I början av andra världskriget, bodde 100.000 judar i Belgien. Av de 55.000 i Antwerpen och 35.000 i Bryssel. Minst 20.000 av de var tyska flyktingar, som tillsammans med tusentals andra, hoppades att fly till USA.
Den 10 maj 1940, Nazityskland invaderade Belgien. Antijudiska lagar och förföljelse inleddes hösten 1940 och växte värre med tiden. De första förbuden gällde rituell slakt och andra religiösa riter. Andra diskriminerande åtgärder följde med förbud för judar att utöva vissa yrken, till exempel inom juridik och utbildning.
År 1941 började myndigheterna att konfiskera egendom. Nazisterna beordrade judarna att registrera sig och att bära gula Davidstjärnor i början av 1942. I augusti samma år började samlingsaktioner och deporteringar, mest till Auschwitz. Samtidigt gick deportationstågen från Paris och Warszawas Ghetto. Mycket få belgiska judar överlevde koncentrationsläger.
En aktiv motståndsrörelsen, som stöds av både judar och icke-judar hindrade en större deportationer. Den landsflyktige belgiska regeringen, liksom den katolska kyrkan och den belgiska befolkningen, som var fortfarande upprörd av den tyska ockupationen under första världskriget, motsatte den andra tyska ockupationen. Bl.a. därför en högre andel av judar räddades i Belgien än i de flesta andra ockuperade länder.
Tyskarna hade problem med att identifiera judar eftersom de belgiska konstitutionen inte tillåter hänvisning till religion på civila dokument, och belgare ställde sällan till hjälp. Faktum är att många hjälpte faktiskt judar. Kristna familjer gömde judiska barn.
År 1942, nazisterna hade faktiskt svårt att få belgiska poliser att samarbeta för att hjälpa dem att sätta gula märken på judar.
Med hjälp av den judiska motståndsrörelsen, 800 judar hade kunnat gömma sig i staden Antwerpen.
I Belgien fanns flera judiska motståndsgrupper. Den största judiska rörelsen, Kommittén för Jewish Defense (CJD)var anslutna till det nationella belgiska motståndsrörelsen. De arbetade på flera nivåer. Organisationen gömde judar, kämpade som partisaner, tog fram falska identitetshandlingar, matranson kuponger, och vägar. I den kulturella sfären, CJS distribuerade information och propagandamaterial, etablerade ett lånebibliotek, och underhålls en judisk press, tryck i jiddisch, franska och flamländska.
Naturligtvis, var den belgiska motståndet inte stark nog att parera nazisterna och deras kollaboratörer. Mellan 1942-1944, mer än 25.000 belgiska judar mördades i Förintelsen.
