Under andra världskriget vidtogs i Sverige ett antal åtgärder som gick på tvärs mot den traditionella svenska pressfriheten. Ett inslag i denna politik var inrättandet av Statens Informationsstyrelse, SIS, med uppgift att bland annat leda och övervaka den svenska pressen. Informationsstyrelsen har i efterhand blivit mest känd för de så kallade ”grå lapparna”, förtroliga meddelanden till tidningarnas redaktörer om vad som inte fick publiceras.
Det ständiga utgivandet av grå lappar ledde till sist till självcensur och till att svenska tidningar många gånger självmant avstod från att förmedla detaljer om bl.a. Förintelsen. I de fall beslag verkligen gjordes var det dock endast mycket sällan som den direkta anledningen var att tidningarna skrivit om judeförföljelserna eller Förintelsen. Till sist skrev man inte om olämpliga ämnen. Enbart få tidningar, bl.a. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning publicerade antinazistiska krönikor och artiklar av Torgny Segerstedt och Hugo Valentin. Även en del av de beslagtogs vid åtta tillfällen under åren 1940-42.
Sanningen om Vita bussar och vilka som kom med bland de 1500 "svensktyskar" eskorterade av Gestapo är belagd med en grå lapp. Man diskuterar och beskriver gärna de judar som kom efter att kriget har tagit slut. Direktiven och verkstälandet tycks ha dock gått till enligt följande:
Nazistfruar och barn först
ariska fångar därefter och
judarna sist.
Sjuktransportbuss 702 var avsedd för 25 passagerare i britsar och på träbänkar, men i vita bussarnaoperationen var de normalt överlastade. Aktionen pågick till juni 1945.
Svenska regeringen i Stockholm gav direktiv om vilka som skulle räddas till Sverige.
Legender och sanningar om Sveriges agerande under krigets sista månader (egentligen de största transporterna har skett redan efter kriget) och om de Vita bussarna florerar.
Svenska regeringen och Svenska Röda korset prioriterade hjälp först åt svenska kvinnor och deras barn bosatta i Tyskland (vilka var de? Hemligtstämplat! - De flesta fruar och barn till nazister?), därefter åt danska och norska fångar i tyska koncentrationsläger.
Då bussarna hade åtta sjukbårar, eller sittplats för 25 passagerare så hade det behövts minst 50 busstransporter för att flytta på de tysksvenska fruarna med barn till Sverige.
.
Vårt land, vårt land...
Vita bussar expeditionen hade tyska sambandsofficerare och högsta befälet av dessa var Himmlers sambandsofficer, SS-Obersturmbannführer Karl Rennau. Även Gestapo hade med sambandsofficer där Franz Göring var högst befäl. Hara hela Gestapoeskorten återvänt till Tyskland?
Diplomaten Sven Grafström, som vid denna tid tjänstgjorde vid UD:s pressbyrå, hörde till dem som var starkt kritiska till tryckfrihetspolitiken som sådan. I sin numera publicerade dagbok antecknade han följande den 23 maj 1940.
”Här undertrycks meddelanden av för tyskarna oangenäm natur, här uppfyllas villigt deras ‘order’ om indragande av för dem obehagligt tryck, här släppas tvivelaktiga tyska journalister in och här ges politiska förmåner. Värre än den illa beryktade ‘femte kolonnen’ äro de ämbetsmän, som tro, att de gagna landet genom denna politik. De bedriva defaitism och tro, att de handla i Sveriges intressen.”
Nazistfruar och barn först
ariska fångar därefter och
judarna sist.
Sjuktransportbuss 702 var avsedd för 25 passagerare i britsar och på träbänkar, men i vita bussarnaoperationen var de normalt överlastade. Aktionen pågick till juni 1945.
Svenska regeringen i Stockholm gav direktiv om vilka som skulle räddas till Sverige.
Legender och sanningar om Sveriges agerande under krigets sista månader (egentligen de största transporterna har skett redan efter kriget) och om de Vita bussarna florerar.
Svenska regeringen och Svenska Röda korset prioriterade hjälp först åt svenska kvinnor och deras barn bosatta i Tyskland (vilka var de? Hemligtstämplat! - De flesta fruar och barn till nazister?), därefter åt danska och norska fångar i tyska koncentrationsläger.
Då bussarna hade åtta sjukbårar, eller sittplats för 25 passagerare så hade det behövts minst 50 busstransporter för att flytta på de tysksvenska fruarna med barn till Sverige.
.
Vårt land, vårt land...
Vita bussar expeditionen hade tyska sambandsofficerare och högsta befälet av dessa var Himmlers sambandsofficer, SS-Obersturmbannführer Karl Rennau. Även Gestapo hade med sambandsofficer där Franz Göring var högst befäl. Hara hela Gestapoeskorten återvänt till Tyskland?
Diplomaten Sven Grafström, som vid denna tid tjänstgjorde vid UD:s pressbyrå, hörde till dem som var starkt kritiska till tryckfrihetspolitiken som sådan. I sin numera publicerade dagbok antecknade han följande den 23 maj 1940.
”Här undertrycks meddelanden av för tyskarna oangenäm natur, här uppfyllas villigt deras ‘order’ om indragande av för dem obehagligt tryck, här släppas tvivelaktiga tyska journalister in och här ges politiska förmåner. Värre än den illa beryktade ‘femte kolonnen’ äro de ämbetsmän, som tro, att de gagna landet genom denna politik. De bedriva defaitism och tro, att de handla i Sveriges intressen.”
