De befriade 1945 - Om de fem Vita båtar med Röda kors som sattes i trafik mellan Lübeck och Sverige i juni 1945

H.M. Prins Carl

Tack vare SHAEF (Supreme Headquarter Allied European Forces) och UNRAA (The United Nations Relief and Rehabilitation Administration) hade fem Vita båtar satts i en skyttetrafik mellan Liibeck och Sverige. UNRRAs aktion där de svår sjuka fd Bergen-Belsen fångarna skulle transporteras till Sverige för att få vård genomfördes mha Svenska Röda korset. De första transporterna började i slutet av juni. De fem fartyg som fick uppdraget att i skytteltrafik och transportera de befriade fångarna var Svenska flottans lasarettsfartyg Prins Carl, Göteborg-Fredrikshavn Linjens upplagda passagerarfartyg Kronprinsessan Ingrid, Svenska Amerika Liniens Östersjöångare S/S Kastelholm som stod "långtidsparkerat" vid kajen i Gamla stan samt M/S Rönnskär och dess systerfartyg M/S Karskär.

Före Vita båt aktionen har samtliga fartygen anpassats för uppgiften. Förutom radiotelegrafiutrystningen hade dubbelsängar monterats i de två lastfartygen Karskär och Rönnsker (systerfartyg).
Den första överfarten skulle ske i slutet av juni.
Den 27 och 28 juni togs följande antal patienter ombord på de fem svenska fartygen:
Kronprinsessan Ingrid - 424 varav 179 liggande
Karskär -198
Rönnskär - 170
Kastelholm - 220
Prins Carl -179. Det stod ursprungligen 180 men ersattes av 179. Troligen dog en person under själva embarkeringen och ersattes inte.

Kronprinsessan Ingrid anlöpte först till Malmö där de sk sittande patienter lämnade fartyget och fortsatte därefter till Göteborg med de liggande.
Karskär och Rönnskär la till i Malmö
Kastelholm anlöpte Frihamnen i Stockholm
H.M. Prins Carl lämnade först de svåraste fallen i Kalmar och resten, dagen efter i Norrköping.

Skyttetrafiken blev så småningom en rutin för de svenska fartygen. Samma dag som fartygen anlöpte Lybeck kunde fartygen lämna hamnen. I HMS Prins Carl däckloggbok den 17 juli 1945 ser man det tydligt.  Fartyget lägger till klockan 17.05 i Lubeck och redan klockan 17.25 börjar ombordtagande av patienter som avslutas klockan 19.30. 19.55 kastat loss med hjälp av bogserbåten står det i  Prins Carls däckloggbok. Samma kväll hinner fartyget till Travemunde redd där den ankrar klockan 21.55 för natten inför överfarten nästa dag.
Det som förvånade mig är det totala antalet patienter, besättningen och "passagerare" ombord. Antalet passagerare var denna gång 180, besättningen var på 82 och så tillkommer det 12 icke namngivna passagerare. Vilka var de står inte i däckloggboken. Ytterliggare svensk-tyskar? De tog jo de första platserna i Folke Bernadottes Vita bussar bara några veckor innan istället för sjuka fd koncentrationslägerfångar.

Skyttetrafiken blev så småningom en rutin för de svenska fartygen. Samma dag som fartygen anlöpte Lybeck kunde fartygen lämna hamnen. I HM Prins Carl däckloggbok den 17 juli 1945 ser man det tydligt. Fartyget lägger till klockan 17.05 i Lubeck och redan klockan 17.25 börjar ombordtagande av patienter som avslutas klockan 19.30. 19.55 kastat loss med hjälp av bogserbåten står det i Prins Carls däckloggbok. Samma kväll hinner fartyget till Travemunde redd där den ankrar klockan 21.55 för natten inför överfarten nästa dag.

Förutom de mystiska, icke namngivna passagerare så undrar jag hur var livet ombord på HM Prins Carl. Vilka ombyggnader som har skett inför UNRRAs aktion? Hittade inte bland ritningar i krigsarkivet. Var ställdes de extra sängarna behövliga för transporten? Troligen var det i "Skolsalen".

Redan klockan 03.00 lyfts ankaret, bullerbojarna sätts ut och HM Prins Carl föjer de tyska minsveparna längs den bojade leden mellan Travemunde och Trelleborg. Klockan 09.00 möter HM Prins Carl ett annat Vit båt, M/S Rönnskär. Den är på väg från Malmö/Trelleborg tillbacka till Lubeck. Från M/S Rönnskär kommer två värnpliktiga ombord på Prins Carl som fortsätter sin färd mot Sverige med 180 patienter, 84 besättningsmän och 12 passagerare. Dagen därpå anlöper den till Kalmar och "evakuering av patienter" startar. Inga döda patienter på den resan.

Var låg de 180 patienter, var låg de mystiska 12, icke namngivna passagerare, var låg 84 manna besättninger undrar jag. Hur var livet ombord på HM Prins Carl. Vilka ombyggnader som har skett inför UNRRAs aktion? Hittade inte bland ritningar i krigsarkivet. Var ställdes de extra sängarna behövliga för transporten? Var det i "Skolsalen". Den finns siffror vid varje sovplats som indikerar antalet kojer i höjd, 2 eller 3.

De två systerfartyg som deltog var lastfartyg. Medan S/S Kastelholm, M/S Kronprincessan Ingrid hade fasta kojplatser, liggplatser från början de de gick i passagerarfartyg så M/S Rönnskär och M/S Karskär anpassades så gott man kunde på så kort tid för uppgiften. Sängar installerades i de befintliga lastrummen som var stora och bullriga från början. Jag skiver bullriga från början då ljudnivån höjdes betydligt när sk bullerbojar installerades på de fartygen. Det krävdes således betydande arbeten på M/S Rönnskär och M/S Karskär för att förvandla dem från lastfartyg till lasarettsfartyg. Lastrummen inreddes med tvåvåningssängar för 258 patienter. Kokhus med vedspisar byggdes på akterdäck. Man fick även annordna hyttplatser för en läkare, en sjuksköterska och Röda Kors-personal m.fl, sammanlagt cirka 25 personer. Då vid denna tidpunkt pågick en arbetsmarknadskonflikt inom verkstadsindustrin genomfördes ombyggnaderna på Rönnskär och Karskär en ingenjörspluton. De förlades till Öresundsvarvet i Landskrona, där fartygen byggts bara två år tidigare.

M/S Kronprincessan Ingrid hade fasta kojplatser, liggplatser från början det var ett passagerarfartyg. 

Alla fartygen förbereddes snabbt under juni 1945 genom att bland annat besättningarna kompletterades med sjukvårdspersonal, fartygen avmagnetiserades, och minskydd kompletterades. Fartygen försågs med röda kors, fartygets namn samt märkning SVERIGE och målat svenska flagga så att man klart såg att fartygen kom från neutralt land, detta trots att kriget var redan slut.

Det var ett slag två akustiska svep ("bullerbojar") på varje sidan av fartyget. Utrustningen var tysk, och monteringen leddes av en fd tysk minofficer, som även meddelade nödvändiga instruktioner. Edvinsson anger, att materielen var gammal och sliten och dessutom monterades fel. 

Att bullerutrustningen avgav ett obehaglig ljud även inombords i fartygen har bevittnats av Sveriegs Radio reporter som var med på den första resan ftån Lubeck som finns i SRs arkiv. 

Som en följd av dessa installationer indrogs minsvepareskorten under de sydgående resorna efter den andra resan.

M/S Rönnskär i tjänst såsom lasarettfartyget Rönnskär. M/S Rönnskär byggdes 1943 i Öresundsvarvet. Två år senare skulle man den liksom systerfartyget M/S Karskär från ett lastfartyg till ett lasarettsfartyg. Lastrummen inreddes med arméns tvåvåningssängar för sammanlagt 258 patienter. byggdes På akterdäck byggde man ett kokhus med vedspisar  Man fick även anordna hyttplatser för en läkare, en sjuksköterska och Röda Kors-personal m.fl, sammanlagt cirka 25 personer. Då vid denna tidpunkt pågick en arbetsmarknadskonflikt inom verkstadsindustrin genomfördes ombyggnaderna på Rönnskär och Karskär en ingenjörspluton. De förlades till Öresundsvarvet i Landskrona, där fartygen byggts bara två år tidigare.

M/S Karskär och M/S Rönnskär byggdes om hastigt i juni 1945 från ett lastfartyg till ett "lasarettsfartyg". Lastrummen inreddes med militära tvåvåningssängar för 258 patienter. Kokhus med vedspisar byggdes på akterdäck (framför fartygets lastkran och lastluckans öppning)). Man fick även annordna hyttplatser för en läkare, en sjuksköterska och Röda Kors-personal m.fl, sammanlagt cirka 25 personer. Fartygen förbereddes snabbt under juni 1945 genom att bland annat besättningarna kompletterades med sjukvårdspersonal, fartygen avmagnetiserades, och minskydd kompletterades. Fartygen försågs med röda kors, fartygets namn samt märkning SVERIGE och målat svenska flagga så att man klart såg att fartygen kom från neutralt land, detta trots att kriget var redan slut.

Vita båtar skulle starta sin jungfrufärd till Lübeck från Trelleborgs redd. Först ut var Karskär, som lämnade Trelleborg redan den 22 juni med en tysk minsvepareskort. Troligen var det även andra fraktfartyg som eskorterades då. De övriga fyra avgick på eftermiddagen den 23 juni, eskorterade av tre tyska minsvepare från basen i Kiel. Överfarten är relativt utförligt skildrad i signalmeddelandet från Chefen för Marinen.
Trelleborgs redd var platsen där den utprickade, bojade leden till Lubeck egentligen började. Man kan läsa om det i Signaleddelanden undertecknade av Marinchefen. Marinchefen hade normalt graden viceamiral, och betecknades CM (Chefen för Marinen). Befattningen som CM hade från den 1 april 1945 viceamiral Helge Strömbäck.

Leden från Trelleborg till Travemündes redd var bara bitvis blockerad av vrak och en del bojar hade havererat. Distansen var c:a 150M, och fårflyttningen tog 13 112 timme, en medelfart på dryggt 11 knopp.

Vita båtar skulle starta sin jungfrufärd till Lübeck från Trelleborgs redd. Först ut var M/SKarskär (ej nämnd i signalmeddelandet ovan) som lämnade Trelleborg redan den 22 juni med en tysk minsvepareskort. Troligen var det även andra fraktfartyg som eskorterades då. De övriga fyra avgick på eftermiddagen den 23 juni, eskorterade av tre tyska minsvepare från basen i Kiel. Överfarten är relativt utförligt skildrad i signalmeddelandet från Chefen för Marinen.

En del av ovanstående finns beskrivet av kommendören Sune Birke i en mycket välskriven och faktarik artikel i Forum navale nr 58, 2002. Birke har beskrivit beslutsgång, förberedelser och genomförande av uppdraget som kom från UNRRA.