Tidigare var det enbart män som fick lägga tre skovlar med mull i graven.
Min mor brukade också göra det. Hon gjorde det också vid pappas begravning. När en av de svarta försökte ta skopan från henne sa jag till honom tydligt var jag kommer sparka honom om han inte låter bli. Han såg allvar i mina ögon och var också rädd för sina testiklar.
Efter min mors exempel, även andra kvinnor tog tag i skopan. De svarta ingrepp inte och jag behövde inte sparka någon. Numera låter man i Stockholm även kvinnor säga farväl på detta sätt.
En judisk begravning sker direkt efter döden. I många fall dagen efter. Läser man tidningen på eftermiddagen eller dagen efter så är möjligheten stor att man missar begravningen! En gammal vän(inna) till mig lärde mig nyligen att det är just från den sidan man skall börja läsa tidningen. David stjärnor markerar ofta de judiska urnorna i tidningen men inte alltid. Många (jag och min far) förknippar det med Förintelsen och de band man var tvungen att bära.
Imorgon skall jag till Södra. En av de sista begravningar från den förra generationen, hedra en av de sista som överlevde Förintelsen.
Jag kommer att besöka familjegraven och mina närmaste.