I Polen skriver man nya pjäser, trycker nya böcker, järnvägsstationen Warszawa Gdanska (Warschau Danzinger Bf) abonneras.
I Sverige kemtvättas gamla kostymer, flugor tas fram och Botox fylls på.
.
Vad handlar det om? Om Mars-1968. Tidigare handlade Mars-68 om ett polskt studentuppror. Numera har det blivit rent judiskt. Upproret kvästes brutalt och följdes av ett tal av partisekreteraren Gomulka som bekräftade att Judar i Polen utgör en sk. 5 kolonn och får/bör lämna landet. Bara några månader tidigare, i Juni 1967 höll Gomulka ett liknande tal och varnade de polska judar (m.fl.) att inte visa sympatier för staten Israel (efter 6-dagars kriget).
Nuvarande situationen i Polen är mycket speciell. Antysemitismen blomstrar på nytt. Juden raus - syns inte bara på husen men kommer numera rakt ut ur munnen på polska politikerna.
Juden raus verbaliseras enbart på husgavlar och i media. Politikerna använder dock andra ord med samma innehåll för att stärka den polska nationella känslan.
.
Min mor började sina studier vid Warszawa Universitetet före kriget. Upplevde där antisemitiska protester och införandet av bänkar i föreläsningssalarna avsedda enbart för judiska studenter som fick sin nationalitet instämplad i sina studenleg. Bänkar var få så resterande judar skulle stå under föreläsningarna.
Stax innan studenrevolten 1968 lämnade min mor och hennes promotor en ansökan om ett disputationstillstånd (tillsammans med den färdigskrivna doktoravhandlingen).
.
Efter 3 månader, den 21 maj 1968 så kom svaret med ett fastställt datum för disputationen. Hennes opponent skulle bli den välkänd prof. Suchodolski..Antisemitismen luktade dock då lika illa 1968 som nu 2018. Precis som förr så var den inte enbart folklig men kom ifrån regeringspartiet.
Min mor bestämde sig att i protest inte disputera och lämna landet. Efter en lång väntan fick mina föräldrar ett utresetillstånd och lämna Polen. Med ett israeliskt och ett svenskt visum tog de tåget västerut från Warschau Danzinger Bahnhof som järnvägstation hette ett 20-tal år innan då min mors föräldrar packades i godsvagnar och sändes österut, mot förintelselägret Treblinka.
.
Naturligtvis det är en mycket förenklad beskrivning av läget. Polska judar där är dock ordentligt skrämda. Samma tankar och känslor som förr finns nu. Skall vi lämna landet?
Jag tror att Sochnutrepresentanten där får en hel del att göra, på nytt. Tack och lov Israel välkomnar alltid alla judar.
.
The same procedure since 1948. Det skall vi fira <3 br="">.
Det verkar att de som reser till Polen för att fira Mars-68 har tappat sitt luktsinne. De venärar minnet av sina föräldrar och hela den generationen som transporterades från Warszawa Gdanska österut, till dödslägret Treblinka.3>
Det kända Centret i Los Angelse rekomenderar numera att åka till Polen enbart för att besöka gravar och minnesplatser kopplade till Förintelsen.
* Studentrevolten 1968, ägde rum i flera europeiska länder, bl.a. i Sverige har också ägt rum i Polen i mars 1968. Till skillnad från andra europeiska länder har man dock i Polen pekat ut judarna eller som man kallade de för SYONISTER som orsaken till oroligheterna. Den av staten organiserad landsomfattande antisemitisk kampanj ägde rum knappt tjugo år efter Förintelsen. Kampanjen var rasistisk, den drabbade med trakasserier och avskedanden från arbete. Egentligen så började aktionen redan i mitten av sextiotalet. Min mor hade ett svårt beslut att fatta. Hon var mycket omtyckt lärare, lektor vid Warszawa Universitet (vid Stawki gatan) och höll på med didaktik för blivande lärare. Hon hade under flera decennier arbetat dubbelt således både som vanlig lärare i skolan och samtidigt som lektor undervisade hon vid olika lärarhögskolor. Hon ville känna till hela undervisningskedjan.
Hennes ställning och anställning vid Warszawa Universitetet hotades aldrig. Hon kvävdes dock av stämningen och att se andra hånas och diskrimineras. Hon har redan varit med om den mörka stämningen vid samma universitet före kriget. Som student fick hon uppleva numerus clausus och bänkar vid vilka de judiska studenter fick inte sitta.
** Min mor protesterade mot den polska antisemitismen år 1968 genom att INTE försvara sin doktorsavhandling och lämna landet. Man ville ha kvar henne vid Warszawa Universitetet som ett levande exempel att inte alla judar kastades ut från sina statliga anställningar.
När jag återvände till Warszawa 40 år senare fann jag en ny Bermudatriangel. Den ligger i centrala Warszawa, 15 meter öster om paradgatan Krakowskie Przedmiescie. I denna triangel, läs Warszawa Universitetet försvann från deras arkiv alla papper som har med min mors doktorsexamen år 1968 att göra! Avhandlingen och brevväxlingen som jag huvudsakligen sökte, där hon förklarade, sin protest, sitt agerande var borta! Inte heller finns kvar några akta som berörde hennes anställning som högskolelektor där. Senare fick jag en bekräftelse om det från dekanus vid universitetet i Warszawa, att alla papper försvann, spårlöst. Tidigare fick jag förklaringar från de anställda vid Universitetets arkiv "Ni vet hur det var 1968". Jag svarade att jag inte vet då var jag redan i Stockholm. Min mors examen som hon tog före andra världskriget fanns dock i arkiven, trots kriget... Min mor sökte aldrig en upprättelse. Hos vem skulle hon söka?
*** http://jimbaotoday.blogspot.se/2008/01/r-1968-en-protest-som-aldrig-har.html
**** Bara 1 (en) procent av förekrigstidens judiska befolkning i området kallad av tyskarna GG (Gubernia Generalna), överlevde Förintelsen. Många stannade kvar i Polen efter kriget. Resterande 99% fanns utspridda som aska i Polen som av tyskarna gjordes till Europas största judiska begravningsplats. Mångfalden av de överlevande som fanns i Polen år 1946 flydde efter Kielce Pogromen.
***** Situationen i Polen är mycket allvarligt nu då man sprider antisemitismen från alla håll. Polsk humör har fyllts med nya judehistorier -t.ex. om bensinmätaren i bilen så säger man "Juden har tänts". Således samma vokabulär som användes i Jedwabne där under andra världskriget de polska invånarna mördade sina judiska grannar genom att samla de i en stallbyggnad varvid de tände på. Efter kriget restes det ett monument där. "De var lättantändliga" skriver folk på monumentet. När kommer EU/Sverige att vakna?