Det selektiva minnet om Förintelsens överlevande i Sverige - UNRRAs Vita Båtar glöms selektivt och aktivt.

DP-2 kort av två systrar Szmuk (Smuk) som kom till Sverige  med UNRRAs Vita Båtar. Korten utfärdades på Swedish Transit Hospital - här kallad för T.C. Lubeck. Av de glömda och sällan analyserade korten får man veta oerhört mycket om deras innehavare och om Förintelsen. På korten stå också namnet på det n Vita Båten de transporterades med från Lübeck till Sverige, M/S Rönnskär. Systrarna Smuk heter numera Hedi Frid och Livia Fränkel.  Av kortet framgår att de blev tillfångatagna 15 september 1944. De blev befriade 15 april 1945 och kom via Swedish Transit Hospital till Malmö den 9 juli 1945. 

Statistik

De flesta Förintelsens överlevande kom till Sverige med UNRAs Vita Båtar. Inte vad de flesta tror eller blivit upplysta om, de Vita bussarna. Lika många som kom med Vita Båtar kom med de så kallade Spöktåg till danska Padborg. Först på tredje plats när det gäller antalet transporterade så kommer Röda korsets aktion - Vita bussar.

Det skrivs mycket om Förintelsens överlevandes liv innan tillfångataget, under tiden i koncentrationsläger och i Sverige efter ankomsten. Det som saknas i de massmediala berättelserna är ofta den första fasen av "tillbaka till livet". Det fantastiska insatsen som de brittiska läkarna gjorde efter lägrets befrielse nämns sällan. I glömskan faller teamet i det Svenska Transit sjukhuset - Swedish Transit Hospital i Lübeck där berömde läkaren från Göteborg Hans Arnoldson basade.

Den aktiva selektiviteten fick jag nyss själv erfara när vi i Föreningen Förintelsens Minne försökte att dela ut den nytryckta boken på engelska om de överlevande som kom vid krigslutet till Sverige till Lövfens konferens om Förintelsens i Malmö. Regeringskansliet klarade inte av att vare sig ta emot ett 20-tal böcker till de få delegationer som kom till Forumet i Malmö (gratis). Vi från Föreningen Förintelsens Minne erbjöd även en nytryckning med ett hårt omslag.

I Malmö blev det intet tal om UNRRas Vita Båtar, intet ord om dr. Arnoldson. Det dominerades av Vita bussar (snart kungliga) som blivit kända att de transporterade fångar i SS- och Gestaporegin. Tysksvenskar kom i tusental med Vita bussar till Sverige. Troligen fler tysksvenskar än judar! I Sverige kallar man tysksvenskarna för svensktyskar. Deras nazistsympatier förtigs! 

Att minnas det goda och hedersamma UNRRA-aktionen Vita Båtar, den stora humanitära insatsen svenskarna genomförde vid krigslutet bör vara i intresse för Sverige. Det bör utan det selektivitet som har präglat rapporteringen om UNRRA sedan Bernadottes bok Slutet kom ut i massupplagor och på flera språk.

På samma sätt glöms de fantastiska insatser som Civilförsvaret var ansvarig för, mottagandet och vård av de överlevande i de svenska beredskapssjukhusen.

Ingen av världsledarna kom till "Löfvens möte". Kungaparet kom då en "Bernadottebuss" förevisades.

Den aktiva selektiviteten fick jag nyss själv erfara när vi i Föreningen Förintelsens Minne försökte att dela ut den nytryckta boken på engelska om de överlevande som kom vid krigslutet till Sverige till Lövfens konferens om Förintelsens i Malmö. Regeringskansliet klarade inte av att vare sig ta emot ett 20-tal böcker till de få delegationer som kom till Forumet i Malmö (gratis). Vi från Föreningen Förintelsens Minne erbjöd även en nytryckning med ett hårt omslag.