Dessa minnen är från Dom Sierot i Warszawa. Således barnhemmet som byggdes upp och leddes av Janusz Korczak. Min far arbetade där sedan 1931 fram till den sista dagen - den 5 augusti 1942.
Inte alla vet vad innebär dessa "Sju goda år". 7 år är den maximala tiden som barnen fick vistas i Korczaks Dom Sierot.
Korczak som vanligt hälsade på oss på morgonen, när vi gick till arbetet. Vi arbetade hela dagen vid Elfte Novembergatan nr. 21 på ett magasinbygge. Vi kom tillbaka vid sextiden på kvällen. Gatorna i Lilla gettot var tysta, utan liv, gator som alltid brukade vara fyllda och bullriga. Vi uppfattade det som tecken på en katastrof. På vägen tillbaka till gettot fick vi information om att det har varit en deportation. När vi kom fram på kvällen var barnhemmet var tomt. På matborden fanns tallrikar och muggar med oupp-drucket te. Och märkena efter de första tjuvarna. Jag gick in i Korczaks rum, ett fönsterlöst utrymme som han delade med flera sjuka barn. Hans säng och barnens sängar var avdelade med små gröna skärmar. På bordet låg Korczaks tråd(metall)glasögon. Bredvid stod en karbidlampa. I två väskor under Korczaks säng fanns resväskor med olika dokument. Jag samlade allt i en väska. Jag tog också hans glasögon. Bara de överlevde . . .
