No monument stands over Babi Yar.
A steep cliff only, like the rudest headstone.
I am afraid.
Today, I am as old
As the entire Jewish race itself.
I see myself an ancient Israelite.
I wander o’er the roads of ancient Egypt
And here, upon the cross, I perish, tortured
And even now, I bear the marks of nails.
It seems to me that Dreyfus is myself.
The Philistines betrayed me – and now judge.
I’m in a cage. Surrounded and trapped,
I’m persecuted, spat on, slandered, and
The dainty dollies in their Brussels frills
Squeal, as they stab umbrellas at my face.
I see myself a boy in Belostok
Blood spills, and runs upon the floors,
The chiefs of bar and pub rage unimpeded
And reek of vodka and of onion, half and half.
I’m thrown back by a boot, I have no strength left,
In vain I beg the rabble of pogrom,
To jeers of “Kill the Jews, and save our Russia!”
My mother’s being beaten by a clerk.
O, Russia of my heart, I know that you
Are international, by inner nature.
But often those whose hands are steeped in filth
Abused your purest name, in name of hatred.
I know the kindness of my native land.
How vile, that without the slightest quiver
The antisemites have proclaimed themselves
The “Union of the Russian People!”
It seems to me that I am Anna Frank,
Transparent, as the thinnest branch in April,
And I’m in love, and have no need of phrases,
But only that we gaze into each other’s eyes.
How little one can see, or even sense!
Leaves are forbidden, so is sky,
But much is still allowed – very gently
In darkened rooms each other to embrace.
-“They come!”
-“No, fear not – those are sounds
Of spring itself. She’s coming soon.
Quickly, your lips!”
-“They break the door!”
-“No, river ice is breaking…”
Wild grasses rustle over Babi Yar,
The trees look sternly, as if passing judgement.
Here, silently, all screams, and, hat in hand,
I feel my hair changing shade to gray.
And I myself, like one long soundless scream
Above the thousands of thousands interred,
I’m every old man executed here,
As I am every child murdered here.
No fiber of my body will forget this.
May “Internationale” thunder and ring
When, for all time, is buried and forgotten
The last of antisemites on this earth.
There is no Jewish blood that’s blood of mine,
But, hated with a passion that’s corrosive
Am I by antisemites like a Jew.
And that is why I call myself a Russian!
~ Yevgeny Yevtushenko
Tuesday, September 29, 2015
Monday, September 28, 2015
Babij Jar - Бабин Яр - Бабий Яр 33 771 judar mördas vid Babij Jar
 |
| Bilden ur filmen Babij Jar 2003. |
Jevgenij Jevtusjenko - Babij Jar
.
'Vildgräset susar över Babij Jar, och träden
står likt stränga domare.
Allt skriar ljudlöst här.
Jag står med blottat huvud
och känner hur jag sakta grånar.
Jag själv är blott ett ljudlöst skri
över de tusenden som vilar här.
Jag är var pojke som blev skjuten här.
O ryska folk, mitt ryska folk, jag vet
att du i djupet av din varelse
är internationellt. Men alltför ofta
har män med besudlade händer
brukat ditt rena namn.
Jag känner mitt hemlands godhet.
Hur vidrigt då att judehatare
djärvts kalla sig stolt
'Det ryska folkets förbund'!
I mig finns intet
som kan glömma detta!'
..................................................
Med start den 29 september 1941, 33 771 judar mördas vid Babij Jar.
Den 29 september 1941 var första dagen för Jom Kippur, den judiska försoningshelgen. Just denna dag fördes judarna ut ur Kiev, till en ravin i närheten - Babij Jar. Ravinen hade inhägnats med taggtråd och vaktades av soldater från Waffen-SS och ukrainsk polis. Judarna tvingades klä av sig och lämna ifrån sig sina ägodelar. De fick sedan gå i grupper fram till ravinen. När de nådde fram till kanten sköts de till döds av en tysk insatsgrupp (Einsatzgruppen) och föll ner i ravinen. Efteråt täcktes kropparna med ett tunt lager jord.
Enligt insatsgruppens egen rapport sköts 33 771 judar i Babij Jar den 29–30 september 1941. En stor del av dem var kvinnor, barn och äldre. I insatsgruppens rapport noterades också att ”på grund av utomordentligt skicklig organisering” hade judarna inte förstått vad som skulle hända förrän i sista stund och att aktionen hade genomförts ”utan några incidenter”.
Bilden ur filmen Babij Jar 2003.
Bilder från Babij Jar i färg.
Saturday, September 26, 2015
King Matt the First or Matthew the Young King by Janusz Korczak
 |
King Matt the First or Matthew the Young King by Janusz Korczak. The first English translation of Król Macius Pierwszy, brought out by Roy Publishing, had a very special notice in 1945. ...Korczak was alive....
|
The first English translation, brought out by Roy Publishing (Marian Kistner), had a very special notice in 1945.
....Korczak was alive....
There were also other mistakes in the note from the publisher. It was not 1943 but 1942 when the Warsaw Ghetto Jews, approx. 300 000 were murdered in Treblinka. Among them was Janusz Korczak, Stefa Wilczynska, numerous teachers and 239 children from "Dom Sierot"!
Matthew the Young King by Janusz Korczak was the very first translation of Król Maciuś Pierwszy into English, by Edith and Sidney Sulkin. The illustrations are by Irena Lorentowicz (New York: Roy Publishers, 1945).
When this book was published in 1945, there were rumors that Dr. Korczak had escaped the train that was taking him to the death camp of Treblinka; this rumor, printed on a special page in this book, turned out to be unfounded.
Last houres of Korczak and the children lifes gave several false stories. A.o. that children were "marching" with flag as a protest to Nazis, that they survives...
Wishful thinking gave ideas to sculptures of Rapaport at Park Avenue Synagogue in New York and in the movie "Korczak" by Wajda, there deported children are going out almost "flying" out of the cattle cares as angels.
Friday, September 25, 2015
Looking for my roots - Директору Центрального Державного Історичного Архіва міста Львова Пельц Діані Іванівні
Директору Центрального ДержавногоІсторичного Архіва міста ЛьвоваПельц Діані Іванівні
Від: Romuald Wroblewski (Ромуальда Вроблевські)
 |
| Giftermålet har således ägt rum den 19 maj 1941 mellan Perla Lucyna Rozental född 1918 i Lipno och Michal eller Mojzesz Wasserman född 1911 i Pinsk. |
 |
| Den 1 september 1939 invaderades Polen av tyska armén. Den 17 september 1939 invaderades Polen av sovjetiska Röda armén. |
Den 1 september 1939 invaderades Polen av tyska armén. Den 17 september 1939 invaderades Polen av sovjetiska Röda armén. Stalins polska fälttåg blev möjligt tack vare Molotov-Ribbentroppakten som Nazityskland och Sovjetunionen skrev under den 23 augusti 1939 och där man i ett hemligt tillägg delade upp östra Europa i respektive lands intressesfär.
Mina föräldrar med 4 vänner och pappas två systrar gick över Wisła floden i Warszawa och därefter efter några dagars vandring passerade de floden Bug i en roddbåt på natten och så var de utanför den tyska okupationszonen. De var i Sovjet. I sovjetisk historieskrivning kallades det korta kriget med Polen och okupationen för befrielsen av västra Ukraina och västra Vitryssland.
Efter att ha passerat Bug floden så delades gruppen och det var då min far såg för sista gången sin syster Iwa (Riwa). Iwa skulle till deras födelsestad Pinsk. Min pappa och mamma fortsatte söderut till den fd polska staden Lwow som de båda kände väl sedan tidigare.
Min pappa fick ett jobb vid ett gasledningsbygge och min mor började läsa vid Universitetet eller Lärarhögskolan där.
De gifte sig civilt eller borgerligt som det heter. Jag tror att vigselförrättare pratade polska och min mor som ville ha det lite högtydligt var ledsen för att den förordnade kvinnliga borgerliga vigselförrättaren pratade under vigselceremonin var någonstans i Lwow kan man köpa sill (maten var en bristvara då).
Min mor har, troligen efter kriget inhämtat dokument därifrån då hon skrev namnet där deras registrering eller orginal vigselbevis fanns i Zapiski aktow Grozdanskowo sostajanie.
Wednesday, September 23, 2015
Hail, snow and German Bombs in Warsaw on the Day of Atonement, September 23rd, 1939.
September 23rd, 1939, wrote Mary Berg. She was 15 at that time!
Grad i śnieg w Jom Kipur 1939 - Dzień Pokuty - Mary Berg
 |
Plac Grzybowski nr. 7 i domy przy ul. Twardej 1, 3 i 5 zburzone w czasie bombardowania we wrześniu 1939 roku. * Dom moich dziadków przy ul. Twardej 3. (Między Twardą a Panską). |
20 września zamilkło radio i przestały funkcjonować wodociągi. Zaczęliśmy się czuć jak na bezludnej wyspie.
Nigdy nie zapomnę 23 września, Dnia Pokuty w 1939 roku. Niemcy rozmyślnie wybrali to żydowskie święto na bombardowanie żydowskiej dzielnicy. W trakcie bombardowania miało miejsce dziwne zjawisko meteorologiczne: w samym środku jasnego, słonecznego dnia zaczął padać gęsty śnieg i grad. Na chwilę bombardowanie zostało przerwane, a Żydzi interpretowali ten śnieg jako specjalny akt boskiej interwencji; nawet najstarsi nie pamiętali czegoś podobnego. Ale później tego samego dnia wróg nadrabiał stracony czas z podwójną pasją.
Mimo niebezpieczeństwa mój ojciec wraz z grupą kilku mężczyzn, którzy mieszkali w tym samym domu, poszedł do pobliskiej synagogi. Po kilku minutach jeden z mężczyzn wrócił z tałesem na głowie, książką do nabożeństwa w ręku i tak roztrzęsiony, że przez dłuższą chwilę nie mógł wymówić słowa. Bomba spadła na synagogę i wielu wiernych zostało zabitych. Potem ku naszej wielkiej radości ojciec wrócił nietknięty. Biały jak kreda niósł swój tałes zwinięty pod pachą. Powiedział nam, że wielu wiernych, którzy zaledwie chwilę wcześniej modlili się obok niego, zostało zabitych w trakcie nabożeństwa.
Tej nocy spłonęły setki budynków w całym mieście. Tysiące ludzi zostało żywcem pogrzebanych w ruinach.
.* Resztki domu moich dziadków przy ulicy Twardej 3.
Tekst z "Warsaw Ghetto. A Diary by Mary Berg".
23 września, (sobota) 1939 roku. Stefan Starzyński wygłasza swe najsłynniejsze przemówienie do mieszkańców Warszawy:
Chciałem, by Warszawa była wielka. Wierzyłem, że wielką będzie. Ja i moi współpracownicy kreśliliśmy plany, robiliśmy szkice wielkiej Warszawy przyszłości. I Warszawa jest wielka. Prędzej to nastąpiło, niż przypuszczano. Nie za lat pięćdziesiąt, nie za sto lat, lecz dziś widzę wielką Warszawę. Gdy teraz do Was mówię, widzę ją przez okna w całej wielkości i chwale, otoczoną kłębami dymu, rozczerwienioną płomieniami ognia, wspaniałą, niezniszczalną, wielką, walczącą Warszawę.
Subscribe to:
Posts (Atom)
