De befriade 1945 - Undkom Förintelsen och kom till Sverige med Vita båtar, Vita tåg och Vita bussar - Vita änglar skall ihågkommas!

I titeln så undviker jag orden "räddningsaktion" eller "räddade till Sverige" när det gäller Vita bussar. Då jag skrev "Undkom Förintelsen" så handlar det huvudsakligen om Vita bussar och judar, Vita tåg och judar och Vita båtar och judar.

Folke Bernadotte har varit involverat i aktionen Vita bussar har heroiserats huvudsakligen tack vare boken han publicerade redan 1 juni 1945. En del av de Vita bussar har kommit till Sverige under första veckan maj 1945. Således en mycket snabb publicering.

Nog har Folke Bernadotte överdrivit något sin egen insats och betydelse av de Vita bussarna. Men han är nog oskyldigt hur Vita bussarna blev därefter en legend. Detta skedde inte minst med hjälp av den lila skaran överlevande som kom med Vita bussar till Sverige. De flesta var kvinnor och kom från Ravensbruck dit de kom vid krigets slut från andra koncentrationslägren.

Det är just obalansen som stör mig personligen. Obalansen mellan sagan "Bernadotte räddade judar" och verkligheten vem som kom med de Vita bussarna till Sverige.

Sagan Vita bussar och Bernadotte behövdes. Hans gärning behövdes för Sverige, politiskt och ekonomiskt. Detta var troligen orsaken att Folke Bernadottes bok skrevs och publicerades så fort. Egentligen innan aktionen tog slut.

Att Bernadotte-aktionen fick betydligt mer uppmärksamhet än UNRRA-aktionen i Sverige är helt klart. Det har dock inte skett genom gruppen i Malmö "Räddade 1945" judar! Hur blev det så?

Vi får absolut inte glömma att Vita bussar var samtidigt en högst riskabel expedition. Bussarna bemannades av flera hundratals frivilliga militärer, ett antal läkare och sjuksköterskor. Faran var hög då de Vita bussarna färdades i en smal korridor med de allierades och Röda arméns styrkor på var sin sida. Ett annat hot var naturligtvis de desperata tyska styrkorna i vilka ingick soldater ur Hitlerjugend där många var besatta att kriga in i det sista. Ännu ett hot var de allierades lågflygande jägarflyg. Deras uppgift vara att eliminera alla transporter med tåg och bil. En konvoj från Ravensbruck besköts på natten av allierades jägarflyg. 25 dog och flera allvarligt sårades. 28 april, en konvoj som leddes av rittmester Ankarcrona passerades av framryckande sovjetiska styrkor. De fann 200 kvinnor som var på marsch mellan lägren. Konvojen tog upp dessa kvinnor och återvände med de till Lübeck. Naturligtvis så fanns de även en risk att bli smittad. Ovanstående skall enbart illustrera det man inte skriver om, om expeditionen har "räddat liv" eller var ett framgång att visa Sverige som en humanitär stormakt och kunna börja dialogen med de som har kvävt nazismen i Europa.

• Vi får inte heller glömma att den första uppgiften för de Vita bussarna var att föra tyska medborgare, barn och kvinnor med "svensk anknytning" ut ur Tyskland.
• Vi får inte heller glömma att den andra uppgiften var att rädda norska och danska fångar i koncentrationslägren.
• Vi får inte heller glömma att den tredje uppgiften var att föra franska barn och kvinnor.
• Vi får inte heller glömma att den fjärde uppgiften att rädda andra fångar och att "judarna skulle tas sist"!

Exakt hur många judar och andra som räddades av de Vita bussarna, liksom andra viktiga aspekter av expeditionen, är dock fortfarande inte helt klarlagt. Av listor på Alvin arkivet tycks det vara omkring 15%. 

Att man inte nämner de judar som flyttades till Sverige med Vita busar i de första upplagor av "...om detta må ni berätta..." och nämner Raoul Wallenberg är helt naturligt. Wallenbergs insatser pågick under förintelsen av ungerska judar medan Bernadottes vid krigets slut då man var helt klar med utgången av det. Fortsättningsvis så är man mycket försiktig med antalet judar som transporterades till Sverige med Vita bussar.

Två transporter är dock helt uppenbara, planerade och kan tillskrivas Svenska Röda korset, den från Theresienstadt med 423 "skandinaviska judar" och de judar som kom såsom andra nationaliteter från Ravensbrück (med bussar!). Samtidigt så har Vita bussar som hämtade de skandinaviska fångarna kört dit andra fångar på uppdrag av SS.

Jag uppskakar att antalet räddade judar är i samma storleksordning som antalet "svenskfödda kvinnor som hade gift sig med tyska män" som på grund av Nazitysklands använde sig av Vita busslinjen att fly därifrån. De transporterna startade redan den 26 mars och de 1500 kvinnor och barn med svensk bakgrund som kom från Lübeck så kom en del av deras nazistiska makar. Ingendera hade svenskt medborgarskap.

_____________________________________________________________________________

Vita bussar

1. Vita bussarna var en evakueringsaktion under mars-april 1945, således under andra världskrigets absoluta slutskede då det var helt klart att Tyskland skulle förlora kriget och kapitulerar inom de närmaste veckorna. Med hjälp av Röda korset skulle skandinaver evakueras från Nazityskland. Huvudsakligen så handlade det om danskar, norrmän i tyska koncentrationsläger och kvinnor och barn med svensk anknytning som bodde i Tyskland. Namnet Vita bussar kommer av att bussarna var vitmålade och röda kors målade på taket, sidan, fram och bak för att bussarna inte skulle bli tagna för att vara militära fordon. Evakueringsaktionen har kritiserats för att ha varit en för ensidig räddningsaktion för skandinaver och att man inte i samma grad hjälpte fångar av andra nationaliteter. Den största kritiken gäller Vita bussarnas transporter de utförde för det tyska SS. En del judar har, i de absolut sista transporterna evakuerats från koncentrationslägret Ravensbrück.
Det totala antalet av evakuerade icke-skandinaver bl.a. judar har man fortsättningsvis inte kunnat reda ut. Expeditionens personal var på 308 personer, varav omkring 20 sjukvårdspersonal (läkare, sjuksköterskor, undersköterskor. Bussar, bilar och utrustningen övertogs från försvarets förråd och kostnaderna bestreds av statskassan. Expeditionen hade till förfogande 36 sjuktransportbussar, 19 lastbilar, 7 personbilar och motorcyklar samt underhållsfordon.
Expeditionen blev uppdelad i tre enheter (konvojer) med 12 bussar och lastbilar var. Bussarna hade åtta sjukbårar, eller sittplats för 30 passagerare. För att evakuera 1 800 personer från Nazityskland skulle en enhet, konvoj, göra hela 5 resor till Sverige. 

_____________________________________________________________________

2. Vita bussar. Det var huvudsakligen rätt så friska personer som skulle kunna klara transporter som valdes ut i koncentrationslägret Ravensbrück. De utvalda, utropade genom sitt fångnummer fick gå från apelplatsen till de Vita bussarna som stod parkerade utanför lägret. In i det sista visste inte fångarna vart de skulle. Först utanför lägret, när de såg röda kors målade på bussarna så förstod de att de skulle tas hand av Röda korset. På bilden en buss med sittplatser på väg från Padborg till Sverige.


_____________________________________________________________________

3. Vita bussar som var arméambulanser kunde ta 8 liggande på bårar och ett antal sittande på bänkarna emellan. På bilden desinfektion av bussen efter avslutad färd i Malmö.
_____________________________________________________________________

Bernadotte och Gestapo. I bakgrunden Vita bussar.


_____________________________________________________________________

4.  28 april 1945, Malmö. Vita bussar anländer till Malmö. De står på akterdäck av tåg- och bilfärjan från Köpenhamn

_____________________________________________________________________

5. 28 april 1945, Malmö. Vita bussar anländer till Malmö. De står på akterdäck av tåg- och bilfärjan från Köpenhamn. Framme står de befriade kvinnorna från Ravensbrück.

_____________________________________________________________________

Vita tåg

6. Vita tåg
Vita tåg eller vita spöktåg kallar jag de godståg som kom till Sverige genom Padborg med koncentrationslägerfångar. När Bergen-Belsen befriades den 15 april 1945, hittade de brittiska trupperna ett stående godståg i närheten. I tågets vagnar fanns ett tusental döda och halvdöda fångar. Tre andra tåg med tusentals Bergen-Belsen fångar lämnade Bergen-Belsen strax före befrielsen i april. Tre sk spöktåg lämnade t.ex. Bergen-Belsen mellan 6-11 april. Egentligen under tiden då förhandlingarna mellan britter och tyskar om lägrets övertagande pågick. Varför spöktåg. Varför in i sista minuten. På engelska så hette de tågen "lost trains"! De tre som lämnade Bergen-Belsen hade ca. 2 500 fångar var. De skulle nog avlasta Bergen-Belsen före övertagandet och även tillföra "fångar till förhandlingar". Därför skulle alla tre ha som mål koncentrationslägret i Theresienstadt. Bara ett tåg som lämnade Bergen-Belsen den 7 april nådde målet. Det skedde nästan samtidigt som Vita bussar förde andra fångar i motsatt riktning. Det första och tredje tåget lämnade järnvägsplattformen Bergen-Belsen den 6 och 11 april 1945 befriades av amerikanerna respektive Röda arméns styrkor.

_____________________________________________________________________

Vita Spöktåg från Ravensbrück och Hanover
Ett annat tåg var ”spöktåget” med kvinnor från Ravensbruck som startade sin resa den 25 april. Det anlände till Lubeck natten till 29 april och vidare till Padborg, en gränsstation mellan Tyskland och Dannmark den 30 april. Från Padborg skedde med annat tåg, en vidaretransport till Köpenhamn, sedan färja till Malmö. I början av 1945 innehöll Ravensbrück över 45 000 kvinnliga fångar och över 5 000 manliga fångar. Ravensbrücklägret blev snabbt överfyllt, därför, i början av mars började SS "evakuera". Att börja med transporterades 2 100 manliga fångar till Sachsenhausen. Vidare, i slutet av mars 1945 transporterade SS cirka 5600 kvinnliga fångar till koncentrationslägren Mauthausen och Bergen-Belsen. Den 23-24 april tvingade SS-vakterna ungefär 20 000 kvinnliga fångar, liksom de flesta av de återstående manliga fångarna, till en brutal och tvingad evakuering till fots (dödsmarsch**) mot norra Mecklenberg. Sovjetiska styrkor av en slump korsade marschens väg och befriade fångarna. Bort från de annalkande sovjetiska trupperna. 25 april så satte man de återstående fångarna i Ravensbrück på tåg. När Röda Armén kom till lägret en vecka senare - den 30 april - fanns det 2 000 sjuka och döende fångar kvar i lägret - kvinnor, män och barn. Röda korset lyckades att evakuera omkring 7 000 fångar från Ravensbrück, bl.a. med tåg, se nedan.

Efter det första tåget från Ravensbrück till Padborg (ankom 30 april) så anländer plötsligt ännu ett tåg dit den 2 maj. Stationen är tom. Tåget, ett spöktåg kom helt oväntat från Hamburg med 2 800 kvinnor, mest polskor. Detta tåg kom som en total överraskning till Padborg, där kvinnorna omhändertogs så småningom av svensk och dansk rödakorspersonal och sedan fördes vidare med annat tåg via Köpenhamn och med färja till Malmö.

Svenskarna fick dock disponera ett tåg så heter det officiellt men vad egentligen betyder det.
Det handlar om ett tåg bestående av 50 godsvagnar där 80 fångar stuvades in i varje vagn – totalt 3 989 kvinnor. Tåget avgick från Ravensbrück den 25 april och anlände till Lübeck den 29 april. Efter att kvinnorna hade fått mat gick tåget vidare mot Padborg i Danmark.
Det tåget vill Röda korset räkna in såsom sin insats och "avstår" från det andra tåget som kom något senare till Padborg. Man vet att kommendanten i Ravensbrück släppte redan iväg redan en månad tidigare tjeckiskor och ryskor. De fick vandra till fots till sina hemländer. Beskrivning hur det hade gått med den första transporten är mycket luddig och det finns bara en beskrivning att eventuellt lägerkommendanten har vänt sig till tyska järnvägar att ställa upp ett tågsätt för att avlasta trängseln i lägret. Den delen tror jag på. Däremot är jag ytters tveksam till den svenska inblandningen såsom organisatörer från början.

_____________________________________________________________________

7. Så såg de flesta spöktågen ut. Just ett sådant tåg kom till Padborg tvenne gånger vid krigslutet. Vidareresan mot Sverige har skett med ett annat dansk tåg. Fotot är taget av ett tåg som lämnade Bergen-Belsen bara några dagar före befrielsen den 15 april 1945. Tåget hittades av de amerikanska trupperna i närheten av Farsleben/Magdeburg.

_____________________________________________________________________

 8 A-B. Vita tåg kom till Padborg tvenne gånger vid krigslutet. Vidareresan mot Sverige har skett med ett annat dansk tåg. Fotot är taget av ett tåg som lämnade 

_______________________________________________________
Vita båtar

9. Vita båtar. Signalmeddelande. Första överfarten. Före Vita båt aktionen har samtliga fartygen anpassats för uppgiften. Förutom radiotelegrafiutrystningen hade dubbelsängar monterats i de två lastfartygen Karskär och Rönnsker (systerfartyg).

10. Vita båtar. S/S Kastelholm. Tack vare SHAEF (Supreme Headquarter Allied European Forces) och UNRAA (The United Nations Relief and Rehabilitation Administration) hade fem Vita båtar satts i en skyttetrafik mellan Liibeck och Sverige. UNRRAs aktion där de svår sjuka fd Bergen-Belsen fångarna skulle transporteras till Sverige för att få vård genomfördes mha Svenska Röda korset. De första transporterna började i slutet av juni. Bland de fem fartyg som fick uppdraget att i skytteltrafik och transportera de befriade, var S/S Kastelholm. Vid den första överfarten till Frihamnen i Stockholm den 27 och 28 juni togs ombord på S/S Kastelholm 220 patienter.

11. Vita båtar. Svenska flottans lasarettsfartyg Prins Carl. Tack vare SHAEF (Supreme Headquarter Allied European Forces) och UNRAA (The United Nations Relief and Rehabilitation Administration) hade fem Vita båtar satts i en skyttetrafik mellan Liibeck och Sverige. UNRRAs aktion där de svår sjuka fd Bergen-Belsen fångarna skulle transporteras till Sverige för att få vård genomfördes mha Svenska Röda korset. De första transporterna började i slutet av juni. Bland de fem fartyg som fick uppdraget att i skytteltrafik och transportera de befriade fångarna var Svenska flottans lasarettsfartyg Prins Carl. HMS. 27 och 28 juni togs 179 patienter ombord. Prins Carl lämnade först de svåraste fallen i Kalmar och resten, dagen efter i Norrköping.

12. Vita båtar. M/S Kronprinsessan Ingrid. Tack vare SHAEF (Supreme Headquarter Allied European Forces) och UNRAA (The United Nations Relief and Rehabilitation Administration) hade fem Vita båtar satts i en skyttetrafik mellan Liibeck och Sverige. UNRRAs aktion där de svår sjuka fd Bergen-Belsen fångarna skulle transporteras till Sverige för att få vård genomfördes mha Svenska Röda korset. De första transporterna började i slutet av juni. Bland de fem fartyg som fick uppdraget att i skytteltrafik och transportera de befriade, var Göteborg-Fredrikshavn Linjens upplagda passagerarfartyget M/S Kronprinsessan Ingrid. Vid den första överfarten den 27 och 28 juni togs ombord på Kronprinsessan Ingrid - 424 patienter varav 179 var så kallade liggande, togs ombord liggande på bår. Kronprinsessan Ingrid anlöpte först till Malmö där de sk sittande patienter lämnade fartyget och fortsatte därefter till Göteborg med de liggande.

13. Vita båtar. M/S Rönnskär. Tack vare SHAEF (Supreme Headquarter Allied European Forces) och UNRAA (The United Nations Relief and Rehabilitation Administration) hade fem Vita båtar satts i en skyttetrafik mellan Liibeck och Sverige. UNRRAs aktion där de svår sjuka fd Bergen-Belsen fångarna skulle transporteras till Sverige för att få vård genomfördes mha Svenska Röda korset. De första transporterna började i slutet av juni. Bland de fem fartyg som fick uppdraget att i skytteltrafik och transportera de befriade, var M/S Rönnskär. Vid den första överfarten den 27 och 28 juni till Malmö togs ombord på Rönnskär 170  patienter.

14. Vita båtar. M/S Karskär. Tack vare SHAEF (Supreme Headquarter Allied European Forces) och UNRAA (The United Nations Relief and Rehabilitation Administration) hade fem Vita båtar satts i en skyttetrafik mellan Liibeck och Sverige. UNRRAs aktion där de svår sjuka fd Bergen-Belsen fångarna skulle transporteras till Sverige för att få vård genomfördes mha Svenska Röda korset. De första transporterna började i slutet av juni. Bland de fem fartyg som fick uppdraget att i skytteltrafik och transportera de befriade, var M/S Karskär. Vid den första överfarten till Malmö den 27 och 28 juni togs ombord på Karskär 198 patienter.

15. Vita båtar. M/S Karskär. Den svenska Röda kors personalen matar de befriade after ankomsten till Malmö. Förhållandena under däck i det snabbt ombyggda lastfartygen var inte de bästa. Överlevande var fortfarande mycket svaga. Här väntar de på sin tur att komma i land.



16. Skyttetrafiken blev så småningom en rutin för de svenska fartygen. Samma dag som fartygen anlöpte Lybeck kunde fartygen lämna hamnen. I HMS Prins Carl däckloggbok den 17 juli 1945 ser man det tydligt. Fartyget lägger till klockan 17.05 i Lubeck och redan klockan 17.25 börjar ombordtagande av patienter som avslutas klockan 19.30. 19.55 kastat loss med hjälp av bogserbåten står det i Prins Carls däckloggbok. Samma kväll hinner fartyget till Travemunde redd där den ankrar klockan 21.55 för natten inför överfarten nästa dag.

Vita båtar
Antalet judar som kom till Sverige med Vita båtar är något lättare att räkna ut. Detta beror på registreringen i Tyskland och de listor man gjorde för varje överfart. Man vet från början att i den överenskommelse som UNRRA träffade med Sverige så skulle 10 000 före detta koncentrationslägerfångar, nu displaced persons få komma till Sverige för att få vård. På varje Inresedokument finns ett L-nummer. De som kom med den första Vita båten till Stockholm den 1 juli hade nummer runt mellan 400 och 2000. Båten som ankom 8 juli hade patienter med nummer runt 3000. Veckan efter, den 15 juli var det nummer över 4000. De sista som reste med S/S Kastelholm den 19 juli till Sverige hade L-nummer som började med 8000.

_____________________________________________________

17.Vita båtar
Antalet judar som kom till Sverige med Vita båtar är något lättare att räkna ut. Detta beror på registreringen i Tyskland och de listor man gjorde för varje överfart. Man vet från början att i den överenskommelse som UNRRA träffade med Sverige så skulle 10 000 före detta koncentrationslägerfångar, nu displaced persons få komma till Sverige för att få vård. På varje Inresedokument finns ett L-nummer. De som kom med den första Vita båten till Stockholm den 1 juli hade nummer runt mellan 400 och 2000. Båten som ankom 8 juli hade patienter med nummer runt 3000. Veckan efter, den 15 juli var det nummer över 4000. De sista som reste med S/S Kastelholm den 19 juli till Sverige hade L-nummer som började med 8000.Dr. Arnoldson som var chefsläkare skriver den 18 juli 1945 ett Signalmeddelande till Marinchefen och Civilförsvarsstyrelsen att det är svårt att få rätta patienterna till Vita båtarna. En del som kommer in är alldeles för sjuka, andra helt friska utan behov av konvalescens.

18. Dr. Arnoldson som var chefsläkare skriver den 18 juli 1945 ett Signalmeddelande till Marinchefen och Civilförsvarsstyrelsen att det är svårt att få rätta patienterna till Vita båtarna. En del som kommer in är alldeles för sjuka, andra helt friska utan behov av konvalescens.

Vita änglar
Ordet änglar använde Malin Thor Tureby i en vetenskaplig artikel om mottagning av judiska flyktingar 1945. Vita änglar omfattar massa individer i olika yrken som ställde upp när Vita bussar och Vita tåg och Vita båtar anlände till Sverige.
När jag tänker på de Vita änglarna så tänker jag bilder. Chaufförer och övrigt personal som körde de Vita bussarna. Röda korsets folk i Padborg och de många svenska städer med hamnar dit Vita båtar anlände. All personal i de svenska beredskapssjukhusen, läkarna som kunde inte längre hjälpa och sjuksystrar som var med de judinnor i tonåren som fick bara se död och elände.
Svårt sjuka fd koncentrationslägerfångar finns sällan på bilder tagna på beredskapssjukhus
runt i landet.

Det fanns många beredskapssjukhus i Sverige. Många av de fanns planerade med en del av sjukvårdsmaterial i de svenska skolorna. Redan under kriget hade Förberedelser gjorts under kriget för att snabbt kunna omvandla skolor till ett beredskapssjukhus. När det gäller Stockholm så valde man skolor och internat i Sigtuna.  I händelse av krig skulle patienter från Stockholms sjukhus  evakueras dit. Kriget kom till Sverige i form av patienter från koncentrationsläger. 1 200 patienter skulle komma dit (det kom drygt 600).

En stor stab av vårdpersonal anställdes vid varje beredskapssjukhus för att ta hand om patienterna från koncentrationslägren, läkare, sköterskor kuratorer kökspersonal och bevakningspersonal.

Många av patienterna blev bara kvar på Sigtunasjukhuset under ett par månader och flyttades sedan vidare till andra sjukhus, konvalescentläger eller »utlänningsläger». En pådrivande faktor för att patienterna inte skulle bli kvar i Sigtuna efter sommaren var säkerligen de olika skolornas önskemål om att kunna starta sina kurser som planerat i början av höstterminen.12 Att
döma av de medicinska journalerna så verkar det som om de sista patienterna lämnade Sigtunasjukhuset i december 1945.

Flickor och kvinnor som kom till Frihamnen med Vita båten Kastelholm placerades i beredskapssjukhusets olika skolbyggnader. Tittar man på de snart 75 år gamla läkarkorten eller andra patientförteckningarna ser man ofta namn på byggnaderna såsom Backa, Berga och Sandvreten. Här listan av patienter från Sandvreten I.

Vita Änglar  - sjuksköterskor och patienter vid en "fest". På vänstra sidan av bilden ser man sjukhussängar.

Tillsammans med läkare, sjukvårdspersonal och diakoner från Svenska kyrkan, arbetade ett antal frälsningssoldater och frälsningsofficerare under sommarmånaderna 1945 med att rehabilitera 597 överlevande kvinnor varav de flesta var bördiga från Polen, Ungern, dåvarande Tjeckoslovakien och Rumänien.

Sigtuna 1945. Ett antal frälsningssoldater och frälsningsofficerare arbetade under sommarmånaderna 1945 med att rehabilitera 597 överlevande kvinnor varav de flesta var bördiga från Polen, Ungern, dåvarande Tjeckoslovakien och Rumänien.

Tillsammans med Rödakorsläkare, sjukvårdspersonal och diakoner från Svenska kyrkan, arbetade ett antal frälsningssoldater och frälsningsofficerare under sommarmånaderna 1945 med att rehabilitera 597 överlevande kvinnor varav de flesta var bördiga från Polen, Ungern, dåvarande Tjeckoslovakien och Rumänien.

En av frälsningssoldaterna var brigadör Ragnar Åberg, som dokumenterade insatsen och sina intryck och tog många bilder. Han skriver bland annat:
- Vid åttatiden kom som först de första två bussarna körande fram till skolhemmet. Det var inte utan att vi fick erfara något av en chock då vi fick se de första magra varelserna. De allra flesta är unga kvinnor i 17 – 20 årsåldern. Samtliga kvinnor är mellan 13 och 45 år. Där kom unga flickor på 14-15 år som tillbringat sex-sju år i koncentrationsläger och som knappast minns något annan tillvaro än skräck och pina. De kom oerhört utmärglade, man kan inte tro det om man inte sett, men snart ändrades de flestas utseende. Rekordet torde väl innehas av en kvinna som efter ett par veckor ökat i vikt med 22kg.

En kvinnlig patient, kategori liggande från Bergen-Belsen anländer till Kalmar med Vita båten HMS Prins Carl och lyfts ombord på en ambulansbus. Observera mottagarnas andningsskydd! Många patienter hade tyfus och TBC.

Överlevande från Bergen-Belsen anländer till Kalmar med Vita båten HMS Prins Carl. De tre flickor på bild tillhör kategorin "sittande", sådana som kunde gå ombord själva och betraktas som konvalescenter. Observera mottagarnas andningsskydd! Många patienter hade tyfus och TBC. 

Vita änglar och beredskapssjukhus i Kalmar. Tre gånger kom Vita båten HMS Prins Carl till Kalmar. Ombord fanns svårt sjuka koncentrationslägerfångar som skulle till ett beredskapssjukhus i Kalmar inhyst på Söderportskolan. Skolan var byggd faktisk som lasarett 1877. De patienter som bedömdes ha tyfus eller TBC inkvarterades på Epidemisjukhuset på Lindö. Det var de allra svårast sjuka som kom till Kalmar - en kvinna vägde vid ankomsten, två månader efter krigsslutet, endast 28 kg. I Kalmar avled ett femtiotal. Två dog vid överfarten, resten under vistelsen på sjukhusen. Efter sjukhusvistelsen har flesta lämnat Sverige nästkommande år, 1946. Foto Walter Olson.

En Svensk Tiger om Vita båtar och Vita bussar och om slutet av andra världskriget i Europa - Tystnadskultur och PK ersatte de gråa lapparna från 40-talet.

En Svensk tiger och bidrar till att tystnadskulturen breder ut sig mer och mer. Makthungriga politiker eller pseudopolitiker och ledare skapar rädda organisationer där alla är i praktiken ja-sägare fast de tänker olika. De blir kvävda av de andra och till sist även av den egna fegheten och rädslan av repressalier. De som vill skapa en förändring, de som opponerar sig utses till syndabockar och anses vara orsaken till att konflikter uppstår.

Det är de osynliga och oskrivna PK reglerna som styr trots alla vackra ord om demokratin och pressfriheten.

Att en Svensk Tiger om Vita båtar och Vita bussar aktioner och om slutet av andra världskriget i Europa är ett bra exempel. Vita bussar och Vita båtar skall ej diskuteras mera år 2020. Den fantastiska propagandasegern med övertygelsen att Sverige räddade judar ur koncentrationsläger skall få leva vidare och inte störas. Kanske därför var det så tyst i media i år när det är 75 år av krigslutet. Nästan inget om Vita bussar och inget om UNNRAs fantastiska aktion Vita båtar. 

De vita bussarnas aktion har förvandlats till en svensk hjältesaga "att rädda judar". En saga som beskrivits och kopierats och till sist accepterats till och med av historiker. Svenska Röda korset och Vita bussarna har utnyttjades av Nazisterna på olika sätt. Dels var det fråga om andra fångtransporter där många dog för att bereda plats för den svenska räddningsaktionen. Dels så var var Vita bussar en räddningsplanka för Nazister som ville till Sverige. Man skriver snällt om det att det var svenska kvinnor (med enbart tyskt medborgarskap) och barn (med enbart tyskt medborgarskap). Sanningen är dock lite annorlunda och den mörka skuggan av en svensk tiger uppenbarar sig på nytt. Transporter i nazisternas tjänst och transporter av tyskar med svensk bakgrund och tyskar "utan bakgrund" överstiger ett antal gånger antalet judar som transporterades med Vita bussar till Sverige.

Varför står det så lite om de Vita båtar, en aktion som Sverige borde verkligen vara stolt över. Här gällde det inte enbart transporten men hur Sverige omhändertog drygt 9 tusen människor officiellt kallade för "DPs" - displaced persons där de flesta kom från koncentrationslägret Bergen-Belsen. En fantastisk insats där många svårt sjuka, utmattade och utmärglade fick vård i Sverige. Judar var en stor del av de drygt 9 tusen som kom under fyra veckor i månadsskifte juni-juli.  Så varför tiger alla om den insatsen?  Vet inte! Det är möjligt att det kan komma fram att Vita båtar aktionen var en del av ett svenskt krigsskadestånd. Lite annorlunda men ändå. Skall det vara orsaken att inte berätta?

En del av de som kom från koncentrationslägret Bergen-Belsen dog faktiskt under färden till Sverige eller strax därefter. Därför finns det i Sverige ett större antal begravningsplatser där Förintelsens offer ligger begravda. Många av de var barn eller i tonåren när kriget började. Att besöka deras gravar och få information om deras öde under den mörka tiden kan vara lika givande som att besöka ett koncentrationsläger. 

Forskargruppen i Föreningen Förintelsens Minne har numera klarlagt öde av de 80-tal begravda i Stockholm. Flera öden har presenterats i en digital fotoutställning De befriade 1945 - www.shma.online.

Boken av Bernadotte Slutet som har givits ut så fort så att motorer på de danska och svenska Vita bussarna har nästan inte hunnit kallna. Slutet/Bernadotte angav också tonen och påverkade nog flera andra som var med i Vita bussarnas aktion och skrev egna skildringar och publicerade de med start 1946. eras egna minnesbilder är oftast en kopia av vad som angavs i Slutet.
I Svenska Dagbladets Årsbok 1945, under rubriken, Litteratur framkallad av världsläget står följande; Årets största bokframgång uppnåddes av Folke Bernadotte med »Slutet», där han berättade om sina humanitära förhandlingar i Tyskland våren 1945 och deras politiska följder. Utgivningsrätten hade innan årets slut sålts till sjutton olika länder, och enbart i Sverige hade boken tryckts i hundratusen exemplar. Hur skall man tolka denna aktion med den rekordsnabba utgivningen, översättningen och spridningen av boken. Recensioner av boken fanns redan dagen efter utgivningen i den engelskspråkiga pressen. Forskaren Sune Persson säger om Folke Bernadottes bok: ””Slutet” stämmer dåligt med vad primärkällorna har att berätta”. Men jag återkommer till tanken, hur mycket har de som publicerade sina alster efter Bernadotte påverkats av "storhet efter utgivningen" och innehållet i boken.  

De vita bussarnas aktion har förvandlats till en svensk hjältesaga "att rädda judar".

Vita bussars saga mörkas på olika sätt. Här Folke Bernadotte i samspråk  med "Pojkar från Gestapo" de i hattar.

Vita båten S/S Kastelholm stävar mot Frihamnen i Stockholm. Juli 1945.

Helt tyst i media i år när det är 75 år av krigslutet. Nästan inget om Vita bussar och inget om UNRRAs fantastiska aktion Vita båtar. 

15 April 2020. Norra judiska begravningsplatsen, Solna. Minneshögtiden vid Holocaust Monumentet 6 stenar - 6 millioner. Denna dag för 75 år sedan befriades koncentrationslägret Bergen-Belsen. 6 stenar representerar de 6 dödsläger där de i Stockholm begravda offrens familjer mördades. Forskargruppen i Föreningen Förintelsens Minne har numera klarlagt ödet av de 80-tal begravda i Stockholm. Flera öden har presenterats i en digital fotoutställning De befriade 1945 - www.shma.online.

  

Vita båtar - forskning och beskrivning av de överlevandes öde började med Föreningen Förintelsens Minne - År 1995.

Bilder ur boken 6 tusen av 6 miljoner: ett requiem / 1995 / Romuald Wroblewski (redaktör). Föreningen Förintelsens Minne, ISBN 9163036126, 2a uppl., Stockholm, svenska, 207 s.

Halina Neujahr skrev till sist det jag ville. Från Warszawas Ghetto och Upproret där 1943. Fyra koncentrationsläger, en av de även dödsläger, Majdanek där hennes mor mördas. Sista lägret Bergen-Belsen. Barracker, ett lik-tält, återfunnet medvetande och syster. 20 år och 28 kg.

Massgravar i Bergen-Belsen. April-maj 1945.

Halina Neujahr skrev till sist det jag bad henne om, bl.a. om resan från sjukhuset i Bergen-Belsen till beredskapssjukhuset i Norrköping. Första ettappen av resan var med ambulanståg från Bergen-Belsen till UNNRAs Swedish Transit Hospital i Lübeck. Därifrån, efter några dagar, oftast två, förflyttades patienterna till de Vita båtarna i Lübecks hamn.

Rut Blomqvist (Ruta Ruth Karpowska) som hade cancer när boken skrevs. Hon visade mig hemma i Enskede sina dyrgripar. Bland de en rutig tygpose med alla saker som hon fick vid ankomsten med Vita båtar till Sverige. Även en förteckning finns där - tandborste... Hon hade också sparat sitt Inresekort (som jag tog fotot av), FMC-kort och ett häfte med sina anteckningar, en grön bok. Hon ville absolut ge de till mig. Flera gånger insisterade men jag sa att vi träffas snart igen. Sista gången vi träffades då var det vid Dalens Sjukhus. Jag fick prata med henne men inte titta på henne. In i det sista ville hon att jag skulle behålla en vacker bild av henne.

Tidningsurklipp ur Norrköpings tidningar. Dit kom Vita båten HMS Prins Carl i flera omgångar. I staden fanns två beredskapssjukhus lokaliserade till stadens skolor. Många av de som kom med Vita båtarna i juli 1945 dog strax därefter och är begravda på två av stadens begravningsplatser.

Ankomsten av Vita båtar till Sverige. Halina Neujahr skrev att de flesta av överlevande blev rädda när den vitklädd personal klev ombord.

Minnen från tiden "före 1939" som de överlevande tillställde Föreningen Förintelsens Minne.

På tidigt stadium förstod jag att många av de som kom med Vita Båtar dog efter ankomsten och är begravda på ett flertal begravningsplatser och kyrkogårdar i Sverige. Listan ovan fick jag från Lärbro pastoratet. Jag skickade den till Hanna Bankir som skrev just om de gravarna. 

På tidigt stadium förstod jag att många av de som kom med Vita Båtar dog efter ankomsten och är begravda på ett flertal begravningsplatser och kyrkogårdar i Sverige. Jag bestämde att alla de namn skall finnas på Namnmonumentet vid Stora synagogan i Stockholm.

Boken 6 tusen av 6 miljoner: ett requiem / Romuald Wroblewski (redaktör). Föreningen Förintelsens minne (medarbetare), ISBN 9163036126, 2a uppl. 1995,  Stockholm, svenska 207 s.

Halina Neujahr, Hanna Dahlgren, Rut (Karpowska) Blomqvist, Therese Müller - Gordon, med flera, överlevande och medlemmar i Föreningen Förintelsens Minne berättade för mig, Roman Wroblewski om sina öden. Om lägren, om befrielsen och första tiden i Sverige. Allt som hände under det mörka 40-talet. Förintelsens logistik och tillvägagångssättet att mörda var och är skrämmande.

Vi diskuterar. Nya namn, dyker upp. Tidigare för mig helt okända. Namn såsom den Svenska sjukhuset i Lübeck, namn på båtar som Prins Carl och Kastelholm och på beredskapssjukhusen. Vita änglar och Klo Klux klan nämns också.

Även nya artefakter och dokument dyker upp. Dokument från 1945 från Tyskland och från Sverige. Fotografier, familjebilder, alla tagna före 1939. De överlevande som inte har fotografier är många, de har inga släktingar vid liv heller.

De överlevande vill berätta. Jag vill höra. Jag vill veta, inte bara de skrämmande siffrorna men om deras personliga erfarenheter.

Bibliotekarie Rut Blomqvist (Ruta Karpowska) som har cancer visar mig hemma sina dyrgripar. Bland de en rutig tygpose med alla saker som hon fick vid ankomsten med Vita båtar till Sverige, även en förteckning finns där - tandborste, kam, ...

Jag kommer fram till insikten att "det" måste berättas. Det personliga. Det är fortfarande svårt. Halina Neujahr vill helst skriva om hela Förintelsen. Hon kan ämnet, inte bara den egna historien. Samma sak med läkaren Therese Müller. Therese som har precis givit ut en bok (1993) vill huvudsakligen berätta om logistiken vid deportationer av ungerska judar... Jag lyckas dock att få med en del från hennes bok om natten då de väntade på tåget, tåget som skulle föra de från gettot till Auschwitz.

Halina Neujahr, numera professor vid KTH skrev till sist det jag ville. Från Warszawas Ghetto och Upproret där 1943. Fyra koncentrationsläger, en av de även dödsläger, Majdanek där hennes mor mördas. Sista lägret Bergen-Belsen. Barracker, ett lik-tält, återfunnet medvetande och syster. 20 år och 28 kg. En gemensam resa med ambulanståg från Bergen-Belsen till Lübeck och därefter till Sverige. Båda ligger på bår i samma vagn. Jag illustrerade Halinas resa till Sverige med bilder från lägret där de överlevande bereder sin måltid och i bakgrunden, bara ett tiotal meter från de ligger höga av deras döda medfångar. Sista bilden i den serien, se ovan, är när Vita båten lasarettfartyget HMS Prins Carl anlöper till Norrköping. Där placeras hon på ett beredskapssjukhus i en skola. Jag lär mig om Vita båtar och om beredskapssjukhusen som jag hittills associerade endast till bergrummet under Södersjukhuset där det fanns flera sjukavdelningar ifall kriget kommer.

Per Ahlmark skrev i boken som Föreningen Förintelsens Minne gav ut tvenne gånger:

Vi (han menade svenskar) kan göra mer än att visa tacksamhet. Glöm aldrig Israels roll i det här dramat. Ingen judisk stat existerade när nazismen erövrade Europa. Hade Israel funnits då hade hundratusentals judar, kanske miljoner haft en fristad. Många av de sextusen döda, vars namn 6 tusen av 6 miljoner - ett requiem dokumenterar, hade räddats om Israel bildats 1938 i stället för 1948.