Under april-maj 1943 pågick, för 75 år sedan Upproret i Warszawa Getto. Ett väpnad motstånd mot tyskarna, mot övermakten, mot den hopplösa situationen.
 |
Wladyslaw Szlengel som var mycket känd poet redan före kriget sökte ett gömställe på den ariska sidan. Han skrev om det själv i en poem Telefon. Han hänvisar att alla som lyfte luren före kriget när han ringde har inte velat besvara hans uppringning, bön om hjälp. Den enda som svarade var Fröken Ur. På samma sätt skriver han om möjligheten att gömma Korczak, barnen, hindra en deportation. Flera av han dikter gömdes av organisationen Oneg Shabbat och hittades under gettoruinerna efter kriget.
|
Jag föddes 6 år efter det hjältemodiga Upproret i Warszawas Getto i april-maj 1943. I flera år har jag inte förstått helheten av Förintelsen, sanningen och vad själva Upproret innebar. Detta trots att det skrevs )och jag läste) massor, tusentals artiklar, tusentals böcker, millioner av sidor.
Som forskare när jag gjorde olika försök har jag använt mig av statistiken för att bevisa riktigheten av mina fynd, slutsatser. Statistik ljuger inte, åtminstone inte efter upprepade försök av händelser och utfall. Hur reagerar de odlade tarmcancerceller på olika bestrålningar, olika styrkor och andra stimuli var ett av mina försök. Det gällde att hitta ett samband. I studier så brukar man presentera resultat och berätta om de var ”statistiskt signifikanta”, samt ge ett p-värde. Ett litet p-värde betyder att risken är liten att korrelationen beror på slumpen. En signifikansnivå på 95 procent innebär att om det är mindre än 5 procents chans att en sådan här skillnad skulle uppstå slumpmässigt. Den minsta signifikansnivå man använder är vanligen 95 procent. De anser man att saken är bevisat.
Varför beskrev jag det här ovan med statistik i den experimentella cellforskningen? Jag ville bara påpeka att de siffror, signifikansnivåer man eftersträvar är ofta svåra att uppnå även om cellerna är lika, odlas i ett sk odlingskåp med kontrollerad luftfuktighet och temperatur och utsätts samtidigt för samma behandling.
I Förintelsen i området runt Warszawa i Polen som kallades för Generalna Gubernia förintades 99% judar, bland de min familj, Korczak och 239 barnen från barnhemmet Dom Sierot. Alla barnen som fanns på barnhemmet den 5 augusti 1942 förintades, 100%. Således att vara en jude i det område och under den tiden innebar döden - med p-värdet, p=.01-.05. Chanserna att överleva var mkt små.
Jag hade i många år svårt att begripa att mina föräldrar som var utanför gettot tog sig tillbaka in i gettot. Jag hade svart att förstå min mosters förehavanden. Hon hjälpte, eskorterade nämligen judar som fanns utanför Warszawas Getto att resa dit. När jag förstod till sist det så var jag 44 år gammal. Det dröjde således flera år innan polletten trillade ner. En klarsignal om att polletten hade trillat ner var mitt projekt med Namnmonumentet - Holocaust Monumentet i Stockholm.
Polletten trillade ned när mina föräldrar, båda överlevande från Förintelsen gav mig långa listor på sina närmaste som mördades under den mörka tiden. Den ovannämnda statistiska "signifikansen" 1% dvs med 99% sannolikhet (p=.01) var ett faktum.
Jag visste som forskare hur svårt var det att uppnå i mina försök med t.ex. 95% sannolikhet (p=.05). Jag visste dock att mycket höga röntgenstrålningsdoser dödade alla odlade tarmceller. Impakt var så hög att inga eller nästan inga celler överlevde. Under Förintelsen var det nästan inga judar i det ockuperade Polen som överlevde överlevde. En konstig jämförelse men sann och så smärtsam. Förhållandena var under Förintelsen dödliga, överallt, inte bara i getton och koncentrationsläger..
När man tittar på antalet barn i Polen som överlevde Förintelsen så handlar om en del av 1% då sammanlagt har man år 1945 registrerat endast 5 000 judiska barn. Totalt. Sådana som hade båda föräldrar i livet, bara en förälder eller inga alls. Om man tittar på hela Europa så har jag sett att endast 6 - 11% barn (av 1 500 000) överlevde Förintelsen medan siffran som gäller vuxna är kring 33%. 6% av 1 500 000 är 90 000. När man under juli 1945 registrerade alla DPs så endast 3.5% av 22 400 av de överlevande i de amerikanska och brittiska zonerna var under 16 år, barn. Naturligtvis har det direkt att göra med den nazistiska ideologin och urvalet under selektioner i dödslägren där alla barn och de äldre skickades direkt till gaskamrarna.
Den mest kända selektionen tog plats inte i ett dödsläger men i Lodz getto. I september 1942 Chaim Rumkowski, ordförande för judarnas äldreråd, höll sitt tal och bad alla ”Fäder och mödrar, ge mig era barn”. Rumkowski i sitt monstruösa tal försökte övertyga gettots föräldrar att låta deras icke arbetsdugliga barn deporteras: ”Ge mig era barn”. Det var tyskarnas krav att alla under 10 år och alla över 65 år skulle inte finnas i gettot. Det fanns 13 000 sådana. Resten var sjuka mm som man drog ur sjukhussängarna till summan blev 20 000.
Att Judar gick "självmant" till getton som utgjorde samlingspunkter var också tidigare en mystik för mig. Vid den tidpunkten visste dock judarna inte att det var en samling inför döden. Tyvärr, så trodde de, många in i det sista, på en förflyttning. De visste också att de inte hade stora chanser att klara sig bland t.ex. den polska, befolkningen.
I verkligheten, i Polen hade judar under den tyska ockupationen ingenstans att ta vägen, ingenstans att gömma sig. De kände sig inte säkra någonstans. Även så kända människor som Korczak eller hans vän Wladyslaw Szlengel som uppträdde i barnhemmet Dom Sierot i Warszawa Gettot.
Szlengel, precis som mina föräldrar och många, många andra har, efter det tyska anfallet mot Sovjetunionen 1941 (som 1939 annekterade de östra delarna av Polen) tagit sig tillbaka från Lwow till Warszawa. År 1941 ockuperade tyskarna både Lwów och Warszawa.
Szlengel skrev i en poem om Korczaks sista stunder i Warszawa den 5 augusti 1942:
Idag har jag sett Janusz Korczak,
när han gick med barnen på sin sista procession
och barnens kläder var rena
som vid en lördagspromenad till parken
De hade på sig rena förkläden
som de idag kunde smutsa ner dem
Fem i fem gick barnhemmets barn genom staden
genom en skog av förföljda människor
Och här barnen gick fem i rad, lugnt,
ingen drog de från marschen,
Föräldralösa, ingen erbjöd mutor
i händerna på blå poliser.
Det fanns inga försök att befria på Umschlagplatzen
ingen viskade in i örat på Szmerling
ingen samlade familjeklockor
för att muta de berusade letter
...
Barnen gick in i nötkreatursvagnar
som om det var en "Lag Ba'omer" utflykt
och det tuffa ansiktet
Kände sig som en riktig Szomer
....
Allt i detta förbannade krig,
i den oändliga förnedringen utan ett slut,
i det hjälplösa kaoset,
i kampen för livet, utan en kompromiss,
Hör du grannar från över muren
som tittar på vår undergång från
andra sidan av gallret?
Wladyslaw Szlengel som var en mycket känd poet (redan före kriget) sökte när han isolerades i Warszawa Gettot ett gömställe. Ett gömställe på den ariska sidan. Han skrev om det själv i ett poem
Telefon. Han hänvisar att alla som lyfte luren före kriget när han ringde har inte velat besvara hans uppringning, bön om hjälp. Den enda som svarade var
Fröken Ur.
.
På samma sätt skriver han om möjligheten att gömma Korczak, barnen, hindra en deportation. Ingenstans eller som min mor skulle skriva I N G E N S T A N S fanns en säker plats. Vare sig de betalda eller obetalda gömställena. Förfalskade ariska papper gav en viss säkerhet tills någon kom en på spåren. När de överlevande skaffade sig barn efter kriget så var det en bedrift. När de gjorde det i Polen så var det en ST O R B E D R I F T.
I Polen har man nu på våren instiftat en ny minnesdag. Polacker som gömde judar. Den 24 mars varje år ska Polen hedra polacker som räddade judar under andra världskriget. Det beslöt de polska Sejm, parlamentet. Beslutet var ett led i regeringspartiet Lag och Rättvisas (PiS) historiepolitik som syftar att till varje pris lyfta fram det som anses vara positiva sidorna i Polens historia och därmed uppmuntra medborgarnas patriotism, läs nationalism. Officiellt så den 24 mars 1944 sköt man paret Józef och Wictoria Ulma och deras sex barn i Markowa 1944 för att de gömt 8 judar undan Förintelsen.
Sanningen är att de som sköt familjen Ulma var 3 stycken tyska gandarmer och 3 polska poliser - sk policja granatowa. Först sköt de familjen Goldman som var de gömda av Ulma. Efter att de 16 har skjutits har man plundrat fullständig det som fanns att plundra efter familjerna Goldman och Ulma och flera hästdragna vagnar åkte från Ulmas gård mot byn. Sanningen är att den som avslöjade eller rättare sagt visste om familjen Goldman var en bekant till båda familjerna. Troligen blev han sur att Goldmans garvade hudar för Ulma och han själv fick ingen utdelning av det. Så händelsen i byn Markowa har alla ingredienser från den mörka tiden i Polen. Det fanns några som försökte skydda det fanns många som var positiva till den tyska nyordningen som gällde judar och många ville tjäna pengar på det. För en flaska brännvin eller 1 kg socker avslöjade man gärna en jude.
Paret Ulma har postumt tilldelats utmärkelsen Nationens Rättfärdiga av Förintelsemuseet Yad Vashem i Jerusalem.
Szlengel är rikligt översatt till engelska och hebreiska. Kanske på tiden att någon översätter hans diketer till svenska.
http://www.zchor.org/szlengel/poems.htm
