Deutsche Reichsbahn och Logistiken bakom Förintelsen.

Detta dokument är en Wehrmacht-fraktremsa (Wehrmachtfahrschein), Del 1, daterad den 13 september 1942. Det är ett historiskt bevis på hur nazisterna transporterade plundrat gods från förintelselägret Treblinka. Innehållet i detta dokument är djupt tragiskt. De "beklädnadsartiklar" som nämns var i själva verket kläder som tagits från de judiska offren som mördats i gaskamrarna i Treblinka. Kläderna skickades till Lublin (ofta till lägret Majdanek) för att sorteras, desinficeras och sedan skickas vidare till Tyskland för att användas av civilbefolkningen eller SS. Datumet den 13 sep. 1942 sammanfaller med sista dagarna av den så kallade Großaktion Warschau. Under Stora Aktionen sommaren 1942 deporterades uppskattningsvis nära 300 000 judar från Warszawas getto. Majoriteten mördades omedelbart vid ankomsten till dödslägret Treblinka. Den 12 september 1942 kom den sista egentliga transporten från Warszawas getto med 4 806 judar. Först den 15 september anlände nästa transport till Treblinka. På samma sätt har hår från kvinnor som mördades i förintelselägret Treblinka har sänts för vidarebearbetning till Tyskland.

Rubrik och stämplar:
Wehrmacht-biljett/fraktremsa, Del 1 (Behålls av avgångsstationen som kvitto).
Stämpel: Ostbahn (Öststatsjärnvägen), Godsexpedition Treblinka, 13 sep. 1942.
Transportdetaljer:Transportnummer: 6710 002.
Avgår den: 14 september 1942.
Från: Treblinka.
Till: Lublin (via Siedlce).
Beskrivning av lasten (handskrivet mitt i dokumentet):Vagnslast med krigsmateriel i täckt vagn:
Beklädnadsartiklar tillhörande Waffen-SS (Bekleidungsstücke der Waffen-SS).
Betalning och signatur (längst ner): Ersättningen ska begäras hos: SS-Führungshauptamt (SS:s centrala ledningskontor) i Berlin.
Ort och datum: Treblinka, den 13 september 1942.

Efter att dödslägret har avslutat sin verksamhet har baracker från Treblinka flyttats till Lublin. se datumet.  Sista transporten anlände den 19 augusti 1943 med 7 600 judar från Bialystok-getto.

Logistiken bakom Förintelsen byggde på att Deutsche Reichsbahn (den tyska riksbanan) fungerade med industriell precision. Utan järnvägen hade den Industriella Förintelsen i den skala vi såg varit omöjlig.

Här är de viktigaste punkterna kring dödstågens logistik:

• En logistisk förutsättning: Järnvägen förvandlade förintelsen från lokala massakrer till ett kontinentalt projekt. Judar transporterades från nästan hela det ockuperade Europa – från Grekland i söder till Norge i norr – till dödslägren i det ockuperade Polen.
• Vagnarnas beskaffenhet: Transporterna skedde nästan uteslutande i godsvagnar eller boskapsvagnar. Dessa saknade fönster, ventilation, vatten, mat och sanitära faciliteter. En vagn avsedd för 8 hästar fylldes ofta med 80–100 personer.
• Dödligheten under resan: Resorna kunde pågå i allt från ett par dagar till över en vecka (t.ex. från Korfu eller Nederländerna). På grund av extrem trängsel, syrebrist och uttorkning dog ofta upp till 20–30 % av passagerarna innan tåget ens nådde fram till förintelselägret.
• Byråkrati och finansiering: Transporterna hanterades som vanliga tågbeställningar. SS betalade Reichsbahn för varje "passagerare": en enkelbiljett för vuxna och halva priset för barn under 4 år. Pengarna togs ofta från de tillgångar nazisterna hade konfiskerat från de deporterade.
• Prioritering i krigstid: Även när den tyska armén (Wehrmacht) var i desperat behov av förstärkningar vid fronten, prioriterades ofta "specialtågen" till dödslägren. Detta visar hur ideologiskt centralt utrotningen var för den nazistiska regimen.

Historikern Raul Hilberg konstaterade att "Reichsbahn var en oumbärlig länk i förintelsekedjan". Utan de tusentals tjänstemän som schemalade tågen hade dödsmaskineriet stannat.

Niemiecki obóz zagłady Treblinka II działał od lipca 1942 roku do listopada 1943 roku, a transporty Żydów (głównie z Polski, ale także z Europy) przybywały niemal codziennie, osiągając apogeum w okresie likwidacji getta warszawskiego. 

Oto chronologia głównych deportacji i transportów do obozu śmierci Treblinka:

• 23 lipca 1942 r. – Przybycie pierwszego transportu Żydów z getta warszawskiego (rozpoczęcie wielkiej akcji likwidacyjnej – Grossaktion Warschau).
• Lipiec – Wrzesień 1942 r. – Najintensywniejszy okres zagłady. W ciągu 3 miesięcy deportowano z getta warszawskiego około 265-300 tysięcy Żydów. Transporty przychodziły codziennie, często po kilka na dzień.
• Sierpień 1942 r. – Transporty z gett w dystrykcie radomskim (m.in. Radom, Częstochowa) oraz kolejne z Warszawy.
• Wrzesień 1942 r. – Transporty z gett dystryktu radomskiego oraz warszawskiego (w tym likwidacja mniejszych gett w okolicy).
• Październik 1942 r. – Transporty z gett dystryktu radomskiego i warszawskiego.
• Listopad 1942 r. – Początek deportacji z terenów Okręgu Białystok (np. Białystok, Wołkowysk).
• Styczeń 1943 r. – Transporty z getta warszawskiego (styczniowa akcja) oraz z gett w Okręgu Białystok.
• Marzec 1943 r. – Transporty z Grecji oraz Żydów z Bułgarii (z terenów okupowanych przez Bułgarów).
• Kwiecień – Maj 1943 r. – Transporty z getta warszawskiego po powstaniu oraz Żydzi z Macedonii.
• Lipiec 1943 r. – Ostatnie większe transporty z getta w Białymstoku.
• 21 sierpnia 1943 r. – Ostatnie transporty Żydów z Białegostoku (oznaczone nr PJ 207 i PJ 208), które trafiły do komór gazowych.
• 20 października 1943 r. – Ostatni transport żydowskich więźniów z Treblinki do obozu zagłady w Sobiborze (po buncie z 2 sierpnia 1943 r.).
• 17 listopada 1943 r. – Ostatni transport z wyposażeniem obozu po jego likwidacji. 

Szacuje się, że w Treblince zamordowano od 700 do ponad 800 tysięcy osób. W większości były to transporty kolejowe kierowane na bocznicę obozową.