 |
Den 18 juli 1945 meddelar dr. Arnoldsson, att britterna verkar ha problem med att hitta sjuka patienter - de sista omgångarna har varit fullt friska och en del därför måst återsändas. Troligen tillbaks till Bergen-Belsen som från ett sjukhus började omvandlas till ett DP-läger. En del andra patienter har däremot varit för dåliga för att kunna transporteras till Sverige. Den sista transporten bestäms till 21 juli med l00 barn från Belsen samt 34 norska barn. :
|
Svåra beslut på alla sätt. Vilka som skall få åka till Sverige. När? Klarar de av resan? Skall man skilja systrar och kusiner som har genomlevt Förintelsens fasor i 6 år tillsammans? Hur skall man skilja två kvinnor som blev vänner unde den mörka tiden. Vänninor vars syskon och föräldrar mördades vid ankomsten till Auschwitz och stödde varandra under dödsmarscherna. Deras vänskap var starkare en ett släktskap!
Dr. Hans Arnoldsson en läkare och chef för Swedish Transit Hospital i Lübeck ställdes dagligen inför ett svårt etiskt dilemma. Att välja bland fd. Bergen-Belsen fångar. Han visste att bara 10 000 som fick åka till Sverige genom UNRRAs aktion Vita båtar.
Tågen från Bergen-Belsen Sjukhuset till Lübeck kom tätt. Det var svårt att fatta beslut. De vita båtarna gick från Lübeck till Sverige i skytteltrafik. Patienternas hälsotillstånd förändrades också.
Efter 3 veckors intensiva sändningar blev det plötsligt tomt på Swedish Transit Hospital i Lübeck. Vilka skulle man skicka till Sverige?
Enligt dr. Arnoldssons beräkningar, 8 126 patienter har emottagits på Swedish Transit Hospital t. o. m. den 19 juli. Antalet mottagna stämmer väl med patienternas L-nummer. I de sista transporterna så rör det sig om nummer över 9000.
