Självmord och Förintelsen - Rätten till sin död - Att dö på ett civiliserat sätt - Suicide during the Holocaust

Redan från början när Warszawas Getto instiftades år 1940 hade Sabina Wójcikiewicz dåliga föraningar och brukade säga "de kommer att kväva oss och bränna oss".

Jag har ofta tänkt på det - Rätten till sin död. Jag har alltid tyckt att man skall ha det. Det har aktualiserats en gång i mitt liv då en av mina föräldrars vänner, också en överlevande från Förintelsen, fått sjukdomen ALS och bad mig om "hjälp"*. Han gjorde det telefonledes från Frankrike under en lång tid. Han kände till sjukdomens förlopp och ville inte dö genom kvävning. Hela hans, och hans frus närmaste familj kvävdes till döds i gaskammare.
Han kände till hur ALS-sjukdomen fortskrider och att försämringen sker gradvis och ofta i en jämn takt där muskelförtviningen drabbar olika muskelgrupper. Han visste att till sist så kommer hans bröstkorgsmuskulatur och diafragman att sluta fungera vilket påverkar andningen och leder till döden. Han ville undvika det. Tyvärr, fick han inte dö som han ville.

Efter hans död, "naturliga" död, kom fram tankarna hos mig och orden om "Rätten till sin död". Därefter, började jag också analysera alla de olika typer av självmord under den mörka tiden - Förintelsen. Både utanför- och innanför getto murarna och bakom koncentrationslägrens taggtråd.

I Sverige kunskapen om Förintelsen tycks minska. De senaste åren har både Forum Levande Historia och Museum om Förintelsen varit upptagna att nästan uteslutande återberätta livshistorier av enskilda "svenska" Förintelsens överlevande (tyvärr, samma individer under ett tiotal år). De valde att inte berätta om Förintelsens offer och hur de dog. Inte ens under Förintelsens Offers Minnesdag. Allt detta gjorde att kunskapen om "förintelsen under Förintelsen" blev minimal.

Att minst 1 500 000 judar mördades under Holocaust by bullets med start under sommaren 1941 vet nästan ingen svensk om. Hur judar tvingades att klä av sig nakna och ställa sig vid kanten av ravin eller en massgrav och sköts. Hur de strax innan fick se sina män och barn gå samma öde. Man är på samma sätt sparsam med informationen om den Industriella Förintelsen som startade 1942. Döden i gaskamrarna återges enbart som siffror. Information om själva förintelsen under Förintelsen eller bilder får man inte se på de ovannämnda myndigheternas lokaler eller deras installationer på stan, senast igår (27 januari 2024) på Förintelsens offers minnesdag så ställdes upp, igen, de överlevandes fotografier vid Raouls Wallenbergs torg. Ingen direkt information om Förintelsen och Förintelsens offer.

Att minst 1 500 000 judar mördades under Holocaust by bullets med start under sommaren 1941 vet nästan ingen svensk om. Hur judar tvingades att klä av sig nakna och ställa sig vid kanten av ravin eller en massgrav och sköts. Hur de strax innan fick se sina män och barn gå samma öde.

Att minst 1 500 000 judar mördades under Holocaust by bullets med start under sommaren 1941 vet nästan ingen svensk om. Hur judar tvingades att klä av sig nakna och ställa sig vid kanten av ravin eller en massgrav och sköts. Hur de strax innan fick se sina män och barn gå samma öde.

Att dö på ett civiliserat sätt i Getton

Ett typiskt exempel att dö på ett civiliserat sätt framfördes av min vackra moster Sabina. Redan från början, när Warszawas Getto instiftades år 1940, hade Sabina dåliga föraningar och brukade säga "de kommer att kväva oss och bränna oss". Då visste hon inte hur sanna hennes ord blir bara två år senare. Situationen i gettot förvärrades för varje dag - det handlade om matbrist, läs hunger och sjukdomsepidemier som härjade i getto år 1941. Sabina föreslog att alla i familjen skulle klä sig fint, äta en sista gemensamma middag och ta giftet och dö samtidigt på ett civiliserat sätt. Det blev aldrig så. De flesta av familjen Rozental och Polirsztok från Warszawa kvävdes nakna och skräckslagna i Treblinkas gaskammare, en process som tog drygt 20 minuter eller längre. De delade ödet av 975 000 judar mördade i Treblinka.

Sabina överlevde inte Förintelsen. Den omedelbara orsaken till hennes självmord i Warszawas Getto var händelsen då hon blev bestulen på marknaden när hon ville köpa morötter till sin son. På sin födelsedag, hoppade från fjärde våningen, strax innan släppte hon ut håret och knöt en sidenbindning för ögonen. Marianek, hennes son, född i juli 1939, bodde därefter hos sina morföräldrar Gabriel och Helena Rozental på Ogrodowa 26a (min morfar och mormor).

Många familjer i Warszawas Getto begick självmord på det sättet som min moster Sabina ville göra det. Antalet självmord i gettot var dock lägre än hos den övriga befolkningen i Warszawa, de kristna utanför murarna.

Min mormor Helena Rozental (mor till Sabina Wójcikiewicz) deporterades i juli 1942 från Warszawas Getto och kvävdes till döds i Treblinka.

Adam Czerniaków och Szmul Zygielbojm

Det finns två kända exempel relaterade till Warszawas getto och självmord.  Det handlar om två kända personer; Adam Czerniaków och Szmul Zygielbojm. Adam Czerniaków tog sitt liv 23 juni 1942 i Warszawas och Szmul Zygielbojm den 12 maj 1943 i London. Varför tar jag upp de exakta datum och platsen för deras död.

23 juni 1942 

Adam Czerniaków som var ordförande i Judenrat, det Judiska rådet i Warszawa gettot begick självmord i Warszawas getto den 23 juli 1942 genom att svälja en cyanidkapsel, en dag efter inledningen av deportationen och massutrotningen av Warszawas Getto judar, Großaktion Warschau. Janusz Korczak, talade vid sin väns grav:

Gud anförtrodde dig din nations värdighet och du överlämnade den till Gud.

Orsaken till Czerniakóws självmord återspeglas i hans två avskedsbrev. I de finns följande meningar:

Worthoff** och hans följeslagare var här och krävde att jag skulle vara beredd att transportera barnen i morgon. Detta fyller min bägare av bitterhet, för jag kan inte lämna försvarslösa barn att dö. Jag bestämde mig för att lämna världen. Se det inte som en feg handling eller en flykt. Jag är hjälplös, mitt hjärta brister av sorg och medlidande, jag orkar inte längre. Min handling kommer att visa alla sanningen och kanske leda dem till rätt väg. Jag inser att jag lämnar dig ett tungt arv.

De kräver att jag dödar min nations barn med mina egna händer. Det finns inget kvar för mig att göra än att dö.

Adam Czerniaków: De kräver att jag dödar min nations barn med mina egna händer. Det finns inget kvar för mig att göra än att dö.

12 maj 1943. 

I ett avskedsbrev skrev Szmul Zygielbojm:

Jag kan inte vara tyst och jag kan inte leva när kvarlevorna av det judiska folket i Polen dör.

Szmul Zygielbojm, var medlem av Republiken Polens nationella råd, ett slags regering i exil i London, som tog sitt liv inom kort. efter Warszawas getto i protest mot världens likgiltighet inför Förintelsen.

Zygielbojm skrev i ett avskedsbrev adresserat till Republiken Polens president Władysław Raczkiewicz och premiärminister general Władysław Sikorski:

"Genom min död vill jag uttrycka min djupaste protest mot den passivitet med vilken världen ser på och tillåter utrotningen av det judiska folket. Jag vet hur lite mänskligt liv betyder, särskilt idag. Men eftersom jag inte kunde göra det medan jag levde, kanske jag med min död kommer att bidra till att fly från likgiltigheten hos dem som kan och borde agera för att rädda nu, åtminstone i sista stund, den handfull polska judar som fortfarande lever från säker förstörelse,"

Den 12 maj 1943. Szmul Zygielbojms skrev i ett avskedsbrev: Jag kan inte vara tyst och jag kan inte leva när kvarlevorna av det judiska folket i Polen dör, därefter begick han självmord. Fotot från 1920.

Självmord under Gettoupproret april-maj 1943.
Många människor som gömde sig på de övre våningarna i hyreshus eller tvingades skydda sig där i hus som sattes av tyskarna i brand valde ett självmordshopp från fönstret istället för att bli tillfångatagna, skickade till dödsläger och mördade där i gaskamrana: Fotografiet kommer från genaral Stroops rapport och är ett av flera fotografier som dokumenterar människor som faller flera våningar ner för att möta sin död på trottoaren.  Man ser att det är många döda som ligger på trottoaren och flera står vid fömstret för att troligen följa de andra.

När tyska SS- och polisenheter gick in i gettot den 19 april 1943 för att likvidera, möttes de på nytt av väpnat motstånd. Först efter 4 veckor kvästes upproret bl.a. med hjälp av ukrainska styrkorna.

Självmord under Gettoupproret april-maj 1943. Många människor som gömde sig på de övre våningarna i hyreshus eller tvingades skydda sig där i hus som sattes av tyskarna i brand valde ett självmordshopp från fönstret istället för att bli tillfångatagna, skickade till dödsläger och mördade där i gaskamrana: Fotografiet kommer från genaral Stroops rapport och är ett av flera fotografier som dokumenterar människor som faller flera våningar ner för att möta sin död på trottoaren. Man ser att det är många döda som ligger på trottoaren och flera står vid fömstret för att troligen följa de andra.

Självmord i Anielewicz-bunker vid Mila 18.
Den 19 april 1943 försökte tyskarna sätta igång de sista deportationerna från Warszawas Getto till utrotningslägren. Nazisterna planerade deportationer av de 60 000 judar som fanns i gettot. Då utbröt det som kallas idag Warszawas Getto Upproret. Under april och maj kämpade två motståndsgrupper ZOB (Zydowska Organizacja Bojowa - Judiska kamporganisationen) och ZZW (Zydowski Zwiazek Wojskowy – Judiska militärunionen) mot de tyska trupperna. Det judiska motståndet lyckades tränga tillbaka SS-, armé- och polisenheterna flera gånger. Det tvingade nazisterna att föra in förstärkningar i gettot och därefter helt rasera det. Judarna hade dock ingen chans att stå emot de tyska trupper i längden. Judiska kämpar var isolerade och utan resurser, ensamma mot den tyska övermakten. Genom att sätta eld på eller spränga byggnaderna, tvingade tyska soldaterna ut invånarna på gatorna, där de togs tillfånga.

Bunkern där upprorets ledare Mordechaj Anielewicz med ZOB ledning och civila fanns omringades den 8 maj 1943 av tyskarna som slängde granater och gas i bunkern. En del lyckades fly, en del dog av gasen, en del begick ett kollektiv självmord. Hur Mordechaj Anielewicz dog är okänt. Det omringade bunkern på Mila 18 gatan är deras gravplats. De dog precis på samma sätt som Masadakämparna**** som ville inte bli tillfångatagna och dödade av fienden. 

Det judiska motståndet i Warszawas Getto tvingade nazisterna att föra in förstärkningar i gettot och helt rasera det. ZOB:s högkvarter förstördes den 8 maj 1943. Anielewicz dödades tillsammans med nästan hela ZOB-ledningen.

Flyktförsök = självmord i koncentrationsläger.

Auschwitz. Många fångar medvetet vågade sig över SS-vaktlinjerna för att bli skjutna. Det var alltså ett sätt att begå självmord. Det var huvudsakligen de judiska fångarna som begick denna typ av självmord.

Flera Auschwitz-dokument visar att många fångar sköts när de försökte fly. Forskare som analyserat dessa situationer drog dock slutsatsen att många fångar medvetet vågade sig över SS-vaktlinjerna för att bli skjutna. Det var alltså ett sätt att begå självmord. Det var huvudsakligen de judiska fångarna som begick denna typ av självmord. Självmord genom hängning finns också i registerböckerna för Dödsblocket (Blok 11, zwany "Blokiem Śmierci" ) i Auschwitz.

Självmord Efter Förintelsen

...

Frågeställningen hos de överlevande var ofta Varför lever jag medan alla andra förintades....

* "hjälp" - med det menas hjälp till självmord.** Worthoff Herman Vernichtungs Kommando*** I Treblinka fanns 10 gaskammare i Treblinka-lägret (först var de 3). Med tio stycken kunde man kväva 2 500 människor på en timme. Offren tvingades gå in i gaskammaren nakna, med armarna upphöjda, för att få plats med så många personer som möjligt. Barn kastades upp i folkmassan. Att packa tätt var den mest effektiva metoden eftersom när det var lite luft i gaskammaren så fick gasen att arbeta snabbare och mer effektivt. Därför var kamrarna så låga som möjligt, cirka 2 meter från golv till tak.
****Det var år 73 73 e.v.t, då de romerska legionärerna som omringade Masadefästingen kastade tjära och facklor mot trämuren. Elden fick fäste med våldsam kraft och romarna kunde återvända till sina befästa läger i full förvissning om att Masada skulle erövras följande dag.
Det sägs enligt myten om Masada att romerska styrkor till sist erövrade Masada fann de kvarlevorna av 900 personer som valde att ta livet av sig själva istället för att bli tillfågnatagna av romarna. Bosättningen på Masadaklippan var en av de sista hållpunkterna för det judiska upproret mot romarna.