Monday, April 14, 2008

Riktig grym bröllopsinbjudan




Det kom med posten idag. Stort vit paket som jag trodde först var en årsredovisning från något av börsbolagen. Adressen var dock vackert skriven, för hand.

Men det var en bröllopsinbjudan, som bara doftade kärlek, romantik och framgång. Den värmde riktigt, riktigt gott i själen och jag blev så där larvigt glad, lycklig och fick glädjetårar i ögonen.

Vilken häftig bröllopsinbjudan! Eller som man säger grym. Se bilderna.

Tack Niki och Marcel för en mycket vacker, rolig, härlig och annorlunda inbjudan till Erat bröllop.

Behöver vi säga att vi kommer!

Den 14 april är dagen då min första stora barn- och ungdomskärlek föddes, min hund Alba.

Thursday, March 27, 2008

Zuzanna kör i stan, det väcker gamla minnen!


Igår ringde mina döttrars kusin. Med en jätteglad röst meddelade hon: jag kör i Warszawa! Blixtsnabbt svarade jag: På vilka gator? Sedan blev jag nyfiken varför hon berättade det. Varningen som sådan var onödig då jag inte kör på Warszawas gator numera.

Det visade sig att hon fick en egen bil och kör alldeles själv. Kul, tyckte jag. Därefter, berättade hon, att det var jag som har, för flera år sedan tvingat henne att ta körkort och även bekostat detta. Inget jag har direkt minne av. Men stämmer nog överens med mina tankar om nödvändigheten att ha ett körkort.

På något sätt ville jag själv ha det så fort så möjligt. Jag hade redan ett dykarcert, skepparexamen för både segel- och motorbåtar, mm.

För körkortet fick man dock vara minst 16 år gammal och ha föräldrarnas samtycke. Vid något tillfälle fick jag intyget om samtycke undertecknat. Det var lite svårare med körlektionerna. Jag fick ihop pengar till fyra sådana. De ägde rum i stadsdelen Gamla Stan som liksom i Stockholm hade mycket smala gator. På bilden ovan ser man hörnan av gatorna Rycerska och Piekarska. En högersväng försvårades av de gamla stenar i hushörnorna (numera är de flesta gator där gågator). Övningsbilen var en gammal Warszawa (en amerikansk bil från 30-talet som tillverkades på licens i Sovjet och därefter i efterkrigs Polen). Warszawa var trög, treväxlad bil och hade dålig sikt. Jag var dock stark! Problemet som dök upp var dock studentexamen som jag på den tiden värderade lika mycket som körkortet. De två kom på kollisionskurs!

Att avlägga studentexamen i Polen var en hel procedur med skriftliga och muntliga tentamen i flera ämnen med några dagars mellanrum. Studenten, proverna som man skrev var de viktigaste. Om man var ej godkänt på den skriftliga hade man en chans på de muntliga proven.

Som sagt, mellan skriftliga och muntliga examen fanns några fria dagar under vilka skulle man ägna sig åt läsning till de muntliga proven. Det var just under den tiden, i hemlighet, passade jag på att göra skriftligt prov och uppkörning för körkortet. Det gick bra både med körkortet och studentexamen.

Examinationen för körkortet ägde rum i den för mig nästan helt okända gråa stadsdelen Praga runt Wielenski järnvägstation. Som tur fick jag en bra, modernare bil med en synkroniserad växellåda.

Wednesday, March 26, 2008

Rozental, Twarda 3 m 79, tel: 128 40





Twarda 3 finns inte mera. Ingen minns var mina morföälldraras lägenhet låg eller en sådan trivial sak såsom deras telefonnummer 128 40 eller lägenhetsnummer 79. Egentligen oviktiga saker att komma ihåg men det känns på något sätt skönt att få veta det. Annars blir det bara torra uppgifter från databaser om deras deportationer till Treblinka.

Twarda 3 var platsen varifrån min moster Sabina åkte i en hästdragen utsmyckad droska till sitt bröllop i synagogan som låg (och ligger) vid Twarda 4. Droskan åkte flera varv runt Grzybowski Platsen för att slutligen stanna framför byggnaden som låg rakt mittemot..

Synagogan är den enda synagogan i Warszawa som överlevde kriget. Under kriget användes det av tyskarna som stall för arméhästar och magasin. Tyskar bytte namnet från Twarda till Querstrasse. Först långt efter kriget, efter att jag har lämnat Polen fick den tillbaks sitt namn Twarda, Hård. Namnet fick den att den var eh huvudgata i den träskiga regionen, den enda som hade en hård beläggning och därför var farbar under alla årstider. Senare gick även elektrisk spårvagn nr 20 längs Twardagatan till Plac Grzybowski.

Vi fördes aldrig dit som barn. Gatan hette då Krajowej Rady Narodowej. Det enda som min Pappa uppreppade ibland var en vers (hans) om att nu dånar det då Twarda 3 är på frammarsch:

Wokół cała ziemia drży,
idzie Twarda numer trzy


Det handlade om min mor!

Friday, March 21, 2008

CSI Kastellholmen







Nelly, sju månader vaktar sin pöl



Nanna lärde Nelly lerpöllek. På Skärtorsdagen återvände Nelly hem, svart som en labrador. En totalfärgförändring efter en promenad med Nanna. Nanna har full förståelse att Nelly älskar gräva upp och gräva sig ned i lerpölarna.
I natt så frös det till. Det tog tid för Nelly att krossa isen till hennes älskade lerpöl. Väl framme drog hon ur pölen lite gammmal jord beblandad med löv.

Därefter började hon vakta sin pöl (bilden).

Nelly med sin familj önskar alla en Glad Påsk.

Tuesday, March 18, 2008

Elektoralna number 30 - part our parents Conspiracy of silence

Helena Rozental, nee Polirsztok, was my grandmother and one of the 11 children who lived at 30 Elektoralna Street.

This is a color view of Elektoralna Street pointing East. The first house is number 24, with Russian and Polish signs reading “American Warehouse.” The next white house has number 22. House nr. 20 vast yellow house is known as Slowackis house, as Polish poet and dramatic author, one of the most important poets of the Romantic period lived there since 1829-31. Also at the same street, at Elektoralna 16 (white house), the most famous factory of silver plates, owned by Józef Fraget, was located for one hundred years, from 1844 to 1944.

Bird view of the area between Elektoralna Street (bottom) and Leszno Street (top). Nr. 1 is placed over the house where my grand grandmother Sara, her husband Eliasz Polirsztok, and their 11 children lived. Among them, my grandmother Helena.

Ghetto time. It is likely that during Ghetto's time, the factory at Elektoralna 16 was artificially excluded from the ghetto. To enter the factory a special little bridge and stairs were constructed that made it possible to approach the house through the former balcony on the first floor. Although it was within the ghetto walls the business was run as normal until Warszawa upraise 1944. Elektoralna Street 30 (my grand grandparents house)is one of the houses in the background. The picture was taken pointing West.


Family on my mother’s side

Sara, my cousin’s daughter in USA (so-called 3rd generation) started to dig in our and our parent's past. Here is some information about our grand grandmothers Sara children.

Grandgrandmother (the mother of my grandmother Helena who was murdered in Treblinka 1942 top picture): Sara Apenszlak b.18??, died 1920 (when my grandmother Helena was approx. 15 years old).

Sara Apenszlak married Eliasz Polirsztok in 18?? and had 13 children with him. (Aperszlak?)

They all lived in Warsaw on Elektoralna 30 Street, see picture (between Biala and Solna Street).

Children:
• Jakub – the oldest
• Dorota – left for the USA
• Fela
• Natan
• Eleonora married X and had three children and lived in Paris. She and her husband and the youngest child were transported to Auschwitz and murdered there.
• Szlamek – the father of Stefa, Lola, and Ed (Ed came to the USA illegally in 1945; his name is/was Ed Poler, and probably lives/lived in NYC).
• Roza (Rose) lived in the Polish city of Lódz, married Moniek Sztajnzberg, and had 2 children. Daughter Hanna had a degree in Polish Literature and son Ziutek finished med school in Bratislava (Slovakia). When WWII broke out they came to Warsaw and then escaped the Germans to Russia. Nobody knows what happened to them.
• Szymon (Simon), a “gorgeous” man, according to family photos
• Justyna, died of typhus, leaving 4 children.
• Jozef (Joseph) died young, leaving wife and a small son
• Helena (My grand mother) and Gabriel Rozental had
  3 daughters: Sabina, Lucyna (Lunia) and Krystyna.
• Lodzia, who married Maks Feldberg and had 2 sons: Nikodem and Zdzislaw.
• Leon – died accidentally when he was just one year old (his brother Szymon dropped him when he carried him).

All these people and their families have been murdered in the Holocaust – with very few exceptions.




Thursday, March 13, 2008

Fixa mig, sa min Pappa


Fixa mig, sa min Pappa för 15 år sedan. Han visste att han var obotligt sjuk och att även operationen på KS gick snett.

Jag saknar honom så mycket. Hans värme, klokhet och kärlek till sina barn och barnbarn.

Att få träffa Honom 5 min på väg till jobbet eller något längre tid under lunchen gav mig alltid jättemycket energi och lycka för flera timmar framöver.

Michal Wasserman Wroblewski
1911-1993
Pinsk-Stockholm


står på hans gravsten.

Pappas namn var olika under olika epoker och språk.

Det finns en variant på jiddisch (dvs före revolutionen i Ryssland) som jag har aldrig sett men kanske finns i några Jizkor böcker från Synagogan i Pinsk.

Det andra varianten finns på ryska och där stavas han och hans familj BACCEPMAN eller BACEPMAN.

Den tredje varianten är igen po polska från tiden han gick i ett polsk statlig gymnasium i Pinsk. Då stavades han Wajserman Mojżesz. I Korczaks Dom Sierot skrev ha på ett tackkort M Wajserman.

Den fjärde varianten var Michał Wróblewski.



W Domu Sierot Korczaka podpisywał sie M Wajserman a dzieci nazywły go Pan Misza.