Här, framför huset på skolbyggnaden - Engelbrektsskolan borde en minnestavla om Beredskapssjukhuset som fanns här under maj- december 1945 borde sättas upp.
Frydman Hela kom till Sverige med UNRRAs Vita Båtar. Hon anlände den 8 juli 1945 med M/S Kronprinsessan Ingrid till Malmö. Efter att ha varit i Malmös Södervärnsskolan har hon kommit till Örebro med ett ambulanståg. I slutet av december 1945 flyttades hon till Konga då sjukhuset i Engelbrektsskolan lades ned. Den 24 januari 1947 lämnade hon Sverige i gruppen av 500 kvinnor och 150 män som lämnade Sverige på en båt, S/S Ulua från Trelleborg som hade nått hamnen i Haifa två månade senare. Hela Frydman fördes från Haifa till ett brittiskt läger på Cypern. Igen bakom ett taggtrådsstängsel och med vakttorn. Hon fick komma in till Israel igen in 1948. Här berättar hon för Roman Wasserman Wroblewski om sin tid i Sverige. Hon fick boken i present från Föreningen Förintelsens Minne - Swedish Holocaust Memorial Association, 2 veckor innan hon fyller 98 år. Hon kom ihåg namnen på alla sjuksköterskor. Hon nämnde speciellt dr. Olle Ottander och bad att framföra ett tack till hans familj.
Så fort kvinnorna var någorlunda friska tog de arbeten i Örebros skoindustrier, Konsum och textilfabriker. |
När fd. rektorn Jens Scholin vid Örebro Universitetet mötte mig igår vid centralstationen där gjorde vi en gemensam tur till Engelbrektsskolan. Själv var han faktiskt elev där på femtiotalet.
Vare sig han eller någon annan i skolan då visste att under maj månad 1945 blev skolan ett beredskapssjukhus med 239 patienter som kom från de forna tyska koncentrationsläger. De flesta patienter var judinnor från Polen. Engelbrektsskolans elevernas fick sin undervisning förflyttad till Nikolaiskolan. Då Nikolaiskolan var mycket mindre så delades elevernas tidigare klasser in i två grupper där ena
fick undervisning på förmiddagen medan den andra gruppen fick undervisning på
eftermiddagen.
I slutet av min föreläsning berättade jag om deras vidareöden och om att stor del av de tog sig legalt och illegalt till Erec Israel.
Därefter bestämde vi oss att Örebro Medicin-historiska Sällskapet tillsammans med Föreningen Förintelsens Minne kommer att gemensamt anhålla om att en Minnestavla med berättelsen om
de Vita båtarna och Beredskapssjukhuset i Örebro sätts upp på husets gavel och att man även genom lokalmedia sprider kunskapen om det.
Beredskapssjukhuset för vård och rehabilitering av fd koncentrationslägerfångar upprättades i Örebro efter den 17 maj 1945. Då rekvirerade Kungliga Medicinalstyrelsen Engelbrektsskolan för anordnande av sjukhus för flyktingar. Redan den 25 maj 1945 anlände de första kvinnliga patienterna med tåg från Lund. där kvinnorna efter ankomsten till Sverige varit i 14 dagars karantän.
Flera av de som har vårdats i Örebro och dog under vårdtiden är begravda i Örebro. Merparten av patienter direkt efter att ha tillfrisknat tog arbete i Örebros skofabriker.
Patientjournaler från Engelbreksskolan utgör en unik dokumentation över Förintelsen. Precis som i Lakocinskis dokumentation i Lund (”Polska källinstitutet i Lund”), intervjuer genomförda där av på ett ytterst vetenskaplig sätt är intervjuer genomförda av de svenska läkarna och nedskrivna i patientjournaler lika viktiga. De bör, precis som Lakocinskis arkiv översättas till engelska så att de kan användas av nutida och framtida forskare. I båda fallen har intervjuerna genomförds direkt efter ankomsten till Sverige, innan de överlevande glömde – eller valde att glömma – detaljer och det kronologiska förloppet. Som jag har nu påpekat i ett antal år (egentligen decennier) är Anamnes-delen av patientjournalerna en av de viktigaste dokumenten Sverige har i sina arkiv.
Skolelever från Lillånsskola hade under ett antal år arbetat under ledning av sin lärare Mikael Enokson med ett särskilt projekt om Engelbreksstkolan och Förintelsen. Minnesplaketten är ett resultat av det projekt som klass 9E på Lillåns skola genomförde läsåret 2010/11. med projektet som handlar om de överlevande som kom till Engelbrektsskolan i UNNRAs stora aktion ((United Nations Relief and Rehabilitation Administration) - en FN hjälporganisation som var aktiv år 1943–1947) som kallas numera för Vita båtar. Bland patienter i Örebro fanns även de som kom med sk spöktåg till Padborg och även de som kom med Röda korset Vita bussar. Örebroeleverna startade sitt projekt genom en insändare till tidningen Nerikes Allehanda där de efterlyste minnesplaketter på platser som är knutna till beredskapssjukhuset bl.a. vid begravningsplatsen och vid den förra detta skolbyggnaden? Det blev ett minnesplakett vid begravningsplatsen.
Några dokument av en av patienter Berkowitz Sarolta från Budapest som vårdades vid Engelbrektsskolan i Örebro. Hon flyttades till beredskapssjukhuset i Karlstad där hon dog nästan direkt efter ankomsten.
Under våren och sommaren efter krigsslutet kom närmare 20 000 överlevande från tyska koncentrationsläger till Sverige. Många av överlevarna var svårt undernärda och sjuka, och en rad provisoriska sjukhus, beredskapssjukhus och flyktingförläggningar upprättades i södra Sverige för att kunna ge dem vård. Eftersom en stor andel av flyktingarna var från Polen fanns ett stort behov av polskspråkiga tolkar och bland de hundratals volontärer som hjälpte till i förläggningarna fanns den Zygmunt Lakocinski (1905-1987), som sedan ett decennium tillbaka var bosatt i Sverige och arbetade som lektor i polska vid Lunds universitet. För Lakocinski var det dock uppenbart att insamlandet av föremål inte räckte till som dokumentation. Mötet med de överlevande hade övertygat honom om att de också måste vittna med sina egna röster. Han skapade en liten arbetsgrupp som skapades fick namnet ”Polska källinstitutet i Lund”. Med hjälp av historikern Sture Bolin drog Lakocinski upp riktlinjerna för hur intervjuerna borde genomföras.
Nog borde det finnas minst två minnesplaketter till. Den ena vid Örebros tågstation dit kom ambulanstågen från Malmö och vid den förra detta skolbyggnaden - Engelbrektsskolan som blev ett beredskapssjukhus och varför inte nämna det fantastiska vårdpersonalen och dr. Olof Ottander som skrev en viktigt vetenskaplig artikel som publicerades i Läkaretidningen. Den utgör numera tillsammans med de enskilda patienternas journaler en viktig dokument över det som hände i Europa och inte minst om Förintelsen. Delar av patientjournaler som heter anamnes borde publiceras särskilt. Många av de har jag sett till att de blev översatta till engelska, polska och hebreiska.
Man borde även damma av gamla artiklar om beredskapssjukhuset i Örebro som publicerades i lokala tidningarna - Nerikes Allehanda, Örebro Kuriren och Örebro Dagblad.
Man bör även diskutera Röda Korsets Vita bussar som fick en obefogad stor plats i judisk historia och Förintelsen. Personligen så tror jag att det har transporterats fler tyska medborgare med svensk förflutet, som inte satt i läger (kvinnor och barn nazister) än judar i de Vita bussar som anlände till Sverige vid krigsslutet. På samma sätt förtränger man aktivt den danska humanitära insatsen av Vita
bussarna så att världen skall minns den som en enbart svensk räddningsaktion, nästan kunglig som många av de räddade judar har uppfattat det.
Text på minnesplaketten:
SKUGGOR FRÅN
Den 25 maj 1945 anlände de första av närmare 250 före detta kvinnliga koncentrationslägerfångar till det upprättade beredskapssjukhuset på Engelbrektsskolan i Örebro. Skoleleverna på fick gå i andra skolor fram tills att beredskaps-sjukhuset stängdes i december 1945. Kvinnorna kom från läger som Auschwitz-Birkenau, Ravensbrück och Bergen-Belsen och togs till Sverige med hjälp av svenska Röda korset och UNRRA (United Nations Relief and Rehabilitation Administration).
Efterhand återvände de flesta av kvinnorna till sina hemländer eller emigrerade till andra länder men många blev så småningom också svenska medborgare. Flera av kvinnorna dog i Sverige efter den behandling de utsattes för i de tyska koncentrationslägren och fyra av dem ligger begravda på Norra kyrkogården.
Anna Chlebowa, Polen 20.10 1870 – 11.7 1945
Cecylia Fiszlak, Polen 27.11 1896 – 25.12 1945
Julianna Kaminska, Polen 28.1 1882 – 18.4 1946
Irene Rybak, Polen 28.6 1897 – 23.12 1947
SKUGGOR FRÅN
DET FÖRFLUTNA
Den 25 maj 1945 anlände de första av närmare 250 före detta kvinnliga koncentrationslägerfångar till det upprättade beredskapssjukhuset på Engelbrektsskolan i Örebro. Skoleleverna på fick gå i andra skolor fram tills att beredskaps-sjukhuset stängdes i december 1945. Kvinnorna kom från läger som Auschwitz-Birkenau, Ravensbrück och Bergen-Belsen och togs till Sverige med hjälp av svenska Röda korset och UNRRA (United Nations Relief and Rehabilitation Administration).Efterhand återvände de flesta av kvinnorna till sina hemländer eller emigrerade till andra länder men många blev så småningom också svenska medborgare. Flera av kvinnorna dog i Sverige efter den behandling de utsattes för i de tyska koncentrationslägren och fyra av dem ligger begravda på Norra kyrkogården.
Anna Chlebowa, Polen 20.10 1870 – 11.7 1945
Cecylia Fiszlak, Polen 27.11 1896 – 25.12 1945
Julianna Kaminska, Polen 28.1 1882 – 18.4 1946
Irene Rybak, Polen 28.6 1897 – 23.12 1947
Vad är en människa? – Czym jest człowiek?
Anna Chlebowa dog 55 år gammal på beredskapssjukhuset i Örebro.
Field Medical Card tillhörande Berkowitz Sarolta. Hon fick kortet, ett slags patientjournal av de brittiska myndigheter i Bergen-Belsen. |
Berkowitz Sarolta - ett kort taget i Örebro av beredskapssjukhusets fotograf. Foton på patienter fanns nästan i alla patientjournaler. |
Berkowitz Sarolta - Anamnesdelen i hennes patientjournal. |
Berkowitz Sarolta - hennes grav i Karlstad. Hon dog den 1 januari 1946. Beredskapssjukhuset i Örebro stängde officiellt den 31 december 1945.
Dokument från en polska som i augusti 1944 deltog i Warszawa Upproret. Hon var i tyskt fångenskap i 9 månader. Den ena dokumentet är första sidan av en Lakocinski intervju och den andra kommer från Örebros beredskapssjukhus. En viktigt koppling mellan två arkiv: Lakocinski arkivet bör inhämta journalinformation som gäller personer som intervjuades av det ”Polska källinstitutet i Lund”.