 |
| Eva Weisz kom till Malmö Färjestation den 4 maj 1945. Hon dog inovember 1945. |
 |
| Dokumentation om Vita bussarnas transporter av flyende tysksvenskar (Nur für Deutsche) finns i den tyske fotografen Heinrich Ahrens arkiv. Han var en tysk fotograf och medhjälpare till Röda Korset i Lübeck. På bilden tysksvenskar med väskor på väg till Sverige. |
 |
| Vem vågar skriva sanning om de Vita bussarna? Var det den svenska regeringen som bestämde att flyende tyskar skulle få resa in på en "Kollektivvisering" och bli tilldelade "Nödfallsvisering". Familjen, alla tyska medborgare som reste in den 4 april 1945, skulle övernatta i Djursholm. |
 |
| Fick detta tidningsurklipp från en överlevande (flickan i vänstra nedre hörnan) som kom med den Sista Äkta Vita Bussen den 28 april 1945. Hon skrev på polska Frihet!!! Fria människor. |
Att spetsa historien: Myten om de Vita bussarnas omfattning
Den officiella historieskrivningen kring de Vita bussarna har länge präglats av en statistisk manipulation – en medveten spetsning genom urval. Genom att manipulera urvalskriterierna för vilka som räknades till missionen, lyckades Svenska Röda Korset blåsa upp siffrorna och dölja den bittra verkligheten: att antalet icke-nordiska fångar, särskilt judiska överlevande, som faktiskt räddades av bussarna var slående lågt.
Urvalsmanipulationen genom "spöktåg"
När Vita bussarnas mission officiellt avslutades den 28 april 1945, var resultatet för icke-nordiska fångar begränsat. För att "spetsa" statistiken och ge sken av en mer omfattande humanitär insats, valde man att i efterhand inkludera tusentals människor som anlände till Padborg med två så kallade "spöktåg". Dessa tågtransporter skedde efter att den faktiska bussmissionen avslutades och var inte en del av den ursprungliga räddningsinsatsen, men genom att flytta gränserna för urvalet införlivades de i den officiella statistiken.
När Vita bussarnas mission officiellt avslutades den 28 april 1945, var resultatet för icke-nordiska fångar begränsat. För att "spetsa" statistiken och ge sken av en mer omfattande humanitär insats, valde man att i efterhand inkludera tusentals människor som anlände till Padborg med två så kallade "spöktåg". Dessa tågtransporter skedde efter att den faktiska bussmissionen avslutades och var inte en del av den ursprungliga räddningsinsatsen, men genom att flytta gränserna för urvalet införlivades de i den officiella statistiken.
En skev fördelning
Denna spetsning döljer det faktum att antalet judar från Ravensbrück som kom med de Vita bussarna var drygt 1 500 – en siffra som bleknar i jämförelse med antalet tysksvenskar som prioriterades. Genom att "vattna ur" statistiken med tågtransporterna kunde man dölja denna selektiva prioritering och skapa en bild av en universell humanitär succé.
Denna spetsning döljer det faktum att antalet judar från Ravensbrück som kom med de Vita bussarna var drygt 1 500 – en siffra som bleknar i jämförelse med antalet tysksvenskar som prioriterades. Genom att "vattna ur" statistiken med tågtransporterna kunde man dölja denna selektiva prioritering och skapa en bild av en universell humanitär succé.
Vi måste förkasta den officiella statistiken som en produkt av historisk manipulation. Genom att manipulera urvalet spetsade man siffrorna för att tjäna ett politiskt syfte, snarare än att redovisa den faktiska logistiken och de moraliska val som gjordes på marken i krigets slutskede.
Att radera historien om transittågen
Detta statistiska trollkonststycke fungerade över förväntan. I skenet av de "tiotusentals räddade" och de vita bussarnas glans, "glömde" de allierade bekvämt bort de tusentals tyska militära transittågen som under krigsåren rullat genom Sverige med ammunition och soldater.
Detta statistiska trollkonststycke fungerade över förväntan. I skenet av de "tiotusentals räddade" och de vita bussarnas glans, "glömde" de allierade bekvämt bort de tusentals tyska militära transittågen som under krigsåren rullat genom Sverige med ammunition och soldater.
De 6 789 kvinnorna från "spöktågen" och de 10 000 personerna i UNRRA-kvoten blev de brickor i det statistiska spelet som tvättade bort minnet av tysktågen. Sverige köpte sig en plats vid de godas bord, och priset betalades med en manipulerad historieskrivning där verkligheten om de få – de drygt 1 500 judiska överlevande från bussarna – gömdes bakom uppblåsta miljonprogram av humanitär propaganda (bl.a. Bernadottes bok "Slutet").
UNRRA-aktionen som alibi
Som en del av en tyst uppgörelse med segermakterna åtog sig Sverige den så kallade UNRRA-aktionen (Vita Båtar), där man lovade att ta hand om 10 000 tidigare koncentrationslägerfångar och Displaced Persons (DPs). Genom att blanda samman dessa senare hjälpinsatser med den ursprungliga Vita buss-missionen, skapade man en dimridå av humanism. Det visar hur humanitära insatser användes som politisk tvättomat.
Den tysta uppgörelsen: Humanism som politisk valuta
Den massiva spetsningen av räddningssiffrorna och den aggressiva propagandan om 50 000–60 000 räddade var en existentiell nödvändighet för den svenska regeringen. Vid krigsslutet stod Sverige inför ett ödesdigert vägval: att ses som en medlöpare till Nazityskland eller som en humanitär stormakt.
Medan Finland tvingades betala enorma krigsskadestånd och genomgå en smärtsam politisk rensning, stod den svenska industrin intakt. För att rädda svensk handel och industri från allierade handelsrestriktioner behövde man en "moralisk tvättomat".
Läs också:
De lokala Vita-bussarna – varför vill man absolut blanda dem med de riktiga? - Svenska historiens äpplen och päron - Hvem kom hjem med De Hvide Busser?
https://jimbaotoday.blogspot.com/2021/12/de-lokala-vita-bussarna-varfor.html |
| Bussdepå i Göteborg (övre bilden) och de omvandlade propagandastadsbussarna i Lund. |
 |
| Bussdepå i Göteborg och propagandastadsbussarna före ommålningen. Den här gången istället för frivilliga soldater från terängtrupperna fick stadsbusschöförer bli "rödakorsare". |
 |
| Bussdepå i Göteborg och propagandastadsbussarna före ommålningen. Registreringsskyltar på de äkta vita bussarna var militära med gula nummer på svart bakgrund. |
Vita Spöktåg kom från Ravensbrück och Hanover
Det första ”spöktåget” med kvinnor från Ravensbrück kom till Padborg, en gränsstation mellan Tyskland och Danmark, den 30 april. Från Padborg skedde med annat tåg, en vidaretransport till Köpenhamn, sedan färja till Malmö. Ytterligare ett tåg kom till Padborg den 2 maj. Det första var ett tåg bestående av 50 godsvagnar där 80 fångar stuvades in i varje vagn – totalt 3 989 kvinnor. Det andra tåget kom med 2800 personer.
