 |
| Hur skall historien om Vita bussar berättas? Sanning eller Vita lögner? På bilden ovan ser man danska poliser som satt i tyska Stalag IV B ett läger för krigsfångar. Förhållandena i Stalag kan inte jämföras med ett koncentrationsläger. Sextiotal av de 1960 danska poliserna dog faktiskt i Buchenwald innan de efter 9 veckor flyttades till Stalag i Mühlberg (December 1944). Krigsfångarna var skyddade av den tredje Genèvekonventionen, som tyskarna respekterade. Vad gällde behandlingen av civila, politiska fångar existerade ingen konvention. På bilden ovan bakom de danska poliserna syns buss nr. 38 som numera står i museet i Yad Vashem i Israels huvudstad Jerusalem. |
 |
Motstridiga uppgifter om Svenska Röda Korsets aktion med de Vita bussarna till Tyskland i andra världskrigets slutskede har varit ute på remiss i 75 år.Uppgifterna om hur många som räddades med de Vita bussarna har varierat kraftigt. Antalet transporterade till Sverige har minskat successivt med 1/3 del. Politiskt har man använt sig av en osanning och kopplat Vita bussarnas transporter av judar. En enkel sökning ovan med 4 sökord yad Vashem white busses bekräftar det hela. Här kan vi i oktober 2020 fortsättningsvis läsa om 60 000 "räddade"!
 |
Korten från Robertshöjd flyktingsläger. Här fanns flera nationaliteter. Huvudsakligen från Holland, Frankrike och Tjeckoslovakien. Många av de kom till Malmö i slutet av april eller allra första dagar i maj 1945. Här kan man verkligen diskutera frågan "stay put" eller "in och ut", således mening med transporterna till Sverige. |
Uppgifterna om hur många som räddades med de Vita bussarna har varierat kraftigt. Antalet transporterade till Sverige har minskat successivt med 1/3 del. Politiskt har man använt sig av en osanning och kopplat Vita bussarnas transporter av judar. Visst kom det en hel del judar men det har inte heller klargjorts hur många judar som kom. Många har gott på tolkningen eller efterkrigspropagandan och för vidare Vita busstransporter såsom transporter/räddning av judarna. I Yad Vashem
Vita busaktionens syfte och Folke Bernadottes roll har ifrågasatts länge. Mycket av den information som florerar i media kommer från hans bok Slutet.
Helt annorlunda fakta hittar man i andra böcker, bl.a. av massmördarens massör Felix Karsten och massmördarens astrolog, ja astrolog. När Norbert Masur och Felix Kersten anlände till den senare strax före midnatt hälsades de av Himmlers astrolog (ja, astrolog), Wilhelm Wulff. Wolff i sin bok “Zodiac and Swastica” (1968), beskrev både Kersten och Masur och så kom han ihåg att 4 dagar efter "det svenska besöket" anlände till Karstens residens en Vit buss som hämtade ett flertal tyskar därifrån mot friheten i Sverige. Troligen var det den konvojen som körde från Ravensbrück då Wulff beskriver i sin bok att den konvoj attackerades av lågt flygande flygplan som försökte att stoppa all väg och järnvägstrafik.
Den 25 april 1945 hämtade (räddade) en Vit buss ett antal tyskar vid Kerstens gods Gut Hartzwalde. Detta hävdas i "Zodiac and Swastica" memoarerna från Himmlers astrolog, Wilhelm Wulff. I boken berättar Wulff hur konvojen attackerades av allierade stridsflygplan på vägen mot Schwerin då dödades svensk Vit bus personal och flera av de nyss befriade fångarna från Ravensbrück. I en rapporten från svenska Röda Korset från år 2000 som alla refererar till nämns samma attack, men det står inte att konvojen hade sin stopp och nya passagerare i Gut Hartzwalde. Av texten förstår man att Wullf hörde det från första hands vittne:
By then no German trucks were available, but there was a chance that the Swedes, who had sent large numbers of Red Cross trucks and buses to evacuate prisoners and refugees, might be persuaded to make the trip. At Lübeck, where the Swedish Red Cross had established their headquarters and where Himmler now was, it would be a relatively simple matter to set this operation in motion.
As a result of these initiatives, a convoy of trucks laden with refugees and the members of the Hartzwalde staff arrived at Lubeck on the evening of April 25 after a long and dangerous journey. Near Schwerin, where the convoy was attacked by low-flying aircraft, three of the Swedish personnel were killed and several vehicles damaged. Upon arrival the refugees were accommodated in quarters furnished by the Swedish Red Cross.
As a result of these initiatives, a convoy of trucks laden with refugees and the members of the Hartzwalde staff arrived at Lubeck on the evening of April 25 after a long and dangerous journey. Near Schwerin, where the convoy was attacked by low-flying aircraft, three of the Swedish personnel were killed and several vehicles damaged. Upon arrival the refugees were accommodated in quarters furnished by the Swedish Red Cross.
Major Hans Arnoldsson beskrev denna händelse i sin bok Natt och Dimma:
Dagen därpå inträffade olyckan. Kolonnen hade på grund av trängseln på vägarna delats i två grupper, den ena tog vägen över Wismar och den andra över Schwerin. Omkring klockan 14 blev den senare gruppen beskjuten en och en halv mil väster om Schwerin. Chauffören Ringman, en kanadensisk chaufför och fem kvinnor dödades omedelbart. Sexton personer, däribland löjtnant Hallquist, skadades svårt.
Dagen därpå inträffade olyckan. Kolonnen hade på grund av trängseln på vägarna delats i två grupper, den ena tog vägen över Wismar och den andra över Schwerin. Omkring klockan 14 blev den senare gruppen beskjuten en och en halv mil väster om Schwerin. Chauffören Ringman, en kanadensisk chaufför och fem kvinnor dödades omedelbart. Sexton personer, däribland löjtnant Hallquist, skadades svårt.
Det var inte bara Bernadotte som skrev sina minnes bilder. Der gjorde även Felix Kersten (Gespräch mit Schellenberg (Felix Kersten) 10 maj 1945, C4, 551, 7-8,
CZA.)
När Norbert Masur och Felix Kersten anlände till Gut Hartzwalde strax före midnatt hälsades de av Himmlers astrolog (ja, astrolog) och Schellenberg. Därefter sent kom Himmler.
Den senaste mediadebatten, initierad av radioproducenten och journalisten Bosse Lindquist, genom radioprogrammet ”Ta judarna sist” i P1 våren 1998 (58 min), ledde till att Röda Korset bjöd in historiker, arkivpersonal, representanter för media och andra sakkunniga till ett historiskt seminarium i maj 1998. Efter det erbjöd Röda Korset utomstående forskare att fritt ta del av organisationens arkivmaterial men egentligen har inga historiker granskat Vita bussarnas aktion.
Det stora problemet såväl för tyskarna som för de allierade var det stora antalet fångar, senare Displayed persons i Europa. Man räkna mellan 7-9 miljoner människor. Tyska myndigheter var redan innan krigets slut rädda för stora epidemier som skulle kunna komma från de överfulla koncentrationslägren. Även de allierade var rädda för det. Det var i hela Europas intresse att lätta trycket på koncentrationslägren i Tyskland. Vita bussar med deras mikrokapacitet ledde inte till någon lösning. Tågtransporter den bästa transportmedlen under Förintelsen var lösningen. Den här gången skulle de användas för att avlasta lägren och hindra fler epidemiutbrott. Vi den tidpunkten fanns inte praktiska möjligheter att döda de fängslade i en industriell skala. Bl.a. därför har Himmler sagt till Bernadotte ta så många du kan och vilka du kan. Om man inte tänker på att Himmler var redan avspisad av Hitler och betraktat som förrädare skall man betrakta de orden och den politiska aspekten av Bernadottes förhandlingar cum grano salis, med en nypa salt. Vid den tidpunkten då Berlin var omringad försökte alla tyskar rädda sitt liv på olika sätt, sk aktiva nazister, även Himmler.
De säkra uppgifterna är att i det absoluta slutskedet av andra världskriget fick Röda Korset i uppdrag att genomföra en aktion där människor transporterades/räddades ur nazisternas fångläger. Den 8 mars 1945 var Röda Korset redo med en expedition som utgjordes av 250 personer, 75 fordon varav 36 bussar. Bussarna målades vita med röda kors på. Efter nya förhandlingar med tyskarna ställde danskarna (fortfarande ockuperade av Tyskland) upp med 33 bussar, 14 ambulanser, 7 lastbilar och 4 personbilar. Även de danska bussar och övriga fordon var vitmålade men hade den danska flaggan istället för det röda korset. Den danska styrkan samordnades med den svenska och från den 8 april var de vita bussarna en svensk-dansk aktion där svenskarna hade kommandot.
Således 69 svenska och danska bårbussar som en del anpassades till att ta fler sittande passagerare.
Det var sammanlagt 75 fordon som ingick i Folke Bernadottes aktion "Vita bussarna" under sju veckor våren 1945, varav 36 var Volvo militära "bårbussar" från början, och tillhörde Trängtrupperna.
Under UNRRA aktionen, efter krigsslutet användes de kvarvarande Vita bussar för olika transporter och man ser ett antal av de bussarna ombord på Via båtarna som gick i skyttel trafik mellan Lübeck och de svenska hamnarna.
När jag tittar igenom arkiven med tusentals kort av "De befriade 1945" så finner jag att många av de som kom till Sverige vid krigslutet lämnade Sverige bara några veckor efter ankomsten i april eller maj. Huvudsakligen kvinnor från Holland, Frankrike, Tjeckoslovakien och Polen. I Sverige fanns de i olika läger sorterade efter språkgrupper.
 |
| När Norbert Masur och Felix Kersten anlände till Gut Hartzwald strax före midnatt hälsades de av Himmlers astrolog (ja, astrolog), Wilhelm Wulff. Wulff beskrev i sin bok både Kersten och Masur och så kom han ihåg att 4 dagar efter "det svenska besöket" anlände till Karstens residens en Vit buss som hämtade ett flertal tyskar därifrån mot friheten i Sverige. |
När Norbert Masur och Felix Kersten anlände till Gut Hartzwalde strax före midnatt hälsades de av Himmlers astrolog (ja, astrolog) och Schellenberg. Därefter sent kom Himmler.
Det speciella med mötet är att den var så mycket speciellt. Någonstans fanns viljor att genomföra det. Problemet var att egentligen alla ville ha det avklarat och dra därifrån så fort så möjligt! Se "fribrevet" till Kersten nedan.
 |
| När Norbert Masur och Felix Kersten anlände till Gut Hartzwald strax före midnatt till den 21 april 1945 hälsades de välkomna av Himmlers astrolog (ja, astrolog) och Schellenberg. Därefter sent kom Himmler. Det speciella med mötet är att den var så mycket speciellt. Någonstans fanns viljor att genomföra det. Problemet var att egentligen alla ville ha det avklarat och dra därifrån så fort så möjligt! |
Den senaste mediadebatten, initierad av radioproducenten och journalisten Bosse Lindquist, genom radioprogrammet ”Ta judarna sist” i P1 våren 1998 (58 min), ledde till att Röda Korset bjöd in historiker, arkivpersonal, representanter för media och andra sakkunniga till ett historiskt seminarium i maj 1998. Efter det erbjöd Röda Korset utomstående forskare att fritt ta del av organisationens arkivmaterial men egentligen har inga historiker granskat Vita bussarnas aktion.
Det stora problemet såväl för tyskarna som för de allierade var det stora antalet fångar, senare Displayed persons i Europa. Man räkna mellan 7-9 miljoner människor. Tyska myndigheter var redan innan krigets slut rädda för stora epidemier som skulle kunna komma från de överfulla koncentrationslägren. Även de allierade var rädda för det. Det var i hela Europas intresse att lätta trycket på koncentrationslägren i Tyskland. Vita bussar med deras mikrokapacitet ledde inte till någon lösning. Tågtransporter den bästa transportmedlen under Förintelsen var lösningen. Den här gången skulle de användas för att avlasta lägren och hindra fler epidemiutbrott. Vi den tidpunkten fanns inte praktiska möjligheter att döda de fängslade i en industriell skala. Bl.a. därför har Himmler sagt till Bernadotte ta så många du kan och vilka du kan. Om man inte tänker på att Himmler var redan avspisad av Hitler och betraktat som förrädare skall man betrakta de orden och den politiska aspekten av Bernadottes förhandlingar cum grano salis, med en nypa salt. Vid den tidpunkten då Berlin var omringad försökte alla tyskar rädda sitt liv på olika sätt, sk aktiva nazister, även Himmler.
 |
| Folke Bernadotte skrev själv om aktionen med de Vita bussarna i Slutet. Mina humanitära förhandlingar i Tyskland våren 1945 och deras politiska följder, som utgavs redan i juni samma år. Bara några veckor efter att de sista transporterade inom aktionen anlände till Sverige. En beundransvärd snabb utgivning! |
De säkra uppgifterna är att i det absoluta slutskedet av andra världskriget fick Röda Korset i uppdrag att genomföra en aktion där människor transporterades/räddades ur nazisternas fångläger. Den 8 mars 1945 var Röda Korset redo med en expedition som utgjordes av 250 personer, 75 fordon varav 36 bussar. Bussarna målades vita med röda kors på. Efter nya förhandlingar med tyskarna ställde danskarna (fortfarande ockuperade av Tyskland) upp med 33 bussar, 14 ambulanser, 7 lastbilar och 4 personbilar. Även de danska bussar och övriga fordon var vitmålade men hade den danska flaggan istället för det röda korset. Den danska styrkan samordnades med den svenska och från den 8 april var de vita bussarna en svensk-dansk aktion där svenskarna hade kommandot.
Således 69 svenska och danska bårbussar som en del anpassades till att ta fler sittande passagerare.
 |
| Efter nya förhandlingar med tyskarna ställde danskarna (fortfarande ockuperade av Tyskland) upp med 33 bussar, 14 ambulanser, 7 lastbilar och 4 personbilar. Även de danska bussar och övriga fordon var vitmålade men hade den danska flaggan istället för det röda korset. |
Det var sammanlagt 75 fordon som ingick i Folke Bernadottes aktion "Vita bussarna" under sju veckor våren 1945, varav 36 var Volvo militära "bårbussar" från början, och tillhörde Trängtrupperna.
Under UNRRA aktionen, efter krigsslutet användes de kvarvarande Vita bussar för olika transporter och man ser ett antal av de bussarna ombord på Via båtarna som gick i skyttel trafik mellan Lübeck och de svenska hamnarna.
När jag tittar igenom arkiven med tusentals kort av "De befriade 1945" så finner jag att många av de som kom till Sverige vid krigslutet lämnade Sverige bara några veckor efter ankomsten i april eller maj. Huvudsakligen kvinnor från Holland, Frankrike, Tjeckoslovakien och Polen. I Sverige fanns de i olika läger sorterade efter språkgrupper.
För de flesta blev Sverige ett Transit center innan de återvände till sina hemländer. För de flesta men inte för den judiska gruppen som hade ingenstans att återvända.
Många judar som kom vid krigslutet till Sverige var i starkt behov av vård. Där var det inte en fråga om en kort vistelse i ett transit land.
