Sunday, October 17, 2010

Halina Neujahr och Sången om Warszawa

Halina Neujahr överlevde mirakulöst Förintelsen och kom till Sverige i det närmaste livlös (26 kg) ombord på HMS Prins Carl, ett lassaretfartyg i UNRRAs flotta Vita båtar. Här på beredskapssjukhuset i Norrköping i augusti 1945.
Den "hakkors-prydda" porten på Upplandsgatan i Vasastan i Stockholm där prof. Halina Neujahr bodde. En lite speciell situation då Halina överlevde mirakulöst Förintelsen och kom till Sverige i det närmaste livlös (26 kg).
En dag, i patientkafeterian, träffade jag en stilig reslig man med samma diagnos som Halina, demens. Han frågade mig varifrån kommer Halina. Jag sa at hon var född i Warszawa. Plötsligt strålade mannens ansikte av lycka. Han gick till pianot som stod i en hörna och började spela Sången om Warszawa. En sång som var de mest spelade melodier i hela Europa efter kriget. Halinas spända ansikte ändrade sig också. Helt avspänd gick hon till den spelande mannen och la handen på hans axel. Det var en oerhört stark upplevelse. Jag lämnade de ensamma.





Tryck här för länken till Youtube och filmen om Warszawa strax efter krigets slut 1945.



Det jag vill berätta här, en vecka innan Halinas födelsedag hände för flera år sedan.

Min mor låg inför döden på St:Görans Sjukhus. På samma avdelning träffade jag ånyo Halina. Det var inte mycket kvar av den gamla Halina, den tuffa professorn från KTH som hjälpte mig att forsera alla problem med Holocaust Namnmonumentet i Stockholm.

Nu, trots sin långframskriden demens kände Halina genast igen mig och blev uppriktigt glad.

Då min mor var mestadels medvetslös försökte jag prata med Halina. Det var svårt. Vi gick istället mycket längs sjukhuskorridoren då hon hade jättemycket energi att förbränna.

En dag, i patientkafeterian, träffade vi en stilig reslig man med samma diagnos. Han frågade varifrån kommer Halina. Jag sa at hon var född i Warszawa.
Plötsligt strålade mannens ansikte av lycka. Han gick till pianot som stod i en hörna och började spela Sången om Warszawa. En sång som var de mest spelade melodier i hela Europa efter kriget.
Halinas spända ansikte ändrade sig också. Helt avspänd gick hon till den spelande mannen och la handen på hans axel.

Det var en oerhört stark upplevelse. Jag lämnade de ensamma.


Albert Harris (Aron Henkelman född i Warszawa 1911.

Den allra första insjungningen av Piosenka o mojej Warszawie från 5 juni 1944. Den gjordes således under andra världskriget i Sovjet, drygt 6 månader inna Warszawa blev befriad i januari 1945.

Det var ett samarbete mellan Edie Rosner som ledde den Statliga Jazzorkestern i den Vitryska Sovjetrepubliken och Albert Harris (Aron Henkelman född i Warszawa 1911). På 1930-talet blev han mycket känd inom film, teater och komponerade en lång rad populära schlager.

Albert Harris stil var ny och inte hade något gemensamt med dåtida traditionella operett eller vaudeville. År 1939 blev Harris engagerad av Warszawa Odeon studio.Där samarbetade han med Jerzy Gert. Efter kriget lyckades han komma tillbaka till Polen, sjöng en hel del, men det blev inga fler inspelningar från den tiden. Strax därefter flydde till Sverige. Efter några framgånsrika år med inspelningar för svensk filmindustri flyttade han vidare till Venezuela - 1949).

En av hans mest kända låtar före kriget var En bruten stig:
http://www.guitarsolos.com/videos-a-broken-path-albert-[avegvD52JKw].cfm
Inspelning av låten känd i Frankrike som vous, QUI PASSEZ SANS ME VOIR och i Tyskland som DU, DU GEHST AN MIR VORBEI gjordes i Warszawa Odeon studio inom de sista dagarna i frihet - sommaren 1939. Den låten av Harris som jag kännde till som barn var från en film inspelad 1936 - Ada to nie wypada.

Det bör kanske påpekas att det var inte Edie Rosner som åkte till Vitryska Sovjetrepubliken! Den Vitryska Sovjetrepubliken kom till honom. Det skedde den 17 september 1939 då ryska tanks rullade över östra Polen i enighet med Ribbentropp-Molotov pakten. Eddies fru (Ruth Kaminska var kusin till Danny Kay - David Kaminski).

Piosenka o mojej Warszawie spreds i Polen av Mieczyslaw Fogg. Sångtexten undergått en mindre förändring. I ursprungsversionen, hos Harris hör man: ”Krwawe przeżywasz dziś dni”… Du upplever blodiga dagar idag…, medan Fogg sjunger: ”Krwawe przeżyłas już dni”… Du har upplevt blodiga dagar….

Den svenska versionen sjöngs in av Bertil Boo (känd från bl.a. "Hälsa de där hemma")
http://www.youtube.com/watch?v=VHS0iCeUB-c

Troligen var det Albert Harris som kom till Sverige efter kriget som låg bakom den första inspelningen i Sverige av Sången om Warszawa i januari 1946. Harris under åren i Sverige skrev musik till ett antal svenska långfilmer däribland en rad melodier till den tidiga Nils Poppe-filmen ”Tappa inte sugen” från 1946. Sedan förekommer han sporadiskt som kompositör i samband med filmerna ”Bröllopsnatten” (1947), ”Sången om Stockholm” (1947) och ”Greven från gränden” (1949).

Sången om Warszawa

Warszawa är staden den kära
En pärla i städernas rad
Vi kämpade för dig med ära
Men tung var den sorg vi fick bära
Vi drevos från fäderne jorden
Och dagarna blevo till år
Likväl som ett jubel det ljöd i vårt blod
En brusande sång om Warszawa
Och tecknat med eldskrift i hjärtat där stod
Ditt dyrkade namn oh, Warszawa

Du blöder alltjämnt utav såren
Warszawa min älskade stad
Men snart skall du le under tåren
Likt blomman som vaknar om våren
Som förr din betagande skönhet
Skall stiga ur spillror och grus
Som förr skall du stråla i glädje och ljus
Ditt huvud du reser Warszawa
Och runtomkring världen skall gå som ett brus
Vår hyllning och sång om Warszawa


Den Polska versionen med Mieczyslaw Fogg:
http://www.youtube.com/watch?v=W42cWpDzMgo&feature=related

Melodi och polsk text av Albert Harris

"Piosenka o mojej Warszawie"

Warszawo, kochana Warszawo,
Tyś treścią mych marzeń, mych snów,
Radosnych przechodniów twych lawą,
Ulicznym rozgwarem i wrzawą,
Ty wołasz mnie, wołasz stęskniona
Upojnych piosenek i słów -
Jak bardzo dziś pragnę zobaczyć cię znów,
O moja Warszawo wyśniona.

Jak pragnąłbym krokiem beztroskim
Przemierzyć przestrzeni twej szmat,
Bez celu się przejść Marszałkowską,
Na Wisłę napatrzeć się z mostu,
Dziewiątką pojechać w Aleje,
Krakowskim się wpleść w Nowy Świat
I ujrzeć, jak dawniej za młodych mych lat,
Jak do mnie, Warszawo, się śmiejesz.




Wednesday, October 13, 2010

Pinsk and my grandfather Boruch (Baruch, Boris) Wasserman (Wajserman)


How did my grandfather look like?
I do not know!!!


There was one picture of him, a group photo of teachers from Pinsk that my father showed me once in a very big and thick Pinsk-book.

Later, I tried to find this particular photo but as I do not know Jiidish and there were several photos that might be the right ones. So, I will continue my life without his image. There are, however, some photos of his brothers and sisters.





My grandfather was born in Kałaurowicze (26 km east from Pinsk), Bielarus in 1886 to Moshe and Rivka Wasserman.

Kałaurowicze
Latitude 52° 05' 00" N
Longitude 26° 30' 00" E


They were 3 brothers and 5 sisters. It is unknown when and why they moved to Pinsk. It was most probably when my grandfather and his 7 siblings were still children. At that time, before WW I Pinsk as it was a small Jewish city with more than 70% Jews. Others, were Poles, Russians and White Russians.

My grandfather Baruch Wasserman was a teacher in Jewish schools. He was teaching jiidish and mathematics and other subjects in numerous schools. The main school he worked at was carrying the name of Mejsze Glejberman, that was the major Jewish Bund School. Boruch also worked at vocational schools for girls and boys that were learning different crafts.

Who was Mejsze Gleberman ? He was one of the 143 Jews that Poles executed on Pinsk main square during WW I. The holes after the bullets were visible also during the 30-ties although Polish City Council tried to repair the wall and paint it.

My grandfather was called "apekejres" or Baruch the Goy as he was not following all the Shabbat rules. As far as my father remembered, his father, Boruch use to go with a stick (kij) during Shabbat that is likely not allowed (why?). Boruch was not going to synagogue but wanted that my father was educated in Torah. Grandmother Sofia Afsiejewna Lifson (born in Kamien) was not religious either, but was following as rest of the city Shabbat and main Jewish holidays. At home they were, as city of Pinsk, trilingual, speaking Russian and jiidish. When WW I started grandfather Boruch went to Tsar army.
At that time my grandmother had to send my father and his sister Niura to the Cheder run by one of the friends to family. My father was shown all the books in the cheder and Rabbi sad that when he will be ready with his studies he will have “all the books in his head”. My father was threatened and said that his head will resemble a cow cranium and decided to never return to this place. Niura continued her studies there. My father was 7 year old and Niura just 3. I think that “cheder operation” was due to the social situation of the family where Grandmother was the only money provider as grandfather was fighting for Tsar…. My father continued his cheder education at another Cheder. After that he started at Perwonatshelnaja Szkala, a Russian primary school..
Under WW I city of Pinsk become part of Poland and my father started at Polish Szkola Powszechna. My father was describing his family as typical middle class. His mother was Bund oriented and was playing in Pinsk amateur theatre. She played a.o. in a play called "Mirele Efros" (name). It is most prpbably picture of he standing in the last row (arrow). Grandmother died in Warszawa on March 1924. Her parents were both from Kamien area and involved in appele production. They tried also to produce wine...
My grandfather re-married with Dasha (born 1895) and had two more children. Nisia (born 1928) and Isaak (born 1929).
Although my grandfather was an apikoyres (jiddish), a man who abandons his religion, he wanted, however, to give my father all the possibilities of his own choices in his life. Grandfathers old Rabbi was also teaching my father. Rabbis name was Boszes (Boshes). His daughter Ryfka Boshes was working at Korczak orphanage as a bursary student - teacher and simultaneously making her medical studies in Warszawa Medical School.

When in Pinsk, Ryfka Boszes was helping my father by testing him before his exams to the Polish Gymnasium in Pinsk. Polish Gymnasium (Polskie Gymnasium Humanistyczne had as other Govermental Schools numerus clausus a quota system which was begun in 1887 and under which no more than 10% of the students admitted to the school could be Jews. In my fathers class they were 4 of 40. Rest, were Poles, Russians, Whiterussian. Polish student were mostly children of landowners (ziemianie) or employees for Polish administration or banks.

Ryfka Boszes (Boshes) roll at the Korczak Orphanages was changing with the progress of her studies. From a bursary student(apprentice teacher - bursista) to a nurse and thereafter when she was ready year 1929 with her medical studies as a physician.

The very close friend of my father Józek Arnon described his first meeting with dr. Boszes in his book:
I arrived at 92 Krochmalna Street and the first person who met me was a bursary student who had just finished her medical studies, Dr. Boszes. She asked me, "Do you want to work here at the Orphans' Home or is it a bursary you are after?"
Only afterwards did I find out that this was a question put to every candidate,

During WW I and Polish-Russian war my grandfather Baruch was in the Russian army. My father was speaking about Boruch as sträng but correct man. It is likely that he was much more found of his mother and after her death the entire “parent environment” disappeared.

My father (born 1911) and his sister Chana-Niura (born 1915) entered Polish School and Gymnasium in 1924 (Panstwowe Gimnazjum Humanistyczne). He started in 3rd class and Chana-Niura most probably in I st grade. They had younger sister that was born 1920 (?) Riva, Iva, Ryfka, Rebecca after her grandmother.

There was a Jewish private gymnasium Tarbut in Pinsk but my fathers family could not afford it. My father finished Polish gymnasium in May 1935 and his sister two years later. She moved also to Warszawa and started to study chemistry at Warszawa University. She was called White Niura as her hair colour was blond, almost white and due to the fact that there was another dark haired Niura studying simultaneously.

What about my grandfathers father occupation. My mother said that he was a fisherman. Was it at Pina river?

Doktor Rywka Boszes (Boshes) Бошес Рыфка Рифка, Бошесь Рифка från Pinsk, Пинск - Janusz Korczaks (Януш Корчак)stora hjälpreda





Ryfka Boszes hus i Warszawa i hörnan av Waliców och Ceglana (gatan). Bilden högst upp är tagen under 2010 och de två svart-vita, nedanstående under gettotiden.


Rywka Boszes började sina medicinska studier i Warszawa. För att försörja sig arbetade hon som studentska (bursa student)i Korczaks barnhem. Hon var från Pinsk. Min pappas familj och hennes kände varandra och hennes far var, liksom min farfar en lärare.


Rywka Boszes, var något äldre (född 1900) än min pappa (född 1911). Hon var hans kontakt i Warszawa och var den som rekommenderade honom för jobbet i Korczaks barnhem. Efter att ha avslutat sina medicinska studier 1930 har hon övertagit, till Korczaks lättnad ansvaret för barnens hälsa. Efter att ha avslutat medicinska studierna jobbade 3 timmar per dag i tre år i Dom Sierot

Det finns väldigt få spår efter Rywka Bosches eller familjen Bosches överhuvudtaget.

I telefonkatalogen från Warszawa (1938-39) står hon som medicine doktor, specialist i barnsjukdomar. Hon bodde på Waliców (gatan) 11.

Troligen var det Ryfkas far Welwel Boszes (vän till min farfar) som mördades i gettot i Pinsk (se förteckningen längst ned)..

Thursday, October 7, 2010

Freda Zukerman, Pinsk - Vancouver - Toronto -Calgary




Freda (Zukerman), Chaya (Huberman)och Mary (Berman, (all nee Wasserman) var min pappas kusiner som emigrerade till Canada före andra världskriget.

Min Pappa har haft mest kontakt med Freda och Mary. Mary som var jätteduktig på matte hjälpte honom med matte-uppgifter före studentexamen.

På den tiden, liksom på min tid var studenten inte fest och fylla men allvarliga svåra tentamen. Matteprov skrev man i fyra timmar. Underkänt betydde ingen studentexamen och att sitta i sista ringen ett år till eller att man mönstrade in i lumpen.

Förutom studenten så hade min pappa även ett inträdesprov att skriva för att kunna studera i Wawelbergs Tekniska Högskolan i Warszawa. Min pappa var så tacksam för Marys hjälp.

Efter kriget (när?) hade han ånyo kontakt med sina numera kanadensiska kusiner. De skrev på jiddisch.

Då jag träffade Freda så var hon den enda kanadensiska kusinen vid liv.

Mina flickor fick jättefina mössor och vantar som Freda stickade åt de. Trots mycket egendomlig färg så älskade både Natasha och Nanna sina mössor.

Freda hade mycket humör och berättade roliga historier som hade med hennes korta längd att göra, bl.a. om poliser som var ute efter hennes bil då de såg aldrig den korta föraren och trodde att bilen var obemannad.

Andra storyn härstammar från tiden då de drev en matvarubutik med syster Mary. Då Mary var lika lång (Läs kort) som Freda förväxlades de ofta och kunderna brukade säga typ : Men jag beställde det hos Dig det här igår....

Freda hade många foton från den gamla tiden och från det gamla landet. Jag minns hennes berättelse om färden från Pinsk, genom Warszawa till Gdansk och därefter med båten som frös fast i Tyskland i Kielkanalen på väg till till Kanada.

Var finns nu de gamla bilderna? Hos Bermans i Toronto?



Freda gick bort år 2007, 102 år gammal.

Tuesday, October 5, 2010

Rebecca 2 veckor - Du schejn Mejdele





Rebecca ligger på min mage och jag försöker ta en bild på oss båda med min tunga kameran.








Översta bilden var på Facebok.
Jag fick en kommentar:
a szchejn mejdele po Tatusiu en skön flicka på jiddisch.
Chyba mialo byc po Dziadku....

Nelly ropar på hjälp

Monday, October 4, 2010

Upp o ned








Det är kväll i Helsingfors, solen försvinner mot väster.







Det är morgon i Stockholms skärgård. Båten har precis kommit inomskärs och man blickar mot öster där solen är på väg upp.