Som jag skrev i titteln så har Hans Arnoldssons sett det som inte visas mera i Sverige. Förintelsens offer. I Sverige så har man t.o.m. omvandlat dagen till Förintelsens offers minne till Förintelsens överlevandes minne med många myndigheters goda minne. Man visar runt geriatrisaka bilder på de få överlevande som finns i livet men glömmer att berätta om Förintelsens logistik. Man berätter inte direkt att man hade ett helt system att föra människor i godsvagnar till dödsfabriker. Dödsfabriker där man gasade avklädda människor, drog ut deras guldtänder och kremerade kropparna i krematorier.
Bilderna från koncentrationsläger, t.ex. Bergen-Belsen vid befrielsen hittar man aldrig numera i en tidning. På Facebook får den typen av bilder en automatisk dimma - en automatisk (?) censur då de tusentals kroppar som ligger i stora högar är nakna.
Döda - halvdöda - halvlevande - levande. Gränserna var faktiskt inte fasta mellan de fyra tillstånd, i alla fall de första tre nämnda. Min nära vän Halina Neujahr har efter befrielsen lagts i tältet döda. Efter någon dygn har hon återfått medvetande och lyckades ta sig ut ur tälet. Hennes syster Sara tillhörde egentligen de två sista kategorier, halv-levande och levande. Sara Neujahr dog dock strax innan hon skulle lastas på en av de Vita båtarna i Lubeck.
