Arne Ruth skrev en helsides artikel med titeln Sverige svek visselblåsaren. Ruth berättar om en filmatisering av en känd händelse som ägde rum på tåget ifrån Warszawa som gick i västlig riktning.
Samtidigt gick tågen från Warszawa i ostlig riktning med över 6 000 judar i varje tågsätt, till Treblinka - dödslägret, dödsfabriken.
Ruth använder sig av visselblåsaren men det handlar om Sveriges svek mot mänskligheten.
Informationen som SS-mannen förmedlade till den svenska diplomaten, till svenska UD skulle stoppa tågen, stoppa dödsfabriker.
Sedan den 22 juli 1942 fördes varje dag 6 -10 000 judar fördes varje dag från Warszawa i ostlig riktning till förintelselägret Treblinka. En sådan dag också i augusti 1942 reser Kurt Gerstein, en SS-Obersturmführer från Waszawa i västlig riktning. På tåget träffar han en svensk diplomat, von Otter också på väg till Berlin. Gerstein förmedlar vad som händer med offren när de når förintelselägren, bl.a. Chełmno och Treblinka.
SS-mannen Kurt Gersten berättar allt, mycket detaljerat för den svenska diplomaten von Otter då de åker från Warszawa mot Berlin.
Kurt Gerstein är känd för att ha författat den så kallade Gersteinrapporten, som bland annat innehåller hans observationer av gasningar i förintelselägren Bełżec och Treblinka, belägna i Generalguvernementet.
Hur skulle man kunna stoppa mördandet? Det enklaste sättet var att störa mördandets logistik. SS-mannen berättade allt från hur tågen anländer till hur man mördar, bränner lik och skickar mördades kläder, smycken och guldtänder till Tyskland. Guldet från guldtänderna användes som betalning för bl.a. svensk järnmalm och tyska trupptransporter genom Sverige.
Det var just år 1942 som nazister startade sina dödsfabriker. Allt i enighet med Wannsee mötet i januari 1942. Dödsfabriker fungerade in i det sista. In i det sista transporterades judar till dödsfabrikerna. Det började med de polska judarna 1942 och slutade med de ungerska judarna 1945.
