Friday, December 12, 2025

Vit och Svart rök från krematorier existerar inte i Sveriges museum om Förintelsen, därmed bevaras INTE minnet om Förintelsen!

Det låter kanske kryptisk när jag skriver att Vit rök från krematorier existerar inte i Sveriges museum om Förintelsen. Tyvärr, så är den beskrivningen den mest raka. Sveriges museum om Förintelsen bevarar INTE minnet om Förintelsen!

Vit rök
Vad associerar man Vit rök till?
Vit rök bär på vitt skilda betydelser beroende på sammanhanget, från religiösa besked till tekniska varningssignaler. De flesta tänker på Vatikanen och Påveval och vit rök (fumata bianca) från Sixtinska kapellets skorsten. Vit rök associeras ofta med renhet, fred och gudomlig närvaro. Om en bil ryker vit tyder det ofta på att kylvätska läcker in i förbränningsrummet, vilket kan bero på en trasig topplockspackning. Vid kallstart kan det dock bara vara ofarlig kondens. Uppträder inte i elektriska bilar som har el-motorer. Rent fysiskt består vit rök oftast av en hög koncentration av vattenånga.

Svart rök
Svarta rökens färg och egenskaper beror på mängden av sotpartiklar. Dessa bildas vid ofullständig förbränning av kolrika material (som fet, olja, gummi eller plast) sk. när syretillförseln är begränsad.
När det gäller Auschwitz och rökens färg från dess krematorier finns det en betydande och dyster distinktion i historiska vittnesmål bl.a. sparade vid Lunds Universitet - Polska Källinstitutet. Där hittar man bl.a. en beskrivning från en polska (läs kristen) som talar om en tjock, kolsvart och om en vit rök som ett direkt resultat av den industriella förbränningen av kroppar i Auschwitz. Hon tyckte att den vita röken kom då man brände kroppar av fullständigt utmärglade judar som inte hade ett gram fett i sina kroppar. I dödslägren som hade krematorier under andra världskriget eldade man stora mängder av kroppar samtidigt.
 
Kontinuerlig likförbränningsugn för massbruk
Krematorieugnar i Auschwitz kom från tyska Topf & Söhne. Troligen kunde de inte hålla den temperatur eller syrenivå som krävdes för fullständig förbränning, vilket resulterade i den karakteristiska, tjocka svarta röken. Detta trots att företaget anpassade sina ugnar för att kunna bränna kroppar i en takt som långt överskred civila standarder. År 1942 lämnade Topf & Söhne in en patentansökan för en "kontinuerlig likförbränningsugn för massbruk". Designen liknade ett transportband där kroppar skulle matas in i ena änden och aska komma ut i den andra – en rent industriell lösning. Dokumentation visar att ledningen var fullt medveten om ugnarnas syfte och arbetade aktivt med SS för att förbättra tekniken för "industriell förintelse".
Företaget Topf & Söhne tog inte bara fram ugnar, utan designade även ventilationssystemen för gaskamrarna i Auschwitz II-Birkenau. Detta gjordes specifikt för att snabbt kunna suga ut giftgasen Zyklon B så att nästa grupp offer kunde drivas in omedelbart – en teknisk lösning för att minimera "dötid" i dödsmaskineriet. Topf & Söhne ingenjörerna inte bara "följde order", utan var proaktiva innovatörer som besökte Auschwitz vid flera tillfällen för att finjustera sin teknik på plats så att "dödsmaskineriet" kunde arbeta med full kraft. Under våren 1943 har fyra massiva anläggningar (Krematorium II, III, IV och V) med kombinerade gaskammare och krematorier färdigställdes i Auschwitz vilket möjliggjorde mord och förbränning i en obruten, industriell skala.


Vit rök i Auschwitz
Medan vit rök i andra sammanhang (som vid påveval) betyder positiva nyheter, var all rök från Auschwitz skorstenar för fångarna en konstant påminnelse om förintelse. För dem blev skorstenarna ett språk som signalerade att nya tågtransporter hade anlänt till Auschwitz-Birkenau (Brzezinka) och att massmorden pågick.

I Sverige behöver man en klar och en konstant påminnelse om Förintelsen
I Sverige behöver man en klar och en konstant påminnelse om Förintelsen. Förintelsen har nämligen tappat sitt innehåll. Man vet att det är något skrämmande men inte vad det egentligen var och hur den genomfördes. Inte siffror, inte utställningar av typ Svart på vitt - den handlar nämligen inte om krematorieröken från de mördade judar men vad den svenska pressen skrev om Förintelsen.
Andra utställningar vid Sveriges museum om Förintelsen är av samma typ som den beskrivna Svart på vitt. De beskriver man homosexuel kärlek och situationen av Romer under den mörka tiden. Man beskriver sista minut insatser från Sverige när det gäller fångar från kocncentrationsläger således vid krigets absoluta slutskede då alla 6 dödsläger var sedan länge befriade.

Det som saknas är en klar berättelse - redogörelse vad Förintelsen var. Varje elev eller vuxen skall kunna lämna museet med en klar information. Inom akademiska föreläsningar och andra professionella presentationer brukar man avsluta sitt föredrag med "Take-home message". Man syftar på den absolut viktigaste slutsatsen som talaren vill att du ska komma ihåg. Ofta är det en uppmaning eller en nyckelinsikt.

Jag skrev ovan, "en klar berättelse", men vad egentligen betyder det? De är jo det som Sveriges museum om Förintelsen har misslyckats totalt med. Jag har under flera år studerat särskilt skolbarnens beteende vid besök av riktiga museer om Förintelsen, museer som är designade att förmedla på bästa sätter sitt budskap, bl.a. USA, Israel och i Polen.

Jag märkte att skolbarnen springer förbi digitala presentationer inkl. 3D och stora bildskärmar men samlas gärna vid modeller. Modeller (makieter) av olika slag som visar t.ex. ett hus i Warszawas getto under upproret i april 1943 eller modeller av döds- eller koncentrationsläger.

Det finns flera kända och historiskt viktiga makieter (modeller) som visar logistiken och den industriella processen i förintelselägren som används i utbildningssyfte. Den mest kända är Mieczysław Stobierskis modell av Krematorium II i Auschwitz-Birkenau. Den finns i nästan alla riktiga Förintelsemuseer. Den modellen kan dock vara "för mycket" för landet lagom då den visar döende judar i en fylld till maksimum gaskammare. 

Under senare år har modern teknik använts för att skapa extremt exakta digitala makieter de anser jag bidrar lika mycket, läs lite som dom 3D av överlevande som kan svara på frågorna. En del svar om livet i getto besvaras av 3D modeller av överlevande i museet i Stockholm att det var roligt i gettot och vi gick glada på gatorna.

En detaljerad genomskärning av Krematorium II i Birkenau, inklusive de underjordiska gaskamrarna och de ovanjordiska krematorieugnarna. Den visar logistiken från ankomst och avklädning till mordet och hanteringen av kropparna. Originalet skapades 1948 och finns på Statliga museet Auschwitz-Birkenau. Kopior finns även på Yad Vashem i Jerusalem och US Holocaust Memorial Museum i Washington D.C..

Vad måste tas upp av ett Förintelsemuseum, även i Stockholm
Både Holocaust by Bullets (Förintelsen genom kulor - massarkebuseringar) och den industriella förintelsen (den stationära), bör tas upp samt övergången från det personliga med hjälp av kulor till det anonyma mördandet i dödsfabrikerna. 

Ghetton – Isoleringen, där judar koncentrerades i ghetton som ett första steg mot förintelse. Svält och sjukdomar användes som vapen och att nära 1 000 000 judar dog i getton.

Det måste tas upp att Holocaust by Bullets, massarkebuseringar, utförda av Einsatzgruppen i östra Europa sedan 1941 var en påfrestande metod för förövarna, vilket ledde till nästa steg, inrättandet av dödsfabriker, dödslägren.

Dödslägren – Den industriella fasen.  Dödsläger som Auschwitz-Birkenau, Chelmno, Treblinka och tre andra dödsläger fungerade som fabriker där "råmaterialet" var människor och "produkten" var en död människa. En människa från vilken efter döden man tog både hår och guldtänder och strax innan dess kläder.
 
Dödstågen – Logistiken: Tågtransporter med tyska riksbanan (Deutsche Reichsbahn) blev en förutsättning för Förintelsen genom att transportera miljontals människor till dödslägren under fruktansvärda förhållanden i godsvagnar. Upp till 150 människor trängdes i de. Många dog under själva transporten.
Resorna kunde pågå i allt från några timmar (från Warszawa Gettot) eller ett par dagar till över en vecka (t.ex. från Korfu eller Nederländerna). På grund av extrem trängsel, syrebrist och uttorkning dog ofta upp till 20–30 % av passagerarna innan tåget ens nådde fram till dödslägret.


Personifiering av Förintelsen
Personifiering anses vara en av de absolut viktigaste metoderna för att förstå Förintelsen, men metoden bär också på komplexa pedagogiska utmaningar. Genom att ge offren ett ansikte, en familj och en röst blir historien både mer levande och begriplig. Det är svårt för det mänskliga sinnet att greppa siffran "sex miljoner", men genom en enskild röst och ett tonårsperspektiv – som Anne Franks – blir tragedin greppbar och väcker empati. Samtidigt är det avgörande att komplettera dessa personliga öden med historiska fakta och bredare sammanhang för att ge en sanningsenlig helhetsbild.

Personifiering kan även appliceras på en gruppnivå. Ett starkt exempel är Janusz Korczaks barnhem och de 239 barn i olika åldrar som mördades den 5 augusti 1942 i dödslägret Treblinka. Just denna dag deporterades från Warszawa Getto och mördades i Treblinka totalt 6 623 personer i lägret, varav en stor andel var barn. Att genom text och illustrationer lyfta fram de specifika 239 barnens öden är en tydlig personifiering som ger värdighet åt de anonyma offren i statistiken.

Som jag nämnde så mördades över 6 000 personer i Treblinka just den dagen. Att lyfta ut gruppen på 239 från barnhemmet gör att de resterande tusentals offren, som annars skulle bli anonyma, får en mer tragisk relief.

Att illustrera ödet för de specifika 239 barnen är ett sätt att "ge tillbaka" dem deras mänsklighet. Istället för att bara vara en del av den industriella dödsmaskinen i Operation Reinhard, blir de individer med en gemensam historia. Detta arbetssätt rekommenderas ofta av Yad Vashem – att börja med individen, gå till gruppen och slutligen sätta in det i den stora historiska kontexten. Vid Holocaust museum i Washington brukade varje skolelev få ett ID-kort som tillhörde et barn som mördades i Förintelsen med en kortfattad historia inklusive ett foto, starkt o ch personligt! 

Det starkaste exemplet för avpersonifiering samtidigt mest provocerande exemplen på "hur man inte skall skildra Förintelsen" såg jag för 2 år sedan i Sveriges museum om Förintelsen lokaler I Stockholm. Ett jättestort fotografi på 3 x 2 meter visade en grön härlig skog. Vid en första anblick såg det ut som en idyll, men motivet (enligt beskrivningen) dolde en avgrund som enbart de insatta i ämnet kunde se, det var platsen för Einsatzgruppens tidigare massarkebuseringar. Det är en outhärdlig paradox att naturen kan vara så bedövande vacker på exakt samma plats där tusentals människor brutalt mördats. För en betraktare utan förkunskaper döljer bilden offren istället för att synliggöra dem. För oss som har anhöriga som mördats av Einsatzgruppen, som min farfar och mina kusiner i Pinsk, blir det vackra landskapet nästan en förolämpning. Naturens likgiltighet inför morden bör inte estetiseras; den bör kontrasteras mot de faktiska förövarnas dokumentation (Jäger-rapport) för att begripliggöra brottets mekanik. Så varför producera sådana naturbilder. En text hjälper inte!
Ett passande sätt att illustrera massarkebuseringar vore bilderna fårn Babij Jar eller Lubny. Bilder tagna av Einsatzgruppens egna fotografer. Bifoga till de bilderna de klara tyska instruktionerna hur massavrättningar skall gå till.
Istället bör dessa platser och händelser presenteras med de formella, byråkratiska dokumenten från förövarna – de instruktioner och loggar som metodiskt beskriver massmordets genomförande – blottläggs en chockerande sanning. Den "vackra skogen" skall ge plats (eller kompleteras) för den iskalla, dokumenterade planeringen och utförandet av ondskan. Orginalfotografier visar de fruktansvärda brott. De tyska bilder från Lubny på invånarna som väntar att bli avrättade där barnen tycks inte förstå vad som skall snart hända är en viktig pedagogisk strategi för att förstå "Förintelsen med kulor" (Holocaust by bullets).

De tyska bilder från Lubny på invånarna som väntar att bli avrättade där barnen tycks inte förstå vad som skall snart hända är en viktig pedagogisk strategi för att förstå "Förintelsen med kulor" (Holocaust by bullets).

De tyska bilder från Lubny på invånarna som väntar att bli avrättade där barnen tycks inte förstå vad som skall snart hända är en viktig pedagogisk strategi för att förstå "Förintelsen med kulor" (Holocaust by bullets).
De tyska bilder från Babij Jar med kläder av de som blev avrättade och den stora ravinen där kropparna av de 33 000 kvinnor och barn håller på att täckas med sand är en del av "Förintelsen med kulor" (Holocaust by bullets).
"Förintelsen med kulor"

Min "Take-home message."
"Förintelsen var inte en enskild händelse, utan en systematisk process som började med ord och isolering i ghetton redan i oktober 1939, och fortsatte med arkebuseringar i raviner och skogar, och kulminerade i en industriell dödsmaskin sedan juni 1941. Den visar hur modern logistik, teknik och företagsamhet – när de berövas mänsklig moral – kan användas för att administrera massmord på en kontinental skala."
För att förstå Förintelsen måste man förstå den Industriella kronologi (ghetton → bullets → industri). För att genomföra mördandet av 6 miljoner judar så krävdes tåg (från hela Europa), ingenjörer och byråkrater, inte bara soldater. Alla etiska värderingar har glömts under flera år. Det som bör även nämnas är medhjälp (passiv och aktiv) från den lokala befolkningen.
  • Holocaust by Bullets
  • Den Industriella Förintelsen
  • Ghetton
  • Logistiken
1. Holocaust by Bullets (Massarkebuseringar)
Denna fas genomfördes främst av Einsatzgruppen (mobila insatsgrupper) och lokala kollaboratörer, oftast genom massarkebuseringar i närheten av offrens hemstäder i Östeuropa direkt efter Nazitysklands storskaliga invasion av Sovjetunionen, som inleddes den 22 juni 1941. Antal offer: Cirka 2 miljoner judar mördades i massarkebuseringar. Avrättningarna ägde rum i över 1 500 städer och byar i ockuperade Sovjetunionen och Baltikum. Vid Babi Jar i Ukraina mördades 33 771 judar under endast två dagar (29–30 september 1941).

2. Den Industriella Förintelsen (Dödslägren)
Denna fas kännetecknas av en systematisk och stationär process där offren transporterades med tåg till anläggningar byggda enbart för massmord. Antal offer i dödsläger: Cirka 2,7 miljoner judar mördades med gas.
Uppdelning per läger: Auschwitz-Birkenau: Cirka 1 300 000 offer (varav ca 1 200 000 judar).
Treblinka: Cirka 925 000-975 000 offer.
Belzec: Cirka 434 500–600 000 offer.
Sobibor: Cirka 167 000–250 000 offer.
Chelmno: Cirka 152 000–172 000 offer.

3. Ghetton och andra dödsorsaker
Innan deportationerna till lägren dog hundratusentals människor av svält, sjukdomar och övervåld. Antal offer: Mellan 800 000 och 1 000 000 judar beräknas ha dött i ghetton, koncentrationsläger och arbetsläger till följd av de vidriga levnadsförhållandena.

Sammanfattande "Take-home" statistik - antalet offer
Totalt mördades cirka 6 miljoner judar under Förintelsen. Förintelsen "by bullets" stod för ungefär en tredjedel av dödstalen, medan den industriella fasen ("by gas") stod för nästan hälften. De resterande dog i ghetton eller under de sista månadernas dödsmarscher

I sammanhanget av min beskrivning av verksamheten i firman Topf & Söhne skulle ett "take-home message" kunna vara: Teknisk kompetens utan moralisk kompass kan förvandla ingenjörskonst till ett verktyg för folkmord.

Sveriges museum om Förintelsen invigdes i juni 2023. I tre år har de huserat i Vasastaden. 
De tycks älska sig själva med sina "Utställningar" men inte följa uppdraget de fick av Regeringen!
Sveriges museum om Förintelsen bevarar INTE minnet om Förintelsen!