markuze (top row, fifth from the left), Igor Newerly (top row, sixth from the left), Ludwig Mirabel (top row, seventh from the left), Kuba Kirstein (top row, on the right), Shlomo Kurzbard (top row, second from the right), Efraim Rozen (top row, fourth from the right), Dycia Goldgraber (bottom row, second from the left), Dorka Goldgraber (bottom row, third from the left), Renia Herszenfus (bottom row, fourth from the left), Stefa Reif (bottom row, fifth from the left), Irena Librader (bottom row, second from the right), and Maurici Kotler.
|
Det kan man inte ens kommentera. Korczaks tidning Maly Przeglad drevs jo delvis av ungdomar 14+ som lämnade hemmet och andra ungdomar från hela Warszawa och korespondenter i hela Polen. Korczak älskade de och de älskade honom.
Många ungdomar besökte ofta barnhemmet och även stödde det ekonomiskt. Känt är deras upprop att samla pengar då hemmet hade ekonomiska problem.
Den citerade meningar var från en ung kvinlig medarbetare i tidningen Maly Przeglad som hette Aneri (Irena Śmigielska)- som skrev om en (!) situation när hon besökte Dom Sierot för att göra reportage:
Den citerade meningar var från en ung kvinlig medarbetare i tidningen Maly Przeglad som hette Aneri (Irena Śmigielska)- som skrev om en (!) situation när hon besökte Dom Sierot för att göra reportage:
"Przyszedł on wtedy skąciś (...) i natychmiast został otoczony grupą dzieciaków, które obwiesiły się na nim, jak winogrona i nic się nie bały, chociaż udawał on, że się czegoś okropnie gniewa.
Ale ja się bałam - bałam się do niego zbliżyć, bo mówiono, ze tak, jak Korczak kocha dzieci, to raczej nie lubi on młodzieży(...). Podobno uważał on, że młodzież jest zakłamana w przeciwieństwie do otwartej szczerości młodszych dzieci"
