Om detta skulle ingen berätta - Polskor och Judinnor i Heberg

Svart på vitt var en serie tv-program som visades på SVT i 130 avsnitt under åren 1984-1992. Varje program fokuserade på ett (vanligen svartvitt) fotografi som Hans Villius eller Olle Häger beskrev. Villius och Häger gav ut en bok med samma namn 1991.

Här är ett annat foto beskrivet. Jag hittade det när jag sökte efter omärkta judiska gravar av Förintelsens överlevande. Det var något speciellt med det här fotot, fängslande.  Jag såg direkt att det handlade om en begravning. Fotot fylls huvudsakligen av unga flickor med stora kransar och en man som håller tal. Manen är kristen då han tog av sig hatten, en del av flickorna ser judiska ut.

Jag visste två saker om detta fotografi. Det tillhörde en Förintelseöverlevande som kom med Vita båtar aktion till Sverige. Jag visste att fotot lämnade Sverige den 24 januari 1947 och kom till Eretz Israel den 28 februari 1947. Flickan som hade fotot med sig blev därefter internerad på Cypern i läger nr. 66 och kom till Israel 1948.

Det var av en slump som jag hittade fotot i ett arkiv i Israel. Det enda som stod på fotot var med lite otydliga bokstäver var Falkienberg, skrivet med en blyertspenna. Nyfiken beskrev jag det, bifogade fotot och ringde därefter till Pastoratet i Falkenberg. Jag ånyo beskrev historien och tillade att bilden togs troligen under sommaren 1945 eller 1946 och att begravningsföljessammansättning pekar på att flickorna kom från ett flyktingsläger i närheten av Falkenberg. Tyvärr, dödsböckerna, de gamla, finns i arkiv i Lund, blev jag upplyst och visst fanns det ett läger i närheten, i Heberg. 

Frågan kvarstod, var det en judisk flicka eller en kristen som begravdes? Vem var hon? Med kristen så menade jag en katolik då i flera läger placerade man "polska" och "judiska" flickor/kvinnor tillsammans. 

Svaret från Pastoratet kom redan nästa dag. Det måste ha varit Zofias begravning. Hennes grav var omärkt i flera år. Nu står det där ett järnkors med hennes namn där. Zofia Dare Przybylska hette hon.

I Heberg lägret tycks sämjan mellan polskor och judinnor varit god. Inte som i andra förläggningar i Sverige där Förintelsens överlevande fick på nytt uppleva antisemitismen. 

Zofia Przybyszewska, 23 år, tog sitt liv i juli 1945.  Det hände på länslasarettet i Falkenberg. Under kriget var hon fånge i Stutthof. Stutthof var det första koncentrationslägret som nazisterna lät uppföra i Tyskland. Det var beläget 34 kilometer från Danzig (polska Gdańsk). Flera av flyktingar som kom till Sverige med Vita båtar och Vita bussar kom därifrån.

Många av fångarna i Stutthof var med ökända transporterna som startade 15 april 1945. Evakueringen av Stutthoflägret precis som andra läger innan berodde på att de ryska arméernas framryckning som startade i januari 1945. Fångarna i Stutthof lastades ombord på pråmar. På varje pråm fanns flera tusen fångar. På pråmen Ruth fanns 1060 fångar. drygt 700 överlevde resan till Flensburg.

Den 11 maj 1945 kom med S/S Homberg till Malmö 1375 flyktingar från Flensburg, av de var 142 kvinnor. Bland de fanns Zofia. Om jag minns rätt (måste undersökas!) så hade S/S Homberg lämnat därefter Malmö med en last av tyska soldater, m.fl. från Norge.

Under resan från Flensburg till Malmö hade en handfull människor dödats och dumpats i havet. Brittiska underrättelser berättade att koncentrationslägervakter fanns bland de fjortonhundra flyktingarna. Vad som exakt hände på fartygen fastställdes aldrig. Svenska polisen avslutade sin förundersökning! Att Sverige blev till en fristad för krigsförbrytare läser man i många personliga skildringar, bl.a. från beredskapssjukhusen. Nazister och krigsförbrytare kom till Sverige bland övriga flyktingar. Precis som de så hade de inga dokument och fick som alla andra en blå stämpel i sina inresehandlingar till Sverige.

Att Sverige blev till en fristad för krigsförbrytare läser man i många personliga skildringar, bl.a. från beredskapssjukhusen. Nazister och krigsförbrytare kom till Sverige bland övriga flyktingar. Precis som de så hade de inga dokument och fick som alla andra en blå stämpel "Saknade legitimationshandling" i sina inrese-handlingar till Sverige.

Zofias bästa väninna var troligen en judinna från pråmen från Stutthof.

Heberg lägret stängdes inför skolstarten i augusti 1945. En del av de 95 flickor där utplacerades till andra läger. En del återvände till Polen, en del reste till Israel. De sistnämnda tog fotografiet av begravningen med sig. Bland de som reste till Israel fanns Dina Feldstein som var i tonåren när hon kom till Heberg (tror. född 1928) och en del andra som lämnade Sverige för Israel under 1946-1949 bl.a. med S/S Ulua i januari 1947.

Efter att ha skrivit ovanstående inlägget har jag fått kontakt med Lars Wikander som har skrivit en bok om Zofia. Boken är en viktig dokument och bör lyftas upp! Översättas!

Bibliotekstjänst, Inger Wassenius, skrev i sin recension om boken:
En grav på skogskyrkogården i Falkenberg väcker författaren Lars Wikanders intresse. Han har tidigare skrivit om sju brittiska flygare som vilar på samma kyrkogård, och nu börjar han fundera över vem den unga Zofia var. Han letar sig bakåt för att få svaret och upptäcker en ohygglig verklighet. Zofia föddes i Polen 1922 och som tonåring arresterades hon och fördes av nazisterna till arbetslägret i Stutthof. Författaren hittar ganska få spår efter henne, men han berättar om de människor som omgav henne i lägret och ser på deras upplevelser med Zofias ögon. Det är en ohyggligt plågsam läsning om ondska, fruktan och svält. Det mesta har vi kanske hört talas om förut, men författaren har gjort gedigna efterforskningar och han lyckas verkligen, inte minst genom bildmaterialet, svartvita fotografier, levandegöra Zofias historia. En viktig bok, som fyller ett stort behov genom att berätta om händelser som vi aldrig får glömma bort!

Boken finns inte i bokhandeln, men kan beställas från Lionet (en Lions Club på nätet) via
malin@tiks.se alt 0346-586 87.

Pastoratet i Falkenberg undersöker ett antal omärkta gravar från den tiden.....