 |
| Läkaren Olle Ottander och Lewenberg Henny, överlevande finns på det gemensamma fotot från Beredskapssjukhuset i Örebro. |
 |
| DP-2 Lewenberg Sara L/7715 och hennes syster Henny L/7716 kom till Malmö den 26 juli 1945 med Vita Båten M/S Rönnskär. Från Malmö kom de till Örebro med tåg och placerades på beredskapssjukhuset där. L-nummer, här antecknat i övre högra hörnan, var ett nummer på deras Inresekort till Sverige. |
 | |
|
I slutet av april 1945 anlände de sista Vita bussarna till Sverige. Därefter i början av maj kom till Sverige två tåg genom Padborg i Danmark och i juni startade Vita båtar att trafikera mellan Lübeck och Sverige vilket gjorde att man var nödsakad att få igång ett flertal sjukhus, även i inre delar av Sverige.
Den 17 maj 1945 rekvirerade Kungliga Medicinalstyrelsen Engelbrektsskolan för anordnande av ett beredskapssjukhus för flyktingar. Enbart kvinnor kom till Örebro dels att det var mer praktisk och att såsom i fallet med överlevande från Bergen-Belsen det var merparten av kvinnor som kom till Sverige.
Den 19 maj, bara två dagar efter att man mottaget besked från Medicinalstyrelsen, kunde örebroarna läsa i pressen att undervisningen på Engelbrektsskolan omedelbart ställts in och att eleverna skickas hem. Den 23 maj får eleverna besked om att undervisningen ska återupptas på Nicolaiskolan den 24 maj. Detta innebar omgjorda klasser, skoltider och nya lärare. Matbespisning, slöjdundervisning, skolhälsovård och skoltandvård blev berörda av förändringen. Allt detta gjorde att pressen skrev en del kritiska synpunkter, man ansåg att myndigheterna borde ha kunnat placera flyktingarna på ett annat ställe eller gjort allt på ett annat sätt för att få mindre intrång på det normala livet. Samtidigt är det tydligt att många invånare i Örebro skänkte kläder och på andra sätt engagerade sig för flyktingarna. När många kvinnor börjat återhämta sig bodde många inneboende hos vanliga örebroare.
De första kvinnorna kom den 25 maj 1945 med ett tidigt morgontåg från karantänläger i Lund. Röda kors personal skötte transporten från järnvägsstationen till Engelbrektsskolan. Under sommaren inkommer sedan fler transporter.
Läkaren Olle Ottander skriver senare i Läkartidningen:
Sammanslutningar och enskilda bidrogo varje vecka med ett underhållande program till patienternas stora glädje. Då de senare tillfrisknade sökte vi sätta dem i lämpligt arbete. Detta var av oerhört stor betydelse för deras psykiska hälsa.”
Engelbrektsskolan upphör som beredskapssjukhus den 31 december 1945. Kvinnor med vårdbehov överförs då till den vanliga sjukvården eller andra beredskapssjukhus.
Operation Barbarossa - den tyska invasionen 1941 – massavrättningar och getto
Den 24 juni 1941 nådde den tyska offensiven mot Sovjetunionen Liepāja i Lettland där Heny bodde. På samma sätt som tidigare i den delen av Europa som ockuperades år 1939 fick alla judar bära Davidsstjärnan på sina ytterplagg. Många av letterna precis som andra balter hade frivilligt anslutit sig till tyska armén. Deras agerande när det gäller judar var oftast värre än tyskarnas. Gettot bildades i juli 1942. De flesta judar arbetade utanför gettot. träflis som skulle användas till gengaskammarna som fanns på taxibilar. Heni arbetade i en träflisfabrik. Ibland med sin syster. Fredagen den 8 oktober 1943, på Yom Kippur-kvällen, klockan 4 på morgonen, beordrades judarna i Liepāja-gettot att samlas och överlämna alla sina pengar och värdesaker. Därefter fördes de med tåg till koncentrationslägret Kaiserwald, nära Riga. Dagen därpå efter selektionen skickades alla judar olämpliga för arbete - mödrar och deras barn, svaga och äldre till Riga-gettot. Vid likvidationen av Riga-gettot, mindre än en månad senare, deporterades de till dödslägret Auschwitz. Bland de fanns Hennys båda föräldrar. Kvar fanns Hennys två systrar och hennes moster. De som ansågs vara arbetsföra skickades till koncentrationslägret Stutthof (utanför Gdansk i Polen). Det här lägret var fruktansvärt, vi var där bara två veckor (de förflyttades sannolikt till underlägret Stolp) men vi hade tur som fick fortsätta arbeta för järnvägen. Vid samma läger arbetade ett antal unga pojkar från Lodz som kom dit från Auschwitz. De pojkar kom faktisk också senare till Sverige med Vita Båtar.
åter förflytta oss till koncentrationslägret Stutthof. Fruktansvärt läger med inspektioner, selektioner och ont om mat.
Dödsmarsch med fartyg
Stutthof var det första koncentrationslägret som nazisterna lät uppföra i Tyskland. Det var beläget 34 kilometer från Danzig (polska Gdańsk). Flera av flyktingar som kom till Sverige med Vita båtar och Vita bussar kom därifrån.Många av fångarna i Stutthof var med ökända transporterna som startade 15 april 1945. Evakueringen av Stutthoflägret precis som andra läger innan berodde på att de ryska arméernas framryckning som startade i januari 1945. Fångarna i Stutthof lastades ombord på pråmar. På varje pråm fanns flera tusen fångar. På pråmen Ruth fanns 1060 fångar. Drygt 700 överlevde resan till Flensburg.
Den 11 maj 1945 kom med S/S Homberg till Malmö 1375 flyktingar från Flensburg, av de var 142 kvinnor. Bland de fanns Zofia. Om jag minns rätt (måste undersökas!) så hade S/S Homberg lämnat därefter Malmö med en last av tyska soldater, m.fl. från Norge.
Under resan från Flensburg till Malmö hade en handfull människor dödats och dumpats i havet. Brittiska underrättelser berättade att koncentrationslägervakter fanns bland de fjortonhundra flyktingarna. Vad som exakt hände på fartygen fastställdes aldrig. Svenska polisen avslutade sin förundersökning! Att Sverige blev till en fristad för krigsförbrytare läser man i många personliga skildringar, bl.a. från beredskapssjukhusen. Nazister och krigsförbrytare kom till Sverige bland övriga flyktingar. Precis som de så hade de inga dokument och fick som alla andra en blå stämpel i sina inresehandlingar till Sverige.
När den ryska fronten närmade sig placerades vi på tre lastfartyg. Vi kördes runt på Östersjön i tre dagar. Vi satt som sardiner, några dog. Ont om vatten och ingen mat. Fartygen minerades för att kunna sänkas men vi hade med några norska motståndsmän som kände att något var på gång och när eskortfartygen försvann dök de ner och skar av ledningarna. Sedan skeppades vi in till land med en tillfällig pråm. När vi kom i land kom det några SS-män som började skrika att vi skulle tillbaka till båten men en högre officer dök upp och beordrade att de som kunde skulle av båten. Många svaga dödades. Vi marscherade in till ett militärfält, soldaterna hade redan lämnat området, men eftersläntrare sköts. Där satt vi när en högtalare meddelade att vi skulle utväxlas mot tyska soldater i Danmark och att vi skulle upp i ett nytt fartyg. Vi skulle gå upp och gå till piren, då det dök upp engelska flygplan som attackerade fartygen och bland annat sänkte fartyget Cap Arcona. Många dödades.
Befrielse men död genom svält och umbäranden
Vi gick tillbaka till fältet och nu dök det upp brittiska stridsvagnar och våra vakter var plötsligt borta. Det var den 5 maj 1945. Vi var tusentals på det där fältet och gjorde ingenting. Vi hittade övergivna kaserner och förråden plundrades. Många åt ihjäl sig. Vi var väldigt svaga och tålde inte fast föda. Men det fanns ingen annan mat. Vi var alla sjuka, jag mina systrar och min moster. Jag hittade några kakor men kunde inte äta dem. Det fanns ett fältkök, jag försökte få oss alla att äta men det gick inte. Min yngsta syster dog tre dagar efter befrielsen av svält och sjukdom. Min moster dog på samma sätt i Bergen-Belsen något senare. Jag bara min äldre syster Ella kvar. Lämna mig inte ensam! Jag får min syster att försiktigt börja äta soppa men sedan blev även jag väldigt sjuk. Jag ville verkligen leva. Jag är 16-år gammal! De tog mig till ett sjukhus – jag var medvetslös i två veckor. Läkaren konstaterade att han varit läkare i 40 år och att jag inte borde ha kunnat överleva. Jag kämpade. Jag ville verkligen se att tyskarna skulle få tillbaka för vad de gjort mot oss…
Så Henny befriades i Neustad. Tack vare dr. Arnoldson som var småsur på att britter skickade till L¨beck helt friska personer så tog han hand om de sjuka i neustadt, bl.a. Henny som kom med den sista turen av Vita Båtarna.
Till Sverige och Örebro
Läkarna i Tyskland efter befrielsen upptäckte att Henny hade fläckar på lungorna – tuberkulos. till Sverige. Hon och syster Ella fick plats på en av Vita båtarna som gick till Malmö.Sverige i nio år. Efter ett tag blev Sverige ett underbart land. Jag var ju sjuk i början då jag var på sjukhus (Örebro beredskapssjukhus) och sanatorium. Vi hade ju inga pengar men de (svenskarna) tog hand om oss och gav oss det vi behövde. En kvinna kom och besökte mig ofta, hon hade med sig godis och när vi fick permission så kunde jag följa med henne hem på besök. De köpte kläder och allt annat jag behövde. Efter ett tag började jag arbeta på ett sjukhus. Jag lärde mig cykla men tyvärr inte att bromsa… bröt ena armen i fallet.
Vi hamnade i Helsingborg där min syster Ella började arbeta i en fabrik. Vi var ute och dansade mycket. Det var svårt att leva ett religiöst liv men det fanns i alla fall judar där. Jag förlorade tron på Gud till en början. Det kan inte finnas någon Gud som tillät det som hände min familj. Hur kan man tro på Gud? När jag fick barn ändrades detta. Jag vill göra min mor nöjd så mina barn fick en judisk uppfostra. Mitt första barn Ann föddes i Sverige, Pearl och Stanley i USA. Det var svårt för oss i början i USA, min man var ju från Polen och hade ingen utbildning men min syster hade varit här tre år före oss. USA var ett bra val men från början hade vi tänkt oss att ta oss till Israel.
 | ||
Ezster - Ester Bodenski föddes den 4 januari 1932 i Papa, Ungern. Hon är dotter till trävaruhandlaren Zoltan B, född år 1895 och hans hustru Elsa, född Polak, år 1901. Ester hade två syskon; en broder, Ernö, född år 1921 och en syster, Adel, född år 1923. Innan hon deporterades från Ungern gick hon fyra år i folkskola och ett år i borgarskola. Den 18 maj 1944 hela hennes familj deporterades till Auschwitz i Polen, därifrån till ett arbetsläger i Breslau. Senare flyttades hon vidare till koncentrationslägret Gross-Rosen och slutligen till lägret Bergen-Belsen där hon befriades den 15 april 1945. Med UNRRAs Vita Båtar kom hon ombord M/S Kronprinsessan Ingrid till Malmö. Efter en tid på beredskapssjukhuset där kommer hon till Örebro beredskapssjukhus den 21 augusti 1945, då var hon bara 13 år gammal. Under hösten, således bara två månader efter ankomsten till Sverige fick hon gå i en svensk årskurs 5-klass tillsammans med en svensk flicka, Ulla Birgitta Pålsgård då 11 år som beskrev henne enl. följande: Hela Esters familj mördades under Förintelsen. Inen släkt fanns kvar i hemlandet Ungern. Ester fick möjligheten att välja mellan att flytta till sin farbror i England eller till en kusin, Jóse Kornis, i Chile. Hon valde att flytta till Chile dit hon reste den 18 oktober 1946 med flyg från Bromma. Roza Drummer föddes den 19 november 1931 i Berzanef, Rumänien. Hennes far var en köpman vid namn Aizik D som föddes 1897. Hennes mor hette Roise D, född Gluser, och dog i början av maj 1944. Hennes broder tjänstgjorde i den Ungerska armén i 4 år och hon hade därefter inte hört något om honom. Hon hade även två systrar som dog i Bergen-Belsen 1945 och en yngre bror som blev mördad i Auschwitz. Roza hade gått 4 år i folkskola innan hon och hennes familj arresterades den 4 maj 1944. Först så fick hon komma till Auschwitz där hon splittrades ifrån sin familj. Två och en halv månad efter ankomsten till Auschwitz så fördes hon vidare till ett arbetsläger i Hunsfeldt, där hon arbetade om nätterna i en ammunitionsfabrik. Den 27 december förflyttades hon till ett läger i Gross-Rosen för att sedan flyttas till ett annat läger i Mauthausen. Roza fördes slutligen till Bergen-Belsen där hon insjuknade i tyfus. Räddningen kom genom engelsmännen som förde henne till ett sjukhus i Bergen. Hon kunde sedan, genom svenska Röda korset, ta sig till Malmö den 4 juli 1945. Där låg hon i karantän i 6 veckor och efter det så sändes hon till Beredskapssjukhuset i Örebro. Roza Drumer friskförklaras den 27 september 1945 och bodde sedan hos en svensk familj medans hon gick i en flickskola i Örebro. Genom det röda korset så sökte hon efter familjemedlemmar vid liv och hittade snart en farbror i Palestina. Det ordnades så att hon kunde gå på ett judiskt skolhem i Norrköping. Hon stannade i Sverige ända fram tills 1947 då hon åkte till Marseilles. Den 23 mars 1948 försökte hon att ta sig illegalt till Israel men blir deporterad till Cypern. Roza Drumer spenderade tre månader där men lyckades tillslut ta sig till sin farbror i Israel.
|
 |
| Det speciella med Beredskapssjukhuset i Örebro var en flitig sjukhusfotograf. Det finns således foton i ID-format på de flesta patienternas Läkarkort. Höger foto är av Bodensky Eszter. |
 | |
|
 |
| Dr. Olof Ottander, slutsatser, manus till Läkartidningen 1946 |
 |
| Bland de kvinnliga patienter på Beredskapssjukhuset i Örebro fanns även några holländska judinnor. Bland de Pagrach Rozette. Även en av hennes bröder, Aatlje, kom till Sverige men vistades på ett annat sjukhus. |
Bland de kvinnliga patienter på Beredskapssjukhuset i Örebro fanns även några holländska judinnor. Bland de Pagrach Rozette. Även en av hennes bröder, Aatlje, kom till Sverige men vistades på ett annat sjukhus.
