I barnhemmet bodde Korczak tre trappor upp i ett stort vindsrum. Där fanns ett jättefönster (egentligen tre stycken) och blommor på fönsterbrädan. Doktorn tog väl hand om blommorna och vattnade de med största omsorg.
I det stora fönstret fanns också en ventilationslucka med ett fågelbord. Sparvarna flög gärna dit och åt av av Doktorn utlagda fågelmaten.
En flicka från barnhemmet berättade för min far, Pan Misza att Pan Doktor brukade, innan han öppnade dörren till sitt rum knacka försiktigt på dörren för att meddela sparvarna att han är på väg och inte skrämma de genom ett plötsligt dörröppnandet.
Pan Doktor mieszkał w malutkim pokoiku na poddaszu. Przylatywały tam wróble, które on karmił.
Korczak rum på vinden med det öpona mittersta fönstret. Flera andra rum i huset vädras också! |
I september 1939 föll 7 tyska bomber, bl.a. brandbomber på huset. Huset började brinna. Alla, både barn och personalen hjälpte till att släcka elden. Tack vare Józef Sztokman, en av tidigare barnhemmets barn, nu vuxen yngling var ansvarig för hemmets säkerhet och vaktade hemmet dag och natt och tillbringade flera nätter på taket, kunde den värsta träffen, en brandbomb som träffade Korczaks vindsvåning, släckas i tid. Józef gifte sig senare med en annan av barnhemmets fd. barn och därefter bursa studerande - Róza Azrylewicz. Deras barn Romcia, född 1938, blev Korczaks barnbarn och betraktades av honom och andra so sådant. Barnet, en flicka Romcia, fick faktiskt lite extra kramar och omsorg....
Józef Sztokman, dog efter att ha fått lunginflamation, troligen ett resultat av hans nattliga vakandet på husets kalla tak. Hela barnhemmet kom till hans begravning.
Barnhemmet vid Krochmalna 92 efter kriget. Korczaks vindsvåning är borta. |
Iwona Chmielewskas bild från hennes bok Pamietniki Blumki |