We have to leave before 4.06 PM - before Sabbath - S/S Ulua - S/S Haim Arlosoroff - Who was the Swedish Quisling at Dagens Nyheter and TT?

04.06 PM was the start of Sabbath on January 24th, 1947. It was used to explain the hurry to leave the harbor of Trelleborg for the port authorities, to leave Sweden. Haganah and Bet Aliyah ship, SS Ulua left quickly Sweden as they were afraid to be stopped by Swedish authorities. Just before the dusk 550 young women and 94 men started their long trip to the Eretz Israel. Their common history, related to Sweden, starts, however, at the end of the WWII when in April 1945 numerous concentration camps, a.o. Bergen-Belsen were liberated. The green stamp April 28, 1945 is the day the Holocaust survivor entered Sweden - most likely survivor from the concentration camp Ravensbrück and the red one is indicating when the survivor left Sweden. The cities Malmö and Trelleborg are both in the Southern Sweden.

Who was the "Swedish Quisling" who wanted to stop Holocaust survivors to go to Eretz Israel? All the plans, special train schedules, places where the survivors were waiting before the ship arrival and other information were kept secret. However, someone betrayed this mission and reporters and photographers from the Swedish newspaper Dagens Nyheter appeared at the Stockholm Central station just before midnight and the story about Jews leaving Sweden appeared five ours later in all three biggest Swedish cities, Stockholm, Gothenburg and Malmö. At the same time the train reached the Trelleborg port. SS Ulua left quickly, as they were afraid to be stopped by Swedish authorities. Just before the dusk 550 young women and 94 men started their long trip to the Eretz Israel. Above the first page of Dagens Nyheter from July 24, 1947, the day when 644 Holocaust survivors left Sweden for Eretz Israel. More information was published on the last page also from the the Swedish news agency TT (Tidningarnas Telegrambyrå).

Above, an article from the last page of Dagens Nyheter from July 24, 1947, the day when 644 Holocaust survivors left Sweden for Eretz Israel. Here, the information from the Swedish news agency TT (Tidningarnas Telegrambyrå) gives further details about the destination of the ship and the number of passengers. This short info was also published on the last page of Dagens Nyheter.

The message to all five Swedish White boats was that prior to the first voyage to Lübeck. The ships were assembled at the shore of Trelleborg on June 22nd, 1945, and shortly after they sailed for Lübeck escorted over the Baltic by German, ex-Kriegsmarine minesweepers, still sailing with their original crews but flying the Allied control flag.

Summer 1946 - Numerous Holocaust survivors were working at the fields in the Southern Sweden.

The Prologue - From Germany to Sweden On May 30th, 1945, a telegram from the UNRRA (United Nations Relief and Rehabilitation Administration) to the Swedish Committee for International Charity stated that the UNRRA had decided to accept the helpful offer of your government to welcome same 10 000 DPs - displaced persons to Sweden. Was that part of the Swedish "unknown war reparation" contribution that UNRRA required from Sweden? It is likely that so was the case.

The formal decision to undertake this mission was taken by the King in the State Council on June 1st, 1945. There is no information on when and how this offer was made. In any event, the telegram was submitted by the Committee to the Social Ministry on May 31st and became the official trigger for the formal decision. This very quick process indicates that the mission, in fact, had already been prepared for a long time before the telegram arrived. The King's decision stated that Sweden was to receive for rehabilitation, at most 10 000 displaced persons who were under repatriation by the UNRAA. The Royal Board of Civilian Defense was given the task of organizing the transport of those persons from Germany to Sweden, and the Board of Naval Logistics was to provide the ships.

The logistics of transportation from Bergen-Belsen to Sweden

The logistics of transportation from Bergen-Belsen included three steps. 

Transportation from Bergen-Belsen to Lübeck

Transportation by train from the British Army hospital next to the former Bergen-Belsen camp to Lubeck to the detachment called Swedish Transit Hospital manned by Swedish, German, and British personnel. At this detachment (also called in Swedish Civilförsvarsstyrelsens Uppsamlingsläger I Lubeck - Board of Civilian Defense detention camp) the former concentration camp prisoners, now called patients, were given, besides the medical ward, also multilingual travel documents. 

The efficiency of the Swedish transit hospital was to receive approximately 2 000 displaced persons a week from Bergen-Belsen. 

Transportation from the Swedish transit hospital to the Lübeck harbor
The next step was transportation from Swedish transit hospital to the Lübeck harbor in the middle of the city. DPs were sent down to the ships by buses and ambulances. The name lists were prepared for each boat. Each transport had its own transport code name, like Red ship, Black ship, etc. The patients were divided into two groups: sittande and liggande. The sittande - sitting patients were the category that could go on board by themselves. Liggande - laying patiens were brought ombord on the stretchers. Usually, there was only one doctor on board and a few nurses on each ship.

Totally, according to the commandant of the Lübeck detachment, dr. Hans Arnoldsson, the number of patients evacuated from Germany from June 23rd to July 25th 1945 9 273 sent over the Baltic to Sweden with the White Boats. The majority of them were Jewish, and the main part comprised of women.

Five White Boats: Karskär, Rönnskär, Kastelholm, and Prins Carl took aboard some 200 patients each, while the Kronprinsessan Ingrid took a few more than 400 in their first transport on the 27th and 28th of June. The patients, depending on their condition, were sent to various Swedish hospitals in cities along the Swedish coastline.

Transportation from the Lübeck harbor to Swedish ports
The total number of patients transported by five White boats was approximately 1 500 (each trip). The distance to Trelleborg and Malmö was shorter and that was the reason that two White boats M/S Karskär and M/S Rönnskär transported half of the patients. In Sweden White boats went to the following harbors: Göteborg, Helsingborg, Karlskrona, Kalmar, Malmö, Norrköping, Stockholm, and Trelleborg. The trips to Stockholm took the longest time.

The name lists were prepared for each boat. Each transport had own transport code name like Red ship, Black ship, etc. The patients were divided into two groups: sittande and liggande. The sittande - sitting patients was the category that could go ombord by themselves. Liggande - laying patiens were brought ombord on the stretchers. Usually there was only one doctor ombord on board each ship. The numbers in the left column are the patient numbers from the Swedish Transit Hospital register.

In Sweden - From White Boats to the hospitals - Quarantine
When in Sweden, most of the patients were placed in the in special emergency hospitals that were prepared already in 1939 and were called in Swedish beredskapssjukhus. These emergency hospitals were within already functioning hospitals, as well as in storage places in numerous schools, which, in case of need, could be quickly transferred to the functioning ward units.

All former concentration camp prisoners who came to Sweden were quarantined for at least two weeks. They were broken to some degree, physically and psychologically. According to the medical cards I intensively studied, most of the UNRRA refugees had tuberculosis and other pulmonary and post-typhoid problems. Therefore, many of the Holocaust survivors were hospitalized for extended periods. Quite a few didn’t long survive their rescue, as evidenced by cemeteries in the Swedish cities where emergency hospitals were dedicated for the care of UNRRA mission patients. In Stockholm at Norra begravningsplatse,n there are graves of almost one hundred survivors that came to Sweden with White boats. Most of them died just days or weeks after arrival at Beredskapssjukhuset in Sigtuna and Epidemiska sjukhuset in Stockholm.

Many of the Holocaust survivors were hospitalized for extended periods. Quite a few didn’t long survive their rescue, as evidenced by cemeteries in the Swedish cities where emergency hospitals were dedicated for the ward of UNRRA mission patients. In Stockholm at Norra begravningsplatsen there are graves of almost one hundred survivors that came to Sweden with White boats. Most of them died just days or weeks after arrival at Beredskapssjukhuset in Sigtuna and Epidemiska sjukhuset in Stockholm. The Jewish congregation in Stockholm, led by mr. Aron Verständig and Isak Reichel ruined this Holocaust Monument - 6 stones - 6 millions on the 75th anniversary of UNRRAs White Boat mission - July 2020. 

Exhausted and ill, these mostly women and few men were brought to Sweden to receive medical care. Those who survived and were children and teenagers when the WWII started recovered relatively quickly and benefited from the care and professional training provided by the Swedish government, some of which was under the supervision of different Zionist organizations active in Sweden. Relatively healthy Holocaust survivors were quarantined in the detention camps in Sweden.

Leaving Sweden for Israel, home countries, and America

Main part of the Holocaust survivors who came to Sweden at the end of WWII declared that after recovering in Sweden, they wanted to leave Sweden. Most of the survivors wanted to go to Eretz Israel (British Mandate of Palestine) or to their home countries if they had families there that survived the Holocaust or to America.

This story is to uncover still hidden information about the lives of the Holocaust survivors, in this case, the contingent of 644, mostly women who came to Eretz Israel from Sweden in 1947. All of the 550 women and about 94 men were brought to Sweden from the concentration camps in so-called White Boats and White Buses at the end of the WWII (April-July 1945).

If we could find the descendants of these women and men, we could provide them with the precious details of their lives and the fate of their families during the Holocaust which are contained in the pages of Swedish medical histories as well as in the field medical cards issued by the British Army we have discovered in our research. These medical records contain not only the pure medical histories but also the family histories, including the fate of the parents and siblings. For example, a record from the Swedish Beredskapssjukhus (Emergency hospital) might include the following information: “father died in the ghetto in 1942, the mother perished in Majdanek, and a sister died of typhus in Bergen-Belen two weeks prior to the liberation…" 

4.06 PM was the start of Sabbath on January 27th, 1947. It was used to explain the hurry for Trelleborg port authorities to leave Sweden. SS Ulua left quickly Sweden as they were afraid to be stopped by Swedish authorities.

S/S Ulua (later S/S Haim Arlosoroff) in Trelleborg port before departure to Eretz and Swedish Medical Cards. The train on the right arrived in the morning all the way from Falun.

Despite the 18 months of relative stability and accommodation in Sweden, most of the youngsters decided not to stay but to pursue an uncertain future in Eretz Israel. The S/S Ulua ship was a Aliyah Beth ship send by Haganah to bring these survivors to Eretz Israel. It has to be pointed out that these young people — similar to the heroes of the Warsaw Ghetto Uprising -- were completely alone in the world, deprived of family members, a true “Monogeneration”.

From the very beginning, the British Intelligence tried to thwart the S/S Ulea expedition. For example, they spread false information to Danes and Swedes that the S/S Ulua is carrying white slaves and whores. It is likely that Swedish newspaper Dagens Nyheter was the first to try to stop the S/S Ulua by publishing on January 23, 1947, the information both about S/S Ulua´s final destination and the way Holocaust survivors will be transported to the port of departure - Trelleborg. Why and who gave the info to the newspapers about this secret project it is not known. Who and why decided to publish this information is not known either. Mr. Herbert Tingsten was the chef journalist at Dagens Nyheter at that time. Information published in Dagens Nyheter included the information about especially chartered train to Trelleborg port.

Who was the "Swedish Quisling"?

Who was the "Swedish Quisling" that wanted to stop Holocaust survivors to go to Eretz Israel? All the plans, special trains schedules, places where the survivors were hiding when waiting for the ship arrival and other information were kept secret. However, someone betrayed this mission and reporters and photographers from the Swedish newspaper Dagens Nyheter appeared at the Stockholm Central station just before the midnight. The story about Jews leaving Sweden appeared just five hours later in all three biggest Swedish cities, Stockholm, Gothenburg and Malmö. Almost at the same time the train with the Holocaust survivors reached the Trelleborg port. After boarding was completed S/S Ulua left quickly Sweden as they were afraid to be stopped by Swedish authorities. They claimed that they have to leave befor the Shabbat starts. So just before the dusk 550 young women and 94 men started their long trip to the Eretz Israel.

In the Swedish State Railways' archives, more specifically the Swedish Transport Administration (Tbr). I was looking for information about the train that arrived at Trelleborg's ferry camp on January 24, 1947. In the diary register C1b for 1946-1947 there were found under the subject group Foreign travelers a number of dossier and diary numbers with the heading "Tp of Jews" (ie Transport of Jews). Unfortunately, in the main diary where it says what correspondence has occurred, there was only info with the stamp "Embossed according to KB 14 May 1915" (... according to the Royal Letter directives ....), ie the officials at SJ had the right to thin according to this letter in the documents as stated in the letter. That it was the requested document that disappeared is indicated by the abbreviations that apply to the Ra 20 file. Transport of 600 Jews, Central Station - Trelleborg Ferry Camp 23-24 / 1 1947.

On the way to Haifa, the S/S Ulua, picked up additional Holocaust survivors in Italy, at the same time changing its name to "Haim Arlosoroff”. 

After a very difficult and torturous journey of 34 days, the survivors reached the shore of Bat Galim on February 27, 1947. The quick and clever maneuver resulted in the ship being grounded on the shallow shores of Haifa. Some refugees jumped of the boat into the water but they had no chance to escape as barbed wire surrounded the beach and was watched by British paratroopers. Survivors of the Holocaust were sent to the camp again, this time British detention camp no. 66 in Cyprus. Time Magazine wrote about it in the issue of March 10, 1947.

Contrary to the expectations, the trip had not ended in Haifa. Only few people succeeded in reaching the land and hiding. All others were caught by the British and transported to Cyprus and placed in the detention camp no 66. Some of them stayed there until the creation of Israel in 1948. Many of the survivors that came to Sweden during the UNRRA mission White Boats (June-July 1945) and also the little group of Jews that came in April 1945 by White busses, formed strong, family like, bonds. They maintained these close contacts for many years in Israel and some even came from detention camp on Cyprus as married couples or married later in Israel.

It is important that this Monogeneration (My Heros) — a group of very young Holocaust survivors who single-mindedly have chosen life in Israel in favor of Sweden -- should be remembered. Since many of them are no longer alive, it gives at least chance for their descendants to learn their fate to carry their memory for future generations. This can be accomplished by contacting:
Roman Wasserman Wroblewski, PhD, Chairman of the Swedish Holocaust Memorial Association (SHMA) in Stockholm at romwro@gmail.com tel :+46 704 158 610. Look for us and join us at Face book.

Malka Weiss, mother to Benny Gantz was one of the 550 Jewish girls that left Sweden on January 24, 1947 on S/S Ulua (later S/S Haim Arlosoroff). Malka arrived to Sweden with the UNRRA mission White Boats on M/S Karskär on July, 8th 1945). Her last concentration camp was Bergen-Belsen.
Bennys father, Nachum Gantz came ombord S/S Ulua in Italy. Malka and Nachum were deported on February 27 1947 from Eretz Israel to the camp no. 66 located on Cyprus. So it is likely that they met for the first time on the S/S Ulua or in the detention camp on Cyprus.

S/S Haim Arlosoroff, former S/S Ulua left on the shore of Bat Galim. Parts of it can be found when diving in the area.

S/S Haim Arlosoroff, former S/S Ulua was left on the shore of Bat Galim just to the left of Casino.

S/S Haim Arlosoroff, former S/S Ulua was stranded at the place approx. in the lower right corner.

Jedziemy do Erec - Monogeneracja po Zagładzie - "Na górze róże na dole cytryny pojedźmy razem do Palestyny".

Z obozów koncentracyjnych do Szwecji w ładowniach Białego statku Ronnskar

Monogeneracja w domu w Forsbacka w Szwecji. Prawie wszystkie dziewczynki z tego domu - 70, udały się statkiem SS Ulua do Eretz Izrael.

Listy Beth Aliyah miejscowości szwedzkich z ilością osób przygotowanych do podróży.

Trelleborg port. Z wagonów na statek S/S Ulua do Erec.

S/S Ulua w porcie w Trelleborg. Wagony kolejowe 3 klasy którymi Monogeneracja przyjechała do portu stoją tuż za statkiem.

Szukając pasażerów ze statku SS Ulua złapałem sporo nowych kontaktów z izraelskimi dziećmi Monogeneracji. Monogeneracja to szczątki Żydów europejskich, wtedy większość młodych, bez rodziców, dziadków i rodzeństwa.
W zeszłym Millenium określiłem Bohaterów Getta jako Monogeneracje. Teraz opisując losy byłych więźniów obozów koncentracyjnych przywiezionych w okresie kwietnia - lipca 1945 roku do Szwecji, na nowo wróciła ta stara terminologia.

Ci najmłodsi przywiezieni do Szwecji to dzieci. Cześć z nich przyjechali do Szwecji z Niemiec tzw. Kindertransporten w 1938. Po wojnie o 7 lat starsi. Po wojnie juz jako sieroty bo rodzice zginęli podczas Zagłady. Większość to 20-latki. Tak przyjechała do Szwecji Dora Thea Kurtzbart (pózniej Mirjam Pollin) która wysłała do Szwecji jej mama Else Kurtzbart. Gdy do Szwecji przystaly przychodzic list z Niemiec oznaczało to tylko jedno. Mama Else została deportowana do Getta do Minska w listopadzie 1941 roku.

W podobny sposób jak podziwiam Bohaterów Getta podziwiam właśnie tych młodych którzy po obozach a następnie po 18 miesięcznym pobycie w Szwecji zdecydowali się na długa i ryzykowna podróż do Kraju - Eretz Izrael.

Zjechali się lub zostali przywiezieni z całej Szwecji do portowego miasta Trelleborg. Z fałszywymi kubańskimi idokumentami weszli na pokład statku który miał ich zawiedź do Kraju. Nie do Ameryki, Polski, Węgier, Rumunii czy Czechosłowacji. Chcieli do siebie. Dla tych z Polski to ten kraj był już tylko cmentarzem.

Oczywiście to różne organizacje syjonistycznej które planowały cała ta olbrzymia akcje, między innymi Bat Aliyah i Hagana.

Wypłynęli pod koniec stycznia 1947 roku. Warunki podróży bardzo specjalne. W ładowni prycze drewniane na trzech poziomach. Pomalowane grubą warstwa farby jeszcze nie do końca wyschniętej. Niektórzy cofnęli się albowiem prycze bez materacy w trzech kondygnacjach tak bardzo przypominały warunki w obozach koncentracyjnych. Ładownia prawie bez oświetlenia. Nacisk grupy spowodował jednak ze nikt nie zawrócił.

Kry na morzu odbijały się z hukiem o burty. Zerwane miny były w dalszym ciągu postrachem dla żeglugi. Pamiętacie te ryczące krowy, ktoś zapytał. Chodziło oczywiście o podróż z Lubecki Białymi statkami wyposażonymi w specjalne ryczące aparaty które miały likwidować miny na odległość. W ładowniach statków Ronnskar och Karskar leżący pod pokładem byli więźniowie Bergen Belsen porównywali ten transport w ładowniach statków handlowych z torturami. Na tych dwóch statkach, podobnie jak w SS Ulua ładownie były przekształcone olbrzymie sypialnie z wojskowymi, piętrowymi łóżkami.
Przez cieśniny duńskie i Morze Północne po czterech dniach, statek Ulua dotarł do francuskiego portu Le Havre. Tam na statek Ulua czekali już Brytyjczycy. SS Ulua został otoczony holownikami od strony wody a od strony lądu nadjechała ciężarówka z brytyjskim wojskiem. Brytyjczycy próbowali juz poprzednio zatrzymać statek w portach francuskich i w Kopenhadze za nim statek zawinął do portu w Trelleborg.
Przy pierwszych próbach zatrzymania statku były w Kopenhadze, Brytyjczycy zawiadomili władze portowe że statek ma służyć do przewozu Białych niewolników lub prostytutek.  Dyrektor portu wiedział dokładnie o co chodzi. Podobno uczestniczył w przerzucie Żydów duńskich do Szwecji w październiku 1943 roku. Pozwolił na zaprowiantowanie statku i zabunkrowanie węgla. Obawa zatrzymania statku doprowadziła również do zmiany portu w Szwecji. Początkowo miał to być Göteborg.

Ten pierwszy etap podróży był bardzo wyczerpujący. Prawie wszyscy pod pokładem mieli chorobę morska. Życie pod pokładem było bardzo ciężkie. Hagana nie chciała by ocaleni z Zagłady pokazywali się na pokładzie. Chodziło o podtrzymanie oficjalnej wersji ze S/S Ulua to statek handlowy i przewozi m.in. Drzewo. Pod pokładem też było mało miejsca. Jedzenie było roznoszone do prycz. Toalet brakowało, szczególnie podczas sztormów kiedy były najbardziej potrzebne.

Trasa SS Ulua z Trelleborg do Hajfy w styczniu - lutym 1947 roku.

Podróż z Hawr odbywała się bez większych incydentów. W Zatoce Biskajskie wyminął statek monogeneracji największy okręt wojenny z brytyjska rodzina królewską w drodze z Afryki Południowej.
Do Kraju dopłynęli 27 lutego i tego dnia internowani przez Brytyjczyków w obozie nr. 66 na Cyprze.

Ciekawi mnie dlaczego Hagana i Beth Aliyah wybrały tak trudną drogę ze Szwecji, wokół całej Europy? Czy był to efekt Pogromu kieleckiego w lipcu 1946 roku. Ofiary Pogromu kieleckiego to też uratowani od Zagłady. Oczywiście w tym aspekcie to droga morska mimo burz i wolnoplywajacych min morskich była bezpieczniejsza. Nie trzeba było rownież przekraczać aż tylu granic gdzie paszporty z lipnymi wizami kubańskimi byłyby łatwo kwestionowane.

Oczywiście nastawienie do Żydów, niedobitków z Zagłady w krajach skąd zostali wywiezieni do obozów śmierci i obozów koncentracyjnych niewiele się zapewne różniło od stosunków w Polsce.

Z obozów do Szwecji w 1945 roku. 18 miesięcy później ze Szwecji do Hajfy. Z Hajfy na Cypr. Od 1948 roku budowała ta Monogeneracja Izrael.

Od Kindertransporten do Eretz Izrael

Urodzona we Wrocławiu w 1926 roku mieszkała potem w Hamburgu. Z Hamburga po Nocy Kryształowej jej matka wysłała ja z grupą 60 dzieci z Kindertransporten do Szwecji. Dora Thea Kurtzbart (Mirjam Pollin) mieszkała z rodziną zastępczą przez około dwa i pół roku. Miriam musiała opuścić rodzinę zastępczą, przez rok pracowała jako pomoc domowa, zarabiając na życie. W 1942 roku dołączyła do „Kolektywu Uchodźców Żydowskich w Helsingegården, niedaleko miasta Falun w Szwecji”. W listopadzie 1941 roku dostała ostatni list od matki z informacja och "przeniesieniu na wschód" do Getta w Mińsku. 22 lipca 1943 roku dowiedziała się o dalszym losie swojej matki z artykułu w gazecie w Göteborgs Handels och Sjöfartsidning. W nim radziecki żołnierz Yefin-Leinov doniósł o Getcie w Mińsku jako „świadek masowej egzekucji”. Oprócz Żydów z Białorusi wymieniono konkretnie Żydów z Hamburga. Miriam - w wieku 17 lat - napisała w swoim pamietniku 12 września 1943 r .: „[…] Mój Boże, jestem zupełnie pusta, nie mam żadnych myśli w mojej głowie. Mama nie żyje. Teraz nie ma już nadziei. Bardzo źle jest słyszeć o cierpieniu Żydów, bardzo okrutne, ale jest jeszcze gorzej, kiedy się dokładnie wie, kto to jest. Do tej pory wciąż miałem trochę nadziei, nadziei, którą mają wszyscy, kiedy nie wiesz, że wszystko jest stracone, ale teraz ... W Szwecji poznała męża, którego poślubiła w 1945 r. W Falun przebywała do jesieni 1946 r. Tam pracowała na pół etatu i przez drugą połowę dnia nauczyła się tkactwa. W 1947 r. ruszyła z mężem i z innymi w podobnej sytuacji statkiem S/S Ulua do Eretz Israel. Dotarli do Hajfy i tak jak inni zostali zesłana z mężem do obozu na Cyprze. Byli tam przez 11 miesięcy. Na Cyprze w obozie mąż Mirjam Pollin, Oshi otrzymał zadanie (od Hagany?) wykopania tunelu z obozu na wolność. Tunel miał 55 metrów długości i był trzy metry pod ziemią. W nocy 13 stycznia 1948 r. Tunelem uciekło 13 osób. Greckie taksówki czekały na nich niedaleko i zabrały ich na pustą dziką plażę. Tam czekali w ukryciu do następnej nocy gdy przypłynęła łódź rybacka, aby zabrać ich do Izraela w okolicach Cezarei. Wylądowali niezauważeni po niespełna 24 godzinach i lokalnym autobusem pojechali do Hajfy. Tam zostali przyjęci przez organizatorów ucieczki. Podróż ze szwedzkiego portu Trelleborg poprzez obóz na Cyprze trwała równo 1 rok. Mirjam Pollin ma dwoje dzieci, 11 wnuków i 8 prawnuków. 

Revisiting Bat Galim 73 years since White Boat Survivors from Bergen-Belsen arrived to the shore of Eretz Israel

After 34 days of tough journey from Trelleborg in Sweden exhausted survivors from Bergen-Belsen arrived to the shore of Bat Galim, south of Haifa.

I Tel-Aviv fortsätter historien om barnen och ungdomar som kom från Bergen-Belsen med Vita båtar och fortsatte med S/S Ulua från Trelleborg till Eretz Israel.

Ramat Gan. Israel. Barn till de "svenska överlevande" som den nuvarande regeringen skulle kalla de, kom till mig idag. De berättade det som de hörde om S/S Uluas färd från Sverige till Eretz Israel. Deras mamma träffade sin blivande man på båten. Han var en fd. Auschwitz fånge. De berättade också att Benny Gantz föräldrar träffades på ett liknande sätt. Malka Weiss träffade nämligen sin blivande man Nachum Gantz, när båten gjorde ett stopp Metaponto i Italien för att hämta upp flera överlevande från Förintelsen.

S/S Kastelholmen och Snubbelstenar i Stockholm

Myndigheten Levande Historia är den gemensamma nämnaren för Snubbelstenar och informationen om judiska flyktingarnas resa från Sverige till Eretz Israel - Mandat Palestina.

Fallet med de olyckliga, oäkta tre snubbelstenar beskrev jag tidigare. Inget stämmer där utom att Myndigheten trivialiserar på nytt Förintelsen och Förintelsens offer. Varje sten tyck ha kostat skattebetalarna 700 000:-.

Samma sak. när jag sökte informationen om de 644 ungdomar som reste från Sverige till Eretz Israel i januari 1947. Då hittade jag på Levande Historia följande:

Båten Kastellholm avgår från Sverige med 130 vuxna och 30 ungdomar - flera tillhör gruppen 45 års befriade med destination Palestina. Anlända till Palestina grips de av engelsmännen och placeras i läger på Cypern.

Att börja med så finns/fanns ingen båt som hette så. En av de Vita båtarna som under juni-juli 1945 transporterade "45 års befriade" hette S/S Kastelholm, med ett l.

Båten var nog inte certifierad för resor på Atlanten och S/S Kastelholm resor var huvudsakligen inom Östersjön och längs kusten.

Nedan S/S Kastelholm resor mellan 1945 och 1948 då Staten Israel utropades. Den längsta resan S/S Kastelholm gjorde var till Calais vid Engelska kanalen. Inga andra resor såsom till Medelhavet är kända.

Ett annat fartyget S/S Kastelholm krigsförliste på Atlanten den 6 juni 1941. Det har diskuterats om Kastelholm sänktes av en mina eller en torped, men sentida forskare påstår att det sänktes av den tyska ubåten U 559.

Det finns en bokuppgift att S/S Kastelholm gjorde en resa till Antwerpen i augusti 1946 men aldrig till Haifa som Levande Historia uppger. De 160 judiska överlevande som reste från Sverige nådde Eretz Israel först i april 1947 med ett annat fartyg varpå de internerades på Cypern.

Enligt officiella källor kom bara en (1 båt) från Sverige till Eretz Israel.och det var S/S Ulua som under resans gång bytte namn till S/S Haim Arlosoroff. Ingen Kastellholmen. Den resan håller Levande Historia tyst om.

S/S Kastellholm resor 1945 — 1948

1945 06-07. Utchartrad till Marinförvaltningen för att transportera fd fångar från Bergen-Belsen lägret till Sverige.

1946 06. Utchartrad till Rederi Ab Svea, Stockholm för två resor mellan Stockholm - Oskarshamn - Borgholm - Kalmar.

1946 08 Till Antwerpen bokuppgift.

1947. Kryssningar i Östersjön.

1947 07 20 - 1947 07 29. Resa till Calais.

1948. Insatt på kryssningar mellan Stockholm - Göteborg med tillägg vid olika hamnar. Även kryssningar Göteborg - Vänern gjordes, samt Göteborg - Norska fjordar.

White slaves from Bergen-Belsen that come to Sweden with White boat decided to fight the White book and left Sweden for Eretz Israel

How to find them?

I wrote (in Swedish) about a special group of Holocaust survivors who came to Sweden with the UNRRA White boats action in 1945 and left Sweden for Eretz Israel 18 months later.

The British called them "White slaves" on S/S Ulua - Haim Arlosoroff. I would like to meet the children and the grandchildren of the "White slaves" when I am in Israel next week.

How to find them? Part of them were born or "made in Cyprus" (1947-1949) and had parents, Holocaust Survivors, who lived in Sweden for 18 months. There is probably a British list of passengers from S/S Ulua - Haim Arlosoroff!

The immigration to Eretz Israel was popular already before WWII and many of survivors were stopped from the legal and illegal emigration to Israel. Of course, especially after the Holocaust in Europe Jews understood the need of an own country. Survivors learned that they can not rely on the own countryman that actively and passively took part in in murder of 6 000 000 Jews. 

It was, however, difficult to reach Eretz Israel. Moving through entire Europe to the Mediterranean ports was dangerous. Further trip, crossing the sea was dangerous as well. British intelligence was all the time looking for ships all over the Europe that could bring Holocaust survivors - illegal immigrants to the Mandate of Palestine. There were regular fights on the ships like Welfare and Ulua. It is likely that S/S Ulua was already spotted in December 1946 in Marseille where the ship was rebuild for the mission of bringing Holocaust survivors from Sweden. British tried  to stop the ship on the was to Sweden, a.o. in Denmark. After January 24th, 1947 when New York Times reported that survivors left Sweden, British were more or less sure about the final destination.  The ship was spotted by HMS Vanguard conveying British King and Queen whilst crossing the Bay of Biscay on February 3rd and thereafter on 27th of February RAF-plan located Ulua at 1.45 PM. HMS Chieftain

Vita slavar till Eretz Israel. Britterna som följde genom sin underrättelsetjänst S/S Ulua båtens resa. Britterna har sagt till de danska myndigheter att Ulua (Haim Arlosoroff חיים ארלוזורוב) skulle användas för transporter av vita slavar (would be used to transport white slaves). Här en bild från Forsbacka skola av flickor, Förintelsens överlevande som kom med Vita båtar under juni-juli 1945 till Trelleborg. Bilder av okända fotografer finns i Ghetto Fighters Museums Arkiv i Israel.

Här en bild från Forsbacka skola av flickor, Förintelsens överlevande som kom med Vita båtar under juni-juli 1945 till Trelleborg och reste efter 18 månader i Sverige till Eretz Israel.

Prolog
I natt bestämde jag mig om att skriva om Förintelsens överlevande som kom till Sverige med Vita båtar under sommaren 1945. Många av de var i så dåligt skick att de fick bäras iland. Även i passagerarlistor så är det dokumenterat vilka kunde gå själva och vilka skulle bäras på bår.

Merparten av de som kom från Bergen-Belsen återhämtade sig jättefort. Många återhämtade sig dock aldrig. De ligger begravda på ett flertal platser i Sverige där beredskapssjukhusen som tog emot de överlevande låg.

Jag vet inte riktigt hur skall jag beskriva gruppen av ungdomar vars öde jag ville nedteckna. De kom till Sverige strax efter kriget. De var unga. De kunde de slaviska språken. De överlevde Förintelsen. Deras syskon och föräldrar mördades under Förintelsen. De såg på Europa som på en stor begravningsplats. De ville bygga nytt men inte i Sverige. Samtliga hade en tung last inombords som de aldrig visade utåt.

De kom till Sverige strax efter kriget. De var unga. De kunde de slaviska språken. De överlevde Förintelsen. Deras syskon och föräldrar mördades under Förintelsen. De såg på Europa som på en stor begravningsplats. De ville bygga nytt men inte i Sverige. Samtliga hade en tung last inombords som de aldrig visade utåt. Troligen så kom de till Malmö eller Trelleborg med någon av de Vita båtarna, lastfartygen Rönnskär eller Karskär som fick tjänstgöra som lasarettsfartyg sommaren 1945.

De flesta av de överlevande som kom med Vita båtar ville inte stanna i Sverige. Så fort de fick hälsan tillbaka ville de vidare. Helst till Eretz Israel, USA eller Sydamerika (min forskning). Det fanns judiska organisationer såsom Berihah (Bricha) som redan under sista krigsåret organiserade flykten från Europa till Eretz Israel. Det var två judiska kämpar från Warszawa och från Vilna gettot Icchak Cukierman och Abba Kovner som år 1944 bildade och deltog aktivt i verksamheten av BERIḤAH (Heb. בְּרִיחָה; "Flykt"). Det handlade naturligtvis om flykten till Erec Israel. Första samlingspunkten var Bukarest dit de första grupperna avjudar anlände i mitten av januari 1945. Efter Kielcepogrom så förhandlade sig Cukierman till ett öppnandet av Polens södra gräns och den största legala flykten, 175 000 judar, var ett faktum. Öppnandet av gränsen var, naturligtvis ett samspel med den tjeckisa regering där Jan Masaryk och Rudolf Slansky var positiva och såg till att tjeckiska staten stod för tågtransporter från gränsen vidare söderöver till Berihahs centra.

Flyktingorganisationens motståndare var Storbritannien som ville begränsa invandringen till Eretz Israel (Palestina). I den ökända brittiska Vitboken har man begränsat antalet judiska immigranter till Eretz Israel (Palestina) till 10 ooo per år. Detta trots att krigshetsen ökade markant i Nazityskland. Organisationen Berihah, Haapalah/Aliyah Bet (uppdrag från Jewish Agency) och andra chartrade och köpte skepp och försökte på så sätt i hemlighet transportera judar till Palestina via Medelhavet.

Efter krigets slut fanns 250 000 judar i Europas uppsamlingslägren (DP-läger). Bara under andra halvåret 1945, direkt efter kriget kom det 60 000 Förintelsens överlevande till Eretz Israel. Flera sionistiska organisationer deltog i underjordiska närverk för att smuggla judiska flyktingar till Medelhavets kuster för vidare transport till sjöss till Eretz Israel - Palestina.

Den mest uppmärksammade fartyget av de som skulle föra de judiska flyktingarna, Förintelsens överlevande hette Exodus 1947 vars öde filmatiserades på 60-talet.

Ett mindre känt fartyg hette Haim Arlosoroff. Fartyget hette tidigare S/S Ulua och bytte ägare och namn under hösten 1946. De nya ägarna hette Weston Trading Company och fartyget låg i Marseille.

Fartyget byggdes om i Marseille för att möta de nya behoven, bl.a. att kunna ta emot 1000 passagerare. Fartyget lämnade Frankriket sista decemberdagen 1946. Kapten var Gad Hilb och besättningen på 27 man var huvudsakligen judisk-amerikanska volontärer. Det fanns även en Militär kapten Eliyahu Eliav från Mossad som hade tre andra agenter med sig; Nissim Levitan, Israel Auerbach och Zvi Katznelson. S/S Ulua - Haim Arlosoroff styrde från Marseille mot Köpenhamn och slutmålet Trelleborg. Egentligen så var slutmålet startpunkten för fartygets resa till Eretz Israel.

Britterna som följde genom sin underrättelsetjänst båtens resa har sagt till de danska myndigheter att S/S Ulua - Haim Arlosoroff חיים ארלוזורוב skulle användas för transporter av vita slavar (would be used to transport white slaves) och därför borde danskarna stoppa fartyget från vidare färd. S/S Ulua provianterade utan problem i Köpenhamn och anlände därefter till Trelleborg.

Samtidigt anlände till Trelleborgs hamn Förintelsens Överlevande. De kom med tåg och deras SJ vagnar rullades in i hamnområdet precis vid kajen där S/S Ulua låg. De som skulle med var de som Sverige tog emot inom UNRRA aktionen (Vita båtar) från Bergen-Belsen. Gruppen bestod av 550 unga kvinnor och 94 män. Samtliga reste från Sverige med nya falska kubanska pass. Att Sverige tillät det berodde det troligen på starka efterkrigs politiska påtryckningar. Let my people go! Troligen var det påtryckningar från USA. De var kraftigare än de från Storbritannien. Storbritannien som ville stoppa all emigration till Eretz Israel och införde en stark kvotering strax före kriget 1939. Att låta ungdomarna avsegla var det kanske också ett sätt för Sverige att betala av krigsskadeståndet....
Den 24 januari 1947 lämnade S/S Ulua Sverige och satte kur mot hamnen i Metaponto, Italien. I Metaponto (40°22′28″N 16°48′36″E) steg ytterligare 684 presumtiva immigranter ombord (den 21 February 1947). Totalt var det 1384 immigranter ombord (plus besättning) när fartyget lämnade Metaponto.

S/S Ulua provianterade utan problem i Köpenhamn och anlände därefter till Trelleborg. Samtidigt anlände till Trelleborgs hamn Förintelsens Överlevande. De kom med tåg och deras SJ vagnar rullades in i hamnområdet precis vid kajen där S/S Ulua låg. De som skulle med var de som Sverige tog emot inom UNRRA aktionen (Vita båtar) från Bergen-Belsen. Gruppen bestod av 550 unga kvinnor och 94 män. En serie bilder från Trelleborgsmuseum från januari 1947. Tack.

S/S Ulua på väg till Eretz Israel. Ghetto Fighters Archives.

Den långa resan från Trelleborg till Haifa, 24 januari - 28 februari 1947.

Under färden diskuterade Mossad och passagerarna hur de skall landa i Eretz Israel. De visste att de var övervakade och skulle snart bli "eskorterade" av den brittiska marinen. Planen var att komma rätt så nära stranden så möjligt, gira starkt och med full fart (12 knopp) sätta fartyget på grunt vatten varifrån immigranter skulle försöka ta sig iland och fly undan de brittiska soldaterna.

Ett brittiskt rekognoseringsflygplan upptäckte skeppet den 27 februari, cirka 60 km från Port Said, Egypten. Fem brittiska skepp slog följe med S/S Ulau - "Haim Arlosoroff" som fortsatte sin färd mot Haifa viken.
På morgonen den 28 februari som planerad accelererade fartyget och försökte som planerat komma förbi dem brittiska skeppen som blockerade vägen. En brittisk jagare kom ifatt Ulau och 13 brittiska soldater gick ombord på fartyget och och försökte ta sig mot bryggan. Förintelsens överlevande attackerade dem och pressade tio av soldaterna i vattnet och fångade de återstående tre. En annan brittisk jagare bordade fartyget och skickade 18 soldater som tog över navigationsbron och följaktligen huvudområdet och aktern. Britter hade skarpladdade vapen men sköt i luften. Under allt detta närmade sig "Haim Arlosoroff" stranden, och 14 invandrare hoppade ombord och började simma mot stranden; men de fångades av briterna. Samtidigt så grundstötte man fartyget mittemot Bat-Galim-stranden. Striden ombord varade i cirka tre timmar. Cirka 30 invandrare och 12 brittiska soldater skadades. Radiokommunikationen med "Hamossad for Aliyah Bet" HQ varade hela vägen tills skeppet träffade klipporna på Bat-Galim-stranden, och därefter Gidron, 'Gidoni', sprängde radion. Några av medföljande Mossadagenter gömde sig i fartyget och på natten simmade osedda iland.

Den brittiska regeringen beslutade att samtliga judiska imigranterna skulle deporteras till Cypern. Från hamnen i Haifa fördes flyktingarna 20 av de på bårar, över till tre engelska örlogsfartyg och placerades de i ett interneringsläger på Cypern som då var en brittisk koloni.

Epilog I
I lägret på Cypern "väntade" över tusentals judiska överlevnade från Förintelsen för att få komma till Eretz Israel. I en vetenskaplig avhandling skrev man att efter att när immigranterna från S/S Haim Arlisoroff internerades (över 800 kvinnor) har antalet giftermål ökat kraftigt och därefter även barnafödandet i lägret. Det föddes över 2 000 barn i lägret fram till 1949. Hur många av de hade "föräldrar från Sverige" är inte

Många av Förintelsens Överlevande kollapsade och fick bäras i land, den här gången av brittiska soldater,

Förintelsens överlevande födde över 2000 barn bakom taggtrådsomringande läger på Cypern. Många av de hade sina rötter i Sverige dit de kom med UNRRA aktion - Vita Båtar, 1945.

Bakom taggtrådsomringande läger nr. 66 på Cypern. Många av de hade sina små rötter i Sverige dit de kom med UNRRA aktion - Vita Båtar, 1945. De stora rötterna fanns i Östeuropa där kroppar och askan av deras föräldrar, syskon fanns.

Lubiniecki Salomon som var med på S/S Ulua - Haim Arlosoroff. Han fick, efter 1 år lämna lägret på Cypern och kom till Eretz Israel inom den nya brittiska kvoten 750 personer per månad.

Epilog II
Jag skulle så gärna veta om ungdomarnas vidareöden. Vill gärna träffa deras barn och barnbarn.