Blommor och minnen

Minnesblomma nr. 1 är en hibiskus. I Polen kallade man den för Róża chińska (Hibiscus rosa-sinensis) p.g.a. dess latinska namn.

Jag minns att min far råkade bryta spetesen på en hibiskus som stod i barnrummet i vår lägenhet i Warszawa. Min mor blev jättearg. Men vad hon eller någon annan i familjen inte visste då var att min far "tog bort den apikala dominansen"! Apiklala dominansens substanser gör att det inte bildas förgreningar och sidoskott. Substansen heter auxin. Auxinet kontrollerar växtens förmåga till apikal dominans, dvs. att toppskottet får växa fram ensamt utan konkurrens från sidoskott.
Min far omedvetet bidrog till att hibiskusen blev en buskigare planta med en kraftig stam, den vackraste och största blomman vi hade hemma vid Kungsgatan 2 i Warszawa! Andra blommor där var svärmorstunga (Sansevieria trifasciata), och mina kaktusar som jag drev upp från frön.

Jag har, precis som min mamma gjorde i Polen, en dadelpalm som jag har själv drivit upp från en kärna. 

Minnesblomma nr. 2 är en Andmat. Min första vetenskapliga publikation handlade om andmat. Således om Lemna minor, en växt som man finner på vattenytan. Jag såg att den hade kloroplaster i sina rötter. De såg olika ut i olika delar av roten! Min dåvarande chef vid Botaniska Institutionen vid Stockholms Universitet, prof. Folke Fagerlind tyckte att mina resultat var inte "publiceringsbara" mer än som ett 3-betygsarbete. 

Mitt första seminarium, 1 november 1973.

Så fort jag lämnade Botaniska Institutionen i Stockholm och flyttade till Wenner-Grens Institut (Norrtullsgatan 16) så publicerade jag det i en engelskspråkig tidskrift som var med i Current Contents. 

Artikeln handlade om något så ovanligt som kloroplaster i rötterna. Jag fick ett par hundra förfrågningar, då såsom kort eller brev med posten om särtryck. 

Andmat Lemna minor, en växt som man finner på vattenytan.

Andmat Lemna minor, en växt som man finner på vattenytan. Här syns även Lemnas rötter under vattenytan,

Jag har också analyserat kristaller, även de i rötterna på Lemna minor med hjälp av röntgenmikroanalys, en teknik som gav möjlighet att få fram grundämnessammansättning utav det man såg i ett elektronmikroskop. Kristaller var kalciumrika. Man kunde göra även grundämneskartor som visade var i preparatet (var i rotmössan) fanns de kalciumrika kristallerna.

Minnesblomma nr. 3 är upphittad i den mexikanska djungeln på ön Cozumel i mitten av sjutiotalet. Jag hittade den tillsammans med Jurek Wolodarski. Den såg ut som en kaktus men växte bland undervegetationen med rötter i då vattenfylld liten pöl.

Jurek Wolodarski (sittande) och jag (stående) under vår vistelse på ön Cozumel.

Denna taggiga växt hittade jag tillsammans med Jurek Wolodarski för 40 år sedan

Minnesblomma nr. 4 är en akvarieväxt som jag fick av Björn och Ullis Afzelius i mitten av 1970-talet. 

Akvarieväxter, troligen av släktet Lagenandra (lancifolia) eller Cryptocoryne beckettii som jag fick av Björn och Ullis Afzelius i mitten av 1970-talet har jag kvar som ett minne av de underbara människorna.

Björn Afzelius var min handledare under åren 1974-1978 då jag var doktorand vid Wenner-Grens Institut. Han tillhörde trots sin ringa ålder, den gamla typen av handledare. Vad betyder det.  Jo, de nya handledarna vill (läs: tvingas) att producera resultaten på löpande band och doktorander sätts in i redan fungerande långtgångna projekt där risken att misslyckas är minimal och avkastningen, den vetenskapliga produktionen är som störst. Studenter omvandlas till laboratorieassistenter eller som gruppen heter nuförtiden biomedicinska analytiker.
Björn var mycket upptagen vid den tiden med sin egen Kartagenerforskning. Han var också vid den tiden redaktör för en svensk populärvetenskaplig tidning. Allt detta bidrog att jag fick så fria händer. Samtidigt fanns Björn alltid till hands när man behövde honom. På den tiden fanns ingen internet och datoriserad sökning av vetenskaplig litteratur var i sin linda. Om man hade ett problem eller sökte efter en artikel så gick man till Björn och några minuter därefter hade man referenser eller ett särtryck ur hans egna handskrivna kartotek.
Doktorandtiden var rätt så hektisk för min del. Jag tog hand om, föräldrarna, familjeekonomi med två extra jobb, våra hundar Ami och Nasha och dottern Natasha om höll på att födas under disputationen. Under den tiden så kände jag ett behov att ha akvarium, en symbol för stabilitet. Akvarieväxter som jag fick av Björn och Ullis Afzelius i mitten av 1970-talet har jag kvar, ett littet minne av de underbara människorna.