322 dagar i Sverige - Om den långa resan från Bergen-Belsen genom Sverige till Eretz Israel - Luckor i historien om Mengeles tvillingar har fyllts med en ny information från Vera Weiss

Baksidan av två svenska kort - Inreseuppgifter. Den ena innehavaren kom med den sista Vita bussen den 28 april 1945 och den andra med den sista Vita Båten från Lübeck den 26 juli 1945. Båda lämnade Sverige inom den gruppen som först reste till Calais i Frankrike och därefter försökte ta sig till Eretz Israel från den franska hamnstaden Bandol på Medelhavskusten. Avresan med S/S Kastelholm den 13 maj 1946 från Hälsingborg.

Pandemin satte stopp för min planerade resa till Israel. Det skulle ha varit en forskningsresa. Det blev en digitalresa istället. Här, ett samtalet med Vera Weiss, fd barn från Kinderheim - Barnhemmet i koncentrationslägret Bergen-Belsen.

Pandemin satte stopp för min planerade resa till Israel. Det skulle ha varit en forskningsresa.
Det blev en digitalresa istället.

Jag har samlat material om ett flertal Förintelsens överlevande som kom till Sverige, huvudsakligen med UNRRAs Vita Båtar. Ibland fick jag ihop hela deras livsresa, ibland bara en del av den. Hela resan så handlade det om från tiden från deras föräldrahem till en vuxen ålder.

Jag har alltid varit fascinerad av de ungdomar och barn som kom till Sverige från koncentrationslägren vid krigslutet 1945 men reste vidare. Särskilt de som reste till Israel. Ett antal sådana fall har jag publicerat redan 1995 och därefter 2020 på www.shma.online. De publiceringsdatum, 1995 och 2020 sammanfaller med 50 och 75 årsdagen av befrielsen av koncentrationsläger och andra världskrigets slut.

Jag har i detalj beskrivit historien om en stor grupp av judiska ungdomar som lämnade Sverige i januari 1947 och begav sig sjövägen från Trelleborg till Eretz Israel (Brittiska Mandatet Palestina). Resan tog över en månad innan fartyget, S/S Ulua, nådde Haifas kust. Varför tog man den långa och farofyllda vägen. Orsaken var bl.a. att man behövde inte passera det farliga Europa och ofta ett flertal gränser innan man nådde Medelhavets kust. Man ville också undvika uppmärksamheten från den brittiska underrättelsetjänsten som hade sitt folk i nästan samtliga europeiska hamnar och i hamnar längs Medelhavet.

Den näst bästa vägen att nå Eretz Israel från Sverige, förutom sjövägen var således genom Frankrike. Om man kom sjövägen från Sverige till Calais så handlade det om en rak sträcka på drygt 1000 km. Bilvägen så tar man sig från Calais till Paris längs A1 och därefter fortsätter A 72 hela vägen till Marseille.
De judiska organisationerna som ordnade transporter av Förintelsens överlevande från Europa var medvetna om att endast få att de transporter man anordnade nådde Eretz Israel (Brittiska Mandatet Palestina). Vad göra med de yngsta som var kvar i Sverige.

Man bestämde sig för Frankrike-routen för den första resan. Första etappen var att samla alla barn och ungdomar i Södra Sverige. Det fanns ingen reguljär persontrafik mellan Sverige och kontinenten men två av Vita båtar från UNRRAs aktion under juni-juli 1945 användes för att repatriera tusentals flyktingar som hamnade i Sverige vid krigets slut. Båtarna S/S Kastelholm och M/S Kronprinsessan Ingrid gjorde flera sådana resor till polska hamnar längs Östersjökusten, till Lübeck, Antwerpen och Calais i Engelska kanalen. Det handlade oftast om polacker, tyskar, fransmän och holländare.

Det var just på en sådan repatriandresa till Calais i Frankrike som man har lyckats att få ett hundratal platser för att kunna transportera Förintelsens överlevande barn, ungdomar och vuxna. Det skulle faktiskt ske på samma fartyg som ingick i UNRRAs aktion Vita båtar, S/S Kastelholm.

Om gruppen Kinderheims barn, barn och ungdomar från Barrack 211 i Bergen-Belsen har jag velat skriva i ett antal år då jag hittade deras DP-2 kort där man angav födelseåret 1933-1938 medan de flesta överlevande som kom till Sverige från Bergen-Belsen var födda 1918-1928. Barngruppens öde i Bergen-Belsen och direkt därefter i Sverige hade jag tillräcklig dokumentation genom deras läkarkort och Inreseuppgift-kort men deras vidareöden visste jag mycket litet om. Jag visste att en del av de minsta fick följa sina äldre syskon med båten Ulua, jag visste att en del barn adopterades i Sverige och i Finland men resten, de som talade om för UNRRAs folk i Lübeck att de vill till Palestina?

Fram till avresan till Calais fanns barnen och ungdomarna på olika förläggningar och särskilda barnhem med svensk och judisk personal. En del av barn låg kortare och längre tid på sjukhus. Bland de barn fanns tvillingarna Weiss från slovakiska Kosice (Kassa på ungerska). Efter att Tyskland 19 mars 1944 ockuperade sin tidigare bundsförvant Ungern har Kosice varit en järnvägsknut, en station där de flesta deportationståg till Auschwitz passerade.

Judiska kvarter i den slovakiska stade Kosice.

Deportation till Auschwitz.

"Selektionen". Kvinnor med barn och gamla skulle omedelbart mördas efter ankomsten till Auschwitz. En del unga män och kvinnor skulle bli utvalda till arbete eller som Vera och Eva Weiss till pseudo-medicinska experiment.

Efter "selektionen". Kvinnor med barn och gamla skulle omedelbart mördas efter ankomsten till Auschwitz. Hur makabert det än låter men tyskarna använde de unga mammorna för att bära in sina små barn i gaskamrarna. I bakgrunden ser man boskapsvagnar som förde de till dödslägret. Märkning är DR (Deutsche Reichbahn) och 21 kv. meter. Mellan 100-150 personer trängdes i en sådan vagn. Många dog under resan.

Under maj månad avgick fyra tåg från Kosice med ca. 3 500 i varje tåg. Nästan alla gasades ihjäl strax efter ankomsten. Av 3 629 judar som kom den 18 maj 1944 fick endast 33 män och 36 kvinnor som undgick direkt gasning medan 3 560 kvävdes till döds i Auschwitz gaskammare.

Under maj månad avgick fyra tåg från Kosice med ca. 3 500 i varje tåg. Nästan alla gasades ihjäl strax efter ankomsten. Av 3 629 judar som kom den 18 maj 1944 fick endast 33 män och 36 kvinnor som undgick direkt gasning medan 3 560 kvävdes till döds i Auschwitz gaskammare.

Mer än 80 procent av alla judar som kom till Auschwitz-Birkenau blev aldrig inregistrerade i lägret, utan fördes direkt till gaskamrarna. Vid ankomsten till lägret fick fångarna genomgå en selektion. Första selektionen var att separera männen från kvinnor och barnen. Därefter de som ansågs vara arbetsföra valdes ut till slavarbetare, medan de resterande sändes till gaskamrarna. Separat kvinnor och män. Detta då alla som skulle gasas fick klä av sig innan de fördes till gaskammare.

Förutom kriterier, arbetsföra så fanns andra kriterier, medicine doktor Josef Mengele kriterier som utförde i Block 10, hänsynslösa experiment på lägerfångar, med full licens för att lemlästa eller döda dem. Främst valde han att experimentera på dvärgar och enäggstvillingar. Han valde även ut vilka judar som skulle föras till gaskamrarna vid ankomst till lägret.

Mengele vid selektionerna ropade alltid efter tvillingarna. Eva och Vera som redan skildes från sin mor och lillebror 10 år gammal, erkände för Mengele att de var tvillingar och 12 år gamla. Vi blev omedelbart tatuerade. Jag fick nummer A-6026, min syster A-6027,

I januari 1945 närmade sig sovjetiska Röda armén Auschwitz. Tyskarna övergav lägret och tvingade ut tusentals fångar på en "dödsmarsch" som varade flera dagar. Sista sträckan till Ravensbrück fick de åka i öppna boskapsvagnar. Flera frös till döds under den transporten.

Från Ravensbrück evakuerades de vidare till Bergen-Belsen. Där fick de vara i Barrack 211 - Kinderheim.

Bergen-Belsen

Bergen-Belsen. Barrack 211 - Kinderheim där Vera och Eva Weiss bodde efter ankomsten har markerats på kartans vänstra sida.

Bergen-Belsen. Barrack 211 - Kinderheim där Vera och Eva Weiss bodde efter ankomsten från Ravensbrück.

Bergen-Belsen. Utanför Barrack 211 - Kinderheim där Vera och Eva Weiss bodde efter ankomsten från Ravensbrück. Den vuxna kvinnan på bilden som bär på ett litet barn är Luba T.

Bergen-Belsen. Utanför Barrack 211 - Kinderheim där Vera och Eva Weiss bodde efter ankomsten från Ravensbrück.

Massgravar i Bergen-Belsen, strax utanför Barrack 211 - Kinderheim där Vera och Eva Weiss bodde efter ankomsten från Ravensbrück. Man ser ett flertal bar stående vid taggtrådstängslet och en filmteam som filmar.

Sjukhuset i Bergen-Belsen

Den stora officersmässen var byggnaden med mest patienter. Se balsalen nedan fylld med sängar.

Tyska Wehrmacht byggnader i närheten av koncentrationslägret blev ett gigantiskt sjukhus med över 13.000 sjukbäddar.

Tyska Wehrmacht byggnader i närheten av koncentrationslägret blev ett gigantiskt sjukhus med över 13.000 sjukbäddar. Här är en balsal i det största byggnaden som kallades för Raundhaus.

I en del av Rundhaus har en irländsk läkare dr. Robert Collis etablerat en barn avdelning där barnen och mödrar med barn, alla från Barrack 211 placerades.

Från Bergen-Belsen till Lübeck och Swedish Transit Hospital - UNRRA Center

Barnen transporterades i en sådan ambulanståg. Tillsammans med barnen reste hela personalen som tog hand om barnen i Barrack 211 och på sjukhuset. Bland de läkare och sjuksystrar.

Lübeck Swedish Transit Hospital.UNRRAs inskrivningscentral låg i det låga huset (gymnastiksalen i bakgrunden.

DP-2 kort av systrarna Weiss. Korten fylldes i på morgonen den 24 juli. Dagen därpå skulle de resa till Sverige,

Sidan 1 av listan av passagerare på UNRRAs Vita Båt S/S Kastelholm. Den har tidigare gått i skytteltrafik mellan Lübeck och Stockholm.

Sverige

Från Malmö dit den Vita Båten S/S Kastelholm anlände transporterades Vera till ett sjukhus i Landskrona. I tio månader separerades hon från systern Eva. Därefter togs barnen om hand på barnkolonier och andra institutioner som omvandlades till flyktingförläggningar och barnhem Visingsö, Bjärred, Sjöberga i Östergötland och en rad andra platser.

Landskrona sjukhuset. Här var Eva Weiss inskriven i 10 månader.

Landskrona sjukhuset. Här var Eva Weiss inskriven i 10 månader.

Landskrona sjukhuset. Här var Eva Weiss inskriven i 10 månader.

Landskrona sjukhuset. Här var Eva Weiss inskriven i 10 månader.

Landskrona sjukhuset. Här var Eva Weiss inskriven i 10 månader. Här bär hon på en polsk pojke som var intagen tillsammans med sin mor på samma sjukhus.

Vera and Eva Weiss, första och andra från vänster på besök i Stockholm. Här fotograferade vid båtarna av Waxholmsbolaget. Alla tycks ha fått nya kappor (från PUB). Våren 1946.

Från Sverige till Calais med S/S Kastelholm den 13 maj 1946.

Baksidan av två svenska kort - Inreseuppgifter. Den ena innehavaren kom med den sista Vita bussen den 28 april 1945 och den andra med den sista Vita Båten från Lübeck den 26 juli 1945. Båda lämnade Sverige inom den gruppen som först reste till Calais i Frankrike och därefter försökte ta sig till Eretz Israel från den franska hamnstaden Bandol på Medelhavskusten. Avresan med S/S Kastelholm den 13 maj 1946 från Hälsingborg.

Malmö, maj 1946. S/S Kastelholm - lämnar Sverige för Eretz Israel.

 Malmö, maj 1946.  S/S Kastelholm - lämnar Sverige för Calais och därefter för Eretz Israel.

Malmö, 13 maj 1946.  S/S Kastelholm - lämnar Sverige för Calais och därefter för Eretz Israel.

Frankrike

Resa till Calais med samma båt S/S Kastelholm som tjänstgjorde tidigare som UNRRAs Vit Båt till Sverige den 25 juli 1945- S/S Kastelholm..

Barn från Bergen-Belsen, Kinderheim, barrack 211 vilka kom till Sverige med UNRRAs Vita båtar aktion under juni-juli 1945 lämnade Sverige efter drygt 18 månader och begav sig i en samlad grupp till Eretz Israel. Första etappen var hamnstaden Calais varifrån de transporterades till Paris. Efter några dagar i Paris reste de vidare till Chateau de la Serra in Villette D'Anthon i närheten av Lyon.  

Barnen från Kinderheim i Bergen-Belsen och andra föräldralösa barn under en morgonuppställning i Chateau de la Serra in Villette D'Anthon i närheten av Lyon. Huset är dekorerad med en fransk och israelisk flagga samt en porträtt av Theodor Herzel i mittenfönstret 1 trappa upp.

Eva, till vänster och Vera i Frankrike. Plats Lyon?

Vera Weiss berättade att de fick gå till fots över bergen. Efter passagen så kom de till en liten hamn i staden Bandol i Frankrike. Där togs de ombord på ett fartyg "Le'kommemiot". Den 14 december 1947 lämnade de Bandols hamn i Frankrike med 680 Förintelsens överlevande som skulle bygga en ny framtid i Eretz Israel.

Bandol

I Bandol så har man i skydd av mörker förflyttat 680 Förintelsens överlevande bland de barn från Kinderheim i Bergen-Belsen, från stranden till skeppet Le'kommemiot. Man spände fast en lina mellan skeppet och stranden och man drogs gummibåtarna längs den.

I Bandol så har man i skydd av mörker förflyttat 680 Förintelsens överlevande bland de barn från Kinderheim i Bergen-Belsen, från stranden till skeppet Le'kommemiot. Man spände fast en lina mellan skeppet och stranden och man drogs gummibåtarna längs den.

I Bandol så har man i skydd av mörker förflyttat 680 Förintelsens överlevande bland de barn från Kinderheim i Bergen-Belsen, från stranden till skeppet Le'kommemiot 

I Bandol så har man i skydd av mörker förflyttat 680 Förintelsens överlevande bland de barn från Kinderheim i Bergen-Belsen, från stranden till skeppet Le'kommemiot 

Le'kommemiot (Setti Fratelli)- fartyg från Bandol till ett annat fartyg som de mötte vid Korsikas kust. 

Förflyttning från "Le'kommemiot" till “Kaf Tet Be’November"

“Kaf Tet Be’November"

Vera berättade att de fick gå till fots över bergen. Efter passagen så kom de till en liten hamn i staden Bandol i Frankrike. Där togs de ombord på ett fartyg "Le'kommemiot". Den 14 december 1947 lämnade de Bandols hamn i Frankrike med 680 Förintelsens överlevande som skulle bygga en ny framtid i Eretz Israel. Två dagar senare mötte de till sjös ett annat fartyg som hette Maria Govanni eller "29 november". Alla Maapilim överfördes till sjöss till "29 november" den 16 december. Vera sa att de överfördes i gummibåtar. Denna metod användes då fartyget “Kaf Tet Be’November" - "29 november" identifierades tidigare av britterna såsom en flyktingbåt och om fartyget skulle lägga till i en fransk eller annan hamn i Medelhavet så var det osäkert att fartyget skulle fått lämna hamnen. Även om den skulle fått lämna hamnen så skulle den direkt åtföljas av brittiska krigsfartyg, kapas och föras till Cypern.
Trots manövern med två fartyg så från den 23 december en brittisk jagare. Den 28 december, närmare Israels kust, omgavs fartyget av ytterligare tre jagare. Kommandotrupper hoppade ombord och dagen därpå togs fartyget in i Haifa hamn. Alla 680 Maapilim överfördes till brittiska fängelsefartyget "Ocean Vigor" och fördes till Cypern.

"Le'kommemiot" förbereddes för att transportera Maapilim till Israel i hamnen i La Spezia i Italien. Le'kommemiot fullbordade två resor: den första var för att överföra Maapilim från Bandol till "29 november" fartyget medan den andra resan var hela vägen till Israel. Fartygsbefälhavaren var Palyam-medlem, Yehuda Ben-Zur. 'Gidoni' var Yosef Lazrovsky. Eskortgruppen inkluderade Palyams medlemmar Ya'aqov Ben-Zion ("Melek"), Aharon Michaeli, Emanuel Katzav och Avner Goldman (Gilad.) "Le'kommemiot" seglade från Bandol, Frankrike den 14 december 1947, med 600 invandrare ombord. Immigranterna lastades på skeppet som dockade vid ingången till viken med gummibåtar och en kabel som sträckte sig från stranden till båtarna; instruktioner gavs av Palyam-teamet under ledning av David Ben-Horin. Två dagar senare överfördes Maapilim till skeppet "29 november" vid Girolattahalvön på Korsika. Le'kommemiot återvände till Frankrike, men dess motor gick sönder medan den var på väg tillbaka och fartyget hölls uppe av den franska flottan. Besättningen arresterades i tio dagar, varefter de återvände med fartyget till Bandols hamn. Kaptenen på Le'kommemiot blev senare fälld i en fransk domstol för att fartyget tog emot Maapilim på natten och att transfer i gummibåtar mellan stranden och fartyget äventyrade passagerarnas liv.

Brittiska fängelseskepp Ocean Vigor transporterade Maapilim från Haifa till Cypern och koncentrationsläger där. Vera och Eva Weiss hamnade i sk Vinterlägret nr. 70.

Cypern

Från Haifa till Cypern och koncentrationsläger där. Vera och Eva Weiss hamnade i sk Vinterlägret nr. 70.

Vera och Eva kom till Israel från Cypern den 25 mars 1948  - Purim.  8 veckor senare blev Israel en självständig stat.

Plagiat är Plagiat, skrev jag till Lunds universitets rektor som vill ej undersöka om forskarstuderande Daniel Leviathan har plagierat andras forskning - Min tro på Lundaforskarna lika med noll - Dags för "Lex Leviathan":

Daniel Leviathan har plagierat, skrev vi från Forskargruppen inom Föreningen Förintelsens Minne.

Rektorn tyckte att trots att Leviathan var i januari 2021 registrerad doktorand när han presenterade de plagierade resultaten som sina egna och kommande från Lunds Universitet att det inte är ett fall att utreda för det anrika Lunds Universitet.

Rektorn anser att plagiatet har startat ett halvt år tidigare, således under tiden Leviathan var anställd av Judiska församlingen i Stockholm och därför kan Lunds universitet inte skall behöva undersöka om Leviathan gjort sig skyldig till plagiering. Naturligtvis är det ren nonsens då plagiat kan inte upptäckas i arbeten innan de publiceras eller meddelas på annat sätt som i Leviathans fall i massmedia.

Jag kände på mig att "Nämnden" söker hela tiden en lösning att inte behöva uttala sig om det så klara och på alla sätt väldokumenterade plagiatet då det skulle skada Lunds Universitets renomée. Forskarheder tycks vara direkt kopplad till betalaren om det inte passar.

Mitt brev till Rektorn nedan:

Till Rektorn,

Lunds Universitet

Med anledning av dagens skrivelse vill vi informera Rektorn och Nämnden att jag och den övriga styrelsen av Föreningen Förintelsens Minne avvisar bestämt Lunds Universitets beslut att "fria", inte undersöka Daniel Leviathans plagiering.

Med hänvisning till det bevismaterialet som har bifogats och sk till faktum att man har inte tagit del av information från forskare från tre högskolor i Sverige, se ett antal brev som informerar om detta, uppfattar vi utredningen som ensidig där man vill egentligen fria Ert universitet från ansvaret för sina forskare. 

Plagiat är plagiat och att bortförklara ärendet med att arbete inte ha utförts inom ramen av Lunds Universitet kan endast tydas att en Lunda-forskare kan plagiera fritt om hans lön utgår från en annan källa. Det bör påpekas att i all media där Leviathan  berättade om "sitt stora projekt" berättade han enbart om sin doktorandtjänst vid Lunds Universitet och inte det som står i dr. Gudmundssons utredning, bl.a. Judiska församlingen och Riksantikvarieämbetet.

Att hänvisa till att plagiat har inte utförts inom ramen av Leviathans forskarutbildning kommer att sända fel signaler till andra forskare.  

Med andra ord kan en Lunds forskare skylta med sitt universitet och fritt plagiera, om hans plagiat inte ingår i hans aktuella forskningsprojekt. Minst sagt upprörande sk med hänvisning till att ingen av de nämnda §§ som vi och utredaren åberopar, hänvisar till att plagiatet skall ha skett inom ramen av Lunds Universitets registrerade projekt. 

Romuald Wroblewski

Bäste Rektorn,

Tack för att Ni beordrade undersökning av plagiat av Lunds Universitets doktorand Daniel Leviathan.

Jag har ånyo erhållit information att Lunds Universitet fortsättningsvis skyltar med en person som har begått plagiat på universitetets hemsida. Mycket oetiskt och osmakligt enligt mig. Bilden från Lunds Univ. hemsida bifogas.

Jag har haft kontakt med dr. Magnus Gudmundsson och tillställt honom en lista på forskare från Linköpings Universitet, Malmö Universitet och KTH som kan redogöra för doktorandens förehavanden. Listan innehåller bl.a. forskare som larmade mig om det pågående plagiatet. Jag har varit i kontakt förra veckan med en av forskarna i ett annat ärende då jag arbetar just nu med ämne - svenska beredskapssjukhus och mottagning i Malmö av små barn från bl.a. Kinderheim i Bergen-Belsen. Lunds Universitet tycks ha inte varit i kontakt med den forskaren och troligen inte heller med någon annan av de tre nämnda forskarna.

Det är viktig för alla svenska akademiker att Lunds Universitet sätter stopp för dem som vill åka snålskjuts på andras arbete. Doktorand Leviathan har redan informerat i media att han skall undersöka "de andra gravplatser i Sverige" där Förintelsens offer ligger begravda. Han nämnde de begravningsplatser där jag och andra akademiker, har redan utfört detta arbete och den information som Leviathan ämnar att "avslöja" finns redan publicerat. Bl.a. i boken "The Liberated 1945.  White boat mission from Bergen-Belsen to Sweden" som publicerades 2020.

Uppgifterna och listor över de begravda som Leviathan tänker "ta fram" finns numera även på Svenska kyrkans hemsidor då Föreningen Förintelsens Minne har haft kontakt med Sv. Kyrkan sedan Föreningen gav ut år 1995 boken 6 tusen av 6 miljoner - ett requiem. Tryckning och distribution av boken bekostades av svenska regeringen. Boken skickades till alla svenska skolor.

Igen, nämner Leviathan specifikt, de begravningsplatser och kyrkogårdar där identifieringsarbetet har pågått i flera år. Denna nya uppenbara förberedelse till plagiat måste stoppas.

Jag har informerat dr. Gudmundsson att man kan granska dokumentet, artiklar, genom ett plagiatprogram. Inom flera högskolor använder man två olika plagiatprogram, ett på svenska och ett på engelska, beroende på vilket språk texten av intresse är skriven.

Den klara är regeln är "om man lånar från någon annan ska det finnas en källa". Man skall inte heller komma med "nya avslöjanden" bara för att man har fått en kontakt inom svensk nyhetsmedia.

Högaktningsfullt,

Romuald Wroblewski
docent
Ordförande i Föreningen Förintelsens Minne

Har Lunds universitet ansvar för sin doktorand? Rektorn anser inte det! Judiska församlingen borde upplysa individer på bilden att man bör bära en kippa eller annan huvudbonad när man besöker en judisk begravningsplats eller kapell. Enligt Wikipedia: Kippa, på jiddisch kallad yarmulke är en huvudbonad i form av en huvudduk eller kalott och som traditionellt bärs av judiska män i synagogan och vid andra religiösa tillfällen som ett tecken på vördnad inför Gud.

Plagiat

Plagiering innebär att du använder en annan persons verk (det kan vara en text, en bild, ett musikstycke eller dylikt) utan att referera till källan. Du tar helt enkelt tar åt sig ”äran” för något du faktiskt inte har gjort. Detta klassas inom universitetet som ”fusk”, precis på samma sätt som om du skulle ha en fusklapp på tentan. Men nästan värre är att det motverkar att du lär sig skriva självständigt och akademisk hederlighet. Plagiering är den form av ”fusk” studenter oftast anmäls för.

Några uppenbara fall av plagiat är till exempel

1. Att använda någon annans idé och skriva om denna som om den var ens egen (det vill säga utan att ange källan)Att använda någon annans arbete och presentera det som om du själv har skrivit det
2. Att kopiera något direkt från internet utan att ange källan (om det är ordagrant kopierat måste du dessutom använda ”citat-tecken”)
3. Att använda en annan författares text som du ”skriver om”, men då bara byter ut några ord här och där (detta är plagiering oavsett om du anger referensen eller inte).

Detta händer om fusk misstänks

Alla fall av misstänkt fusk anmäls till Rektor. Kursansvarig lärare tar kontakt med studierektor. Dessa går igenom fallet och gör tillsammans en anmälan till Rektor. Studierektor meddelar studenten att den har blivit anmäld.

Rektor låter utreda ärendet med hjälp av juridiska enheten. När ärendet är tillräckligt utrett lämnas det till disciplinnämnden för prövning och nämnden fattar sedan slutligt beslut i ärendet.

Om disciplinnämnden beslutar att studenten fälls för fusk får studenten antingen varning och avstängning. Avstängning innebär att du under tiden för avstängningen inte får delta i någon form av verksamhet inom ramen för utbildningen vid Lunds universitet, det vill säga du får inte delta i undervisning, prov, seminarier, vistas i laboratorielokaler etcetera. Ett beslut om avstängning kan gälla upp till sex månader och du har inte rätt till studiemedel under avstängningsperioden.

Definitionen ovan kommer från en sida från Lunds Universitet där Daniel Leviathan är registrerad som doktorand.
https://www.biologi.lu.se/internt/grundutbildningssidor/fusk-och-plagiat


Vad har Daniel Leviathan hänsynslöst plagierat.
Listan är lång och bevisen många.

Det handlar om ett flerårigt projekt som drivs av Föreningen Förintelsens minne.

Projektet som Föreningen har bedrivit i flera år (Fall nr. 1 enl. ovan). Exempel på hans plagiering finns numera även hos Riksantikvarieämbetet. Ett statligt verk som har anslagit medel för renovering och iordningställande av Förintelsens offers gravar. De som kom med Vita båtar för att få vård i Sverige och dog nästan omedelbart efter ankomsten. Ansökan om medel från RAÄ gjord den 19 januari 2019 av Judiska församlingen - JF (även den plagiat) omfattade huvudsakligen annat. Pengarna för projektet låg oanvända på JFs konto från 1 september 2019. Församlingen gjorde inget fram till mars 2020 och enligt RAÄ regler skulle medel återbetalas till RAÄ om de inte användes eller användes på fel sätt. Leviathan var arbetslös. Judiska församlingen bestämde sig att anställa honom (istället för att han skulle gå på arbetslöshetskassa).

Naturligtvis så nämner han ingenstans i sina uttalanden att han använde Riksantikvarieämbetets medel för sin "forskning". Redan det är ett brott, särskild för en som vill kalla sig för en forskare, Fall nr. 1 och 2, se ovan.

Ingenstans finns hans "forskningsresultat" publicerade förutom då han var illa tvungen att redovisa för RAÄ medel som söktes mha min ansökan till Stadshuset. Judiska församlingens ansökan underskriven av Isak Reichel är klar plagiat av min ansökan till Stadshuset. Jag fick vetskap om den först när Reichel inte kunde svara på frågor ställda från Riksantikvarieämbetets sida. Medel skulle tilldelas bara om det fanns ett ideell organisation kopplade till projektet.
De kan man begära från registrator på Riksantikvarieämbetet - Beslut RAÄ-2019-409 - Judiska församlingen i Stockholm - Gravfält för 1945 års räddade
Där han presenterar "dossierer" av ett mindre antal personer, Förintelsensoffers begravda i Stockholm. Alla fall har tidigare presenterats på en hemsida som Föreningen Förintelsens Minne gjorde - www.shma.online. Tyvärr, så förvränger han data så att ingen dossier är rätt. Forskargruppen i Föreningen Förintelsens Minne i ett separat skrivelse till RAÄ beskriver alla fel och påpekar att Leviathan har även föreslagit felaktig ändringar som skulle innebär ännu fler felaktigheter. Föreningen bedömer det hela som hastverk och uppmannar RAÄ att kräva bidraget tillbaka. Just nu granskar RAÄ jurister hela ärendet.

Projektbeskrivning, flera sidor från december 2018 finns att få från Finansborgarrådet, Anna König Jerlmyr. Där beskrivs på tiotal sidor att man har ägnat hela den varma hösten för att ta fram gravhällarna från underjorden och om QR-projektet och användning av resultaten i utbildningssyfte samt i kampen mot antisemitismen. Här i Sverige finns gravar av förintelsen offer! Man behöver inte göra kostsamma resor för utvalda till Auschwitz. Förintelsens offers gravar, de som kom med Vita Båtar och Vita bussar finns i hela Sverige.

Det finns ett otal publikationer av FFM, dess ordförande fil.dr. Roman Romuald Wasserman Wroblewski och tidigare general sekreterare doktoranden  Tori Martinez. Publikationer på svenska, engelska och polska. Bl.a. två böcker från Föreningen Förintelsens Minne (1995 och 2020). Den sistnämnda handlar enbart om Vita Båtar. Dessutom en välbesökt hemsida www.shma.online från juni 2020 to hedra de som 75 år innan kom till Sverige.

De som vill själva vill forska att finna plagiat och vad Leviathan har plagierat kan installera på sin dator en plagiatdetektor som upptäcker bl.a. textplagiat. Där anges det även när den första texten är publicerad.

Motivering till priset från sidan http://bindefeldstiftelse.se/stipendiater/:
2021 års stipendium tilldelas Daniel Leviathan.
Daniel har med noggrann och respektfull 1 forskning möjliggjort skapandet av en digital minnesplats² över de Förintelseöverlevande som kom till Sverige men vars liv inte gick att rädda och som ligger begravda på Norra judiska begravningsplatsen. Projektet ökar kunskapen om en bortglömd del av svensk historia och öppnar dörren till de begravdas liv. På så vis får vi möjlighet att för lång tid framöver minnas dem och deras familjer.

1. Dossierer över de få personer som Leviathan har gjort och som har lämnats till Riksantikvarieämbetet är rena rama hafsverk och innehåller ett otal felaktigheter.
2. Ingen har sett den nämnda digitala minnesplats. Det finns bara den som skapades på svenska av Föreningen Förintelsens Minne www.shma.online. Nominering tycks vara en rekommendation från en styrelsemedlem helt utan verklighetsanknytning.

Info från Bindefelds stiftelse

Förlorade röster – spåren efter 1945 års räddade
Den person som i år tilldelas Micael Bindefelds stipendium till minne av Förintelsen är Daniel Leviathan. Daniel är arkeolog, forskare och doktorand vid Lunds Universitet.

Sedan ett år tillbaka* håller Daniel på att färdigställa det unika projektet ”Förlorade röster – spåren efter 1945 års räddade”, där han skapar en digital minnesplats för de Förintelseöverlevande som kom till Sverige 1945 med de ”Vita båtarna”**, men som på grund av grav undernäring, sjukdomar och skador avled efter en tid här i Sverige och nu ligger begravda på Norra judiska begravningsplatsen i Solna.

Dessa 66 personers gravstenar kommer att förses med en QR-kod kopplad till en webbsida med ingående information om respektive person***. Genom ett samarbete med Forum för levande historia kommer det redan under innevarande år arrangeras ett flertal guidade studiebesök för skolungdomar och lärare****. Detta för att öka kunskapen om Förintelsen och dess fasor bland unga.

De gula bakgrundstexten markerar plagiat och oriktigheter.

* Daniel L. påbörjade sitt arbete för Judiska församlingen i slutet av mars 2020 och avslutade i augusti 2020, allt enl. lönelistor fån JF. Inte för ett år sedan. Enligt anteckningar vid Riksarkivet var han där 4 korta stunder pga begränsad öppethållande. Det ämne som han skall försöka forska i vid Lunds Universitet är inte direkt kopplad till Vita båtar. Vad är egentligen hans forskningsprojekt utom de plagiat han har ägnat sig under 2020?

** Vita båtarna är ett begrepp myntades av Roman Wroblewski som tyckte att det skulle lätt kunna sammanflätas med aktionen Vita bussar. Tidigare användes Vita skepp och Vita fartyg.

*** QR koder och hela projektet nämns i doktoranden Tori Martinez artikel från 2018 som publicerades i januari 2019. Systemet har prövats ut på plats under 2020 och koderna till de enskilda begravda fungerar fortsättningsvis.

**** Guidade turer av skolungdomar har genomförts. FFM har även diskuterat med ansvariga inom Vasagymnasiet at de judiska och icke judiska klasser skulle tillsammans får undervisning av doc. Wroblewski på plats så fort pandemin är över.

Hatikvah och Róża från Dańdówka - flera av de som kom till Sverige sjöng sången ett antal gånger innan de kom till Eretz Israel - Del I - UNRRA Vita Båtar - Malmö i Juli 1945.

Sundsgården - Råå. Kinderheim barn och mödrar. Efter den gemensamma färden från Lübeck till Malmö fick gruppen splitras liksom de som tog hand om barnen. En del fördes till Nya lungkliniken, en del till Sundsgården och en del till andra ställen i Bjärred vid Lommabukten.

Sundsgården - Råå

Różas och Chawas far och mor dog strax före befrielsen. Flickorna och deras moster Bronka överlevde. Har ingen information om deras vidare öden än!

Hatikvah och Róża från Dańdówka - Mina associationer som har med Hatikvah att göra.
Den första har med en flicka som hette Róża att göra. Hon föddes år 1933 i en shtetel som hette Dańdówka nära Sosnowiec i Polen.

Róża Gerszonowicz, hennes syster Chawa och hennes moster Bronka överlevde Förintelsen och befriades i Bergen-Belsen den 15 april 1945.
Alla tre kom med UNRRAs Vita Båt, S/S Kastelholm den 26 juli 1945 till Malmö. Gruppen som kom till Sverige från baracken 211 – Kinderheim i Bergen-Belsen var stor. Ensamma små barn, äldre flickor, äldre pojkar och flera mödrar med egna barn.

Kinderheim-gruppen fick splittras liksom de som tog hand om barnen. En del fördes till Nya lungkliniken i Malmö, en del till Sundsgården och en del till andra ställen i Bjärred vid Lommabukten.

Händelse

När Hermina Krantzová, en av de två vuxna kvinnorna som tog hand om barnen i Bergen-Belsen-lägret, skulle förflyttas från Malmö till Sundsgården och barnen där, förstod plötsligt barnen att det var slutet på deras korta och intensiva gemenskap som varade från december 1944.

Hermina skulle åtföljas av en holländsk kvinnlig volontär "Han" som tog hand om barnen efter befrielsen i nästan tre månader på det mastodonta sjukhuset med 13 000 bäddar i Bergen-Belsen. Hon följde därefter barnen med ambulanståget till Lübeck och skötte om dem vid överfarten med Vita Båten till Sverige.
Det uppstod en särskild stämning. Det började med en liten pojke, Egon, som gick ut på den stora gräsmattan framför huset och började yla och gråta. Alla andra barn stod samlade och var tysta. De kände ögonblickets allvar.
Róża från Dańdówka, 12 år med vackra svarta flätor, steg fram, sträckte en bukett blommor sammanbundna med blåvita band till Hermina och till Han, sa inget.
Hermina och Han satte sig i den svarta bilen som skulle föra dem till Bjärred.
Róża började plötsligt sjunga Hatikvah. De polska, tjeckiska, rumänska och ungerska barnen anslöt sig till sången.
Den svenska chauffören började köra mot utfarten. Trots att han inte exakt förstod vad som pågick så förstod han stundens allvar.
Han gjorde en hedersvarv runt den stora gräsmattan framför huset och körde vidare mot Bjärred.

Ovanstående enligt berättelsen av den irländske läkaren som var chef för barnkliniken i Bergen-Belsen.

Kinderheim barn i Bergen-Belsen - Om två pojkars från Piotrków Trybunalski dokumenterade resa - December 1944 - Juli 1945

Här inrättades getton.

Piotrków Trybunalski-gettot skapades redan den 8 oktober 1939, strax efter Tysklands invasion av Polen 1939 under andra världskriget. Det var den första nazist getto i ockuperade Europa. Staden ockuperades av Wehrmacht den 5 september och den sista dagen för judar i staden att flytta till gettot var den 31 oktober 1939.

Den ryska offensiven under 1944 gjorde att man december 1944 bestämde sig att förflytta de resterade Piotrków-judarna till koncentrationsläger i Tyskland. Man skilde kvinnor och män. Männen deporterades till Buchenwald och kvinnorna till Ravensbrück. Det speciella var att de fick åtföljas av barnen, även mycket små barn. Pojkar reste med männen och flickorna med kvinnorna.

Boskapsvagnar man använde för transporter från Piotrków Trybunalski till koncentrationslägren. Kvinnorna lastades till ett antal boskapsvagnar i ena delen av tåget och männen vid andra. Det var 3-4 gånger fler kvinnor än män som deporterades.En tidig selektion som oftast ägde rum i koncentrations- och dödslägren. Efter flera timmars färd stannade tåget vid en okänd station. Troligen i närheten av Berlin. Man delade tåget i två tågsätt som därefter fortsatte i motsatta riktningar. Männen deporterades söderöver till Buchenwald och kvinnorna norröver till Ravensbrück. Pojkar reste med männen och flickorna med kvinnorna.

Den ryska offensiven under 1944 gjorde att man december 1944 bestämde sig att förflytta de resterade Piotrków-judarna till koncentrationsläger i Tyskland. Man skilde kvinnor och män. Männen deporterades till Buchenwald och kvinnorna till Ravensbrück. Det speciella var att de fick åtföljas av barnen, även små barn. Pojkar reste med männen och flickorna med kvinnorna. Här är männens lista som innehåller flera små barn.

Den ryska offensiven under 1944 gjorde att man december 1944 bestämde sig att förflytta de resterade Piotrków-judarna till koncentrationsläger i Tyskland. Man skilde kvinnor och män. Männen deporterades till Buchenwald och kvinnorna till Ravensbrück. Det speciella var att de fick åtföljas av barnen, även små barn. Pojkar reste med männen och flickorna med kvinnorna. Här listan på 21 pojkar där den yngste var 2.5 år och de äldsta 16. De två pojkar som jag skall berätta om hette Julius och Jakov. Deras fångnummer finns antecknade ovan och det möjliggjorde en exakt identifiering. Julius Henechowicz hade nr. 87874 och Jakov Lubliner 87883. Där fanns också en annan pojke Moniek Dabrowski 87895. Moniek och Julius kom till Sverige med UNRRAs Vita båtar under Juli 1945.

Piotrków Trybunalski-gettot skapades i Piotrków Trybunalski den 8 oktober 1939, strax efter Tysklands invasion av Polen 1939 under andra världskriget. Det var den första gettot i ockuperade Europa. grundades den 8 oktober 1939, bara tre dagar efter att staden intogs Wehrmacht den 5 september 1939.

Den sista dagen för judar i staden att flytta till getto var den 31 oktober 1939. I motsats till andra getton i Polen var gettot fram till april 1942 inte omgärdat av någon mur eller stängsel såsom i Warszawa eller Lodz. Cirka 18 500 judar bodde i april 1942 i gettot 

Staden Piotrków Trybunalski ligger 30 km söder om Lodz. Före kriget bodde det ca 18 000 judar i staden. Då represalier mot judar påbörjade direkt har över 2000 judar flytt över den nya gränsen till Sovjet. Judar från närliggande områden hade förflyttats till staden. Gettoinvånarna utnyttjades hela tiden som slavarbetare för arbete i fabriker utanför gettot.

Under sommaren, fram till september 1942 har nazisterna avvecklat Warszawa getto. 375 000 judar fördes därifrån till utrotningslägret Treblinka och mördades där. Den 13 oktober 1942 började nazisterna avveckla gettot i Piotrków Trybunalski och inom en vecka hade ca 20 000 judar deporterats till dödslägret Treblinka där de mördades. Enbart 2000 judar fick tillstånd att stanna eftersom de behövdes som slavarbetare. Det speciella var att hela familjer fick stanna. Vuxna och barn. De arbetade i fyra olika fabriker.

 

Den ryska offensiven under 1944 gjorde att man december 1944 bestämde sig att förflytta de resterade judarna till koncentrationsläger i Tyskland. Precis som i andra getton skulle deportationen genomföras med tåg i boskapsvagnar. Till skillnad från andra getton skilde man redan i planeringen på  kvinnor och män. Listor uppretades med namn, fångnummer och födelsedatum. Åldern för barn angavs oftast som antalet år.  2 Jahre, 4 Jahre, 11 Jahre (År). etc. De flesta män hade fångnummer som var runt 87 000 och kvinnorna och flickorna runt 90 000 och uppåt.

Det handlade om ett gemensam avfärd. Kvinnorna lastades till ett antal boskapsvagnar i ena delen av tåget och männen vid andra. Det var 3-4 gånger fler kvinnor än män som deporterades.En tidig selektion som oftast ägde rum i koncentrations- och dödslägren.

Efter flera timmars färd stannade tåget vid en okänd station. Troligen i närheten av Berlin. Man delade tåget i två tågsätt som därefter fortsatte i motsatta riktningar. Männen deporterades söderöver till Buchenwald och kvinnorna norröver till Ravensbrück.  Pojkar reste med männen och flickorna med kvinnorna.

Jag har följt öden av två pojkar. Pojkar som överlevde. Den en pojken var drygt två år gammal och den andra nio. Den äldre pojken uppgav dock att han var 12 och därför i ett antal dokument står hans födelsedatum 1932 och i en del 1935. Det här med åldern var, som vi vet, avgörande i flera situationer om man fick leva eller inte.

Som jag nämnde ovan så fick pojkarna följa sina pappor och äldre bröder. Vid ankomsten till Buchenwald placerades de i Block 64, för nyanlända. Efter bara tre veckor togs pojkarna ifrån sina pappor och äldre bröder och skickades till Bergen-Belsen dit de anlände, enligt korten den 5 januari 1945. En mycket speciell åtgärd och en speciell resa med vanliga tyska tåg med ett antal tågbyten mellan Weimar (Buchenwald) och Celle (Bergen-Belsen). Enligt Jakov Lubliner så använde eskorten just namnen på de städer när de tillfrågades av andra resande varifrån pojkarna kom och vart de skulle föras.

Tre registreringskort som följde pojkarna. Stämpeln anger ankomst/registrering i Buchenwald, 3 december 1944 och det handskrivna datumet 5 januari 1945, ankomsten, registreringen i Bergen-Belsen. Nummerstämpel med fem siffror är fångnummer. Hos Jidel hHenechowicz skrev man som yrke "Kind" - barn medan Jakow Lubliner Hilfearbeiter - hjälparbetare i direkt översättning.

Part of the Bergen-Belsen concentration camp with marked Barrack 211 - Kinderheim and the crematorium. The crematorium capacity was not of that kind as in death camps.

Bergen-Belsen crematorium. Barrack 211 - Kinderheim låg mycket nära det.

Lubliner Jakov registreringskort från Buchenwald som där man antecknade att hans far är fånge i Buchenwald medan har mor är fånge i Ravensbrück.

Short story about two sisters Gross from Kinderheim in Barrack 211 in Bergen-Belsen

 

Hertha Gross, a deaf girl from Barrack 211 in Bergen-Belsen

DP-2 cards of Gross sisters

Hertha, a deaf girl from Barrack 211 in Bergen-Belsen came on July 26 1945 by UNRRA White Boat S/S Kastelholm to Malmö in Sweden. 

When the war started, the parents of two girls Hertha and Renee Gross paid a (gentile) couple to hide their daughters and to protect them. When the parents were deported and couldn't pay the couple, the girls were released. Thereafter they were caught and learned that their parents had been deported to Auschwitz. Hertha and Renee were sent to Bergen-Belsen and Kinderheim there.

In Sweden Hertha attended Manila school at Djurgården in Stockholm, a school for the deaf while her hearing sister Renée went to school in Helsingborg. After two long years their American relatives were able to get them to the United States in 1948.

Funderar på att skapa en hemsida för Stockholms Gravvård

 Nu är egentligen hemsidans tid förbi, eller?

Mitt företag sysslar uteslutande med renovering av gravstenar och gravvårdar

Förutom renovering av gravstenar så utför vi ommontering av gravstenen då de flesta gravstenar är felmonterade från början eller har förflyttats på grund av sättningar i marken. 

Rengöring av gravsten följs ofta av en ommålning av text och dekor.

Vi har utfört över 10 000 besiktningar av gravstenar i Stockholmsområdet. Detta är en viktig åtgärd då årligen skadas de besökande av ett fallande gravstenar.

Vi har tagit had om gravstenar tillhörande Nobelpristagare och utfört en av Dagens Nyheter beskriven restaurering av en gravsten från 1811 i på Kungsholmen.

Välkommen med din förfrågan eller beställning via vårt formulär nedan. Skicka gärna med en bild på gravstenen. En normalstor gravsten brukar vara 50x70 eller 60x80, och max 12 cm tjock. Begär pris för större gravstenar.

Rengöring/ tvätt av gravsten:

Beroende på stenens placering så blir gravstenar lätt smutsiga och efter några år kanske det börjar växa mossa. Om stenen är placerad under ett träd kan nedfall från trädet göra att stenen blir smutsig fortare. Polerade ytor är lättast att hålla rena medan grovslipad, finhuggen, råhuggen och flammad yta måste rengöras oftare. Vi hjälper till att tvätta din gravsten för hand eller med högtryckstvätt. De beror på materialet.  Gravstenen återfår sitt ursprungliga utseende. 

Ommontering av gravsten/ riktning/ dubbning/ säkring/ förankring/ nytt fundament/ nymontering:

Stränga vintrar med töväder emellan kan göra så att det blir marksättningar vid gravplatsen. Det kan få vissa, framförallt höga, stående gravstenar att börja luta. Det gäller speciellt för gravvårdar som står på sluttande mark. Kontakta oss så så hjälper vi till att rikta upp stenen/sockeln. Vi lyfter även upp liggande gravstenar och monterar de på rätt sätt enligt gällande föreskrifter.

Kontroll av stabiliteten på befintliga gravstenar.
Vid våra kontroller följer vi Centrala Gravvårdskommitténs anvisningar för montering och provning av gravvårdar. Vi kontrollerar att alla gravstenar på kyrkogården klarar av ett tryck på 35 kg. Gravvårdar som står på en sockel borde ha 2 st rostfria dubbar.  Vi mäter också stenens lutningsgrad så att den inte lutar mer än vad som är godkänt. 

Har du fått brev från kyrkogårdsförvaltningen angående att din gravsten är en säkerhetsrisk? Om din befintliga gravsten står ostabilt, har dåliga dubbar och det finns risk för att den kan välta (eller är nerlagd) så är det aktuellt att säkra gravstenen. Ibland kan det även vara aktuellt att byta ut fundamentet under mark eller använda markdubbar.

Ommålning och förgyllning av befintlig text och dekor:

Pga väder, vind och luftföroreningar så försämras målade och förgyllda texter (brukar hålla ca 10 år). Kontakta oss så målar/ förgyller vi om texten, siffrorna och dekoren på gravstenen. Skicka gärna med ett foto på stenen.

Vi hjälper även med övriga arbeten såsom plantering av lämpliga växter och utvald gräs runt gravvårdar.

Om man vill inte har växter kan man välja andra lösningar, t.ex. småstenar, grus runt gravstenen som förhindrar gräset.