De utstansade hålens storlek och placering skapar bilden som i själva verket är som en rastrerad bild, en illusion; det som ögat upplever som prickar i en målning är i själva verket hål som visar väggen, ljuset bakom tavlan. Förflyttar man sig längs fotografiet/konstverket så framträder olika fenomen.
När man har kommit tillräckligt nära så ser man bara hål.
På det största fotografiet var hålen från 1 till 10 mm.
Det var tydligt att den delen av arbetet gjordes på datorn som bestämde och kanske ritade eller så hade datorn bara satt upp en mittpunkt men en siffra, t.ex. 5 som motsvarade en gråton i bilden eller en 1, det minsta hålet som markerar svart. Ett 10 mm hål motsvarar de helvita områdena i fotografiet. Väljer man "ett mjukt papper" för en bild återgivning så betyder det kanske 10 st olika hålstorlekar, väljer man mera hårt så blir det kanske bara 5-6. Med anpassning av hålstorlekar kan en konstnär ändra på bildens hårdhet.
 |
| ...väljer man mera hårt så blir det kanske bara 5-6. Med anpassning av hålstorlekar kan en konstnär ändra på bildens hårdhet. |
Sedan var det bara att stansa, manuellt som konstnären beskriver eller med hjälp av maskiner. Bernina symaskin för hemmabruk har en sådan funktion!
 |
| Bara att stansa ut ett öga innebär ca 240 hål |
Rastrering av bilder är ett sätt att åstadkomma gråskala trots att man bara har tillgång till en enda tryckfärg med en enda färgintensitet. Principen är att man på bilden, till exempel ett svartvitt fotografi, lägger ett tänkt rutnät, antingen med kvadratiska rutor eller bikakemönster, och sedan mäter den totala ljusintensiteten i varje ruta. På motsvarande ruta på rasterbilden fylls en vit likadan ruta med en svart prick av sådan storlek att samma totala ljusintensitet för rutan uppnås. Vid vit färg lämnas rutan tom och vid svart färg fylls den helt. När detta har gjorts för varje enskild ruta i hela bilden har man en rasterbild bestående av olika stora svarta prickar i ett regelbundet mönster. Om bilden betraktas på ett avstånd som är så stort att ögat inte kan se de enskilda punkterna, kommer bilden att uppfattas som en gråskalebild.
Traditionellt utförs rastrering med en så kallad reprokamera, där ett raster (rutnät) placeras framför filmen. På grund av ljusstrålarnas diffusion bakom rastret kommer olika stora punkter att bildas beroende på ljusintensiteten på det som filmen "ser" genom varje enskild ruta i rastret.
 |
| Korczak högra ögat raster |
 |
Traditionellt utförs rastrering med en så kallad reprokamera, där ett raster (rutnät) placeras framför filmen. På grund av ljusstrålarnas diffusion bakom rastret kommer olika stora punkter att bildas beroende på ljusintensiteten på det som filmen "ser" genom varje enskild ruta i rastret.
|
 |
| En bild av pedagogen och författaren Janusz Korczak. Man kan tydligt se rastreringen på bilden. Bilden nedan är en förstoring av Korczaks vänstra öga. |
 |
| En förstoring av Korczaks vänstra öga. - raster |
 |
| En förstoring av Korczaks vänstra öga. Ovan en fotografi, nedan ett första försök med hålrastertekniken. |
Furunes är en av Norges mest internationellt kända samtidskonstnärer med en omfattande utställningsverksamhet världen över. Hon har även gjort konst för offentliga platser och är aktuell med ett omfattande verk på Skogskyrkogårdens T-banestation i Stockholm.
