"har allt detta redan hänt" - brukade min mor upprepa - Efter mars 1968 tog vi med oss Janusz Korczak till Sverige.

i to wszystko już było

och allt det här har redan varit - sa min mor om det gångna om allt hon hade upplevt. Det var en typ av summering av hennes så händelserika liv.

Hon skulle nog med glädje ta bort mycket av det som har inträffat, t.ex. Förintelsen och tiden i Polen 1966-1969.

i to wszystko już było
sa hon ofta efter att ha varit tyst under en längre stund. Det var inte bara en inre summering men även ett meddelande till mig att livet går och generationer efterträder varandra och att man skall fånga dagen - Carpe diem på latin.

 
Hennes tolkning av det var det mest korrekta - men bör ta vara på dagen, njuta av dagen, livet är kort.

Polskt resedokument från slutet av 60-talet. Att ansöka om ett sådant innebar berövandet av polska medborgarskapet och utresa som statslös. Resedokumentet var utan rätt att återvända.

Efter mars 1968 tog vi med oss Janusz Korczak,och emigrerade till Sverige, berättade min mamma. Det var för andra gången i efterkrigstidens Polen man "dödade" Korczak och Polska Korczak Kommittén. Första gången var det under Stalin-tiden!

Natt tankar före 8 mars. 

Jag har aldrig varit i Dworzec Gdański i Warszawa. 

Jag var dock i november 1969 vid Stockholms centralstation. När tåget från Warszawa anlände kände jag knappt min pappa trots att det handlade om separation som varade drygt 2 år. Han blev gammal, hans händer skakade!

"har allt detta redan hänt" min mamma brukade säga om det förflutna, om hennes liv, om allt hon upplevt. Det var någon slags sammanfattning av hennes så rika liv. Hon var 80 år då, inte riktigt enligt de ariska dokumenten som hon ordnade 1942! Hon skulle säkert gärna ta bort av det mycket  "rika" liv, till exempel Förintelsen och tiden i Polen under slutet av 60-talet.

"har allt detta redan hänt", brukade hon säga, ofta efter en lång tystnad, ibland som en mantra. Det var inte bara en intern sammanfattning av livet, utan också en påminnelse för mig om att livet går vidare och nästa generationer växer, och att man måste "få ta tag i dagen" - (Carpe diem på latin). Hennes tolkning att man ska ta vara på dagen var – Njut av dagen varje dag, livet är kort.