Statistik av Vita bussar spetsad med Vita Tåg - Hur humanitära insatser användes som politisk tvättomat.

Eva Weisz kom till Malmö Färjestation den 4 maj 1945. Hon dog inovember 1945.

Dokumentation om Vita bussarnas transporter av flyende tysksvenskar (Nur für Deutsche) finns i den tyske fotografen Heinrich Ahrens arkiv. Han var en tysk fotograf och medhjälpare till Röda Korset i Lübeck. På bilden tysksvenskar med väskor på väg till Sverige.

Vem vågar skriva sanning om de Vita bussarna? Var det den svenska regeringen som bestämde att flyende tyskar skulle få resa in på en "Kollektivvisering" och bli tilldelade "Nödfallsvisering". Familjen, alla tyska medborgare som reste in den 4 april 1945, skulle övernatta i Djursholm.

Fick detta tidningsurklipp från en överlevande (flickan i vänstra nedre hörnan) som kom med den Sista Äkta Vita Bussen den 28 april 1945. Hon skrev på polska Frihet!!! Fria människor.

Att spetsa historien: Myten om de Vita bussarnas omfattning

Den officiella historieskrivningen kring de Vita bussarna har länge präglats av en statistisk manipulation – en medveten spetsning genom urval. Genom att manipulera urvalskriterierna för vilka som räknades till missionen, lyckades Svenska Röda Korset blåsa upp siffrorna och dölja den bittra verkligheten: att antalet icke-nordiska fångar, särskilt judiska överlevande, som faktiskt räddades av bussarna var slående lågt.

Urvalsmanipulationen genom "spöktåg"
När Vita bussarnas mission officiellt avslutades den 28 april 1945, var resultatet för icke-nordiska fångar begränsat. För att "spetsa" statistiken och ge sken av en mer omfattande humanitär insats, valde man att i efterhand inkludera tusentals människor som anlände till Padborg med två så kallade "spöktåg". Dessa tågtransporter skedde efter att den faktiska bussmissionen avslutades och var inte en del av den ursprungliga räddningsinsatsen, men genom att flytta gränserna för urvalet införlivades de i den officiella statistiken.

En skev fördelning
Denna spetsning döljer det faktum att antalet judar från Ravensbrück som kom med de Vita bussarna var drygt 1 500 – en siffra som bleknar i jämförelse med antalet tysksvenskar som prioriterades. Genom att "vattna ur" statistiken med tågtransporterna kunde man dölja denna selektiva prioritering och skapa en bild av en universell humanitär succé.

Vi måste förkasta den officiella statistiken som en produkt av historisk manipulation. Genom att manipulera urvalet spetsade man siffrorna för att tjäna ett politiskt syfte, snarare än att redovisa den faktiska logistiken och de moraliska val som gjordes på marken i krigets slutskede.

Att radera historien om transittågen
Detta statistiska trollkonststycke fungerade över förväntan. I skenet av de "tiotusentals räddade" och de vita bussarnas glans, "glömde" de allierade bekvämt bort de tusentals tyska militära transittågen som under krigsåren rullat genom Sverige med ammunition och soldater.

De 6 789 kvinnorna från "spöktågen" och de 10 000 personerna i UNRRA-kvoten blev de brickor i det statistiska spelet som tvättade bort minnet av tysktågen. Sverige köpte sig en plats vid de godas bord, och priset betalades med en manipulerad historieskrivning där verkligheten om de få – de drygt 1 500 judiska överlevande från bussarna – gömdes bakom uppblåsta miljonprogram av humanitär propaganda (bl.a. Bernadottes bok "Slutet").

UNRRA-aktionen som alibi

Som en del av en tyst uppgörelse med segermakterna åtog sig Sverige den så kallade UNRRA-aktionen (Vita Båtar), där man lovade att ta hand om 10 000 tidigare koncentrationslägerfångar och Displaced Persons (DPs). Genom att blanda samman dessa senare hjälpinsatser med den ursprungliga Vita buss-missionen, skapade man en dimridå av humanism. Det visar hur humanitära insatser användes som politisk tvättomat.

Den tysta uppgörelsen: Humanism som politisk valuta

Den massiva spetsningen av räddningssiffrorna och den aggressiva propagandan om 50 000–60 000 räddade var en existentiell nödvändighet för den svenska regeringen. Vid krigsslutet stod Sverige inför ett ödesdigert vägval: att ses som en medlöpare till Nazityskland eller som en humanitär stormakt.

Medan Finland tvingades betala enorma krigsskadestånd och genomgå en smärtsam politisk rensning, stod den svenska industrin intakt. För att rädda svensk handel och industri från allierade handelsrestriktioner behövde man en "moralisk tvättomat".

Läs också: 

De lokala Vita-bussarna – varför vill man absolut blanda dem med de riktiga? - Svenska historiens äpplen och päron - Hvem kom hjem med De Hvide Busser?

https://jimbaotoday.blogspot.com/2021/12/de-lokala-vita-bussarna-varfor.html

Bussdepå i Göteborg (övre bilden) och de omvandlade propagandastadsbussarna i Lund.

Bussdepå i Göteborg och propagandastadsbussarna före ommålningen. Den här gången istället för frivilliga soldater från terängtrupperna fick stadsbusschöförer bli "rödakorsare".

Bussdepå i Göteborg och propagandastadsbussarna före ommålningen. Registreringsskyltar på de äkta vita bussarna var militära med gula nummer på svart bakgrund.

---

Vita Spöktåg kom från Ravensbrück och Hanover

Det första ”spöktåget” med kvinnor från Ravensbrück kom till Padborg, en gränsstation mellan Tyskland och Danmark, den 30 april. Från Padborg skedde med annat tåg, en vidaretransport till Köpenhamn, sedan färja till Malmö. Ytterligare ett tåg kom till Padborg den 2 maj. Det första var ett tåg bestående av 50 godsvagnar där 80 fångar stuvades in i varje vagn – totalt 3 989 kvinnor.  Det andra tåget kom med 2800 personer.

Sista Vita bussar kom till Sverige i slutet av april 1945 - Heinrich Ahrens arkiv.

Sista Vita bussar kom till Sverige i slutet av april 1945 - Heinrich Ahrens arkiv.

Dokumentation om Vita bussarnas transporter av flyende tysksvenskar (Nur für Deutsche) finns i den tyske fotografen Heinrich Ahrens arkiv. Han var en tysk fotograf och medhjälpare till Röda Korset i Lübeck. På bilden tysksvenskar med väskor på väg till Sverige.

Mycken vetskap om Vita bussarnas transporter av flyende tysksvenskar och även koncentrationslägerfångar, finns i den tyske fotografen Heinrich Ahrens arkiv. Han var en tysk fotograf och medhjälpare till Röda Korset i Lübeck.

Intyget är utställt av dr. Arnoldson är min stora hjälte. Det var han som styrde hela UNRRA-aktionen Vita Båtar. Till sista dagen av aktionen hade han reserverat en särskild båt för barntransport. Med den båten kom bl.a. barn från koncentrationslägret Bergen-Belsen.

"Z Korczakiem przez życie" av Michał Wróblewski - 2025 - En bok utan fotnot och Ibid - Bokförlaget STHLM-Grav.

Boken Z KORCZAKIEM PRZEZ ŻYCIE är klar.

Vem egentligen är författaren till den här nya boken* om pedagogen Janusz Korczak utgiven 2025? Definitivt min far, Michał Wróblewski, kallad av Korczak och barnhemsbarnen för Pan Misza men också jag, hans yngste son. Ursprunget till boken, flera dussin pappersark tätt skrivna av min far blev en hundrasidig bok. Detta då varje kapitel skrivet av min far har numera åtföljs av ett antal sidor med dokument om barnhemmets historia, Korczak, och läraren där (1931-1942), Pan Misza. Den delen, de sidorna står jag för, Pan Miszas yngste son Roman.

Som redaktör av boken har jag med hjälp av fotografier och dokument (96 stycken) tillhandahållit en hel rad tidigare okänd eller faktiskt undanhållen information som nu fick plats i bildtexterna. På så sätt överlappar, sammankopplar, förklarar och kompletterar händelserna från far och son berättelserna, varandra.

I den här boken har jag beskrivit den polska Korczak-kommitténs "kollapser" under Stalinperioden, den mörka 1950-talet, då Korczaks böcker skulle återvinnas, och även i slutet av 1960-talet, då på den polska regeringens order stängdes kommitténs högkvarter på Jasna-gatan i Warszawa och många judiska medlemmar av organisationen lämnade Polen.

Pan Miszas text är tillägnat Korczaks barnhem, barnen och deras utvecklig där men även hans egen utveckling som pedagog. Det är Korczaks praktiska pedagogik som står i centrum. I motsats till flera andra författare är kapiteln som är tillägnat barnhemmets deportation från Warszawas Ghetto till dödslägret Treblinka rätt så litet.

Nyligen upptäckte jag ett flertal dokument relaterade till Korczaks barnhem i arkiv på tre kontinenter. Sanningen om efterkrigstidens öde för papperen och Korczaks glasögon, som räddades av min far den 5 augusti 1942, kommer utförligt att beskrivas i en annan bok som skall publiceras nästa år.

"Z Korczakiem przez życie"  är en speciell bok, utan fotnot* och ibid**. Detta då boken är en unik originalberättelse av Pan Misza, mannen som räddade till världen Korczaks dokument från barnhemmets byggnad i Warszawa Getto.

Det speciella är att jag, efter min pappas bortgång fick umgås och bli vän med hans barnhems barn, nu vuxna människor.  Flertalet av Korczaks medarbetare fick jag träffa som barn i Polen. Till själva barnhemmet vid Krochmalnagatan fick jag redan besöka som barn då den byggdes om för att åter fungera som ett barnhem.

Det speciella med boken är att det handlar om originalitet. Om något är originellt så betyder det att det har inte kunnat utföras, här skrivas av någon annan. Det handlar inte om en andra hands berättelse, bearbetning eller översättning av någon annans verk.

Originalberättelse betyder en ursprunglig, förstautgåvan av en berättelse, till skillnad från en kopia, bearbetning eller översättning. Det är själva grundtexten eller manuskriptet som ligger till grund för en senare version, och kan i upphovsrättsligt avseende definiera originalitet som just gestaltning och språkdräkt, snarare än bara innehållet.

Bokförlaget med namnet STHLM-Grav är ett mycket litet förlag eller flera egenutgivningsprojekt som har med Andra världskriget att göra. Det gemensamma för projekten, därav böckerna är dess originalitet då texterna bygger på författarens/redaktörens egen forskning.

Tyvärr, har forskningen och resultaten råkat ut för plagiat som fallet med UNRRA Vita båtar och de överlevande från koncentrationslägren som kom till Sigtuna beredskapssjukhus och dog kort därefter (plagierare, doktorand Daniel Leviathan - Lunds Universitet).

* Boken Z Korczakiem przez życie var tidigare utgiven (2012) i en annan form på förlaget Polonica (ISBN 978-91-8-7704-74-1) och stora delar av den har getts ut inom Krönika 1996, ISBN 91-7656-360-X av Föreningen för Janusz Korczaks Levande Arv.
** Fotnot, en notering som placeras längst ner på en sida för att ge ytterligare information, citera källor eller ge kommentarer utan att störa textflödet.
*** Ibid är en förkortning för det latinska ordet ibidem, som betyder "på samma ställe". Det används huvudsakligen i vetenskapliga texter för att hänvisa till samma källa som uppgivits i föregående not eller referens. Detta utan att behöva upprepa hela källhänvisningen. 

Bokförlag STHLM-Grav - Beställningar och förfrågningar

Sigtuna Beredskapssjukhus - September 1945 - Blå Himmel.

Under augusti 1945 begravdes flera Förintelsens offer, tidigare Förintelsens överlevande som kom till Stockholm med UNRRA Vita Båtar. Deras liv gick inte att rädda. Det visste man på ett tidigt stadium och de brittiska läkarna  i Bergen-Belsen sjukhuset sa att de överlevande som skickas till Sverige får åtminstone en möjlighet att under en kort tid, se en blå himmel.

De sista patienter, fd fångar i koncentrationslägret Bergen-Belsen kom till Sverige den 26 juli 1945. De absolut sista Vita båtarna som lämnade Lübecks hamn den 25 juli var S/S Kastelholm (Barnbåten) och M/S Rönnskär.

Inlastning av de svår sjuka fd Bergen-Belsen fångarna i Lübeck sköttes bl.a. av fd Wehrmacht soldaterna.

De absolut sista Vita båtarna som lämnade Lübecks hamn den 25 juli var S/S Kastelholm och M/S Rönnskär. Dagen innan, den 24 juli, lämnade M/S Karskär. Jag brukade kalla den Vita båten S/S Kastelholm och dess sista resa, som var den 25 juli 1945, för en "Barnbåt". Barnbåten var resultatet av en överenskommelse mellan två läkare, Dr. Robert Collis och Dr. Hans Arnoldson. Dr Collis var chef för barnavdelningen på akutsjukhuset i Bergen-Belsen och Dr Arnoldson var chef för det svenska transitsjukhuset i Lübeck.

När de sista UNRRA Vita båtarna lämnade Lübecks hamn den 25 juli 1945 transporterade de sammanlagt, enligt denna lista, 9 252 före detta fångar från koncentrationslägren. De flesta av dem kom från Bergen-Belsen.

Tack vare SHAEF (Supreme Headquarter Allied European Forces) och UNRAA (The United Nations Relief and Rehabilitation Administration) hade fem Vita båtar satts i en skyttetrafik mellan Liibeck och Sverige. UNRRAs aktion där de svår sjuka fd Bergen-Belsen fångarna skulle transporteras till Sverige för att få vård genomfördes mha Svenska Röda korset. De första transporterna började i slutet av juni. Bland de fem fartyg som fick uppdraget att i skytteltrafik och transportera de befriade, var M/S Rönnskär och systerfartyget M/S Karskär. Vid den första överfarten den 27 och 28 juni till Malmö togs ombord på Rönnskär 170 patienter.

De absolut sista Vita båtarna som lämnade Lübecks hamn den 25 juli var S/S Kastelholm och M/S Rönnskär. Dagen innan, den 24 juli, lämnade M/S Karskär. Jag brukade kalla den vita båten S/S Kastelholm och dess sista resa, som var den 25 juli 1945, för en "Barnbåt". Barnbåten var resultatet av en överenskommelse mellan två läkare, Dr. Robert Collis och Dr. Hans Arnoldson. Dr Collis var chef för barnavdelningen på akutsjukhuset i Bergen-Belsen och Dr Arnoldson var chef för det svenska transitsjukhuset i Lübeck.

När de sista UNRRA Vita båtarna lämnade Lübecks hamn den 25 juli 1945 transporterade de enligt denna lista 9 252 före detta fångar från koncentrationslägren. De flesta av dem kom från Bergen-Belsen.

Medan under de allra flesta Vita bus transporter var rent "ariska", utan judar så utgjorde judarna den största gruppen ombord på de Vita båtarna. Det kom också flera tusen judar med de två spöktåg som anlände till den danska stationen i Padborg, Dannmark. Bl.a. därför vill den svenska Röda korset ha de i sin statistik.

Den 24 juni 1945 startade UNRRA en aktion som fick senare heta "Vita Båtar" - Patienterna från Bergen-Belsen sjukhuset transporterades med ambulanståg till Swedish Transit Hospital i Lübeck.

 

Brittisk personal vid tåget som förde patienterna från Bergen-Belsen till Lübeck. Det står 29 BGH Belsen på vagnen. BGH kommer troligen från Brigadier Hugh Glyn Hughes som var officer i den brittiska 11th Armoured Division som ansvarade för transporterna. Det sista huset som var kvar inom sjukhusområdet då det omvandlades till ett DP-läger kallades av de judiska fd fångarna för Glyn Hughes Hospital.

Swedish Transit Hospital, även kallad för s.k. Liibeckdetachementet. Drygt 1 400 bäddplatser fanns i de tre byggnader runt exercisplatsen, där den svenska badplutonen hade haft två parallella behandlings linjer och utrustning för desinfektion samt bastubad. På bilden syns patienter liggande på bår som väntar på sin tur.

Den 24 juni 1945 startade UNRRA en aktion som fick senare heta "Vita Båtar". Enligt avtalet så skulle Sverige ta emot 10 000 fd. fångar från koncentrationslägret Bergen-Belsen som befriades den 15 april 1945. Många av de var mycket sjuka.
Patienterna från Bergen-Belsen sjukhuset transporterades med ambulanståg till Lübeck. Det handlade om 5 tåg per vecka, vardera med c:a 450 passagerare anlände till Swedish Transit Hospital. Där registrerades de och valdes successivt för vidare transport med Vita båtar till Sverige.

Swedish Transit Hospital, även kallad för s.k. Liibeckdetachementet, i Cambrai-kasernerna låg det i utkanten av Lübeck vid Schwartauer Allée. Nu finns nästan hela det forna området med alla byggnader kvar. Bakom gymnastikhallen som var inskrivningscenter för de som kom med tåg från Bergen-Belsen finns idag en Astrid Lindgren förskola. Chef för sjukhuset var doktor, major Hans Arnoldson. Arnoldson hade tidigare tjänstgjort i Svenska Röda korsets detachement i Tyskland i samband med "de vita bussarna". Trots att detachment kallades för Swedish så var svenskarna där i minoritet. Personalen där var huvudsakligen tysk: 14 läkare och l05 sjuksköterskor plus 367 man handräckning. Förutom de tjänstgjorde brittisk personal ur Royal Army Medical Corps, 56 man plus vaktmanskap på 20 man. Drygt 1 400 bäddplatser fanns i de tre byggnader runt exercisplatsen, där den svenska badplutonen hade haft två parallella behandlings linjer och utrustning för desinfektion samt bastubad.

På det övre fotot ser man brittisk personal vid tåget som förde patienterna från Bergen-Belsen till Lübeck. Det står 29 BGH Belsen på vagnen. BGH kommer troligen från Brigadier Hugh Glyn Hughes som var officer i den brittiska 11th Armoured Division som ansvarade för sjukhuset och transporterna. Det sista huset som var kvar inom sjukhusområdet då det omvandlades till ett DP-läger kallades av de judiska fd fångarna för Glyn Hughes Hospital.

Igen, oriktigheter upprepas igen om Minnesmonumentet över Förintelsens offer vid Stora Synagogan i Stockholm.

Flera oriktigheter i Mikael Oscarssons inlägg på Facebook idag!

Det var Roman Wroblewski och Tadeusz Klimczak som designade Monumentet. Herr Herdevall var snarare och senare en byggherre. Enligt herr Pommert var de under byggnaden nödsakade att vända sig till arkitekten Klimczak som gjorde slutliga beräkningarna.

Stor tack till prof. Halina Neujahr som stödde mig och projektet i motsats till andra i styrelsen av Föreningen Förintelsens Överlevande (protokollförd minne). 

Sanningen finns beskrivet här.

https://jimbaotoday.blogspot.com/2016/12/etablerande-av-forintelseminnet-i.html

Det var Roman Wroblewski och Tadeusz Klimczak som designade Monumentet.

Förintelsemonumentet finns även beskrivet i första riktiga boken of Förintelsen utgiven av Föreningen Förintelsens Minne (FFM). FFM bekämpar antisemitism genom en saklig information of Förintelsen. Göran Person (som 1996 blev Sveriges statsminister) fick år 1995, liksom övriga 349 av riksdagens ladamöter boken 6 tusen av 6 miljoner - ett requiem. Tanken var att väcka opinionen och ge tillförlitliga fakta. För första gången beskrevs de olika aktioner såsom Vita bussar och Vita båtar samt förhållanderna i getton och koncentrationsläger.
Föreningen Förintelsens Minne skickade boken gratis även till alla svenska skolor och boken fanns att att köpa hos flera kända bokhandlare, bl.a. hos Hedenbergs vid Stureplan. Troligen blev boken en väckarklocka för socialdemokraterna och Persson då den svenska antisemitismen ökade i mitten av nitttiotalet samtidigt som kunskapen om Förintelsen var minimal.

Fotoutställning - Anamnes* av fd koncentrationslägerfångar som kom till Sverige under sommaren 1945 ger en klar bild av Förintelsen - Lewenberg Henny - Stutthof.

 

DP-2 Lewenberg Henny L/7716  och hennes systerSara L/7715 kom till Malmö den 26 juli 1945 med Vita Båten M/S Rönnskär. Från Malmö kom de till Örebro med tåg och placerades på beredskapssjukhuset där. L-nummer, här antecknat i övre högra hörnan, var ett nummer på deras Inresekorten till Sverige. Där står även Neustadt, platsen där hon befriades den 5 maj 1945.

Delvis Hennys berättelse*: Fredagen den 8 oktober 1943, på Yom Kippur-kvällen, klockan 4 på morgonen, beordrades judarna i Liepāja-gettot att samlas och överlämna alla sina pengar och värdesaker. Därefter fördes de med tåg till koncentrationslägret Kaiserwald, nära Riga. Dagen därpå efter selektionen skickades alla judar som ansågs vara olämpliga för arbete, bl.a. mödrar och deras barn, svaga och äldre till Riga-gettot.  Mindre än en månad senare, vid likvidationen av Riga-gettot, deporterades de till dödslägret Auschwitz. Bland de fanns Hennys båda föräldrar. Kvar i Kaiserwald fanns Hennys två systrar och hennes moster. De som ansågs vara arbetsföra skickades till koncentrationslägret Stutthof (utanför Gdansk i Polen). Det här lägret var fruktansvärt, vi var där bara två veckor (de förflyttades sannolikt till underlägret Stolp) men vi hade tur som fick fortsätta arbeta för järnvägen. Vid samma läger arbetade ett antal unga pojkar från Lodz som kom dit från Auschwitz. De pojkar kom faktiskt också senare till Sverige med UNRRAs Vita Båtar.

Många av fångarna i Stutthof var med ökända transporterna som startade 15 april 1945. Evakueringen av Stutthoflägret precis som andra läger innan berodde på att de ryska arméernas framryckning som startade i januari 1945. Fångarna i Stutthof lastades ombord på pråmar. På varje pråm fanns flera tusen fångar.

I Tyskland befriades Henny den 5 maj 1845 nära staden Neustad. Tack vare UNRRAs dr. Arnoldson som ansvarig för det svenska sjukhuset i Lübeck och ansvarade för transporterna av fd Bergen-Belsen fångar kom många från Neustadt till Sverige. Det berodde bl.a. att han var småsur på att britter skickade till Lübeck helt friska personer, bl.a. för att fylla den överenskomna kvoten på 10 00 som Svergie lovade ta emot. Dr. Arnoldson tog hand om flertalet av de sjuka i Neustadt, bl.a. Henny som kom med den sista turen till Sverige av den Vita Båten MS Rönnskär.

*Hennys berättelse finns på hemsidan Skuggorna berättar kommer från

Swedish Guilt and the Second World War - Efforts to save the face in 1945 - Blessed are those who have not seen and yet believe (Joh 20,29).

IN PREPARATION

February 5, 1945. The situation in Germany for Germans with "Swedish connections! The decisive battle for the Oder line and Berlin may occur early this week. Kristina and Erika want to go to Sweden. BERLIN, Monday. February 5, 1945 (Expressen) Among those waiting for the opportunity to come to Sweden as soon as possible are Kristina Söderbaum and Erika Patzek-Bernadotte (former wife of Prince Sigvard of Sweden). The legation has good hopes of bringing home the Swedes now sitting and waiting for the opportunity to travel - the last train from Berlin. In German newspapers, the front reports are extremely few. They really only mean that the German Oder line is stabilizing. It is known here that the Russian advance is in full swing on the other side of the Oder. The next phase of the great dilemma is approaching. The decisive battle for the Oder line and Berlin may occur early this week.

Sweden was not as neutral during World War II as it was claimed for years.

On the way to Theresienstadt, the column took with it 400 Frenchmen who had been released from Neuengamme by the Germans. The Frenchmen were to be left in Flossenburg, but when they arrived, the camp was found to be in disarray. It was therefore decided to take the Frenchmen to Theresienstadt, where they were soon picked up and taken to Switzerland.

Swedish present Red Cross description (as seen on the internet in May 2025):

On the way to Theresienstadt, the column took with it 400 Frenchmen who had been released from Neuengamme by the Germans. The Frenchmen were to be left in Flossenburg, but when they arrived, the camp was found to be in disarray. It was therefore decided to take the Frenchmen to Theresienstadt, where they were soon picked up and taken to Switzerland.

Above in Swedish: På vägen till Theresienstadt tog kolonnen med sig 400 fransmän som tyskarna hade släppt från Neuengamme. Fransmännen skulle lämnas i Flossenburg men när de kom fram visade sig lägret vara i upplösning. Man beslöt därför att ta med sig fransmännen till Theresienstadt, där de snare hämtades och fordes till Schweiz.

The truth is that the White buses, in cooperation with the SS, in March 1945, transported 2,000 prisoners of war (French, Russian, Polish) from the Neuengamme concentration camp to certain death during the transport or at the destination. Almost all of them were in poor physical condition. Many were sick and taken out of the ambulatorium in the Neugame concentration camp, which was assigned as the main gathering point for Scandinavian prisoners (Norwegians) who were imprisoned at several different concentration camps.

Himmler and Bernadotte's last meeting took place in the middle of the night between April 23 and 24 in the city of Lubeck. It was during the bombardment of Lübeck, so the talks took place in the cellar of the Swedish consulate there. Himmler was desperate for post-war outs. He realised that the war was over, and therefore, when asked by Bernadotte about further transports from the concentration camps, he answered Bernadotte's question that he might evacuate "anyone he wanted" and "how many of the prisoners he wanted". Himmler's answer was probably a kind of sarcasm as he found Bernadotte's questions ingenious. Himmler was no longer in power. He was actually persona non grata, a banned person among the German military leaders and among the Allies. He was responsible for the Holocaust and the fate of prisoners of war, where Soviet POWs were treated extremely hard and starved to death.

However, Himmler wanted Bernadotte to act as his courier to deliver a message to be passed through the Swedish government to US General Dwight Eisenhower. It was his proposal for a German surrender on the entire Western front, not the Eastern front, Soviets. Realising the war was lost, Himmler attempted to open peace talks with the Allies. Learning of this, Hitler dismissed him from all his posts in late April 1945. The Allies, of course, rejected the offer of Himmler as the war was practically over.

Also, Hitler knew the war was lost and, by April 27, had sent most of his personal staff away. He also permitted senior leaders such as Hermann Göring, Albert Speer, Heinrich Himmler, and Karl Dönitz to flee Berlin, which was fully surrounded by Soviet troops. Dönitz was appointed as Hitler’s successor and built the last Third Reich government in the town of Flensburg on the Danish border. He wanted to keep his government free from the SS-generals and rejected Hitler's offer to join it.

The Allies probably disliked the White bus transports as they wanted to achieve German complete capitulation as quickly as possible. Therefore, there were intensive bombing raids on the railways and roads. British RAF pilots were, however, informed about the White buses in the small corridor that was left in German hands.

Skandinaviska judar

423 nordsiska judar nådde Lübeck den 16 april. Därifrån fördes de vidare till Malmö, dit de anlände två dagar senare. Det handlade egentligen om de danska medborgare då flesta norska judarna hade efter deporteringen till Auschwitz avrättats eller avlidit på annat sätt.

Total number of concentration camp prisoners transported with White buses (not trains and ships).

The number of prisoners transported in White buses in the direction of Sweden is seldom mentioned. The same concerns the number of non-Scandinavian Jews.
The Swedish White buses' force was divided into three bus platoons (each with 12 buses), one truck platoon (with 12 vehicles), and one supply platoon. The buses had eight stretchers or seats for 30 passengers. That means up to 1080 persons could be transported at the same time. That included an extra driver, doctors, nurses, and Gestapo men.

De utomnordiska judar som kom till Sverige med Vita Bussar, kom med den allra sista transporten från koncentrationslägret Ravensbrück - se listor från 28 april 1945. Hur många judar var med de nämnda transporterna har ingen forskare undersökt. En snabb titt på listorna ger det dock en uppfattning att det rör sig om 1 500-3 500.

Här talar jag om de som registrerades och som kom med bussar under April 1945. Inte med tåg eller Vita båtar. tågtransporter anlände till Padborg 30 april och 2 maj. Vita Båt transporter var juni-juli 1945. Sista Vita Båten anlände 26 juli 1945 till Malmö. 

Vad var Vita buss aktionens syfte. Syftet var inte att rädda dödsdömda judar i sig, utan de nordiska medborgarna som fanns i lägren. Men på det sättet kunde de nordiska medborgarna som hade judisk bakgrund räddas. Övriga som kom med kom med enkom i mån av plats och tillfälle.

Vita tåg
Det första tåget till gränsstationen i Padborg, Danmark kom från koncentrationslägret Ravensbrück, 53 godsvagnar där 80 fångar stuvades in i varje vagn – totalt 3 989 kvinnor. Tåget avgick från Ravensbrück den 25 april och anlände till Lübeck den 29 april och ankom till Danmark den 30 april 1945.

Det andra tåget, med 2 800 kvinnor (3 000) från lägren runt Hamburg kom till Padborg i Danmark den 2 maj 1945.

Beträffande Folke Bernadotte är jag övertygad om att beskyllningen är grundlös. Såväl i Israel som i USA har han hyllats för sina räddningsaktioner, säkert inte utan föregående noggranna undersökningar.
Eva Dickson journalist

Vad jag påpekade var att de nordiska judarna – och många andra utsatta grupper – inte stod lika högt på dagordningen som till exempel nordiska motståndsmän, svensk-tyska hemmafruar med flera, och rent faktiskt togs sist under vita bussarnas räddningsaktion i Nazi-Tyskland. Expeditionen valde särskilt mot slutet själva vilka som skulle få åka med – svåra val som påverkades av en bredare svensk rasism och xenofobi än bara antisemitism.
Bosse Lindquist radioproducent och författare

"Idiot, ställ tillbaka det!" - Judisk Samling och Judiska församlingen i Stockholm är ansvariga för skändningen av Förintelsemonumentet i Stockholm.

2019

2020

2019-2020

Merparten av de judar som tillhör Judiska församlingen i Stockholm har inte röstat i förra valet (inom församlingen). De flesta judar som räknas i Sverige som judar är sekulära judar. De räknas som judar av Centalrådet då det gäller att få olika typer av ekonomiskt stöd. När en sekulär jude dör och vill bli begraven på samma plats som hans förfäder så tar församlingarna ut en straffavgift, trots alla medel de ha fått tidigare från statsmakten just för den sekulära juden, juden som var en del av underlaget till de omtalade 20 000 judar.

Således idag så finns omkring 20 000 judar i Sverige, varav ca 6 000 är medlemmar i någon judisk församling. Hur många av de är röstberättigade vet jag inte, kanske 50% (3 000). Om det är så, då betyder det att om mindre än 40% av församlingarnas medlemmar röstar så är det endast 5-6% av Sveriges judar som blir representerade i sk. Judiska Centralrådet. Då det är så få som röstar kan man använda sig av det gamla tricket i föreningslivet (senast användes i Botkyrka) att ett parti värvar nya medlemmar till sin krets som röstar enligt de och på så sätt vinner valet eller en omröstning.  I valet inom den judiska församlingen i Stockholm så skulle ett 30 tal sådana nyvärvade personer kunna avgöra valet. Nytillskottet av "nya (troligen) röstande medlemmar" sägs vara under 2024 drygt 150, ett välförberett val... I Botkyrka ansågs det vara ett riggat val, omröstning*. Nog så kommer det nog att skrivas "en ny församlingshistoria".

Meddela mig gärna om jag har räknat fel och var.

Det betyder de som representerar Sveriges judar är inte alls representativa! Partiet Judisk samling likaledes!

Alla partier i församlingen heter faktiskt nästan likadant. Numera finns det bara fyra partier; Judisk Enhet, Judisk Mångfald, Judisk Samling och Judisk Framtid. Representanter för Judisk Samling och deras familjer och "närmaste vänner" tillhör elit, PK gruppen, som hörs mest och samtidigt drar mest nytta av det. Nytta kan huvudsakligen översättas i form av direkta och indirekta medel.

Partisystemet är polariserande sedan flera, flera decennier! Judisk Samling bidrar aktivt till en ökad polarisering bland judar som tillhör Judiska församlingen. 

När det gäller det skändade Förintelsemonumentet så har Judiska församlingen betalat 70 000:- för stenarna. Kostander för Föreningen Förintelsens Minne var 250 000:-.

Skändningen - länk

Skändningen - Ansvarig Aron Verständig och hans elitparti - Judisk Samling
En dotter till Förintelsens överlevande gick den 19 april 2020 till Treblinka-stenen vid Norra Judiska begravningsplatsen. Treblinkastenen är en av de 6 stenar med namn på dödslägren som tillsammans med Förintelsens offers gravar bildar ett monument. Hela hennes mammas familj har blivit mördad i Treblinka. Hennes pappas i Auschwitz. Det hade hon gemensamt med flera av de Förintelsens offer begravda runt Monumentet.

Hon la sin kantiga sträva sten bland de andra. Trots att Förintelsedagen, Jom Hashoa är rörlig i den judiska kalendern så för hennes del brukar hon alltid minnas sina närmaste just den 19 april. 19 april 1943 är nämligen dagen då Upproret i Warszawas Getto startade. Denna minnesdag initierades 1953 av staten Israels förste premiärminister, David Ben-Gurion för att hedra de sex miljoner judar som föll offer för den Förintelsen. Minnesdagen är kopplad till Upproret i Warszawas Getto som pågick under april-maj 1943.

Förintelsens offers gravar i Stockholm låter kanske konstigt för många men det handlar faktiskt om de fd. judiska fångarna från Bergen-Belsen som kom till Sverige med UNRRA Vita båtar under sommaren 1945. De skulle få vård och konvalescens här. Många av de var dock döende redan då de kom till Stockholms Frihamn.

Dottern till Förintelsens överlevande jag skrev om ovan, hade också ett annat datum, en annan egen minnesdag i sin minnes-almanacka. Den 2 augusti 1943 - dagen då Upproret i dödslägret Treblinka startade. När hon kom på minnesdagen av Upproret dödslägret, bara fyra månader senare gick till Treblinka-stenen så var minnesstenen borta. Hon kramade hårt den kantiga svarta stenen hon hade med sig så det gjorde ont så att hon skrek. Det var Judisk samling och Aron Verständig som var ansvarig för det. 

Platserna där de 6 minnesstenar stod har fyllts med ny jord och man sådde ny gräs där som inte ville växa. Hon hade faktiskt samma reflektion som jag tidigare - detta är precis på samma sätt som nazisterna gjorde i Treblinka efter att man ha mördat nära 1 miljon judar och avslutade verksamheten. I Treblinka, precis som i Stockholm har man tillfört ny jord och därefter såddes gräs över hela området. Det här är en ren skändning. Man har utfört den med samma precision som i dödslägret Treblinka för att inget skulle synas och minnas.

Kommentarer till skändningen av Holocausmonumentet beordrad av Aron Verständig, Judiska församlingen i Stockholm.

It's so sad to see that prestige went too far, leaving humanism behind!

• Obegripligt! Vad är anledningen till detta och har de förklarat tilltaget på något sätt? (Blir nog svårt att komma med en acceptabel förklaring).

    

  Fucken NAZI bastards burn in hell
  
  Ar det inte snarare fråga om ghetto mentalitet (gora vad som helst for att halla sig val med makthavande s+v+mp+c samt svenska s+v kontrollerade konventionella media), hos Verständig och hans krets ??
• 
  

  Om detta var ett samverkansprojekt med Judiska församlingen Stockholm, så undrar jag om de har en annan plan för dessa gravar och bevarandet av minnet efter dessa människor!? Det är obegripligt! 
• When a Jewish organization defaces a Jewish memorial something is wrong. It is time the younger generation came forward and replaced the older communities and rebuilt the monuments higher. We are not ashamed.
  
  

  
  

  Verstandig ar feg samt varken forstandig eller moralisk. 

  
  

  Detta ar ej forsvarbart och amoraliskt !! 🤬😠😖

  
  

   
•  Nä! Vad ledsen och förbannad jag blir

Głupota i arogancja nie omijają żadnej nacji. 

Nu ser det ut att maktfullkomlighet har drabbat ledningen för JF i Stockholm. Det har hänt tidigare men aldrig att man gav sig pà ett monument tillägnat Holocaust offer. Skamligt och rentav avskyvärt.

Thank you for sharing, Mr. Wroblewski. It is such a shame that so many people now and then refuse to act.

•  Ignorant thugsDölj eller anmäl detta

  The sad bloody world we live in😞🙏🏻. Humans will never stop their hateful behavior

    

  I know many survivors helped by Sweden at the war's end. Sweden should be honored for that. This is an affront to that memory as well as an anti-Semitic act.

  
  

  
  

  Absolute disgrace
• 
  
• Är det inte snarare fråga om ghetto mentalitet (göra vad som helst for att hålla sig val med makthavande s+v+mp+c samt svenska s+v kontrollerade konventionella media), hos Verständig och hans krets ?

  
  

  Jewish Congregation in Stockholm was doing nothing for 75 years: Suddenly they changed their policy and removed the Holocaust Monument exactly in July when it was the 75th anniversary of the Bergen-Belsen prisoners transport with UNRRA White boats to Sweden. Disgrace.

  
  

   Idiot, ställ tillbaka det!

•