Den sköna 54an och 100an

54an och 100 var mina favoriter i Warszawa.
Jag tog bussen till grundskolan vid Nowy Swiat 21. I busen fanns aldrig en sittplats. Jag lärde mig att hänga utanför. Det sättet kallades för vindrovan. Mitt favorit sätt var det att ha högra foten på bussens trappsteg och den andra på bussens stötfångare.
Förutom att man var i friska luften så behövde man inte betala. Konduktören satt på en upphöjd stol direkt till höger av de bakre dörrarna. Förutom 100an fanns det en uppsjö andra bussar som jag kunde ta. En av bussarna gick ändå till Saska Kempa och Wal Miedzyszynski där min segel och motorbåts-klubb låg.
De första bussarna var rätt så söta. De hade en kylare som såg ut som en näsa. Det var franska bussar Chausson. De ersattes så småningom av mera runda bussar (med 3 stycken dörrar) av samma typ som fanns på Parisgator. Jag minns att de första ord jag läste på franska var motsvarigheten till säkerhets glasruta.
Från Sovjet och Frankrike kom också de första trolleybuses eller trådbusar. De äldsta var målade framme på ett särskilt sätt som påminde lite om en mun eller mustasch.
Trådbussar var mina färdmedel till simbassängerna. På sommaren åkte man 53 Lazienkowskagatan till Legia. Under den kalla åprstiden tog jag trådbussen nr 51 till Konwiktorskagatans bad åt ena hållet eller till 53 YMCAs åt det motsatta. Mest har jag dock simmat i Kulturpalatsets bad och dit tog man 56. 56 gick också till vårt regionsjukhus CePeLek som låg i hörnan av Chalubinskiego och Koszykowa gatan /nr. 78).

Aln - Łokieć

Aln (fornsvenska alin; ytterst från protoindoeuropeiska el-, armbåge, underarm) är ett äldre längdmått som funnits i olika varianter genom historien. Den ursprungliga betydelsen är "armen från bågen till spetsen av långfingret". Enheten är idag inte i allmänt bruk inom något välkänt måttsystem.
En romersk aln kallades ulna, vilket även är den medicinska termen för armbågsbenet. En ulna motsvarade 0,593 802 meter, och i Sverige kom måttet att standardiseras efter denna definition.

Redan i de gamla svenska landskapslagarna användes aln som måttenhet. Även det redskap, alnmåttet, med vilket denna längd mättes, kallades aln.
Måttet aln blev senare standardiserat och fortsatte att vara i bruk tills metersystemet infördes 1889. En aln indelades i 2 fot = 4 kvarter = 24 verktum à 24,741 75 mm. 3 alnar var en famn och 18 000 alnar var en svensk gammal mil (10 688 m). Alnen var enligt denna definition 0,593 802 meter lång. Verktum (12 per fot) ändrades till decimaltum, även kallad nytum (10 per fot, med motsvarande ökning i längden av 1 tum, 29,690 4 mm).
Alnmåttet var olika på olika platser, och dess längd ändrades flera gånger. Det äldsta kända alnmått var Rydaholmsalnen (Rijholmsalnen), som var uppsatt på dörren till Rydaholms kyrka i Jönköpings län. Den förstördes dock och ersattes med en ny 1664. Rydaholmsalnen användes redan omkring år 1100 i Skåne som byggnadsaln. Genom kungliga förordningar 1524 och 1582 bestämdes att den skulle gälla för hela Småland. På riksdagen i Norrköping 1604 fick Karl IX i uppdrag att "rätta" alla slags mått, mål och vikt. Det beslutades att det svenska alnmåttet skall vara lika med Rydaholmsalnen och att edsvurna smeder skulle tillsättas i alla städer för att göra alnmåtten.
Karl IX hade redan före 1605 låtit göra en aln efter den gamla Rydaholmsalnen och fästa den på dörren till Stockholms rådhus. Denna aln, som senare kallades Stockholmsalnen och från 1605 påbjöds såsom rikslikare jämte Rydaholmsalnen, var 0,593 4 meter lång. Den nyare Rydaholmsalnen var cirka 1 % längre än Stockholmsalnen. Georg Stiernhielm gav Stockholmsalnen namnet Linea Carolina. Alnens växlande storlek i olika landsdelar åstadkom åtskillig villervalla. Allmogen klagade vid riksdagarna. Nya förordningar utfärdades 1733 och 1737. 1855 blev foten grundmått i stället för alnen. När metersystemet infördes 1889 som ensamt längdmåttsystem, slutade alnen användas i officiella sammanhang.
En svensk aln var lika med 0,946 07 av den danska, norska och preussiska eller rhenländska alnen samt 0,499 7 av den franska alnen (aune, definierades 1742 till 1,188 45 m). En svensk aln på 0,593 802 meter motsvarade 2,632 3 Paris-fot.

Łokieć chełmiński (w poł. XVI w.) 57,62 cm
Łokieć warszawski albo staropolski (w I Rzeczypospolitej i po rozbiorach do 1819 r.) 59,6 cm
Łokieć lwowski albo galicyjski (w Galicji 1787-1857 r.) 59,6 cm
Łokieć krakowski wiek XIII – 64,66 cm; wiek XIV – 62,5 cm; poł. XVI w. – 58,6 cm; 1836-1857 – 59,6 cm
Łokieć wrocławski (na Śląsku do 1816) 57,6 cm
Łokieć nowopolski (w Królestwie Polskim 1819-1849) 57,6 cm
Łokieć gdański 57,8 cm
Za granicą:
Łokieć berliński (w Prusach do 1872) 66,7 cm
Łokieć wiedeński (w Austrii do 1876) 77,9 cm
Łokieć hamburski 57,3 cm
Łokieć lubecki 57,7 cm
Łokieć duński 62,7 cm
Łokieć szwedzki 59,4 cm
Turecki długi łokieć (pik halebi) 70,9 cm

TVÅ MÅNADER

Helena, Gabriel, Sabina, Lucyna, Krystyna Rozental, Warszawa, Twarda 3 m 78, tel: 12840

Moi dziadkowie,i ich trzy córki mieszkali w oficynie na Twardej 3.  Oficyna oznacza budynek znajdujący się w tylnej części działki budowlanej, bez dostępu bezpośrednio z ulicy. Okna oficyny wychodzą na podwórze, wejście prowadzi przez sień lub przejazd bramy głównego budynku oraz przez podwórze.

Zdjęcie z Warszawy we wrześniu 1939 roku. Na lewej stronie zdjęcia kościół Wszystkich Swietych i dom pl. Grzybowski 7. Dom obok to nr. 1 na ulicy Twardej .

To zdjecie jest robione pod koniec 1939 roku. Po bombardowaniu we wrześniu. Nie ma juz domów przy Twardej 1 i Panskiej 22. Dom przy placu Grzybowskim nr. 7 jeszcze stoi. Podwórko z * to Twarda 3 gdzie mieszkala moja mama z dziadkami. Na pózniejszych zdjeciach caly ten teren miedzy Kosciolem Wszystkich Swietych a domem Twarda 7 (róg Marianskiej) zostal "zniwelowany"!

Huset där Twarda gatan började tillhörde den triangelformade platsen och hette Plac Grzybowski nummer 7. Huset, här på vänstra sidan, närmaste granne till kyrkan träffades av tyska bomber under första veckan i september 1939 och brann ner. Bredvid det höga huset ser man något lägre husen längs Twardagatan (nr. 1, 3 och 5).

Huset där Twardagatan började tillhörde den triangelformade platsen och hette Plac Grzybowski nummer 7. Huset, närmaste granne till kyrkan träffades av tyska bomber under första veckan i september 1939 och brann ner. 

Twarda 3

finns inte mera.

Den utplånades av tyska Luftwaffe under första veckan av kriget i september 1939. Huset var det andra huset från entrén från Twarda 3 dvs över gården.


Asterisken * på bilden längs ner från Google Earth visar den aktuella platsen. Numera finns där en kort gata "Emilii Plater" nämnd efter en polsk (e.g. litauisk) kvinnlig ledare av de polska styrkorna i November-upproret mot ryssarna(1830).


Ingen vet numera var mina morföräldrarnas lägenhet låg (1 tr upp) eller en sådan trivial sak såsom deras telefonnummer 128 40 eller lägenhetsnummer 79. Egentligen oviktiga saker att komma ihåg men det känns på något sätt skönt att få veta det. Annars blir det bara torra uppgifter från databaser om deras deportationer till Treblinka (Gabriel Rozental och Helena Rozental).


I tiotal år har jag sökt och sökt bilden på huset Twarda 3 och tittat igenom tusentals bilder från Warszawa. Jag visste att huset var den tredje räknat från kyrkan. Första huset (Plac Grzybowski 7) från kyrkan hade numrering som tillhörde själva platsen, först därefter kom nr. 1 och 3.

Tack vare bilden på huset Plac Grzybowski 7 kunde jag söka mig vidare till Twardagatan 1 och 3.

Twarda 3 var platsen varifrån min moster Sabina åkte i en hästdragen utsmyckad droska till sitt bröllop i synagogan Nozyka som låg (och ligger) vid Twarda 4. Droskan åkte flera varv runt Grzybowski Platsen för att slutligen stanna framför byggnaden som låg nästan rakt mittemot.
Synagogan är den enda synagogan i Warszawa som överlevde kriget. Under kriget användes det av tyskarna som stall för arméhästar och magasin.

Nozyk synagogan vid Twardagatan är den enda synagogan i Warszawa som överlevde kriget. Under kriget användes det av tyskarna som stall för arméhästar och magasin.

Tyskarna bytte namnet från Twarda till Querstrasse. Efter kriget fick den inte heller heta Twarda men Krajowej Rady Narodowej, en polsk vänsterorganisation som skulle vara ett samlingsorgan för vänster- och liberalorienterade partier.

Först år 1970 Polen fick den delen av gatan där mina morföräldrar bodde tillbaks sitt namn Twarda, Hård. Namnet fick gatan för att den var en huvudgata i den träskiga regionen, den enda som hade en hård beläggning och därför var farbar under alla årstider. Senare gick även elektrisk spårvagn nr 20 längs Twardagatan till Plac Grzybowski.

Vi fördes aldrig till Twarda som barn. Ibland gick jag med min far till Bagno-gatan (träsket) där det fanns all handel med järn, vattenkranar och dylikt. Trots att det var 100 m till Twarda 3 gick vi aldrig dit. Det fanns där bara ett tomt tomt bakom ett trästaket.

Det enda som min Pappa uppreppade ibland var en vers (hans egen) om att 
Nu dånar runtomkring 
då Twarda 3 är på frammarsch

Wokół cała ziemia drży,
idzie Twarda numer trzy

Det handlade om min mor!

På den fantastiska hemsidan warszawa1939
hittade jag direkt Plac Grzybowski. Den gröna färgen på kartan representerar hus som "överlevde" kriget och finns för närvarande. Den röda färgen markerade hus som inte längre fanns men var beskrivna på hemsidan. Resten, hus utan markering var inte beskrivna.

Det gröna huset är naturligtvis kyrkan och huset bredvid, det röda var en fem våningshus som försvann i samma väva således sönder-bombade av tyska Luftwaffe som intilliggande husen Twarda 1 och Twarda 3.

http://www.warszawa1939.pl/index.php
http://warszawa.gazeta.pl/warszawa/1,34889,11400770,Plac_Grzybowski_100_lat_temu__targ_i_wielka_kamienica.html

Twarda 3 exists no more
It was wiped out by the German Luftwaffe during the first week of war in September 1939. The house was the second house from the entrance of Twarda 3 ie the courtyard.

The asterisk * in the picture at the bottom of the Google Earth map shows the current location. Nowadays there is a short street "Emilii Plater" named after a Polish (eg Lithuania) female leader of the Polish forces in the November uprising against the Russians (1830).

Nobody knows now where my grandparents house was (1st floor), or such a trivial thing as their phone number 128 40 or apartment number 79. Actually unimportant things to remember but it feels somehow nice to know. Otherwise it will just be data from databases on their deportations to Treblinka (Gabriel and Helena Rozental).

I have searched for a picture of the house Twarda 3 for ten years and looked through thousands of photos from Warsaw. I knew that the house was the third from the church. On photographs, the first house to the right  (Plac Grzybowski 7) from the church had numbers that belonged to the location itself, and thereafter was no. 1 and 3.

Thanks to the image of the house Plac Grzybowski 7 I could find Twardagatan 1, 3 and 5.

Twarda 3 was the place from where my aunt Sabina rode in a horse-drawn cab adorned for her wedding to the synagogue Nozyka that was (and is) at Twarda 4. The cab drove several laps around the Grzybowski Square to finally stop in front of the building that was almost directly opposite their house.

The synagogue is the only synagogue in Warsaw that survived the war. During the war it was used by the Germans as stables for the army horses and magazines.

The Germans changed the name of the street from Twarda to Querstrasse. After the war, it didn’t get the name Twarda back but was instead named Krajowej Rady Narodowej, a Polish left-organization that would be an agency for the left and liberal-oriented political parties.

Finally in 1970, the part of the street where my grandparents lived changed name back to Twarda, Hard. The name of the street was that it was a main road in the swamp region, the only one who had a hard coating and therefore was navigable in all seasons. Later on, the electric tram No. 20 rode along Twardagatan to Plac Grzybowski.

We never went to Twarda as children. Sometimes I went with my father to Bagno street (swamp) where there was trade in iron, water faucets and the like.
Although it was only 100 m to Twarda Street nr 3 we never went there. It was only an empty lot behind a wooden fence.

The only thing that my Dad sometimes repeated was a verse (his own)
Wokół Cała Ziemia drży,
idzie Twarda now trzy

Around the whole earth trembles
Here comes Twarda (hard) number three

It was about my mother!

On the great webpage warszawa1939 I found Plac Grzybowski right away. The green color on the map represents buildings that "survived" the war and still exist. The red color shows houses that no longer exist but were described on the website. The rest are houses that were not described.

The green house is of course the church (Plac Grzybowski nr. 5) and the house next door, the red was a five-storey building (nr. 7) that in September 1939 disappeared at about the same time, thus bombed by German Luftwaffe as adjacent houses Twarda 1 and Twarda 3.

Church at Plac Grzybowski nr. 5, year 1946. New roof and new side building on the right.

Warszawa 1945 Pictures fom B-24 Liberator Bomber Flight

Röda havets hemligheter

De liberala kvinnorna i Egypten

De liberala kvinnorna i Egypten behöver inte bära burka. De skall dock assistera sina men då de badar och gärna sträcka en handduk efter badet.