Många överlevande dog redan ombord på de Vita båtarna på väg till Sverige. Flera bara timmar eller dagar efter ankomsten. Det var Svenska staten som stod för begravningskostnaderna och de A3 stora gravhällar vid de enskilda offrens gravar. Varje gravhäll utgör en Förintelsehistoria. När man har vandrat bland stenarna får man en klar bild då de begravda kommer från de flesta europeiska länderna, de bär typisk judiska namn, de var mellan 10 - 20 år när andra världskriget startade och så har de ett gemensamt dödsdatum, år 1945 eller 1946.
Under flera år (läs 70) har gravhällarna långsamt sjunkit i marken och till sist så hamnade de 10-20 cm under markytan. Ingen brydde sig om det mest naturliga Holocaust Monumentet i Stockholm. Förintelseöverlevana kände ingen samhörighet med de begravda trots att deras väg till Sverige var exakt detsamma - getton - koncentrationslägren - slavarbete i ammunitionsfabrikerna - befrielse i Bergen-Belsen och slutligen färd till Sverige med de Vita båtarna och vård i de svenska beredskappsjukhusen.
De nedsjunka gravhällarna gjorde gräsklippning lätt, den kunde skötas med hjuldrivna gräsklippare.
Fältet besöktes sällan utom två gravar där det fanns syskon till de begravda kvar vid liv. Många besökare till Norra judiska begravningsplatsen trodde tills Föreningen Förintelsens Minne började ta fram gravstenarna och restaurera de, att fältet var "obemannad", klar för framtida begravningar.
De 70 gravarna var en tyst Holocaust Monument men en historia som borde ha berättats sedan årtionden. Var det Vita båtarna som är problemet, var det fel att de inte kom med de så omskrivna Vita Bussarna?
De flestas släkt förintades i någon av de 6 förintelseläger. I Sverige och i många andra länder brukar man fortsättningsvis blanda dödslägren och koncentrationslägren. Informationen vad som hände i lägren är mer och mer ordfattig.
Massmedia publicerar inte längre bilder från lägren men istället koncentrerar sig på de sista överlevande och vad de tycker 75 år efter Förintelsens slut.
Här kommer de 6 namn på dödslägren. Dödslägren som byggdes för att mörda Europas judiska befolkning! De 6 namn läger som finns på minnesstenarna, platser där det mördades merparten av de 6 000 000 judar under Förintelsen.
TREBLINKA och SOBIBOR
Treblinka har många hört om. Nästan 1 miljon mördade judar. 1/3 del av de kom från Warszawas Getto. Ett typiskt dödsläger som var i bruk under 18 månader (juni 1942-november 1943).
Sobibor öppnade sina portar för dödstågen strax före Treblinka, i maj 1942 och stängdes i oktober 1943. Man mördade där 250 tusen judar.
Både i Treblinka och i Sobibor kvävdes offren till döds med avgaser. Kvävningsdöden tog ca. 30 minuter.
BELZEC OCH AUSCHWITZ-BIREKENAU
Igår skrev jag om att i Sverige och i många andra länder brukar man fortsättningsvis blanda dödslägren och koncentrationslägren. Informationen vad som hände i lägren är med åren mer och mer ordfattig.
Massmedia publicerar inte längre bilder från lägren aller beskriver dödandets fruktansvärda logistik men istället koncentrerar sig på de sista överlevande och vad de tycker 75 år efter Förintelsens slut.
Här kommer två namn på dödslägren. Dödslägren som byggdes för att mörda Europas judiska befolkning!
BELZEC OCH AUSCHWITZ-BIREKENAU
Belzec var det första renodlade dödsläger som byggdes i mars 1942. Precis som alla andra "ansluten" till järnvägsnätet. Det var här som tyska specialister från T4 programmet satte igång en storskalig metod att mörda judar utan att avlösa ett skott. Det plågsamma kvävningsdöden. Belzec var i bruk från mars 1942 till juni 1943. Mellan 450 - 500 000 judar mördades där.
Auschwitz-Birkenau I början av 1942, börjar man använda två provisoriska gaskamrar i Birkenau med kapacitet för cirka tusen personer per dygn. Offrens kroppar kastades i massgravar som sedan brändes.
1 000 000 judar kvävdes till döds i Birkenau med gasen Zyklon-B.
I dödsfabrikerna mördades judar från Polen, Slovakien, Frankrike, Nederländerna, Belgien, Jugoslavien, Böhmen-Mähren och från Norge.
Här kommer de två sista namnen på dödslägren. Dödslägren som byggdes för att mörda Europas judiska befolkning!
CHELMNO OCH MAJDANEK
Jag undrade inatt hur jag skulle beskriva de. Skulle jag skriva "mindre" dödsfabriker. Hur skall man skriva "mindre när det handlar om över 200 000 mord i Chelmno och 235 000 i Majdanek. Ett mord är ett mord för mycket.
Chelmno låg bara 50 km ifrån staden Lodz där tyskarna byggde det näst största gettot i Europa. Det speciella med Chelmno var att Chelmno-dödsfabriken var aktiv under två perioder med ett avbrott emellan. ( 8 december 1941– 11 April 194 och igen från 23 juni 23, 1944 till 17 january 1945). I korthet kan man beskriva att Chelmno dödsläger var Lodz gettots egen dödsfabrik. Till Lodz gettot transporterades tyska judar.
I Chelmno mördades många barn. Bland de 88 barn från staden Lidice i Tjeckoslovakien (en vedergällning på attentatet mot nazisten Heydrich) och 20 000 barn under tio år och äldre över 65 som deporterades från Lodzgettot. Alla mördades i gasvagnar, ett slags stora möbelflyttbilar där avgasröret mynnade i lastutrymmet.
Majdanek-lägret började byggas i oktober 1941 som ett krigsfångläger. Det låg i utkanten av staden Lublin. Från april 1942 till juli 1944 fungerade det som kombinerat arbets-, koncentrations-, krigsfånge- och förintelseläger. Precis såsom Auschwitz. Avrättningar skedde genom gasning eller arkebusering. I samband med Aktion Skördefest anlände flera tusen SS-män och sköt ihjäl cirka 18 000 judiska fångar. Under Aktion Skördefest som var slutfasen av Operation Reinhard, Nazitysklands förintelse av Generalguvernementets (GG) judiska befolkning mördades sammanlagt 42 000 judar genom arkebusering.
I dödsfabrikerna mördades judar från Polen, Slovakien, Frankrike, Nederländerna, Belgien, Jugoslavien, Böhmen-Mähren och från Norge.
