Den förskönande och förenklande bilden av Vita bussarna och Folke Bernadottes insatser dominerar fortsättningsvis!

En förskönande och förenklande bild av Vita bussarna och Folke Bernadottes insatser dominerar fortsättningsvis i Sverige! Männen i hatt är pojkarna från Gestapo som följde med de Viya bussarna till Sverige. Återvände de till Tyskland?

Folke bernadotte på Bromma "På väg att färhandla i Berlin".

Vita bussar i grönbruna färger på väg till Malmö. Vita bussar har tjänat sitt syfte men de flesta gick på de urplockade russinen ur sanningen och uppreppar det som en legend. Det man behöver är dock kalla fakta, en riktig forskning om expeditionen. Först då kan man ta ställning till om Vita bussar var vita eller mörka, bruna, såsom när de kom till Malmö på väg till kontinenten. Bilden ur Gustafs Bogge arkivfilm från 1945.

En förskönande och förenklande bild av Vita bussarna och Folke Bernadottes insatser dominerar fortsättningsvis i Sverige! Den förskönande bilden fanns hos de överlevande och tycks finnas kvar hos hos överlevandes barn som många är numera i minus 80 åldern. Barnen som föddes åren 1946 och senare uppreppar sina föräldrars berättelse att de kom med de Vita bussarna.

De överlevanden som var medlemmar i Föreningen Förintelsens Minne, som jag har haft en nära kontakt med trodde att deras båtfärd med Vita skeppen ingick i Bernadottes aktion. En typ av Vita lögner som de omedvettet uppreppade då de tyckte att det här med Bernadotte lät bra.

Sanningen är att Vita bussexpeditionen prioriterade först svenska nazifruar och deras barn. Röda korset anger deras antal till 1 500. Nästa prioritering var skandinaver - norrmän och danskar. Därefter kom övriga folken och efter övriga kom judarna.

Det att Bernadotte och Röda korset skilde mellan folk och folk börjar långsamt sjunka in i de flestas medvetande.

Att Sverige överdrivit både expeditionens mål och antalet räddade judar. I Röda korsets stadgar står det rädda dem som led svårast. Att rädda svenska nazistfruar och barn och därefter skandinaver skedde natuligtvis till priset av tusentals andra fångars liv.
Istället att undsätta nordbor så i mars 1945 fraktade de Vita bussarna, på SS direkta order, 2 000 dödsmärkta fångar från koncentrationslägret Neuengamme. Detta för att för att i Neuengamme skulle man kunna samla de prioriterade nordbor som skulle plockas ur de olika läger och undsättas. 

Många av Neuengammefångarna dog under färden till de läger dit de fördes, ännu fler strax därefter i lägren där mycket sämre förhållandena rådde än i Neuengammelägret.
Henri Boivin som citeras i Ingrid Lomfors bok om Vita bussar var född 17.12.1918 i Ste-Marie-la-Blanche. Han transporterades från Compagnylägret i Frankriket den 15 juli 1944 till Tyskland till ett tvångsarbete i Husum vid Nordsjöns södra kust. Där förlorade han sina fingrar och höll på att förblöda. Han var bland de som tvingades in i de SS-styrda svenska Vita bussar. Han överlevde alla transportstrapatserna och befriades slutligen den 30.04.1945 i Ravensbrück. Han berättade: Jag hade turen att bli utvald för att lämna Neuengamme. Vem vet vad som hänt mig annars? Många av mina kamrater som var kvar i lägret gick en fruktansvärd död till mötes. Ni har säkert hört talas om att de tvingades ombord på ett fartyg som låg i Lübecks hamn. Igen en förflyttning för att ge plats för Bernadottes nordiska fångar. 

Vad som kunde ha hänt de förflyttade fångarna om de fått stanna kvar i lägret är frågan som inte enbart handlar om lägret i Neuengamme. För mig så handlar det om hela Vita bussarnas aktion. Den tidigare nämnde Henri Boivin liksom de flesta som "räddades" känner naturligtvis en tacksamhet för den svenska insatsen. För mig så är Vita bussarnas aktion rätt så tvivelaktig. Jag resonerar om det inte skulle fler överleva om expeditionen aldrig blev av. 

Jag tänker på de hemska siffrorna från Bergen-Belsen lägret somde brittiska trupperna nådde den 8de april 1945. Således mitt under Bernadottes aktion. I detta läger dog lika många fångar på 2-3 dagar som det totala antalet "räddade" med de Vita bussarna. Under marsmånad dog där nästan 19 000 fångar p.g.a. epidemier och undernäring. 

Tidigare så sa man att de Vita bussarna räddade 10 000 judar. Nu har antalet reducerats till maximalt cirka 4 000, kanske lika många som dog varannan dag efter att brittiska trupperna övertog lägret den 15 april 1945.

Det här med verbet att rädda förklaras med att föra (någon/något) i säkerhet, bort från fara; hjälpa, undsätta; även om föremål eller situation t.ex. Hon räddade honom från att brinna inne eller han räddade sitt ansikte. När man vill rädda ansikte så är orsaken oftast skam. På kinesiska har ordet ansikte också betydelse anseende. Att rädda ansiktet betyder därför att bevara sitt anseende eller sin självaktning”, i synnerhet när man hotas av skam. Efter Stalingrad i slutet av 1942 och den stora tyska kapitulationen där strax därefter har ordet Skam hängt över Sverige, inklusive eller egentligen särskilt över kungahuset.

För mig Bernadottes aktion har kommit till för att undvika vanära och skam inför det nya Europa, för att rädda ansiktet gjorde man uppoffringar i still Vita bussar, allt utåt för att bevara ett rent samvete och uppreppa som en mantra Vi var neutralla...

Vita bussar har tjänat sitt syfte. De flesta gick på och uppreppar legenden. Det man behöver är dock kalla fakta, en riktig forskning om expeditionen. Förs då kan man ta ställning till om Vita bussar var vita eller mörka såsom när de kom till Malmö på väg till kontinenten.

Det man bör ta hänsyn till var faktum att de flesta stora städerna i Tysklan var under Bernadottes expedition omringade och Vita buss trafiken skedde genom korridörer som tillhörde tyskarna eller ingen.

Ur Gustaf Bogges film Vita bussar skall korsa Öresund. Här på färjan från Malmö.