Här inrättades getton. |
Piotrków Trybunalski-gettot skapades i Piotrków Trybunalski den 8 oktober 1939, strax efter Tysklands invasion av Polen 1939 under andra världskriget. Det var den första gettot i ockuperade Europa. grundades den 8 oktober 1939, bara tre dagar efter att staden intogs Wehrmacht den 5 september 1939.
Den sista dagen för judar i staden att flytta till getto var den 31 oktober 1939. I motsats till andra getton i Polen var gettot fram till april 1942 inte omgärdat av någon mur eller stängsel såsom i Warszawa eller Lodz. Cirka 18 500 judar bodde i april 1942 i gettot
Staden Piotrków Trybunalski ligger 30 km söder om Lodz. Före kriget bodde det ca 18 000 judar i staden. Då represalier mot judar påbörjade direkt har över 2000 judar flytt över den nya gränsen till Sovjet. Judar från närliggande områden hade förflyttats till staden. Gettoinvånarna utnyttjades hela tiden som slavarbetare för arbete i fabriker utanför gettot.
Under sommaren, fram till september 1942 har nazisterna avvecklat Warszawa getto. 375 000 judar fördes därifrån till utrotningslägret Treblinka och mördades där. Den 13 oktober 1942 började nazisterna avveckla gettot i Piotrków Trybunalski och inom en vecka hade ca 20 000 judar deporterats till dödslägret Treblinka där de mördades. Enbart 2000 judar fick tillstånd att stanna eftersom de behövdes som slavarbetare. Det speciella var att hela familjer fick stanna. Vuxna och barn. De arbetade i fyra olika fabriker.
Den ryska offensiven under 1944 gjorde att man december 1944 bestämde sig att förflytta de resterade judarna till koncentrationsläger i Tyskland. Precis som i andra getton skulle deportationen genomföras med tåg i boskapsvagnar. Till skillnad från andra getton skilde man redan i planeringen på kvinnor och män. Listor uppretades med namn, fångnummer och födelsedatum. Åldern för barn angavs oftast som antalet år. 2 Jahre, 4 Jahre, 11 Jahre (År). etc. De flesta män hade fångnummer som var runt 87 000 och kvinnorna och flickorna runt 90 000 och uppåt.
Det handlade om ett gemensam avfärd. Kvinnorna lastades till ett antal boskapsvagnar i ena delen av tåget och männen vid andra. Det var 3-4 gånger fler kvinnor än män som deporterades.En tidig selektion som oftast ägde rum i koncentrations- och dödslägren.
Efter flera timmars färd stannade tåget vid en okänd station. Troligen i närheten av Berlin. Man delade tåget i två tågsätt som därefter fortsatte i motsatta riktningar. Männen deporterades söderöver till Buchenwald och kvinnorna norröver till Ravensbrück. Pojkar reste med männen och flickorna med kvinnorna.
Jag har följt öden av två pojkar. Pojkar som överlevde. Den en pojken var drygt två år gammal och den andra nio. Den äldre pojken uppgav dock att han var 12 och därför i ett antal dokument står hans födelsedatum 1932 och i en del 1935. Det här med åldern var, som vi vet, avgörande i flera situationer om man fick leva eller inte.
Som jag nämnde ovan så fick pojkarna följa sina pappor och äldre bröder. Vid ankomsten till Buchenwald placerades de i Block 64, för nyanlända. Efter bara tre veckor togs pojkarna ifrån sina pappor och äldre bröder och skickades till Bergen-Belsen dit de anlände, enligt korten den 5 januari 1945. En mycket speciell åtgärd och en speciell resa med vanliga tyska tåg med ett antal tågbyten mellan Weimar (Buchenwald) och Celle (Bergen-Belsen). Enligt Jakov Lubliner så använde eskorten just namnen på de städer när de tillfrågades av andra resande varifrån pojkarna kom och vart de skulle föras.
Part of the Bergen-Belsen concentration camp with marked Barrack 211 - Kinderheim and the crematorium. The crematorium capacity was not of that kind as in death camps. |
Bergen-Belsen crematorium. Barrack 211 - Kinderheim låg mycket nära det. |
Lubliner Jakov registreringskort från Buchenwald som där man antecknade att hans far är fånge i Buchenwald medan har mor är fånge i Ravensbrück. |