Riddarfjärden

Hotel Bristol, Warszawa

Här firade man Marie Curie när hon fick Nobelpriset 1911.
Det jag minns så firade man Jan Kiepura en världskänd judisk-polsk tenor som vid sin första återkomst till Polen efter WWII sjöng till alla framför hotellet samlade fans från balkongen 1 tr upp. Året var 1958.

De prostituerade som jobbade vid Bristol hade jag mycket kontakter med. Inte professionella. Vi träffades på fritiden, dvs vid deras pauser. Mötesplatsen var två parkbänkar i en svacka i muren precis vid hörnan av Krakowskie Przedmiescie och Karowa. Som sagt så var den hörnan enbart deras rastplats inte ett raggningställe. Kontakten med tjejerna föranleddes naturligtvis genom vår hund Alba. Min Pappa var rätt så förvånad att just de ropade på hunden när han var ute med Alba samt vännen professorn vid Warszawa Universitet Bronek Baczko och hans hund foxterriern Beta. Lite pinsamt...
Min bror Marian brukade ibland ta ut vår hund Alba på promenad. Hans promenader var oftast mycket korta och slutade alltid vid Bristols kafé där hunden låg på trottoaren i hörnan av KP och Karowa i flera timmar i sträck. Marian var en kändis vid det stället. Folk lämnade hos vaktmästaren meddelanden till honom eller frågade vid ingången om Herr Marian har redan kommit. Det fanns en frisörsalong i hotellet med ingång både från gatan och från hotellet. Vi gick aldrig dit. Det berodde på att vi hade den egna frisören, Herr Marian som hade sin salong i Huset utan Hörnor.
Bristol som man brukade säga (inte Hotel Bristol) hade ett litet konditori på framsidan. Dit brukade pappa ta oss barn på söndagarna. Jag brukade välja trumna (kistan) som var en Eclair au chocolat ou vanille med vispgräddefyllning.

Degerö i snö

Chopins hjärta och Heliga Korsets Kyrka - Sursum Corda

Det var biologiläraren i grundskolan Pani Wernerowa (J.Werner, Jan Żabiński) som väckte mitt intresse för biologi och medicin. I den nya skolan anordnade hon en frivillig intressegrupp runt biologin. Werner(owa) har varit en aktiv forskare men någonstans i karriären ville hon se hur det är att lära ut och intressera barn och ungdom för naturvetenskapen. I vår biologisal hade vi skelett av mindre gnagare samt en del reptiler i stora glassburkar med sprit. Under den tiden fick jag någonstans information att i kyrkan finns Chopins och Reymonts hjärtan. Jag kopplade direkt informationen till bilden av ödlor och ormar i skålar med sprit och begav mig efter skolan till kyrkan.

Jag gick runt och letade efter Chopins och Reymonts hjärtan. Båda kända namn, Reymont fick år 1924 Nobelpriset i litteratur för sina långa romaner och reseskildringar bl.a. Det utlovade Landet och storverket i flera band Bönderna. Jag läste Bönderna redan i grundskolan under en period då jag hade ständiga förkylningar och var sängbunden hemma. Han begravdes på kyrkogården Père-Lachaise i Paris Hans hjärta har i enlighet med hans testamente förts till Polen, just till Det Heliga Korset kyrka som låg i början av Krakowskie Przedmiescie. Chopin bodde själv vid Krakowskie Przedmiescie 5 och jag stenkast därifrån i Huset utan Hörnor, således Krakowskie Przedmiescie 11.

Jag gick och gick runt i kyrkan och letade efter hjärtan. Ingen napp. Inga glassburkar. I sidokapellet bara altare med Maria och Jesusbarnet. Till sist efter att ha snurrat i den tomma kyrka i minst tre kvart så kom fram till mig en präst och frågade: Vaaad sööker du min sååån? Orden var halvsjungande som om det vore en predikan. Chopins hjärta svarade jag. Prästen förde mig till en vit vägg i en pelare i kyrkan och sa, där!
Jag måste ha visat min tveksamhet och misstro rätt tydligt för prästen kom med en följdfråga. Hur trodde Du att det skulle se ut?
Som preparat i biologisalen i skolan, dränkta i sprit svarade jag och lämnade kyrkan och den obekväma konversationen. I bakhuvud tänkte jag lite ironiskt på vad min pappa brukade säga: Välsigna de som har inte sett men tror på det för deras är Himmelriket (Błogosławieni ci którzy nie widzieli a uwierzyli, albowiem ich jest Królestwo Niebieskie.

Det sägs dock (någon som har kollat det 1945 dvs efter kriget) att "hjärtat var mycket väl preserverat" in en hermetisk tillsluten kristallurna fylld med någon typ av alkohol, troligen konjak. Så nog hade jag rätt när det gäller preservationsättet! Man vill numera ta en hjärtbiopsi och kolla om det var tuberkulos som var orsaken Chopin död eller kanske cystisk fibros.... Det var Chopin själv som ville att hjärtat skulle avlägsnas från kroppen. Det skulle motverka att han blev levandebegravd. Resten av kroppen är begravd i Paris på Père Lachaise begravningsplatsen. Numera så har man skrivit på den vita pelaren att där finns Chopins hjärta.

Gatan Krakowskie Przedmiescie är starkt förknippad med Chopin. Han bodde dels på den ojämna sidan, nr. 5 dels på den jämna i ett hus inom Universitetsområdet, nr 28. Söder om Heliga Korset kyrka egentligen från huset intill har tsarens militärer kastat ut Chopins piano på gatan (huset Nowy Swiat 69). Det hände den 19 september 1863. Plundring och förstörelse var hämnd då man har försökt kasta från det huset en bomb mot tsarens högerhand Fjodor Berg. Liknande scener utspelades utanför kyrkan under mars 1968. Polisen och hemliga polisen stod på samma plats framför kyrkan och även på trappan som ledde till kyrkan och slog hänsynslöst alla som sökte eller försökte söka skydd i kyrkan.
Det Heliga Korset kyrka började byggas 1662 efter att svenskarna satte i brand den träkyrka från 1510. Under den svarta Kristusfiguren under vilken stod magisk underskrift Sursum corda (Lyft upp hjärtat)fanns en nedgång till ett kälarkapel som var mycket sällan öppet. På båda sidor av ingången var uppklistrade klepsydry, dödsannonser i liggande A-3 format med svart rand och kors.

Bilden: Det Heliga Korset kyrka efter Warszawas befrielse i januari 1945. I bakgrunden Hus utan hörnor och Hotell Bristol.

Sursum Corda
* Priest: Dominus vobiscum.
* People: Et cum spiritu tuo.
* Priest: Sursum corda.
* People: Habemus ad Dominum.
* Priest: Gratias agamus Domino Deo nostro.
* People: Dignum et iustum est.


* Priest: The Lord be with you.
* People: And also with you.
* Priest: Lift up your hearts.
* People: We lift them [up] to the Lord.
* Priest: Let us give thanks to the Lord our God.
* People: It is right to give [him] thanks and praise.

Dagiset i Muranów (na Muranowie)

Det första dagiset minns jag inte riktigt, men det låg någonstans i närheten av det forna gettot i stadsdelen som kallades för Muranów. Jag minns ruiner och en kyrka eller ett skelett av sådan med ett högt torn ovanför ruinökenlandskapet. Vi åkte dit med bussar eller egentligen var det lastbilar vilka anpassades för fångtransport. De hade olika delar av bussen avdelade med nät och dörrar vilket var extra roligt för oss ungar.

Nelly i februari 2010

Pappas cykel av bröderna Löb and Moses Simson

Det var nog år 1954-55 som min pappa köpte en hel ny cykel av märke Simson Shul. Cykeln köptes i en affär som låg på andra sidan av gatan där vi bodde, dvs Królewska 1 med ingång från Krakowskie Przedmiescie. Cykeln doftade ny lack och råggummi. Den var stor, ungefär som svenska militära cyklar. Främre delen av ramen var blåmålad. Efter flera års användande där jag som barn lärde mig att cykla under ramen krockade vi med cykeln mot ett träd och den fick en spricka i ramen vid styret varefter den svetsades där.
Minst två barn skulle rymmas på ramen och en på pakethållaren. Cykeln hade en handbroms som tryckte en gummiplatta uppifrån på däcket. Den hade också en triangelformad verktygsväska som satt fast under ramen vid sadeln.
Jag minns tydligt första turen på den med pappa. Jag satt naturligtvis på den långa ramen. Vi cyklade från vårt hus på Królewska 2 mot den Okända Soldatens Grav och vidare till Plac Teatralny. Pappa cyklade med starka, jämna drag. Han hade på sig en mörkblå manchesterjacka med militär grön foder. Jackan har jag kvar!
Cykel var nog avsedd för våra semestrar i Dziwnów vid Östersjökusten. Sök ett tidigare inlägg i min blogg med ordet Dziwnow).
I Dziwnów åkte vi med cykeln till den militära förlägningens kök och hämtade maten där. Med tiden var vi Dziwnówbarn mer och mer samspelta och upp till 5 av oss kunde samtidigt färdas på den.
Bilden överst: Bröderna Wroblewski och Baczko samt Andrzej "Bambo" Sliwinski.

Nedanför lite info från www om bröderna Simson.

Because he was a Jew, Arthur Simson (the grandson of the company founder, Moses Simson) and several of his employees were eventually jailed by the Nazis in 1935. After seven months in prison, Simson was forced to admit evading income taxes and to sign the rights to his company over to Nazi Gauleiter Fritz Sauckel. A few months after his release on bail, Simson and his family fled to Switzerland and eventually to the United States of America. Sauckel renamed the company Berlin-Suhler Waffen- und Fahrzeugwerke (BSW), but after the assassination of the Swiss Nazi Party leader Wilhelm Gustloff, Sauckel renamed it Gustloff Werke.* The Parabellum machinery in the Simson factory was removed to the Heinrich Krieghoff Waffenfabrik, which was also located in Suhl.

The earliest Simson pistol, known as the Type I, or the Model 1922, was marked on the left side of the frame with the Simson logo and the inscription “WAFFENFABRIKEN SIMSON & CO. SUHL,”
The Nazis made an example of the Simson Company. ‘ ...Wilhelm Gustloff ... was an ardent Swiss Nazi shot dead in Bern by a Jewish student named David Frankfurter on 4 February 1936. To honor Gustloff, the Nazis had given his name to one of the first “Aryanized” companies of the Reich, in this case a firm formerly owned by the Jews Arthur and Julius Simson. The Simsons’ company, the Suhler Weapons and Vehicle Works, had received the dubious privilege of being the only Jewish firm to receive contracts from the German army after the Treaty of Versailles. That Jews should be entrusted with defense contracts, of course, enraged the Nazis. The national press had pilloried the Simsons since the 1920s, accusing them of embezzlement and demonizing them as the spearhead of a world Jewish consipracy to emasculate the German armed forces. By 1935, the Gauleiter of Thuringen, Fritz Sauckel, finally succeeded in throwing the Simson brothers in jail and appropriating their company.’ --The Business of Genocide, p. 191.

During the war, Gustloff Werke, which was under the management of Fritz Walther, opened a factory at the Buchenwald concentration camp to manufacture carbines, and later machine guns, using slave labor.

Gauleiter Fritz Sauckel, who was in charge of the Nazi slave labor program, was hanged for war crimes in 1946. Fritz Walther lived on to revive the Walther company in the ‘50s and died in 1966. Arthur Simson died in Los Angeles in 1969. The Simson family eventually received partial reparation for their losses from the German government.

Later the the USSR handed over the factory to German Democratic Repuplic (GDR), 1952 the government renamed it to "VEB Fahrzeug- und Gerätewerk Simson Suhl". Little by little the production of sporting guns, perambulators and bicycles started again.
The first motorbike I was ridning by myself MZ comes also from the old Simson Shul factory.

Check: http://unblinkingeye.com/Guns/Simson/simson.html