Moderna Museets ställningstagande - Under "ariseringen" och därefter under Förintelsen så tjänade Kungariket Sverige stora pengar på "situationen".

Frachtbrief - fraktsedel från 1934 från Dusseldorf till Nationalmuseum i Stockholm. Av övriga handlingar framgår det att Sverige köpte tavlan för 2 250 riksmark, således till halva sitt försäkringsvärde. 

Frachtbrief eller Fahrplananordnung Nr. 548 från 1942. Den omfattar mina morföräldrars resa mellan Danziger Bahnhof i Warschau och Treblinka. Leerzug zurück betyder att vagnar (godsvagnar) återvände tomma.

Under "ariseringen" och därefter under Förintelsen så tjänade Kungariket Sverige stora pengar på "situationen".

Exporten av järnmalm och transporter av tyska trupper genom Sverige betalades med tyska riksmark.

I SvD läste jag en interesant artikel av Anders Rydell om konst från Tyskland där bl.a. ett flertal tavlor köptes av Nationalmuseum till halva försäkringspriset.

Idag blir man av med varan man köpt och riskerar själv böter eller fängelse om man borde misstänkt eller visste om att varan var stulen.
.
Moderna Museets chef Daniel Birenbaum har svårt att lämna tavlan tillbaks till de judiska arvingarna av tavlans tidigare ägare. Moderna Museet anlitar för våra skattepengar de dyraste tänkbara advokatbyråer som skulle söka efter dokument som skulle kunna bevisa att tavlan tillhörde den som sålde den. Men advokatbyrån hittade ingen sådan handling så de besvarade den med meddelande att de inte hittade någon dokument att ägaren till tavlan ägde den......

Det är med andra ord Svenska Staten, Löfven (S) och Bah Kuhnke (MP) som tycks godkänna att ariseringsprocessens stöldgods finns inom de Statliga Museerna (bl.a.).

Naturligtvis köpet skulle aldrig ha diskuterats om Hitler hade vunnit och Sverige blivit en erkänd partner för det Nya Europa men historien blev tack och lov annorlunda. Efter Stalingradnederlaget slutade svenska nazister att hälsa på varandra på offentliga platser med Sieg Heil.

Ariseringen med åtföljande stöldgods, företagskonfiskeringar och guldaffärer vet vi idag mycket mera om.

Att vissa dokument och kvitton har aldrig skrivits av den typen som av Staten/Moderna Museets anlitade affärsjurister Sven-Åke Bergkvist och Ludvig Metz från Mannheimer Swartling efterlyser vet vi, barn till Förintelsens överlevande, väl. 

Därför finns det inget kvitto för min familjs sista resa mellan Danziger Bahnhof i Warschau och Treblinka. Det finns inget kvitto för bagaget eller någon dödsatestat. Bara att godsvagnar de transporterades i till Treblinka, återvände tomma tillbaks. 

Det som finns kvar efter min morfar och mormor är en sista fraktsedel över transporten, precis på samma sätt som Frachtbrief från Dusseldorf till Nationalmuseum i Sverige.

Moderna Museet misslyckades år 2009 att dra den viktigaste lärdomen: att restitution inte är en ensidig handling. Restitution är en försoningsprocess både för den som återlämnar (läs Sverige) och för den som återfår (läs det judiska folket). En unik möjlighet att göra upp med sin egen historia, skrev Anders Rydell i sin andra artikel i serien.

S och MP regeringen med Lövén och Kuhnke är det de som är ytterst ansvariga för Moderna Museet och hur våra skattepengar hanteras. Jag vill gärna veta vad kostade oss skattebetalarna Moderna Museets advokatkostnader för att behålla konstverk som tycks ha plundrats i Nazityskland. Vi betalar redan till terrororganisationen Hamas genom Wallström och Löfvén en hel del!

Den svenska Regeringen bemyndigade genom beslut den 13 februari 1997 chefen för Utrikesdepartementet att tillkalla en kommission med uppgift att skapa största möjliga klarhet i vad som kan ha hänt i Sverige när det gäller egendom av judiskt ursprung som förts hit i samband med judeförföljelserna före och under andra världskriget (dir. 1997:31). Kommission skapades men inriktade sig huvudsakligen på det som glänser, nazistguldet. 

Naziguldet, det guld som de tyska nazisterna stal från Förintelsens offer och placerade i schweiziska banker. Guldet användes för att finansiera uppköp av livsviktiga varor i bland annat från Sverige.
Som betalning användes guldet, som bl.a. stulits i de tyska dödslägren såsom Treblinka och Auschwitz där min familj mördades.

Guldet stals från individuella offer, från de levande och från de mördade där tänderna drogs ut oftast före kremeringen. Sammanlagt stal nazisterna guld värt motsvarande 20 miljarder kronor. Den kom som betalning för den svenska järnmalmen och de tyska trupptransporterna till Sveriges Riksbank. Järnmalmen och andra varor var avgörande för att Tyskland skulle kunna hålla igång kriget. Guldet var en viktig finansieringskälla under andra världskrigets sista år.

Tyvärr, det arbete som Utrikesdepartamentet har ålagts att göra år 1997 tycks ha stannat av totalt och försetts men en grå lapp.

Epilog, gäller, tyvärr, gäller bara tavlan.

Epilog: Moderna Museets chef Daniel Birenbaum och den svenska regeringen hade svårt att lämna tavlan tillbaks till de judiska arvingarna av tavlans tidigare ägare. Moderna Museet anlitade för våra skattepengar de dyraste tänkbara advokatbyråer som skulle söka efter dokument som skulle kunna bevisa att tavlan tillhörde den som sålde den.  Daniel Birenbaum flyttar till ett annat museum och Löfvén& Co gör detsamma efter den 9 september, läs valet.